Racing Stripes:
Ung tjej på zebra i klassisk amerikansk framgångssaga


Peter Dahlén
Institutt for informasjons- och medievitenskap, Universitetet i Bergen


Mellan hästar och flickor tycks råda ett speciellt förhållande. I alla fall om man får tro de många olika former av fiktion där det berättas historier om flickor som tar hand om och även tävlar med hästar, eller rättare sagt med sin häst. Även filmindustrin bidrar till att skapa kulturella föreställningar kring hästsport och flickor. Ett klassiskt exempel är National Velvet, med en 12-årig Elizabeth Taylor som utmärkt ryttare.

Ett mera dagsfärskt exempel är den likaledes amerikanska och mycket barnvänliga familjefilmen Racing Stripes från 2005 (i Sverige med titeln Zuperzebran, i Norge Fartsstriper, i Danmark Fartstriber; se här en trailer för filmen).


Filmens handling

Det är natt och regnigt. Ett cirkussällskap stannar på vägen för att ordna något med utrustningen. När de är klara och far vidare glömmer de en låda på vägen med en liten zebra i, ensam och övergiven. Dock inte så länge till eftersom en bil stannar till och tar upp honom. Det är Nolan Walsh (Bruce Greenwood), som tar hem zebran till sin cirka 16-åriga dotter Channing (Hayden Panettiere). Nolan har tidigare varit en mycket framgångsrik tränare av galopphästar, men har nu lagt karriären på hyllan till förmån för en stillsam tillvaro med Channing på deras relativt enkla gård i Kentucky. Därmed befinner sig zebran snart väl omhändertagen i en ladugård full av andra djur som blir hans vänner. Filmmakarna utnyttjar här den nya digitaltekniken och gör på ett trovärdigt sätt djuren talande med varandra.

När historien rullas upp får vi veta att Nolan mist sin hustru, en framgångsrik jockey, och Channing alltså sin mamma, i en ridolycka. Nolan har därefter förbjudit Channing – hans enda barn – att rida. Vi kan därmed vara säkra på att är det någonting som kommer att hända i filmen så är det att Channing av en eller annan anledning snart börjar rida. Och denna anlednings upphov kommer när zebran, eller Stripes som Channing kallar honom, upptäcker att han också vill bli en galopphäst, som de stiliga fullblodshästarna på granngården. Stripes får sin idé efter att han från gården har fått syn på den inbjudande galoppbanan där nere i dalen.

Bland Stripes många och lustiga djurkamrater på gården finns en get och en liten häst som kärvänligt kivas med varandra. Geten är något av en chefsorganisatör bland djuren, medan hästen tidigare hjälpte Nolan med hästträningen. När det går upp för dem att Stripes vägrar göra avkall på sin dröm att bli en galopphäst sätter de med hjälp av de andra djuren en plan i verket, som går ut på att få Channing att rida på Stripes. Fortfarande gäller dock Nolans ridförbud, varför djuren tvingas ta till hårda tag, som att förstöra Channings moped och punktera Nolans bil – allt för att Stripes ska bli det enda sättet för Channing att ta sig till skolan på, vilket blir en bra träning för dem båda.

Nästa steg blir att få Channing att rida Stripes nere på galoppbanan, och det är nu de stora hindren börjar torna upp sig. Förutom ridförbudet dyker ondskefulla figurer upp, filmens skurkar. Dels i form av den bottenkyliga kvinnliga ordföranden för galoppbanan – tillika hästägare och tidigare chef för Nolan när denne var tränare – som diktatoriskt försöker stoppa Stripes (liksom hon tidigare satt käppar i hjulet för Nolan). Dels i form av granngårdens gamla fullblodschampion, som även han försöker stoppa Stripes med olika fula metoder samt kräver av sina två söner unghingstarna att de går i sina förfäders spår och vinner det årliga, prestigefyllda galoppderbyt.

Naturligtvis går det hela vägen till slut i det att Stripes vinner derbyt. Det viktiga i sammanhanget är dock inte segern i sig. Viktigare ändå är att Channing på den dramatiska vägen till denna triumf fått sin pappa att inte bara acceptera att hon är vuxen nog att rida, alltså ta ansvar för sig själv, utan även fått honom att ta upp sin tränarsyssla igen genom att hjälpa henne och Stripes inför den stora tävlingen. Nolan accepterar att hustrun är död och att livet måste gå vidare, att Channing börjar bli en vuxen och självständig individ samt att tränarsysslan är vad han är allra bäst på och innerst inne helst vill syssla med. Han föds alltså på nytt samtidigt som Channing växer ut till en mogen och modig kvinna, allt tack vare Stripes’ ankomst till gården.

Detta, och att fullblodshästar och vi andra ska lära oss att acceptera de som ser annorlunda ut, exempelvis små zebror, samt att aldrig ge upp våra drömmar utan alltid kämpa hårt för att nå våra mål, är filmens sensmoral: liksom Stripes är vi alla en ”underdog” på något stadium eller i någon situation i vårt liv. Klart då att vi hejar på Stripes och alla andra i sportfilmernas stundom underbara värld som är nederlagstippade och slår ur underläge.

Racing Stripes är en välgjord och vänlig sportfilm, med en klassisk sagostruktur i botten – exempelvis förlorar Stripes två dramatiska provtävlingar innan han lyckas på det tredje försöket. Tretalet går också igen på flera andra plan, samtidigt som här finns Magiska Hjälpare, en Mentor och annat som ska till i en riktig saga. Samtidigt finns många skämtsamma intertextuella kopplingar och referenser till andra populärkulturella fenomen (film och musik), vilket gör Racing Stripes lite mer lustfylld även för en vuxen publik. För ungarna är givetvis den sedelärande intrigen spännande nog i sig.

Länkar

Racing StripesIMDb
Köp Racing Stripes från amazon.co.uk


Copyright © Peter Dahlén 2011
www.idrottsforum.org | Redaktör Kjell E. Eriksson | Ansvarig utgivare Aage Radmann