Redaktionellt
Välkommen till idrottsforum.orgs tjugotredje uppdatering sedan starten den 6 juni 2003. Nästa uppdatering kommer den 1 juni. Vill du slippa oroa dig över att missa något så kan du anmäla dig till vår mailing list, och få ett brev varannan vecka som en påminnelse om att sajten uppdaterats. Klicka och skicka!
Du vet väl att vi har en insändarsida där du kan ge uttryck för dina synpunkter på idrottsforum.org och texter som publiceras här. Tyck till om vad du vill!
Är du själv idrottsforskare? Då vill du säkert vara med på vår forskarlista. Titta här vad vi vill veta, och maila sedan informationen till webredaktören.
|
Vi har härmed nöjet att annonsera årets Mayo Boule Festival, som går av stapeln i Kungsträdgården, Stockholm, mellan den 9 och 13 juni. Redan är ett rekordstort antal lag och spelare anmälda, men man har fram till den 30 maj på sig att göra sin anmälan. Festivalen, som i år firar tioårsjubileum, arrangeras av Scandinavian Boule tillsammans Svenska Bouleförbundet. Klicka på loggan för att komma till hemsidan.
|
För övrigt
kan vi presentera två nya idrottskonferenser, och dessutom har vi en underbar kommentar till idrottsforskarkonferens-deltagarens intellektuella drivkraft, från Englands främsta satiriska tecknare, Chris Garratt och Mick Kidd, vars dagstidningsstrip Biff återfinns i The Guardian varje lördag.
|
|
 Sverige begåvas med en ny populärvetenskaplig idrottstidskrift till sommaren, ”lagom till OS”. Det är Christian Carlsson, med bakgrund som vetenskapsjournalist, som ligger bakom tidskriften. Prenumererar gör man via hemsidan.
|
|
 |
Hur en herrtidning
skriver om
kvinnors idrott
|
|
|
|
 |
|
|
En svensk klassiker – för män
|
|
|
|
|
|
Den svenska veckotidningen Se grundades 1938 som den första riktiga bildtidningen i Sverige, modellerad efter amerikanska Life och Look. Se gick ut i stora upplagor, 200.000–250.000 ex i snitt, och var särskilt under de första årtiondena en viktig del av det svenska medielandskapet. Inte minst viktig var Se när det gällde idrottsrapportering i bild. Dagstidningarna var snabba och aktuella, medan Se i efterhand kunde erbjuda mer ingående illustrerad rapportering. Samtidigt var tidningens primära målgrupp män; kvinnorna var väl försörjda med en omfattande damtidningsflora.
Historikern och genusforskaren vid Malmö högskola Helena Tolvhed har studerat rapporteringen i Se, som för övrigt lades ned 1981, från de olympiska sommarspelen i London (1948), Helsingfors (1952), Melbourne (1956), Rom (1960) och Tokyo (1964). Särskilt har hon intresserat sig för vad tidningen gjort med det faktum att det under dessa olympiader tillkom allt fler kvinnliga olympier i takt med att allt fler grenar för kvinnor antogs. Tolvhed har identifierat tre huvudkategorier som kvinnorepresentationen av olympier i Se under denna tid kan sorteras in under, ’först-och-främst kvinna’, ’den löjliga idrottande kvinnan’ och ’den seriösa idrottande kvinnan’. Med målande exempel, varav några illustreras med bild, beskriver hon en dessvärre ganska statisk situation från olympiad till olympiad, där till och med det som i förstone kan ses som ett positivt tecken på gryende respekt vid noggrannare påseende bara visar sig vara samma gamla tröttsamma stereotyper. Läs hela artikeln här.
|
Maskulint våld i media:
Ungern–Brasilien i VM 1954
|
|
|
 |
|
| Ferenc Puskas, Ungerns störste genom tiderna, kunde inte spela mot Brasislien på grund av skada, men anklagades för att ha deltagit i striden vid sidan av planen. |
|
|
|
|
Världsmästerskapet i fotboll 1954 hölls i Schweiz. Mästerskapet vanns av Västtyskland, som i finalen besegrade Ungern med 3-2. Just detta VM är väl ihågkommet, av främst två skäl. För det första var det Västtysklands återkomst på den internationella scenen, och därtill något av en revansch efter förlusten i den där stora matchen 1939-1945. För det andra inträffade under mästerskapet den första riktigt stora skandalen i VMs historia dittills, och det är rapporteringen av denna skandal som behandlas i den norska idrottsforskaren Gerd von der Lippes artikel. I en av kvartsfinalerna möttes Ungern och Brasilien. Ungern var storfavorit efter OS-guldet två år tidigare. Laget var därtill obesegrat sedan maj 1950; av 31 matcher hade 27 slutat med seger och 4 med oavgjort resultat. Det var således otänkbart att Ungern skulle förlora. I denna högprofilmatch, känd som Slaget vid Bern, kom rejäla manliga känslor i svallning och matchen blev stökig och bråkig, med många frisparkar, ett par straffar och flera gula och röda kort.
Den verkliga skandalen inträffade dock efter matchen, när det i omklädningsrummen kom till handgemäng med tillhyggen och knytnävar. Vad som egentligen hände är omstritt, och föremål för fortsatta studier av von der Lippe, som i denna första artikel om skandalmatchen fokuserar på hur skandalen utspelades i dåtidens norska dagstidningar. Vi får följa skandalens utveckling genom den tidens norska idrottsjournalistik, och vi får framför allt följa von der Lippes spännande medieanalys som beaktar såväl maskulinitetsaspekten som hur nationell identitet medieras beroende på avståndet från centrum till periferi. Läs hela artikeln här.
|
|
|
Två sidor av idrott: turism och dopning
 Är ett besök på en pub i Madrid med öl och fotboll på storbildsskärmen en sorts idrottsturism? Eller kanske ett besök på Colosseum, där det en gång på världen för kristna verkligen handlade om att vinna eller försvinna? Ja det verkar så, i alla fall att döma av boken Sport Tourism som Bosse Carlsson, trots en del invändningar ändå nog lärde sig en hel del av.
 Doping och idrott tycks vara lika trägna följeslagare som idrott och politik. De förra genererar dessutom en mängd vetenskaplig litteratur och debattböcker på ett sätt som de senare inte gjort sedan slutet av 1970-talet. Vår specielle dopingexpert, David Hoff, har läst tre böcker om doping och antidopingpolicy som kommit ut de senaste 2-3 åren.
Läs mer om böckerna om idrottsturism och doping på recensionslöpet, som innehåller alla böcker som någonsin recenserats på idrottsforum.org. Sidan finns i tre versioner, som löpsedel och som lista ordnad alfabetiskt efter författare resp. titel.
|
Fair Play at the Olympics
Kampanjen Fair Play at the Olympics handlar inte om fair play i sedvanlig idrottslig mening, utan om att vidga fair play-tanken inom idrotten till att också omfatta de i huvudsak kvinnliga arbetare som tillverkar kläder och skor åt idrottsstjärnorna. Bakom kampanjen står svenska Rena Kläder som stöds av nio ungdoms- och solidaritetsorganisationer och fackförbund och som ingår i nätverket Clean Clothes Campaign, Global Unions/FFI, dvs Fria fackföreningsinternationalen, samt Oxfam, en av världens största biståndsorganisationer med bas i Storbritannien. Kampanjen har två syften, att engagera idrottskonsumenterna och att påverka de ansvariga för den rådande situationen, nämligen märkesföretagen, de producerande ländernas regeringar, fabriksägarna samt idrottens organisationer, i det här fallet Internationella Olympiska Kommittén. Stöd arbetarnas rättigheter. Stöd kampanjen för rena kläder i OS! Klicka på loggan och gå till kampanjhemsidan.
|
Förra uppdateringens artiklar, Henning Eichbergs om nya vägar för idrottsforskningen och Mats Hellspongs om idrottspublik i Stockholm på 1800-talet, finns, liksom alla tidigare publicerade artiklar, länkade från artikellöpet.
|
|
 |
