Förvisso är Celtic och Glasgow Rangers ganska dugliga europeiska fotbollslag, men de präglas knappast av totalfotbollens kännemärke eller av dess varumärke, som snarare bör kopplas till Ajax och till den holländska landslagsfotbollen, speciellt under Johan Cruyffs era. Men i och med Globalization and Football tar den skotska fotbollsforskningen, å andra sidan, kommando över totalförståelsen av fotbollens utveckling. Det tar sig uttryck i att Richard Giulianotti, från Durham University, och Roland Robertson, från Aberdeen University, via ett tydligt holistiskt perspektiv tar sig an fotbollens globala och lokala karaktär och dess trender, genom att relatera dessa till samhällets övergripande globaliseringsprocesser. Det är onekligen en ambitiös och spännande taktik.

Lyckas de då med detta spelsätt? Ja, både och... Det är tveklöst en lysande och proffsig sociologi som levereras av de skotska sociologerna och Giulianotti kan onekligen sina fotbollskalendrar, kors och tvärs. Den här boken är dessutom betydligt bättre än deras tidigare, redigerade verk, Globalization and Sport, som jag för övrigt tyckte var en märklig bok med en besynnerlig laguppställning med dels allmänsociologer – som tycktes vilja visa att de behärskade idrott, via en rad anekdoter, och dels idrottsvetare – som utan större sociologiskt djup hade ambitionen att ”sociologisera” idrottens globala, lokala och glokala egenskaper. I det perspektivet spelar Giulianotti och Robertson spelet bättre själva, och då enbart fotboll, som i det här fallet.

När de talar om globalisering utgår de från att världen blivit allt tätare och att vårt medvetande om världen som en helhet ökat. Det innebär att det finns allt tydligare och viktiga globala mellanmänskliga relationer och en starkare reflexivitet kring världen i sig. De menar att fotbollen stödjer och normaliserar olika former av förbindelser och förhållanden. Deras ambition är härvid att förstå och analysera hur fotbollen kan vara en spegel av, en motor till och en metafor för globaliseringsprocessen.

De utgår från att globalisering inte är någon ny och modern process, utan tvärtom en utdragen, komplex och mångsidig historisk process som tar sin utgångspunkt i olika former av beroende mellan det lokala och globala, mellan det universella och det partikulära. Det innebär att det i olika sammanhang och kontexter finns komplexa mönster av likheter och skillnader, allt från exceptionell nationalism till banal kosmopolitism.

I det här sammanhanget intresserar de sig även för David Helds diskussioner om maktbalans och kosmopolitisk demokrati.

När det gäller fotbollen globalisering finns det en rad processer som påverkat dess utveckling. Giulianotti och Robertson lyfter nyliberalismen och den fria och rörliga marknaden, men även transnationell betal-TV och Internet, vilket bland annat utvecklat satellitsupportrar. De ställer sig även frågan hur utvecklingen – till exempel med avseende på G14 – kommer att påverka relationen klubbfotboll och landslagsfotboll.

I sin analys av globaliseringsprocessen utgår de från “a global globalization process” och inte ”a world globalization model” vilket innebär att de vill undvika ”Westernization of the global society” och i stället inrymma bland annat antikens kulturer, Islam, Sydostasien, där olika distinkta former av det globala eller mönster av mellankulturella relationer utvecklats. Det innebär en betoning på global historia, likväl som global förändring.

Ja just det, fotboll både reflekterar och utvecklar globaliseringsprocessen, vilket Giulianotti och Robertson vill visa genom att använda sig av Robertsons modell för globaliseringsprocessens olika faser. I sitt första arbete i fältet beskriver Robertson fem olika historiska faser; the germinal phase (1500-1750) , the incipient phase (1750-1870), the take-off phase (1870-1920), the struggle-for-hegemony phase (1920-1970) and the uncertainty phase (1970-2000). I en senare artikel har Robertson identifierat en nutida sjätte fas, nämligen “the millennial phase”, som härstammar från den 11 september 2001. Denna sjätte fas präglas av religiöst-kulturella krafter, säkerhetsfrågor, övervakning, oron för jordens överhettning, men även humanism som bland annat CSR, Open Fun Football School och Football for Hope.

Giulianotti och Robertson försöker placera fotbollens utveckling till dessa faser, och menar att spelets genealogi är starkt sammanlänkat till vidare och större globaliseringsprocesser. Styrkan i Robertson modell är, menar författarna, att den inte utgår från talet om den västerländska moderniseringsprocessen, vilket gör att Giulianotti och Robertson intresserar sig tydligt för det universella och det partikulära, det unika, och behandlar därmed, kontextuellt, nedgången av “bochas” i Peru, utvecklingen av ”futsal” i Japan, och norska turistande fotbollssupportrar på de brittiska matcherna och pubarna. De intresserar sig därför också för förhållandet homogenisering and heterogenisering, i kölvattnet efter globaliseringsprocessen, men även för en tilltagande ”glokalisering” och dess dualism (lokalt/globalt).

I deras analys av framtiden ser de en tilltagande nyliberalism, med en större rörlighet bland spelare och en svagare lojalitet gentemot klubbarna. Samtidigt ser de en utveckling av Corporate Social Responsibility och en ökad reglering från FIFA och andra styrande organ. I det här sammanhanget intresserar de sig även för David Helds diskussioner om maktbalans och kosmopolitisk demokrati. De talar även slutligen om en del globala utmaningar som fotbollen står inför. Här nämns främst problematiken klubbar gentemot nationer. Men även kön, ras, etnicitet, postkolonialism och postimperialism behandlas, och även fotbollens medikalisering. Allt detta görs på två sidor (hm!), och då har de inte tid eller plats (?) för den största globala utmaningen, nämligen miljön och hållbar utveckling.

Jag hävdade att spelsättet som sagt hade stora fördelar och byggde på ett brett register, men personligen ser jag även några tveksamheter i upplägget, och då inte minst frånvaron av miljöperspektivet. På vilken planet lever de egentligen? Om vi bortser från detta vill jag ta upp några kritiska synpunkter som man kan ha på deras strategi och förhållningssätt till fotboll och sociologiskt angreppsätt. Deras holistiska perspektiv har fördelen att globaliseringsprocessen placeras i en kontext. Men ett holistiskt förhållningssätt har även nackdelar eftersom de saker, fenomen och perspektiv som ”glöms bort” – typ den globala upphettningen – upptäcks lättare och ger något av en skugga (hm!) över helheten. En annan problematik är att överföra en generell utvecklingsmodell om samhällets globalisering till en specifik utvecklingsprocess, om fotbollens utveckling. Jag måste säga att jag haft ”svårt” för denna strategi allt sedan Habermas bruk av Piaget och Kohlbergs utvecklings- och inlärningspsykologiska modeller som ett sätt att förstå samhällets moraliska utveckling. Präglas inte dessa strategier av någon form av perceptuell och/eller konceptuell relativism? En annan typ av kritik kan man rikta mot ”sociologiseringen” av fotbollen. När vi startade idrottsforum.org frågade jag rätt tidigt en av kollegorna på Sociologen i Lund som är mycket fascinerad av Tour de France, om han inte ville göra en sociologisk betraktelse av loppet och dess kultur och sociala dimensioner. Hans enkla och mycket bestämda svar var: Nej! Han ville absolut inte förstöra sitt stora fritidsintresse. Med åren har jag börjat förstå honom, och känner igen mig allt mer och anar en viss fara. Tveklöst har Giulianottis och Robertsons bok karaktären av att vara en mycket förträfflig sociologisk analys, på många sätt, men samtidigt känns det som att fotbollen – denna i grunden triviala och lekfulla företeelse – närmast blir sönderanalyserad, och därtill placerad på globaliseringsprocessens piedestal.

Förvisso säger kanske den här kritiska delen av recensionen mer om min nuvarande position och privata ambivalens gentemot idrott och idrottsvetenskap som vetenskapligt kunskapsfält, än om kvaliteten på ”Globalization and Football” som, det måste medges, är bra och beundransvärd – kanske inte som Cruyff, men dock...