Baksidestexten till denna bok bådar gott. Där presenteras boken som en guide för alla som är engagerade i barns idrott och de ämnen som utlovas en behandling i boken känns spännande och aktuella – eller vad sägs om rätt ålder för barn att börja med organiserad idrott; vilka idrotter passar barn bäst; hur många idrotter ska barn hålla på med – och hur ofta; hur kan man bedöma om en barnidrottsaktivitet är bra? Boken handlar om hur barn kan utvecklas fysiskt, psykiskt, socialt och intellektuellt genom att idrotta och den borde vara angelägen och värdefull för många.

Boken är inte särskilt tjock, ca 140 sidor, men ämnesinnehållet spänner över en mängd områden. Författaren försöker alltså ta ett generalgrepp på ämnet – och en sådan ansats är sällan lyckad. Åtminstone inte om syftet också är att skriva en guide som barn- och ungdomsledare, föräldrar, och andra engagerade i föreningsidrott kan ha nytta av. Stora och komplicerade ämnen avhandlas på några sidor och beskrivningar av barns utveckling görs oftast i generella termer, så generella att läsaren riskerar att tappa intresset. Exempelvis finns det återkommande inslag där några typiska utvecklingsdrag hos barn mellan fem och tolv år beskrivs i punktform. Jag vet inte hur mycket klokare en idrottsledare blir av att få reda på följande om 8-åringars sociala utveckling:

• Flickor är rädda om sina kläder, pojkar är det inte
• Gör inte färdigt sådant de påbörjar
• Har bästisar (special friends)
• Har längre perioder då de leker lugnt
• Tycker inte om att leka ensamma
• Tycker om att dramatisera
• Börjar samla på saker och ting
• Tycker om skolan, vill inte vara hemma
• Tycker om omväxling

Ja, och så fortsätter det några punkter till. I den sista punkten slås det fast: Börjar längta efter att tillhöra en förening. Då liknande listor är ett återkommande inslag och förekommer då både barns sociala, fysiska, psykiska och intellektuella utveckling behandlas, och dessutom görs för varje ålder från fem till tolv år, blir det i längden tröttsamt. Humphrey påpekar visserligen att det är de generella dragen som beskrivs, men beskrivningarna får ofta något otvetydigt och definitivt över sig. Boken saknar överlag analytiskt djup, och det är sällan påståenden som rör barns utveckling problematiseras eller sätts in i ett sammanhang.

James H. Humphrey som skrivit boken är professor emeritus i kinesiologi. Han har intresserat sig för barns utveckling och barns idrottsverksamhet under lång tid, och han har författat eller varit medförfattare till över 50 böcker. Är det då en angelägen och värdefull bok han skrivit? På den frågan är jag böjd att svara både ja och nej. Den är angelägen eftersom många är intresserade av och engagerade i barns idrott – och därför att så många barn håller på med organiserad idrott idag. Boken innehåller ”allt” som rör barns fysiska, psykiska, sociala och intellektuella utveckling, men säger ändå inte så mycket, eftersom den saknar ett nödvändigt djup. Dessvärre är boken därför inte särskilt värdefull. Om läsaren helt saknar förkunskap om barns utveckling, fyller den givetvis en funktion. Men för den som har en viss aning och möjligen även ett intresse av att något fördjupa sin förståelse i ämnet, har den inte så mycket att tillföra.

Har då boken inga förtjänster? Ansatsen och initiativet är mycket gott. Författaren utgår från ett barnperspektiv och diskuterar (nåja) barns behov och hur dessa kan blir tillfredsställda genom idrott, och det är onekligen ett viktigt område att utveckla. Boken har också ett omfattande index och kan möjligen därför tjäna som en guide eller till och med som ett litet uppslagsverk. Detta index består av över 300 ord eller begrepp, varför läsaren inte ska vänta sig någon utförligare redovisning. Däremot kan boken säkert fungera som inspirationskälla och tankeväckare och som sådan kan den säkerligen bidra till att läsare vill fördjupa sina kunskaper om barns utveckling ytterligare, och därmed leta upp annan litteratur i ämnet.