Relationerna mellan idrott och musik är många och olikartade. Som inramning till idrott fungerar musik som ett vanligt förekommande atmosfäriskt inslag inom dagens evenemangkulturella verksamheter. Basketmatcher som jag ofta besöker ges rytm i samspel mellan musikens basljud och publikens handklappning. Här fungerar musikens toner som en särskild typ av agendasättare: meddelandes instruktioner till interaktivitet, som regi för de i rollen som publik – vi blir genom musiken påminda om att det är ett festligt ramverk vi befinner oss inom, bäst då att applådera eller stå upp då nationalsången inledningsvis framförs. Trots mängden av intressanta kulturella samspel mellan idrott och musik så är forskningen på området begränsad. Spridda bidrag inom vetenskapssamhället har givit oss insikter om musikens betydelse för idrottsutövning och idrottens symboliska existens inom musiken.

Det är inte bara idrottens evenemangskultur som i spektakulära former delger oss möten med musik. I boken Sporting sounds (2009) för redaktörerna Anthony Bateman och John Bale läsaren till ett kunskapens smörgåsbord, som innefattar forskares och praktikers analyser av musik-idrottsrelationer (musik ges en bred definition – innefattandes allt från opera till populärmusik). Antologin ger en ingång till olika perspektiv på hur musik och idrott relaterar till varandra. Bidragen i boken redogör för tekniska lösningar som kan vara användbara i tränings- och tävlingssituationer, musikkompositioners idrottsliga referenser, hur idrottens skådeplats blir till nationell identitetsarena där musik är av betydelse, samt hur grupperingar av fans formeras kring musikframföranden – med alltifrån trubadurer till punkband. Jag ska i denna recension inte presentera bidragen i detalj, eller ens försöka ge omdömen till vart och ett. Anledningen till detta är tvåfaldig: recensionens format lämpar sig inte för detta, och som jag ska visa är min kunskap inte tillräcklig om var och ett av de perspektiv som boken framlägger.

Det senare utgör min huvudsakliga kommentar till antologin, i fråga om dess styrka och dess brister. Med bakgrund inom kulturstudier (Cultural Studies) och mitt intresse för musikpraktik – samt senare forskarstudier inom idrottsvetenskap – borde jag vara en läsare med stor behållning av en antologi som Sporting sounds. Vad jag möter är ett verk som samlar spridda bidrag från en uppsjö discipliner och perspektiv, som sociologi, historia, psykologi och fysiologi. Denna breda samling kan utifrån ett allmänvetenskapligt intresse för relationer mellan musik och idrott vara relevant. Och jag förstår även redaktörernas utgångspunkt (se bokens introduktion) om att samla spridda bidrag, då liknande böcker enligt Bale och Bateman saknas, som givande denna sammansättning av perspektiv. Men, i bokens 14 kapitel, introduktion och förord ej inkluderade, ges så olikartade analyser att jag stundtals lämnas oförstående (min bristande förståelse av exempelvis idrottspsykologins och -fysiologins utgångspunkter är en förklaring till detta) och frågandes: är denna sammansättning av kapitel och perspektiv en lämplig startpunkt i en formering av ett fält som samlar musik- och idrottsanalys? Som recensent, och givandes ett omdöme om antologin, tänker jag att bokens olika perspektiv antingen skulle ha samlats i mer övergripande kapitel – såsom huvudkapitel, med särskilda redaktionella inledningar; om exempelvis nationell kultur eller möjligen utifrån de vetenskapliga ansatser som är närvarande, såsom sociologi. Nu raddas kapitlen upp efter varandra utan att redaktörerna ger en tillräcklig eller fullgod förklaring till relevansen av de skilda bidragen. Det finns i introduktionen en kortfattad beskrivning av bidragens hemvist och relevans. En mer genomgående röd tråd (såsom nämnda inledningar till huvudkapitel) samt en avslutning som sätter ned foten kring antologins bidrag skulle ha stärkt dess relevans.

Ambitionen med boken, att utgöra ett samlat verk, är god. Dock hade jag önskat att antologins redaktionella arbete i högre grad lyft fram de enskilda bidragens sammanhängande relationer.

Då jag funderar över vem bokens läsare kan vara, eller tänkas vara utifrån ett redaktörs- eller förlagsperspektiv, kommer jag att tänka på antologin som en möjlig resurs för studenter på grundnivå inom idrottsvetenskapliga (tvärvetenskapliga) områden: som ges undervisning i psykologiska likväl som sociologiska, historiska och fysiologiska aspekter av idrotten. En sådan idealtypisk ingång skulle möjligen göra boken som helhet relevant. För den med ett snävare intresse – som undertecknad – är de enskilda kapitlen, möjliga att läsa utan boken i sin helhet. Och utifrån denna lässtrategi finner jag flera intressanta bidrag. Att – som grundutbildnings- eller forskarstudent – betala den dryga tusenlapp som boken kostar inbunden finner jag dock orimligt (invänta då möjligen utgåva i paperback, som betingar knappt halva priset), för att ta del av dessa enskilda delar.

Dan Porsfelts analys av musikens betydelse för svenska fotbollssupportergrupperingar framträder som det mest intressanta utifrån min kulturvetenskapliga och sociologiska intressehorisont. Porsfelts artikel återfinns i en längre version här på idrottsforum.org, och då på svenska. Detta bidrag handlar liksom flera om hur identitet formeras i sociala sammanhang, där musik och idrott är ingredienser. Andra författare som Mike Cronin, Claire Westall och Malcolm Maclean bidrar med liknande perspektiv från andra håll i världen. Bokens är således inte bred till sin ansats endast i termer av vetenskapliga perspektiv, utan också i dess empiriska fält, inkluderande nedslag i Sverige och Västindien, Nya Zeeland och den internationella Olympiska rörelsen.

Ambitionen med boken, att utgöra ett samlat verk, är god. Dock hade jag önskat att antologins redaktionella arbete i högre grad lyft fram de enskilda bidragens sammanhängande relationer – som finns där, disciplinärt och tematiskt. Det övergripande ämnet för boken är viktigt och angeläget i en tid då postmoderna evenemang (sammansatta av olika kulturella former, som en typ av hybrider) framträder i olika sammanhang, och får oss att tänka på kulturens olika sidor och betydelser i hög grad. Att som i Sporting sounds förena analyser av kulturella sammanhang med mer aktörsorienterade och idrottsprestationssökande perspektiv blir dock något splittrat – särskilt med grund i mina synpunkter på bokens upplägg och avsaknad av redaktionella kommentarer. Förhoppningsvis visar denna recension dock att bidragen i boken kan vara relevanta, men att det finns arbete att göra som lyfter studier av samspelet mellan musik och idrott vidare till nya nivåer. För detta är samlade och sammanfattande bidrag till fältet väsentliga. Sporting Sounds utgör i detta ett av få bidrag, med sina styrkor och brister. Avslutningsvis ska Bateman och Bale berömmas för den genomgång de gör av anglosaxisk forskning om musik och idrott i inledningen till antologin – som mycket väl hade kunnat få ta ett större utrymme.

Innehållsförteckning, Sporting sounds

© David Cardell 2009.

---

	Hitta bästa pris på boken hos Prispallen.se
	Kjøp boken fra Capris.no
	Sammenlign priser på bogen hos Pensum.dk
	Buy this book from Amazon.co.uk
	Buy this book from Amazon.com