Kjell E. Eriksson
Redaktör, idrottsforum.org

Damtennisen visar vägen! Ja, men är det den breda vägen, som åt helvete bär? Eller är det den vägen som alla internationella elitidrotter kommer att ta, den som leder från ädel tävlan till eventidrott? Är det kanske samma sak? För, till skillnad från vad man kanske skulle kunna tro är det inte dopning, genetisk eller annan, som är den stora frågan inom idrotten idag. Det är istället sammansmältningen av tävlingsidrotten med arenaunderhållning av Madonna- eller Rolling Stones-typ. Eller, för den delen, Siegfried & Roy. Och den internationella damtenniscirkusen, WTA Tour – Women's Tennis Association – är ett av de bästa exemplen på den här utvecklingen. (Att akronymen WTA också står för World Transhumanist Association, vars medlemmar förespråkar etiskt godtagbar användning av teknologiska landvinningar för att förstärka människans kapacitet i olika hänseenden, är naturligtvis bara en av de där underbara ironier som gör livet värt att leva.)

De första tecknen på att dramatiska förändringar var att vänta kom redan i januari 2003, när tre ledande damtennisbossar kickades eller gick frivilligt som en följd av sviktande lönsamhet för touren – trots enskilda stjärnors fabulösa ekonomiska framgångar. Amerikanska damhygienproduktföretaget Sanex lämnade WTA Tour efter sex år som huvudsponsor, och i juni samma år lanserade damtouren ett nytt marknadsföringskoncept: mindre sex, mer idrott. (Spelarna hade hörts i frågan.) Den nye tourchefen, Larry Scott, krävde i olika sammanhang nya sätt att mäta ROI (return on investment) när det gäller sponsring av idrott i global skala. Han annonserar i samma veva också en beskuren tour, spelarna blev slitna och publiken besviken på dåliga insatser på banan. (Spelarna hade hörts i frågan.)

I juni 2004 annonserades att Sophie Goldschmidt utsetts till ny marknadschef för WTA Tour, och i en kommentar sade hon att damtennisen ”has a a global appeal that extends far beyond sports and resonates with a wide variety of demographics”. Öppet för tolkningar, definitivt, men de pekar alla i samma bestämda riktning. Internationell damtennis på elitnivå är mer än idrott, och fler än idrottsintresserade är intresserade.

Ett tecken på att damtennisens lockelse berör breda konsumentgrupper är att Maria Sharapova, som har beskrivits som en Anna Kournikova med talang, och som för närvarande är världsfyra, inom loppet av sex månader sydde ihop två kraftfulla sponsorsavtal, där tyske klockaren TAG Heuer betalade henne en miljon dollar per år i tre år, och Colgate-Palmolive två miljoner dollar per år i tre år – ovanpå kontrakt med bland annat Canon, Motorola, Nike och Prince (nej, racketen!).

Inte långt senare offentliggjordes det historiska huvudsponsorsavtal som innebar att Sony Ericsson i en så kallad ”title deal” betalar 88 miljoner dollar över en sexårsperiod för att få damtennistouren uppkallad efter sig. Sony Ericsson WTA Tour hade sett dagens ljus, och det globala sponsorssamfundet kippade efter andan. Därtill ska WTA-slutspelet i november varje år bära mobiltelefonjättens namn. Hela affären bär naturligtvis Sophie Goldschmidts signatur, och hon stod också bakom de planer på förändringar av touren som Dee Dutta och Miles Flint på Sony Ericsson vädrade i samband med att avtalet offentliggjordes. ”Ta till exempel de där 90 sekundernas paus vid sidbytena; istället för att publiken viftar med flaggor så kan de ju dra nytta av SMS-tekniken och mobil bildteknologi för att skapa liv i hela upplevelsen”. Och vidare: ”This partnership will take women’s tennis to a new level of global popularity by immersing new technology and significantly enhancing the entertainment value of our sport.”

Och nu kommer Sony Ericsson-”enhancements” slag i slag. Under det senaste året har man lanserat teknologiska lösningar som innebär att damtennisfans över hela världen kan få tillgång till ställningen i pågående matcher, matchstatistik, spelschemata och spelarprofiler, från olika pågående turneringar genom – wait for it – sina mobiltelefoner! På det sättet kommer fansen, med Dee Duttas ord, ”closer to the action and glamour of the women’s game”. Man måste ha tillgång till WAP, men man behöver inte ha en Sony Ericsson-telefon. I samma veva tillkännagavs att WTA-slutspelet, traditionellt förlagt till Madison Square Garden, flyttar till Europa, Madrid, närmare bestämt (2005), samt att man öppnar upp nya turneringar ”på nya marknader”, vilket i det här sammanhanget betyder Mellanöstern och Indien.

Och så sent som i förra veckan introducerades ytterligare ett antal ”enhancements” i syfte att höja (dam-)tennisens underhållningsvärde, tätt i hälarna på beslutet från USTA, ATP och Sony Ericsson WTA att införa elektroniska linjedomslut och möjligheter för spelarna att överklaga domsluten under pågående match. Av nymodigheterna kan nämnas intervjuer med spelarna när de går in på plan för att mötas, tränarintervjuer under matchens gång, trådlösa mikrofoner på spelarna under träning, och bättre effektmikrofoner på banan och hos domaren under match. Och allt detta ovanpå de ”förbättringar” som nämnts ovan, och därtill ny hemsida för damtennisen, Sony Ericsson WTA Tour ’Girls on Tour’, samt liveuppträdanden av Sony BMG-kontrakterade band vid vissa turneringar. Syftet, säger Dee Dutta, är att höja damtennisen till ”the next level of entertainment”, ”a more fan friendly, interactive and exciting spectator sport”. Och tourens CEO, Larry Scott fyller på: ”Fans watching at home on TV and at our tournaments will now be able to experience the excitement, sounds and speed of women’s tennis like never before.”

Detta är möjligen elitidrottens framtid, och i sådana fall är den redan här! Det pratas och skrivs inte alltför mycket om detta i idrottsvetenskapliga kretsar, dock, men det är vår bestämda uppfattning att den här problematiken har en given plats vid sidan av de traditionella nordiska idrottsvetenskapliga frågeställningar om pedagogik och didaktik i idrottslärarutbildningen, om bredd och elit och statsmakternas ansvar för idrott åt alla, om dopningen fasor eller välsignelser.