Löpning kan med visst fog sägas utgöra utgångspunkten för i stort sett allt idrottsutövande. Snart sagt varje idrottsgren innehåller löpmoment och snart sagt varje kultur som intresserat sig för idrott har en historia av löpning. Löpningens historia kan därmed sägas vara lika lång som mänsklighetens egen. Det således ingen lätt uppgift att inom ramen för ett verk försöka teckna löpningens historia, men den norske författaren Thor Gotaas gör ett ambitiöst försök i den 2009 utkomna A History of Running.

Det är egentligen fel att säga att A History of Running är en ny bok. Egentligen handlar det om en engelsk översättning av den 2008 på norska utkomna Løping: En verdenshistorie. Som namnet antyder är anslaget väldigt ambitiöst. I en serie kapitel får vi följa löpningen, från de första historiska lämningarna och in i modern tid.

Bokens kapitel kan kategoriseras i tre övergripande avdelningar. Den första av dessa kategorier är den inledande delen där läsaren får bekanta sig med den förhistoriska löpningen. Dessa kapitel visar exempel på hur löpning figurerade i olika samhällen och kulturer innan den moderna tävlingsidrottens framväxt. Bortsett från den obligatoriska beskrivningen av den antika grekiska idrotten finns också ett antal exempel från Asien och Amerika. Den mångfald i berättandet som här visas upp är en av bokens främsta meriter. Gotaas undviker att enbart fokusera på västvärldens idrott, något som är alltför vanligt i andra historiska idrottsöversikter.

Kapitlen är disponerade efter i stort sett samma mönster. Gotaas inleder med en berättelse, vanligen om en enskild löpare eller en specifik händelse, och låter sedan denna berättelse utgöra utgångspunkten för beskrivningen av löpningens roll i det aktuella kulturella sammanhanget. I takt med att historien närmar sig den moderna tävlingsidrottens genombrott lägger Gotaas av naturliga skäl allt större fokus på utvecklingen i Europa. Vi får följa hur löpning utvecklades till en profession i Europa under tidigmodern tid och hur denna profession i takt med teknologiska framsteg sedermera kom att avvecklas. Greppet är klassiskt och fungerar synnerligen väl som introduktion till resten av texten.

Gotaas berättar en historia om löpning men försöker inte sätta in löpningen i någon teoretisk förklaringsmodell.

När Gotaas kommer till den moderna tävlingsidrotten visar dock detta upplägg sin begränsning. Att skriva en historisk översikt om löpning är naturligtvis en monumental uppgift och källmaterialet är enormt. Följaktligen tvingas Gotaas begränsa sin framställning till specifika frågeställningar och händelser. Dispositionen övergår därmed också från strikt kronologiskt till alltmer tematiskt. Denna tendens blir också starkare ju längre man läser. De kapitel som behandlar den moderna tävlingsidrotten har följaktligen en tematisk snarare än geografisk avgränsning. Att göra på detta sätt är naturligtvis en nödvändighet om löpningens historia skall kunna sammanfattas i ett enda verk, men som läsare märker man tydligt att historien blir alltmer fragmentarisk ju närmre nutid man kommer. Härigenom avslöjas också bristen på ett övergripande tema. Gotaas berättar en historia om löpning men försöker inte sätta in löpningen i någon teoretisk förklaringsmodell. Av detta skäl känns urvalet av stoff, vilka historier som berättas och vilka som inte gör det, nästan slumpmässigt.

I bokens avslutande kapitel blir också berättandet allt mer fokuserat på diskussioner om förutsättningarna för löpning som idrott snarare än en strikt historisk betraktelse. Detta påverkar också temat för respektive kapitel. Härigenom behandlas en serie intressanta fenomen som löpningen som politiskt vapen, joggningsrevolutionen och dopningsfrågan, men det intryck som etablerats i de tidigare kapitlen förstärks. Avsaknaden av en analytisk ram gör att kapitlen framstår som från varandra helt fristående essäer. Fördelen med upplägget är den stora innehållsliga bredd som Gotaas därigenom kan lyfta fram. Nackdelen är att varje kapitel blir ett fragment. Detta påverkar i sin tur hur Gotaas framställer fenomenet löpning. Det intryck som lämnas läsaren är att löpningen utgör en fundamental del av den mänskliga kulturen som förekommit oavsett kulturer, samhällen och ideologier. Löpningen blir härigenom en historisk konstant. Frågan är dock om denna betraktelse tål en närmre nagelfaring. Hade kanske ett tydligare fokus och en klart identifierad analytisk utgångspunkt lett till ett annat resultat? Christopher McDougall, författare till boken Born to Run, pekar på just detta i sin recension i The Guardian. Jag är benägen att instämma. Det förefaller som om berättelsens fokus är en konsekvens av det valda upplägget snarare än ett medvetet tillvägagångssätt.

Detta problem är dock knappast unikt. Historiska översikter tvingas i regel låta teoretiska perspektiv stå tillbaka för ett försök till helhetsgrepp. Att så blir fallet i fråga om löpningens mycket omfattande historia är knappast märkligt. Gotaas breda perspektiv ger också en rik framställan och belyser löpningen ur många olika aspekter, något som knappast hade varit möjligt om en snävare utgångspunkt formulerats. Ändock är det just en sådan analys man saknar efter att avslutat det sista kapitlet. I det väldiga material som Gotaas presenterar görs inget samlat försök att identifiera löpningens kulturella funktion.

Löpningen har både i svunna tider och i den moderna tävlingsidrotten kommit att inta en särställning i relation till andra idrotter. I friidrottssammanhang är det ofta just 100 metersloppet och Marathon som anses vara tävlingarnas absoluta höjdpunkter, men varför just löpning och inte någon av de många andra grenar förekommer på tävlingsschemat. Löpningen intar således något av en särklass och om förutsättningarna för löpning varierat i den grad Gotaas gör gällande är det än mer fascinerande att denna aktivitet  i era efter era och samhälle efter samhälle får en betydelsefull funktion. Gotaas visar tydligt olikheterna, men gör inget försök att identifiera likheterna för att förklara hur det kommit sig att just löpning då och nu intagit en betydelsefull position i idrottslivet. Att bredd fått företräde framför analys förstärker paradoxalt nog just detta intryck. När man lägger ifrån sig A History of Running är det svårt att inte fråga sig ”Varför just löpning?”

Detta skall dock inte överskugga det faktum att Gotaas genom sitt valda upplägg förmår skapa en berättelse som sveper genom löpningens hela historia och från många olika platser. För den som vill bekanta sig den historiska bakgrunden till det som med all rätt får betraktas som en modern massrörelse på både elit- och motionsnivå är Gotaas bok en utmärkt utgångspunkt.