Realistiskt om störtlopp

Peter Dahlén
Institutt for informasjons- och medievitenskap, Universitetet i Bergen

Det avslutande 1960-talet och inledande 1970-talet var på många sätt de ensamma och isolerade idrottsstjärnornas period i amerikansk sportfilm. Ett exempel är filmer om bilracing, ett annat denna film om störtlopp, Downhill Racer (1969), i regi av Michael Ritchie. I huvudrollen ser vi Robert Redford som David Chappellet, en målinriktad och självupptagen störtloppsåkare med OS-guld i sikte.

Efter att en åkare blivit skadad inkallas reserven David till det amerikanska landslaget på plats i Europa, där det är världscuptävlingar som upptakt till OS. Där kommer han snart i konflikt med landslagstränaren Eugene Claire, spelad av Gene Hackman. David vägrar nämligen att starta i sitt första lopp eftersom han menar sig ha fått ett alldeles för högt startnummer (nr 88) och att banan därför kommer att vara i alltför dåligt skick för att han ska ha någon möjlighet att vinna. Claire klargör då för honom att han bara har att finna sig i situationen, att David liksom alla andra får börja längst bak och sedan arbeta sig uppåt. I nästa lopp får David ett något bättre startnummer, och lyckas ta sig in på en sensationell fjärdeplats. Åter blir han då tillrättavisad av Claire efter att ha uppvisat en alltför arrogant attityd till ett TV-team som vill intervjua honom. David håller sig också litet vid sidan av lagkamraterna. Allt detta får Claire att skälla ut David för att denne tänker för mycket på sig själv och för litet på lagkollektivet. Stämningen i laget är annars tämligen god, men det finns hela tiden en spänning mellan åkarna till följd av den knivhårda konkurrensen.

Detta är också en sport med små marginaler, dessutom mycket riskfylld: i filmens inledning faller David styggt och skadar sig. Vi får under filmens gång se många hemska uråkningar, de flesta av dem uppenbarligen autentiska: filmen, som är inspelad på plats i bland annat Kitzbühel (Österrike), Wengen (Schweiz) och Colorado, har en närmast dokumentär prägel i skildringen av åkningen nerför backarna, vilket skapar en stark realism. Här förekommer ingen ”back projection” i samband med störtloppen. Istället har man bland annat placerat kameror på åkarna så att det upplevs som att vi ser färden nerför backen ur deras ögon, så kallad subjektiv kamera. Mestadels var det den professionelle åkaren Joe Jay Albert som användes för dessa tagningar.

Vid ett tillfälle utmanar David sin lagkamrat och skarpaste konkurrent, Creech (James McMullan), på störtloppskonkurrens efter träningens slut, trots att detta förbjudits av lagledningen. Först ner till målfållan vinner. De åker sida vid sida, ibland farligt nära varandra, men i en sväng kör Creech av banan, och kraschar in i en bergmur. Han skadar sig så allvarligt att han missar OS. Eftersom Creech är kring 30 år var detta hans sista chans till en stor mästerskapsmedalj, kan han bittert konstatera. På sjukhuset får han besök av lagkamraterna, varefter även David dyker upp, dock utan att ge uttryck för något större medlidande.

Vi får även se autentiska bilder från Olympiska vinterspelen i Grenoble 1968, dock inte från själva tävlingarna i utförsåkning, beroende på att TV-bolagen ägde bildrättigheterna. Det ligger annars nära till hands att se David och andra åkare i filmen som modellerade efter samtidens stora utförsåkarstjärnor som Karl Schranz (filmens Max Meier skall vara baserad på honom) och, inte minst, Jean Claude Killy med sin Playboy-image. (Killy vann samtliga tre guldmedaljer – slalom, storslalom samt störtlopp – vid OS 1968. Dessutom vann han totalsegern i världscupen 1967 och 1968.)

Att David är innesluten i sig själv, närmast egocentrisk, och saknar djupare relationer med andra människor framkommer tydligt då han vid ett tävlingsuppehåll åker hem till familjens lantgård i Colorado. Hans far är jordbrukare och inte imponerad av sonens karriärplaner i den glamourösa skidvärlden. Det finns ingen kontakt mellan dem; de sitter i köket men har ingenting att säga varandra. David lånar sedan faderns bil för en sväng in till stan. Där stöter han på en flickvän som han uppenbarligen bara lämnat vind för våg. Hon känner sig sviken av honom men han lyckas övertala henne att följa med i bilen, där de har sex. Efter akten visar David inget ytterligare intresse utan ignorerar henne när hon försöker berätta för honom hur hon har det i sitt liv.

David får sedan smaka på sin egen medicin när han, tillbaka i de europeiska alperna, blir ihop med en jet set-liknande kvinna, Carole Stahl (Camilla Sparv), som arbetar för en skidfabrikant som vill att David börjar köra för hans märke. Carole far iväg hem inför jul utan att meddela honom, och han stöter åter på henne på ett diskotek, där hon är i ett annat sällskap. När David förstår att han inte betyder något särskilt för henne, att hon behandlat honom på samma själviska och nonchalanta sätt som han behandlade sin tidigare flickvän, alltså som ett sexobjekt, blir han rasande.

Robert Redford som David Chappellet, här tillsammans med svenskan Camilla Sparv, som spelade den kvinnliga huvudrollen Carole Stahl. Sparv, född 1943, fortsatte att spela in film och TV-serier fram till 1992, ofta i roller med namn som Inger Knudson, Inga Bergmann och Britt Engstrom.

Downhill Racer är en film om de mänskliga omkostnaderna i en så konkurrensutsatt bransch som elitidrotten, där segrar många gånger beror på andras misstag och olyckor och där segerlyckan kan vara både flyktig och ihålig. Filmmakarna vill också påvisa att idrottsstjärnor inte nödvändigtvis är lika karismatiska och lyckade vid sidan av tävlingsarenan. Som grund till Davids besatthet av att vinna antyds också ett revanschistiskt begär till följd av att han befinner sig i ett klassmässigt underläge: vid ett gräl dem emellan framhåller tränaren Claire att David, till skillnad från sina landslagskamrater, saknar högre utbildning, dvs. att han kommer från enklare förhållanden än de andra och inte har något annat än skidåkningen att falla tillbaka på och hävda sig igenom.

Randy Williams (2006) har Downhill Racer på plats nr 30 i sin bok där han listar vad han anser vara de 100 bästa sportfilmerna. Filmen finns utgiven på DVD i kvalitetsserien The Criterion Collection, med diverse extramaterial.

Downhill Racer på IMDb

Köp Downhill Racer från amazon.com

Copyright © Peter Dahlén 2010