Ungdomskultur – kulturella uttryck av unga människor – har en förmåga att engagera andra som inte längre befinner sig i gränslandet mellan att vara barn och vuxen, ett gränsland som verkar bli allt mer utdraget, enligt forskare som Trondman.[1]

I allmänhet har många vuxna åsikter om vad de unga håller på med, hur de grupperar och uttrycker sig, och som jag nämnt i en tidigare recension uppstår det moralpaniker för varje ny generation som försöker frigöra sig från sina föräldrar. Men det är kanske så att det är barn och unga som istället borde oroa sig; för hur de vuxna försöker stöpa dem – till ”goda” medborgare med en viss typ av åsikter och föreställningar om den egna nationen eller maktstrukturer – eller för hur deras oskyldighet utnyttjas för politiskt spel och marknadsföring. Denna problematik berörs i antologin som här ska recenseras.

Ungdomskultur är något som regelbundet diskuteras i dagspressen och andra medier, som idrottsforum.org, och ämnet behandlas ibland i förbifarten och ibland mer djupgående och nu är det åter dags för mig att recensera en bok som djupdyker i ämnet. För övrigt är det den tredje antologin jag recenserar som har skateboardåkare på omslaget. Är det månne så att skateboard är den sysselsättning man främst förknippar med ungdomar idag? Hur som helst, Youth Culture and Sport: Identity, Power, and Politics är en antologi utgiven av Routledge och det är minst den sjunde i raden av böcker från förlaget med begreppet ungdomskultur i titeln. Redaktörer är Michael D. Giardina, Assistant Professor, University of Illinois, och Michele K. Donnelly, Doctoral Candidate vid McMaster University, och tillsammans har de skrivit en intressant inledning som mycket väl beskriver vad artiklarna i antologin skildrar och problematiserar, nämligen bilderna av genus, ras och klass i ungdomskulturer på idrottsfältet, där allt från subkulturer i extremsporter till indiansymboler diskuteras. Ramen för artiklarna är sociala, politiska, kulturella och ekonomiska förändringar i en global värld. Artiklarna är uppfriskande kritiska till bland annat Bushs politik och media. Inledningen och förord inspirerar utan tvekan till fortsatt läsning.

Författarna har sin bakgrund huvudsakligen i kultur- , genus- och idrottsstudier samt sociologi, och de är till antalet sjutton, åtta kvinnor och nio män. De fokuserar i sina artiklar ungdomskulturens förlovade land USA, samt grannlandet Kanada, där flera av författarna är verksamma.

Antologin består av tre delar med sammanlagt tio artiklar. Den första delen – Politics of Culture/Culture of Politics – koncentrerar sig på samspelet mellan politik och kultur och hur framförallt barn utnyttjas i propagandasyfte, och består av tre artiklar av vilka en artikel, om Little League World Series, en basebollturnering för barn, föll mig mest i smak. Artikeln är författad av Ryan White, Michael L. Silk och David L. Andrew (alla anställda vid University of Maryland, College Park), och de beskriver hur amerikansk politisk kultur (neoliberalism), i efterdyningen av elfte september, påverkar massmedias framställning av föreställningen om det oskyldiga barnet. Författarna har gjort en etnografisk fältstudie av ett årligen återkommande arrangemang för unga basebollspelare från hela världen (främst Nord- och Sydamerika) likt Gothia Cup och menar att barnen utnyttjas för att stärka bilden av den vita överklassen som rättesnöre, med sporten som verktyg i det arbetet. I täten för denna propaganda står tv-bolaget ABC som ägs av Walt Disney Company – väldens näst största media- och underhållningsbolag – vilket definierar USAs befolkning som vit, medelklass, heterosexuell, kristen (min anmärkning), boende i förorten (s 21). Detta genomsyrar evenemanget och tv-produktionen och går att se i till exempel den ed som deltagarna före match svär: ”I trust in God / I love my country, and will respect its laws / I will play fair, and strive to win / but win or lose, I will always do my best” (s 24). Detta fenomen är inget unikt för Little League World Series. Olympiska spelen har en egen ed, och det är något som även Gothia Cup, vilket jag tidigare jämfört evenemanget med, har anammat. Dess ed lyder: ”Som representant för alla spelare i årets turnering lovar jag att vi ska respektera varandras kulturer och lika värde. Gothia Cup ska vara en mötesplats för världens ungdomar. Rättvisa och fair play ska råda i sann sportsmannaanda och till heder för våra lag och länder”.[2] Tyngdpunkten ligger här mer på respekten för olikheter och den kristna tonen är inte lika närvarande men eden är ändå en symbol för de välden man vill att barnen och ungdomarna ska eftersträva.

Hur som helst, slutsatsen är enligt White och hans kollegor att Little League World Series är en förmedlare av politisk och kommersiell exploatering av unga. Evenemanget vill framstå som ett spännande och rolig händelse för barnen, men i grund och botten handlar om att påverka deltagare på plats, forma dem efter den ”rätta normen”, samt visa publiken framför tv:n hur de bör tycka och tänka, i ABC:s Disneyanda.

De andra artiklarna i den första delen, Screening Race in America och Bounding American Empire handlar om ras- och könsproblematik. Den första av de två artiklarna är författad av en av redaktörerna, Michael D. Giardina, och Cameron R. McCarthy (University of Illinois). De har studerat sportfilmer och mera precist hur svarta ungdomar framställs och vilka koder de förknippas med. Giardina och hans kollega konstaterar att idrotten endast i fantasin är ”färgblind”. Den tredje artikeln är författad av C. L. Cole (University of Illinois) och hon gör en historisk tillbakablick på tiden för det kalla kriget, med fokus på hur idrottskvinnor från Sovjetunionen framställts i media i jämförelse med deras amerikanska motsvarigheter. Självfallet framställdes de (vita) amerikanska kvinnorna som riktiga kvinnor, och de framstår i djup kontrast mot de sovjetiska kvinnorna; det framställdes till exemplet som lite mer tveksamt vilket kön de egentligen hade. Ett exempel är Tamara Press, som sopade mattan med sina kulstötar- och diskuskonkurrenter på 1960-talet. I denna diskussion ingår även frågor kring användandet av dopningspreparat. Cole betonar den amerikanska dubbelmoralen och avlutar sin artikel med att påpeka att den riktiga sportskandalen handlar om sättet som USA valt att höja dem som redan har makt inom idrotten genom att samtidiga demonisera de redan svaga.

Den andra delen – Branding the ”Alternative” – berör marknadsföring och förmedling av extremsporter i relation till identitet. Denna del består av fyra artiklar.

Detta citat inleder Exploiting a New Generation författad av Robert E. Rinehart (Washington State University) och det är talande inte bara för artikeln utan för hela antologin. Uttalande gjordes till flygpersonal två veckor efter elfte september-attacken mot USA, och var ett av många sätt att åter stärka nationen utåt och inåt och uppmuntra till fortsatt konsumtion i sann amerikansk marknadsliberal anda. I sin artikel beskriver Reinhart hur ”sportifieringen” av extremsporter påverkar ungas uppfattning om dessa sporter, samt hur de tas upp av marknaden – och ”brandas”. Han belyser även vad konsumtionen av extremsporter betyder för ungdomen och ungdomskulturer. Som titeln avslöjar är Reinhart kritiskt till hur unga utnyttjas av multinationella företag, påhejade av politiker, och han avslutar med några möjliga strategier för de unga att återta den moral som gått förlorad.

David J. Leonard bidrar i antologin med artikeln To the White Extreme in Mainstream, som handlar om manlighet och (vit) ungdomskultur i den virtuella sportvärlden. Leonard har tittat närmare på bland annat skateboard- och bmx-TV-spel och konstaterar att dessa spel reproducerar de dominerande uppfattningarna om kön, ras och sociala relationer, vilket ju inte är helt oväntat.

De två efterföljande artiklarna fokusera flickor som utövar extremsporter. Det är artiklar som jag uppskattade lite extra. Deirdre M. Kelly, Shauna Pomerantz (båda från Brock University) och Dawn H. Currie (University of British Colombia) har intervjuat 20 flickor och gjort fältstudier för att undersöka hur flickorna gör för att bli ”skaters girls” vilket beskrivs i artikeln ”You can break so many more rules”. Skateboardkulturen är förknippad med en speciell livsstil och handlar om så mycket mer än att bara åka bräda. Det är mycket viktigt att man inte följer strömmen, skateboardkulturen är inte mainstream. Trots detta är skateboardkulturen väldigt traditionell när det gäller vilka som är aktiva, vilka som har företräde till fältet och patent på kulturen. Pojkarna har varit de aktiva medan flickorna har tittat på, som i så många andra idrottsrelaterade sammanhang. Därför har det varit svårt för flickorna att ta sig in på fältet och bli accepterade som ”riktiga” skatare. Genom att skapa en alternativ ”flickidentitet” (girlhood) har flickorna som deltog i studien lärt sig att röra sig så väl inom som emot den allmänna uppfattningen om hur en flicka bör vara för att erövra ett fält de tidigare inte haft tillträde till.

”Take the slam and get back up”, författad av antologins andra redaktör, Michele K. Donnelly (McMaster University), är en analys av ett tv-program, Hardcore Candy, vars målgrupp är flickor med ett intresse för extremsporter. Donnelly berör bland annat problematiken kring att använda ett visst språk, eller vissa ord, som hardcore candy och hotspot, och dess dubbla (delvis sexistiska) innebörd, som i slutändan nedvärderar kvinnans ställning på extremsportfältet. Ett liknande fenomen som hon diskuterar är komplexiteten i att expertkommentatorer och de ledande utövarna inom de olika extremsporterna alltid är män. Kvinnan är underställd mannen, och utan hans samtycke och gillande är hennes handling inte lika mycket värd som hans, vilket är den bild som tv-programmet enligt Donnelly förmedlar till sina unga tittare.

Den tredje och sista delen – Racialized Pedagogies – består av tre artiklar som fokuserar på olika pedagogiker som används inom ungdomskulturer och berör i två fall ursprungsbefolkning i Nordamerika. Till att börja med beskriver Richard King (Washington State University) i sin artikel Hostile environment den (fientliga) miljö som collegeungdomar med indiansk bakgrund får uppleva och fostras i på många college. Den stereotypa bilden av indiankulturer, samt utnyttjandet av symboler från skolorna och collegelagens sida – allt från maskotar till namn på lag – bidrar till att dessa ungdomar kränks. Jag kan tänka mig att andra ursprungsbefolkningar, som samer, kan känna igen sig i den problematik som King beskriver i artikeln.

Efterföljande intressanta artikel, Culture, colonialism, and competition, undersöker sportaktiviteten hos ungdomar som tillhör ursprungsbefolkningen i de norra delarna av Kanada och hur de upplever sportkontexten lokalt, regionalt och nationellt. Audry R. Giles (Université d’Ottawa) och Ava C. Baker (McMaster University) har använt sig av observationer och intervjuer i sitt arbete (under tre år) och har kommit fram till att idrotten där måste ses i en större kontext där kolonialismen haft en stor inverkan vilket i sin tur påverkar ungdomens identitet samtidigt som det föder en kamp mot euro-kanadenisk kulturimperialism. Genom den traditionella sporten skapar och stärker ungdomarna sin identitet, menar författarna, och de avslutar med citatet: ”Sport expresses the context of culture in its existence and modifies the culture by its existence”[3] (s 172).

Jennifer L. Metz avslutar både den tredje delen och hela antologin med enartikel som handlar om uttryck för ras, kön och moderskap inom kvinnlig professionell basketboll. From Barbies to ballers inleds med en spännande referens till böckerna om trollkaren Harry Potter[4] och den sport som där utövas (Quidditch) vilket direkt fångade mitt intresse (på grund av min förkärlek till viss fantasylitteratur). Metz menar att Quidditch är en utopisk fantasi när det kommer till jämställdhet vilket inte går att säga om sportkontexten hon har studerat närmare. Även om mycket har hänt inom kvinnoidrotten menar hon att det finns mycket kvar att göra.

Jag är glad med att idrottsforum.orgs redaktör gav mig nöjlighet till att läsa denna antologi, och jag menar att fler kommer att ha glädje av Youth Culture and Sport. Det finns även hänvisningar till en del spännande litteratur som kan locka till fortsatt läsning. Jag vill avsluta med ett intressant citat som inledde inledningen:

© Kristin Fransson 2008

---

	Köp boken från Adlibris.se
	Kjøp boken fra Capris.no
	Køb bogen fra eLounge.dk