En domare som dyker upp som en positiv förebild för domarna i enkäter och teamintervjuerna är Martin Ingvarsson. Här följer därför en intervju med honom:

Martins far var fotbollsdomare (i div. 3) och väldigt intresserad av fotboll. Det var mycket ”fotbollssnack” hemma och Martin hörde mycket om fotboll och blev på så sätt socialiserad in i fotbollskulturen. Han började döma mycket tidigt. Redan som 15 åring dömde han sin första div. 6-match vilket gav stor uppmärksamhet, bl a med reportage i Hemmets Journal. Givetvis var det en ”kick att synas”, att få beröm.

Martin poängterar att det var en stor fördel att hans far var ett aktat namn i fotbollskretsar, men poängterar samtidigt att han själv hade god kunskap om regler och spelförståelse och spelade själv tills han var 20 år, och var även tränare under en kort period, samtidigt som han dömde. Han insåg emellertid snabbt att han var tvungen att välja, och valde domarkarriären där han avancerat med jämna mellanrum, men som han påpekar ”aldrig gjort det riktigt stora språnget”. Hans karriär har mer präglats av successiv uppflyttning.

Vad är det som gör Martin speciellt lämplig som domare? Han nämner att han har ett stort självförtroende och mycket energi, samt att han varit mån om ett ödmjukt ledarskap, där han inte varit sen att erkänna fel, något som gav positiv feedback och beröm. Precis som de flesta som gjort karriär har han haft en bra stötning och viktiga bollplank.

Jag blir nyfiken på hans ledarskap och får reda på att han inte genomgått någon speciell ledarskapsutbildning och att det är först på senare år han har förstått att han har tränat upp en viss form av ledarskap genom alla matcher man dömt och hur man uppträtt när man kommit till matcher och hur man hanterat kritik (massmedia). Han uttrycker sig på följande sätt: ”Nu känner jag att det behövs en viss form av ledarskap för att hantera tillställningar på den nivå som jag gör idag. Det är ingen slump. Det måste bero på kvaliteter.

Vi kommer in på fotbollens roll i hans övriga liv; frågan krig dömandet som livsstil. Hans söner spelar fotboll, och en av dem vill börja döma redan nu i 10-års åldern. Martin är mycket medveten om att hans dömande är i fokus för familjens liv. Han säger: ”Det finns fyra planer (min kursivering) som livet kretsar kring. Familj, jobb, hobby (fotboll) och fritid. Den inställningen har jag också, men verkligheten ser annorlunda ut. Det är fotbollen som styr. Men jag tycker inte mindre om min familj för det.” Men som han säger: Dömandet har ingått i ”paketet”. Det innebär att familjelivet anpassas efter matcher, men i vissa fall kan han ändra utifrån familjens behov (toastmaster på bröllop). Det innebär mycket uppbokad tid. Men dömandet generar i sin tur pengar som kommer familjen till gagn och de kan unna sig lite lyx. Det ger lite kvalitet på livet. Han är här noga med att dela med sig.

Jag frågar om han har koll på spelare och om det innebär speciella förberedelser: Han svara att han dömt 11 år i allsvenskan och att han känner till de flesta. Bra koll på spelare. Det händer vid genomgång med linjemän att man diskuterar vem man ska se upp med. ”Det gäller att ha ett bra grepp, men viktigt är att inte ha en förutfattad (min kursivering) mening, men man bör ha en förberedelse (min kursivering) på vad som kan hända!” Det gäller att ”fatta beslut som är rätt för stunden! Måste var förbered på att man kan fatta fel beslut, och hantera den situationen och undvika stress”. Här måste man tänka på att använda ett lugnt kroppsspråk och, poängterat han, att hitta ledaren i laget för att förklara. ”Börjar det gå snett i början känner jag mig ändå rätt trygg i mig själv, för jag vet ungefär hur jag ska hantera det”.

Allsvenskans domare är tolv till antalet, och i vissa sammanhang ses de som ett kollektiv (vilket enligt Ingvarsson är speciellt svenskt då de håller samman och unnar alla framgångar, men självfallet kan man bli besviken). Jag frågar vad det finns för likheter eftersom jag är intresserad av idealtypen. Men Martin betonar att de rör sig om olika personligheter. De går inte att stöpa efter en mall. Visa är lugna, andra är auktoritära… En del domare är öppna, men en annan klick har svårt att erkänna misstag och vill helst hitta en förklaring (någon svår vinkel). Men Martin betonar att det inte är en generationsfråga. Möjligtvis kan de vara känsliga för kritik, vilket kan förklaras av att de precis avancerat och fått mycket beröm. Men som Ingvarsson uttrycker det: Det händer alla som avancerat att man får en reaktion… och även om man gör några dåliga matcher kan man vara en bra domare”. Vad är då gemensamt för våra elitdomare i allsvenskan?  Här lyfter Martin fram följande fyra egenskaper:

1. Fotbollsförståelse (känsla).
2. Hur de kommunicerar/Föregripa problem. Ta första steget!
3. Mod, vågar ta obekväma beslut.
4. Stark tro på sig själv (men det får inte slå över – det har hänt i vissa fall).

Vad är då nyckeln till framgång?: ”Utstrålning, karisma! Basen som är regler och kondition kan alla, att träna kroppsspråk kan alla göra. Personlighet, hur du kan föra ut ditt budskap. Det är nyckeln till dem som går hela vägen.” Martin Ingvarssons råd är: ”Titta på bra fotboll. Kolla domaren. Men ta inte efter. Försök utifrån egen personlighet utveckla någon form av ledarskap, en viss form av karisma, man kan visa energi, prata på ett bra sätt. Ju högre upp vi kommer är det agerandet som är avgörande… det finns inga större skillnader på hur vi ser på fotboll”.

Vi avslutar med några kommentarer kring Martins ambitioner. Han menar att han inte är så het längre, som i unga år. Men ambitionen finns kvar. ”EM/VM är morötter att kämpa för, men Frisk har ett sånt namn i Europa, och ”svår att rå på”…[1] VM 2010 blir sista möjligheten…