 |
Kvinnor och idrott i USA
|
|
|
 |
|
| Konståknings-stjärnan Michelle Kwan och sångerskan Sheryl Crow på röda mattan vid Women's Sports Foundation's 28th Annual Salute to Women in Sports, som i år avhölls på anrika Waldorf-Astoria Hotel den 15 oktober. |
|
|
|
|
Inom dagens idrottsforskning är genusaspekten en av de viktigaste och mest engagerande, och tillika flitigast beforskade, internationellt och nationellt. Ett tecken på det är utgivningen, på Northeastern University Press, av antologin Women and Sports in the United States: A Documentary Reader, sammanställd av Jean O’Reilly och Susan K. Cahn. Ett annat tecken är att forumets recensent, Tobias Stark, i sin recension inledningsvis, och mot en koncis och elegant socio-historisk bakgrundsskiss över grundproblemet, illustrerar svårigheterna att nå jämställdhet inom idrotten med en ögonblicksbild från den svenska Idrottsgalan 2007, där en respekterad idrottskvinna förnedrades i rikstäckande television. Nå; vi vill väl inte tro att jämställdhet mellan män och kvinnor inom idrotten är något vi måste lära oss från USA – kulturimperialism från det hållet brukar ju snarare förmedla det motsatta budskapet. Men Women and Sports in the United States erbjuder en kraftfull dokumentation över utvecklingen i USA mot ett allt större, och allt mer jämställt, deltagande av kvinnor i idrotten. Tobias Stark är imponerad, och vill trots enstaka anmärkningar rekommendera boken som inkörsport till fortsatta studier om damidrott som kulturprodukt och samhällsföreteelse.
|
Gruppdynamik för tredje gången
|
|
|
 |
|
| Heather S. Hausenblas är Associate Professor vid Applied Physiology and Kinesiology, University of Florida. Hon disputerade 1998 vid University of Western Ontario, London, Ontario, och har sedan 2003 medverkat i inte mindre än 42 sakkunniggranskade artiklar i vetenskapliga tidskrifter, varav en med inte mindre än 14 medförfattare. |
|
|
|
|
En av idrottspsykologins klassiska texter föreligger sedan en tid i en tredje reviderad utgåva. Det rör sig om Group Dynamics in Sport av Albert V. Carron, Heather A. Hausenblas & Mark A. Eys, som på väsentliga punkter uppdaterats för att motsvara de senaste årens snabba utveckling inom forskning och tillämpning på gruppdynamikens område, till exempel vad gäller rollförhållanden i lag och lagsammanhållning. Sverker Bengtsson har läst den nya utgåvan, och störs enbart av det klassiska problemet med den ensidiga fokuseringen på amerikanska förhållanden. Därutöver har han bara lovord till övers för denna bok.
|
Om idrott som marknad
|
|
|
 |
|
| Jerry Jones Jr. är Chief Sales & Marketing Officer och Vice President för Dallas Cowboys, son till Jerry Jones Sr. som äger laget, och därtill President och General Manager för Dallas Desperados, som spelar i inomhusligan Arena Football League. |
|
|
|
|
Vi har i ett annat sammanhang konstaterat att när det gäller att utveckla och tillvarata sportens ekonomiska potential så kommer ljuset från väster, närmare bestämt från Förenta staterna. De fyra stora amerikanska lagsporterna baseboll, (amerikansk) fotboll, ishockey och basket lever i lika delar i en sportslig värld, med regelbundna matcher inför entusiastiska åskådare och kamp om placeringar i sina respektive serier, och i en ekonomisk värld, där klubbarna drivs som vinstgivande företag, spelarlöner och övergångssummor slår nya rekord, och sponsorer och media är lika viktiga som publiken. Det är också i USA som sport marketing har utvecklats till en fin konst, det är där det bedrivs framgångsrik forskning kring denna viktiga aspekt av idrotten – och av idrottens ekonomi. Och det är där de tongivande läroböckerna i sport marketing skrivs. Björn Anders Larsson recenserar för andra gången på kort tid en sådan amerikansk lärobok, Sport Marketing: Third Edition (Human Kinetics) av Bernard J. Mullin, Stephen Hardy och William A. Sutton. Denna klassiker, nu i en tredje reviderad utgåva, täcker på ett utmärkt sätt in såväl de övergripande aspekterna på sitt ämne, som alla de detaljer som måste klaffa i ett framgångsrikt marketingarbete.
|
Tour de Lance
|
|
|
 |
|
| Lance Armstrong, 36, här med Sheryl Crow, har lyckats undvika att fastna på fotografi med senaste flickvännen, Ashley Olsen, 21, känd tvilling till Mary-Kate. |
|
|
|
|
Cykelsporten har med stor marginal intagit positionen högst upp på skampålen när det gäller dopning – vem pratar numera om tyngdlyftare? Å andra sidan har tyngdlyftningssporten aldrig riktigt återhämtat sig från alla anklagelserna om och det stora antalet bevisade fall av dopning. Cykelsporten har väl generellt sett mer som talar för sig som idrott, och de senaste årens avslöjanden och dramatiska ingripanden och tårfyllda erkännanden tycks inte ha fått långsiktiga konsekvenser för vare sig cykelsporten generellt eller dess flaggskepp bland event, Tour de France. Eller Tour de Lance, som den också har kallats, efter Lance Armstrong, den ende som vunnit tävlingen sju år i rad (1999–2005). Lance Armstrong har, trots alla spekulationer och anklagelser, aldrig beslagits med otillåtna medel i kroppen i form och utsträckning som diskvalificerat honom i någon tävling, och han tycker inte om dopningsjägare (”Little fuckin’ goddamn trolls!”). Och dopning var inte heller ett accepterat samtalsämne under de 15 månader under 2004 och 2005 som han släppte journalisten Daniel Coyle in på livet, 15 månader som resulterade i boken Lance Armstrong’s War: One Man’s Battle Against Fate, Fame, Love, Scandal, and a Few Other Rivals on the Road to the Tour de France (HarperCollins). Det blev en så kallad sidvändare, som här uppskattande recenseras av Ask Vest Christiansen.
|
Judar i amerikansk baseball
|
|
|
 |
|
| Hank Greenberg (1911–1986), som blivit frimärksmotiv, var superstjärna inom amerikansk baseball på 30- och 40-talen, och därtill den första riktigt stora judiska idrottsstjärnan i USA. |
|
|
|
|
Det såg på papperet ut att vara en intressant volym, ett socialhistoriskt dokument med etniskt-religiösa aspekter på idrott. Så tjänstgörande redaktör beställde in boken, och skickade den efter noggrant övervägande till Hans Bolling. Vilken bok det var? Jo, Jews and Baseball: Volume 1, Entering the American Mainstream, 1871–1948 (McFarland & Co), författad av Burton A. Boxerman & Benita W. Boxerman, han historielärare, hon i PR-branschen, båda medlemmar av SABR, The Society for American Baseball Research. Men det var ingen lysande idé. Föga hjälper det att amerikanska Library Journal tyckte att boken utgjorde ”a good addition”; Hans Bollings recension är inte uppmuntrande för författarna eller förlaget. Däremot är den mycket roande läsning för alla oss andra, en sågning med stil.
|
Idrottens ekonomi
|
|
|
 |
|
| Styrkan hos Eschenfelder och Li är att de inte snöar in på the big 4 utan behandlar alla former av idrott. Det finns andra som tar tag i de amerikanska huvudsporternas ekonomi, till exempel J.C. Bradbury, Associate Professor vid Kennesaw State University, vars nya bok har ett sä här fyndigt omslag. |
|
|
|
|
Eftersom de strikt ekonomiska aspekterna av idrotten blivit allt mer centrala, det kan gälla klubbars ekonomi, idrottares löner, kostnaderna för att sätta upp en tävling, etcetera, så har det blivit viktigt att utbilda idrottsekonomer på ett adekvat sätt. För som Hans Lundberg påpekar i denna recension, det finns specifika drag inom just idrottens ekonomi som gör att den skiljer sig från andra ”industrier”. Och detta i sin tur innebär att det måste finnas läroböcker för detta ändamål, och därtill bra läroböcker. Lundberg, som aldrig gör något halvdant, tipsar i sin recension om tre relevanta titlar, varav två på europeisk botten, som kom ut under 2000. Men det är Mark J. Eschenfelders och Ming Lis Economics of Sport (FIT) från 2007 som är föremål för bedömning i denna recension. Och det är väl inte att gå händelserna i förväg att konstatera att Lundberg finner mycket att vara nöjd över i den här boken; såväl forskningsanknytningen (Lis specialitet) som det pedagogiska anslaget (Eschenfelder) gör boken till en riktigt bra och användbar, om än inte invändningsfri, grundbok även på svenska sport management-kurser.
|
Idrotten i litteraturen
|
|
|
 |
|
| Nick Hornby har för evligt karvat in sig i idrottslitteratur-historien genom sin Fever Pitch, som rönt fantastiska framgångar som bok och film. Men är det en roman? |
|
|
|
|
Idrotten i litteraturen är ett ämne som inte ofta nog behandlas i forumets spalter. Den enda artikel som publicerats inom detta avsnitt av idrottsvetenskapen är Birger Hedéns ” Förloraren en vinnare? Friidrotten i litteraturen”. Den litterära traditionen inom idrottsforskning är väl inte så stark, i synnerhet inte i Europa; amerikanerna, däremot, har en formlig uppsjö av skönlitteratur att ösa ur, främst sprungna ur de egna nationalsporterna, the big four, samt boxning. Det kan i det sammanhanget vara värt att påminna om the sport literature association, epostlistan arete och tidskriften aethlon. Den engelske historikern Jeffrey Hill – som för övrigt visar sig vara en inte oäven litteraturanalytiker – försöker i sin nya bok Sport and the Literary Imagination: Essays in history, literature, and sport (Peter Lang) visa på att idrottsromantraditionen finns också i England och Skottland, och i viss mån i Australien. Och just Birger Hedén är det som läst och recenserat Hills bok, som han finner läsvärd och lärorik, men som också uppvisar en del brister och, faktiskt, slarvfel.
|
Idrott och storpolitik
|
|
|
 |
|
|
Det kalla kriget inom idrotten anses ha inletts med Dinamo Moskvas turné i Storbritannien 1945, då laget mötte bland andra Chelsea, Arsenal och Cardiff City utan förlust. Om detta handlar ett av kapitlen i East Plays West. |
|
|
|
|
|
Det kalla kriget mellan öst och väst inleddes strax efter andra världskriget och pågick fram till Berlinmurens, och med den kommunismens, fall 1989-90. Det var ett krig som utkämpades med i huvudsak fredliga medel, om än ett verksamt inslag var den så kallade terrorbalansen, som vidmakthölls genom att båda sidor byggde upp avsevärd kärnvapenkapacitet. Det kalla kriget var därutöver i huvudsak ett propagandakrig, och i det spelet hade idrotten en viktig roll att spela. Berlin-OS 1936 hade en gång för alla visat hur idrott och idrottsevenemang kan politiseras, och den internationella idrottens efterkrigshistoria erbjuder åtskilliga exempel på att den läxan satte sig, och fortfarande utgör aktiv kunskap. I en nyutkommen bok skildras det kalla kriget ur en idrottslig, occidental och medial synvinkel, med tyngdvikten lagd vid de olympiska spelen och där främst friidrotten. Stephen Wagg och David L. Andrews står som redaktörer för East Plays West: Sport and the Cold War (Routledge). För vår recensent, Kristian Gerner, blev boken uppskattad läsning, med insiktsfulla analyser som också pekar framåt mot vår tids idrottsverklighet där den politiskt motiverade kampen oftast hamnar i bakgrunden till förmån för kampen om konsumenterna.
|
Sport Marketing
|
|
|
 |
|
| Brenda G. Pitts är en välkänd gayaktivist i USA, som forskar och debatterar kring homosexuella och idrott i USA. |
|
|
|
|
Amerikanska Sport Marketing Association (SMA) grundades den 3 oktober 2002, i samband med en International Conference on Sport & Entertainment Business i Columbia, South Carolina. Syftet var att skapa en mötesplats för akademiker och praktiker inom området sport marketing, med fokus på att vidga kunskapsfältet och sprida insikterna till verksamma inom det sportindustriella segmentet. En viktig del av SMAs verksamhet är de årliga konferenserna (vidga kunskapsfältet), som inleddes 2003, och, inte minst, publiceringen av papers från konferenserna (sprida insikterna). Hans Lundberg recenserade boken från den första konferensen. Den andra gled förbi obemärkt, men nu föreligger den tredje, Sport Marketing in the New Millenium: Selected Papers from the Third Annual Conference of the Sport Marketing Association, från konferensen 2005. Den är som vanligt sammanställd av Brenda G. Pitts, en gång SMAs Vice President of Academic Affairs, och som vanligt är det Hans Lundberg som recenserar. Och det är en mycket intressant recension han bjuder på, i realiteten en analys av det nya fältet Sport Marketing utifrån en komparativ studie av de två volymerna med papers. Lundbergs kännetecken, kritisk distans och intelligent ironi, får här fritt spelrum.
|
Snabba kenyaner
|
|
|
 |
|
| Kipchoge Keino, f. 1940, en av de tidgaste kenyanerna som kammade hem medaljer av varierande valörer och höll flera världsrekord under åren 1965–1973. |
|
|
|
|
Ett av de stora mysterierna inom internationell idrott under de senaste 50 åren är hur löpare från Kenya kan springa så fort, hur de kan utklassa inte bara européer och amerikaner och asiater, utan dessutom andra afrikaner. Kenyanerna svarar för en halv procent av jordens befolkning, och den folkgrupp från vilken alla dessa snabbfotade kenyaner kommer, kalenjin, utgör blott tio procent av Kenyas befolkning. Ändå dominerar de totalt den internationella medel- och långdistansscenen. Detta mysterium har blivit föremål för otaliga förklaringsförsök, i huvudsak spekulativa, utan vetenskaplig grund, och oftast i populärpressen. I boken East African Running: Towards a Cross-Disciplinary Perspective (Routledge), sammanställd av Yannis Pitsiladis, John Bale, Craig Sharp och Timothy Noakes, blir frågan äntligen föremål för vetenskaplig analys. En rad forskare från idrotts- och samhällsvetenskaperna penetrerar frågan utifrån socioekonomiska och kulturella, fysiologiska och genetiska perspektiv. Vi bad fysiologidocenten Peter Schantz läsa East African Runners, och i sin grundliga och kunniga recension presenterar han grunddragen i de nya förklaringsförsöken, och antyder den komplexa bild som framträder. Avslutningsvis konstaterar Schantz att boken är en av de mest spännande och angelägna inom det rörelsevetenskapliga fältet på länge.
|
Lysande om AFA
|
|
|
 |
|
| Anpassad fysisk aktivitet som en del av utbildningen av idrottslärare vid Dept. of Kinesiology, State University of California@Chico. |
|
|
|
|
Idrott och fysisk aktivitet har blivit en central, i vissa fall livsviktig, del av många funktionshindrades liv. Lång ifrån alla har varit, är, eller kommer att bli handikappidrottare, paralympier; idrott är så mycket mer än tävlan. Det vilar ett stort ansvar på de lärare inom idrott och fysisk bildning att utveckla eller tillämpa nya metoder för inlärning när det gäller det som i Sverige kallas anpassad fysisk aktivitet. En god hjälp i det sammanhanget är den nya utgåvan av Making Connections: From Theory to Practice in Adapted Physical Education av Janet A. Seaman, Karen P. DePauw, Kimble B. Morton och Kathy Omoto (Holcomb Hathaway). Författarna är ledande i sina respektive fält, och vår recensent Anders Östnäs svävar inte på målet utan utnämner Making Connections till Bibel för utbildare i anpassad fysisk aktivitet.
|
Hur mår fotbollsbarnen?
|
|
|
 |
|
|
Organiserad barnfotboll på stort allvar. Från den årliga Arsenal International Soccer (sic) Festival i London 2006. |
|
|
|
|
|
Vad är det för likhet mellan Maradona och Henke Larsson – och alla andra elitfotbollsspelare av varierande härkomst, kön och position i laget? Jo, alla har de varit barn, och därtill barnfotbollspelare – och dessutom som regel visat tidiga tecken på exceptionell talang för the beautiful game. Kombinerar man denna i och för sig triviala insikt med en annan, numera också ganska trivial, iakttagelse rörande fotbollens professionalisering, globalisering och kommersialisering, så kan plötsligt en inte särskilt trivial, utan snarare ganska obehaglig och komplex problembild frammanas. Hur har barnens tidigare ganska oskyldiga lek med bollen utvecklats i en värld där belöningssystemet för vuxna elitspelare växt bortom alla rimliga proportioner? Kanske hade Celia Brackenridge denna frågeställning för ögonen när hon sökte makalösa 1,3 miljoner brittiska pund från engelska fotbollsförbundet, Football Association, för ett forskningsprojekt om barnens välfärd inom fotbollen; och en liknande tankegång måste ha snurrat i FA-bossarnas huvuden när de beviljade Brackenridge hela det sökta beloppet. (Uttrycket ”valuta för pengarna” får här en intressant ny dimension.) Det blev ett antal årliga delrapporter under det femåriga projektet, fram till boken Child Welfare in Football (Routledge) som hon skrivit med Andy Pitchford, Kate Russel och Gareth Nutt, som utgör projektets slutrapport, och som Bo Carlsson har läst för forumets räkning. Ja, och hur blev det då? Jo, det som gjorde djupast intryck på vår recensent var faktiskt det åttasiffriga anslagsbeloppet!
|
Rytmisk dans
|
|
|
 |
|
| Contradance är ett samlingsnamn för flera folkdanser som förekom i USA på 1800-talet. Här Vermontvarianten, som praktiskt taget dog ut när Henry Ford rekommenderade Square dance som lämplig avkoppling för hans bilarbetare. |
|
|
|
|
John Price Bennett och Pamela Coughenour Riemer har var för sig nästan 40 års undervisningserfarenhet bakom sig, han i dans, hon i idrott och fysisk bildning. Tillsammans har de skrivit en användarvänlig bok för lärare i idrott och dans, Rhythmic Activities and Dance (Human Kinetics), som i den andra, nu föreliggande, upplagan enligt förlaget är ännu mer användarvänlig. Helle Winther har läst Bennetts och Riemers bok, och funnit den påtagligt praxisorienterad. Den bygger på de bägge författarnas rika erfarenheter, och lämpar sig för alla lärare, nybörjare som erfarna. Vår recensent störs lite av ett normativt språkbruk och ett ofullgånget didaktiskt perspektiv i en lärobok som dock är inspirerande.
|
Ny lärobok i idrottssociologi
|
|
|
 |
|
| Ron Woods’ bok kom ut 2007, och är på 369 sidor. Ron är gammal tenniscoach, med åtskilliga års verksamhet inom USTA, United States Tennis Association. |
|
|
|
|
Som de flesta amerikanska läroböcker i idrottsvetenskap, är också Ronald B. Woods’ Social Issues in Sport (Human Kinetic) behäftad med svagheten att den i huvudsak hämtar sina praktiska exempel från en amerikansk idrottsverklighet. Och som de flesta läroböcker från det amerikanska idrottsförlaget Human Kinetics är också Woods’ bok exemplarisk i sin pedagogiska utformning, med mycket färgbilder och färgglada hjälprutor och så vidare. Med detta konstaterat ger sig vår recensent Björn Sandahl i kast med innehållet i denna sociologiska introduktionsbok, och finner att det möjligen ibland gränsar till det alltför enkla, men att Social Issues in Sport är en i långa stycken gedigen och väl genomförd grundbok i idrottssociologi, användbar också i ett svenskt sammanhang. Men, frågar sig vår recensent klagande, varför är det bara amerikaner som skriver den här typen av böcker? När ska svenska idrottsforskare ta sitt ansvar?
|
Fotboll som produkt
|
|
|
 |
|
| Amerikanska admonkeyz.com, ett forum för up-and-coming reklamdesigners, utlyste en annonstävling i maj 2007 för att sälja soccer i USA, men anledning av Beckhams flytt till L.A. Galaxy. Till dags dato har bara två förslag inkommit, varav det ena syns ovan. Texten lyder: ”Watch soccer... Your girlfriend won’t complain.” |
|
|
|
|
Det var med blandade känslor som Hallgeir Gammelsæter läste titeln på den nya recensionsboken som kommit från idrottsforum.org: Marketing & Football: An International Perspective (Elsevier Butterworth-Heinemann), en tegelstensaktig antologi sammanställd av Michel Desbordes och utgiven i förlagets Sport Marketing Series, för vilken Simon Chadwick ansvarar. Ska man nu sälja fotboll genom att okritiskt överta näringslivets beprövade metoder? Men riktigt så illa var det inte, och vår recensent har uppenbarligen haft nytta och glädje av boken och sin kritiska sociologiska läsning. Av de två huvudstråken i boken var det det ena, det som kännetecknas av i huvudsak deskriptiva bidrag om fotbollens organisering i olika länder, med varierande men oftast mindre grad av analytisk ansats, som befanns mest intressant och användbar (och ännu bättre hade de sannolikt blivit om de inte skrivits av marknadsförare). Kapitlen i det andra huvudstråket, själva markandsföringen av idrotten, är av skiftande kvalitet, och primärt praxisorienterade saknar de akademiskt intresse. Recensentens slutintryck är ändå att det är mycket information samlat mellan två pärmar.
|
Unga och idrott i Norge
|
|
|
 |
|
| Ytterligare glada nyheter: I oktober 2006 kunde Dagbladet meddela att norsk ungdom dricker mindre alkohol; invandrarungdom väljer bort spriten och etniskt norsk ungdom hänger på. |
|
|
|
|
Dagens ungdom, hävdas det från och till, ofta med stora anspråk på trovärdighet, återfinns oftast framför datorskärmen ätandes snabbmat. Denna i de äldre generationerna relativt utbredda uppfattning får en rejäl törn i en ny norsk undersökning; Osloungdomar var mer idrottsaktiva 2006 än 1996. Annars handlar studien främst om skillnader mellan ungdomar med etnisk norsk bakgrund, majoritetsungdomar, respektive ungdomar med invandrar- eller minoritetsbakgrund. Ingela Kolfjord har läst Aktiv Oslo-ungdom: En studie av idrett, minoritetsbakgrunn og kjønn (NOVA) av Åse Strandbu och Anders Bakken, vari det framgår att minoritetsungdomar är mindre idrottsaktiva än majoritetsungdomar, och att det i än högre utsträckning gäller tjejer. Strandbu och Bakken erbjuder en rad nyanserade förklaringar till de uppmätta skillnaderna. Åse Strandbu står också bakom boken Ung i Norge: Skole, fritid og ungdomskultur (Cappelen), som redaktör tillsammans med Tormod Øia. I sitt och Oskar Solenes’ bidrag ”«Beckham gikk ikke mye langrenn» – kontroverser om ungdom og idrett, før og nå” diskuterar Strandbu åter idrottens integrationspotential. Den senare boken innehåller en rad bidrag som inte behandlar idrott, men som vår recensent varmt rekommenderar: ”Ungdomars liv består av annat än bara idrott”.
|
Fotboll med fienden
|
|
|
 |
|
| Nazityskt fotbollslag gör Hitlerhälsning. Ca 1935. |
|
|
|
|
Den framstående danske idrottshistorikern Hans Bondes forskar- och författargärning har resulterat i en rad uppmärksammade böcker. Helt nyligen recenserade Wendy Varney Bondes stora Bukh-biografi, och nu har Hans Bolling tagit sig an Bondes senaste verk, Fodbold med fjenden. Dansk idræt under hagekorset (Syddansk Universitetsforlag). I boken undersöker Bonde den danska idrottens förhållande till den nazityska ockupationsmakten under hela andra världskriget. Den danska idrottsrörelsen hade varit positivt inställd till tysk idrottspolitik före kriget, och var angelägen att idrottsutbytet med Tyskland inte skulle störas av kriget. Man framhöll i sammanhanget att idrotten skulle betraktas som opolitisk, en hållning som kom att leda till den starkaste politiseringen av danskt idrottsliv någonsin. Vår recensent framhåller bokens helhetsgrepp över sitt ämne och den fördjupade behandling som dansk idrott under krigsåren ges. Han ställer den vid sidan av Wijks och Goksøyrs behandling av samma tid på svensk respektive norsk botten, och efterlyser längtansfullt en komparativ analys. Fodbold med fjenden vann priset (25.000 danska kronor) som Danmarks viktigaste historiska bok 2006, och det trots att den enligt Bolling är alldeles för omfattande; 300 av bokens 500 sidor ägnas åt en minutiös genomgång av danskt idrottsliv under krigsåren. Å andra sidan är det uppenbarligen mödan värt att ta sig igenom den.
|
Var moralen bättre förr?
|
|
|
 |
|
| William J. Morgan disputerade 1976 vid University of Minnesota. Sedan 2002 är han professor vid Ohio State, där han för närvarande skriver på sin nästa bok, med den preliminära titeln “The Moral Cachet of Sport: A Narrative of Declension and Hope”. |
|
|
|
|
Idrott och moral – se där är ett ämne som är intressant och kräver omsorgsfull och kritisk reflektion. Kanske var det just det som Bo Carlsson tänkte att han skulle finna vid en läsning av en ny bok av filosofiprofessorn vid Ohio State University, William J. Morgan, med den onekligen intresseväckande titeln Why Sports Morally Matter (Routledge). Hade vår recensent läst Morgans bok från början av 1990-talet, Leftist Theories of Sport: A Critique and Reconstruction, hade han sannolikt varit bättre förberedd på vad som skulle komma, nämligen ett mångordigt beklagande över den väg idrottens utveckling tagit – kommodifiering, kommersialisering, mediering – och ett idogt sökande tillbaka till det ”förr” som i mångas tycke var så mycket ”bättre”. Idrott tillmäts i och för sig – och helt riktigt – stor betydelse för samhällsutvecklingen, men slutsatsen att idrottens utveckling sedan, typ, 1980-talet bär skulden för det amerikanska samhället moraliska förfall får vår recensent att anmäla kraftigt avvikande åsikt. Och att Morgan tar hjälp av bland andra Kant, Taylor, Rorty och Rawls för att spåra rester av moralisk stamina i dagens idrott blidkar inte den kritiske Carlsson, som inte anser sig kunna rekommendera boken.
|
Tjejer, fotboll och TV
|
|
|
 |
|
| Det här med Robert Connell som ledande manlig teoretiker behöver modifieras. Sedan något år är Connells förnamn Raewyn och refereras som ”she” på hemsidan hos University of Sydney. |
|
|
|
|
Tre manliga, ledande teoretiker ligger till grund för den feministiska receptionsmodell som Britt-Marie Ringfjord utvecklat i ”Fotboll är livet”: En medieetnografisk studie om fotbollstjejer och TV-sport. John B. Thompson, Cambridgebaserad sociolog och medieforskare, introducerade i sin The Media and Modernity: A Social Theory of the Media från 1996 begreppet appropriering för att beskriva hur mediekonsumenter tar till sig och omformar mediebudskapet och använder det för att utveckla sig själv. Jamaica-födde kultursociologen Stuart Hall, nu verksam i Storbritannien, är en ledande förespråkare för receptionsteori, där förhandling och opposition i mottagarens förhållande till mediebudskapet är viktiga beståndsdelar. Robert Connell, slutligen är en australiensisk sociolog och genusteoretiker, vars begrepp hegemonisk maskulinitet numera är vedertaget för att beskriva det normativa maskulinitetsideal som män förväntas sträva efter och kvinnor avundas dem. Synd, tycker Elisabet Apelmo i sin recension, att Ringfjords analys av sin i och för sig intressanta empiri inte bättre tar tillvara de teoretiska utgångspunkterna och annan litteratur i området.
|
Komparation med förhinder
|
|
|
 |
|
| Susan Bandy, ledande kraft inom SLA, Sport Literature Association, här i Williamsport, PA, i samband med SLAs årskonferens 2004. Bandy var verksam på Center for Idræt i Århus under flera år, men finns enligt uppgift numera i Budapest, där hon också vad Fulbright Scholar 1997-98. |
|
|
|
|
Dansk Idrætshistorisk Forening släppte två årsböcker vid ett och samma tillfälle i slutet av 2005, dels om digitala rörelser (Årbog 2005), dels om kvinnor, kön och kropp (Årbog 2006). Den första är sedan tidigare recenserad av Bill Sund, och nu skriver Gerd von der Lippe om Kvinder, køn og krop: Kulturelle fortællinger, under redaktion av Anne Lykke Poulsen & Else Trangbæk. Av bokens åtta artiklar, tre essäer och tre bokrecensioner lyfter vår recensent fram tre texter. Susan Bandys bidrag behandlar forskning om idrott och kön de senaste 50 åren, och Pia Lundquist Wannebergs skriver om den finska gymnastikpedagogen Elisabeth Elli Björkstén. Båda artiklarna väcker von der Lippes intresse och gillande. Däremot ställer hon sig starkt tvivlande till en forskningsrapport som vill jämföra skandinaviska idrottsledares inställning till jämställdhet, skriven av Ulla Habermann, Laila Ottesen, Berit Skirstad och Gertrud Pfister. Här noterar von der Lippe allvarliga brister när det gäller den historiska redovisningen av jämställdhetsarbetet inom idrotten i Sverige och Norge, och nämner flera centrala verk som författarna förbisett. Vår recensent sätter också frågetecken vid empirin – dels finns det metodologiska problem som inte redovisas och problematiseras, dels blir analysen
|
Life of Bukh
|
|
|
 |
|
| Niels Bukh-gymnaster uppträdde på Viborg-dagene 1938. |
|
|
|
|
Niels Bukh (1880–1950) är en av de internationellt mest kända danskarna, under 1930-talet på ont och gott den i särklass mest kände. Bukh grundade den danska skolan inom modern gymnastik, på sitt sätt en sentida dansk motsvarighet till svenske Per Henrik Ling (1776–1839), vars gymnastiska inriktning han utvecklade och förändrade på ett sätt som påverkade också den svenska gymnastiken. Bukhs vältränade trupp av främst manliga gymnaster åkte världen runt och visade upp hans speciella gymnastiksystem, ”primitiv gymnastik”. Särskilt uppskattad blev han i diktaturer, och han själv tilltalades främst av högerdiktaturer. Hans Bondes stora biografi över Bukh, Gymnastics and Politics: Niels Bukh and Male Aesthetics (Museum Tusculanum Press) tar upp såväl de kända aspekterna av Bukhs gärning som de mindre kända, obskyra inslagen – hans homosexualitet och de intima kontakterna med och öppna stödet för nazisterna. Vi bad Wendy Varney, lektor vid University of Wollongong, om en recension, och hon fascineras av Bondes omsorgsfulla forskargärning och av Niels Bukhs intressanta liv.
|
Två böcker om GAIS
|
|
|
 |
|
| GAIS-haklappen, en av många souvenirer som kan inhandlas från GAIS-shopen på GAIS hemsida. |
|
|
|
|
Mytomspunna GAIS – Göteborgs Atlet & Idrottssällskap – lyckades kravla sig upp i fotbollsallsvenskan häromåret, efter att ett antal säsonger ha harvat i de lägre serierna. Upphöjelsen till högsta divisionen gav upphov till två nya böcker om GAIS, två på många sätt mycket olika böcker dessutom, vilket framgår av Torbjörn Anderssons dubbelrecension. Läsningen av Hasse Anderssons GAIS: Vägen tillbaka (Sportförlaget) blev en chockartad upplevelse för vår recensent, som var helt oförberedd på den låga nivå boken håller. Förbannade GAIS: Trettio år av underprestation. GAIS 1976–2006 (april78) är skriven av Robert Lindberg och Patrik Persson, och är en kunnig och detaljerad redogörelse för händelseutvecklingen under de aktuella trettio åren, byggd på intervjuer. Möjligen kan framställningen bli alltför intim; Andersson hade gärna sett mer översikt och lite vidare vyer. Det kan i sammanhanget tillfogas att GAIS, allt gnäll till trots, fortfarande innehar en hedersam niondeplacering i Allsvenska maratontabellen...
|
Stadsförnyelse
|
|
|
 |
|
|
Precis som varje svensk kommunhuvudort idag kan erbjuda sin befolkning och sina besökare ett spa, så kan varje större stad i världen erbjuda en marathontävling – eller åtminstrone en halvmara, som i New Delhi på bilden ovan, där loppet 2005 vanns av kenyanen Philip Rugut. |
|
|
|
|
|
I takt med att fritidsresandet ökar, ökar också utbudet av upplevelser att resa till och att vara med om. Turismen är en industri i stark tillväxt, och striden mellan resmålen är intensiv. Ett sätt för främst större städer att profilera sig och locka internationella turistströmmar till sig är att arrangera jättelika evenemang av olika slag; sådana mega-events utgörs ofta, kanske oftast, av idrottsevenemang, tävlingar som tar flera dagar eller till och med veckor i anspråk. Man räknar därvid med att eventet ska ha placerat staden ifråga ordentligt på kartan och i det moderna resandefolkets medvetande, och därvid dra in de pengar själva arrangemanget kostat. Fotbolls-VM, sommar- och vinter-OS är exempel på sådana idrottsarrangemang. Barcelona är ett lyckat, om än lite slitet exempel på en stad som framgångsrikt använt OS för att skapa intresse kring sig som resmål. Om detta handlar boken Sports Mega-Events: Social Scientific Analyses of a Global Phenomenon (Blackwell), en antologi sammanställd av John Horne & Wolfram Manzenreiter. Stadsgeografen och urbanofilen Karin Book har läst boken för vår räkning, och hon fann en antologi som för ovanlighetens skull inte är ojämn; alla bidragen håller en hög nivå och därmed intresset uppe.
|
Idrottens psykologi
|
|
|
 |
|
|
Richard H Cox tog sina grundexamina vid Brigham Young University 1967 och ’68, disputerade vid University of Oregon 1973, var därefter verksam vid Kansas State University i 12 år, Ball State University i fyra år, och är nu alltså professor vid University of Missouri, sedan 15 år. |
|
|
|
|
|
En klassisk lärobok i idrottspsykologi föreligger nu en ny, reviderad upplaga, den sjätte sedan 1985; det är Sport Psychology: Concepts and Applications (McGraw Hill) av Richard H. Cox, Professor of Education och prefekt vid Department of Educational, School and Counseling Psychology, University of Missouri@Columbia. Åtskilliga förbättringar har gjorts i den nya upplagan, menar vår recensent, Sverker Bengtsson, men också någon enstaka försämring, till exempel har ledarskap inom barnidrotten fått en mer undanskymd behandling i den nya utgåvan. Men i huvudsak, fastslår Bengtsson, är detta en bra idrottspsykologisk lärobok som blivit ett par snäpp bättre, och som med god marginal kvalar in på svenska universitets- och högskolekurser i idrottspsykologi.
|
Om idrottens kön
|
|
|
 |
|
| Omslaget till Andreassons avhandling om ett damfotbollslag och ett herrhandlbollslag pryds av – två herrfotbollsspelare! Det bästa av två världar? |
|
|
|
|
I januari 2007 disputerade Jesper Andreasson vid Sociologiska institutionen, Lunds universitet på avhandlingen Idrottens kön: Genus, kropp och sexualitet i lagidrottens vardag. I sin avhandling redovisar Andreasson en etnografisk studie av ett herrhandbollslag och ett damfotbollslag. Han har följt lagmedlemmarna i deras idrottsliga vardag, och visar hur deras identitet i och förståelse av den egna lagsporten i stort sett konstrueras inom ramen för en maskulin hegemoni. Vi bad forumets egen expert på genusforskning, Ingela Kolfjord, att recensera Andreassons avhandling, och hennes läsning har gett upphov till en rad insikter som mindre handlar om avhandlingens ämne än om svårigheterna att som manlig genusforskare undvika att reproducera de egna traditionella genuskonstruktionerna. I sin recension ger hon exempel på hur Andreasson metodologiskt och i tolkningar och analyser av sitt material styrts av en konventionell maskulin förståelse av och klassisk mytbildning kring kvinnor och kvinnors idrottande, samtidigt som han uppvisar stor förståelse och insikt när det gäller de handbollspelande herrarnas minst sagt märkliga föreställningar och beteenden.
|
Introduktion till all slags idrott
|
|
|
 |
|
| Fitness saknar en bra svensk översättning. Enligt engelska Wikipedia finns tre betydelser, fysisk fitness, genetisk fitness, och tävlingsform för kvinnor. Fysisk fitness förklaras vara ”the result of regular physical activity, proper diet and nutrition, and proper rest for physical recovery within the parameters allowed by the genome”. På bilden en man med en lämplig genuppsättning: Antonio Zamora, 65 år ung. |
|
|
|
|
|
|
Det är ont om riktigt bra allmänna introduktioner till idrottslärar- och idrottsvetenskaplig utbildning. På svenska finns ingen alls, på engelska finns många men få bra. Och det är uppenbart varför det är på det viset; det är nämligen ganska svårt att producera en introduktion till ett så pass omfattande område som ger tillräcklig information såväl på bredden som på djupet och samtidigt är möjlig att använda. Detta kan Karin Redelius konstatera efter att ha läst ett av standardverken på området, Daryl Siedentops Introduction to Physical Education, Fitness and Sports (McGraw Hill) som nu föreligger i en sjätte reviderad och aktualiserad upplaga (den första utkom 1990). Siedentop tar ett heltäckande grepp över idrottsfältet, och han har uppenbarligen kompetensen att göra det, menar Redelius, även om man saknar djupgående problematiseringar i vissa avsnitt. Men hon kan också konstatera att boken vidlåds av en i sammanhanget klassisk svaghet – amerikaniseringen.
|
Idrottsgrenar presenteras
|
|
|
 |
|
|
Pickleball är en av de amerikanska idrotter som finns med i boken. Det spelas som synes med boll, racket och nät på en plan som närmast liknar en tennisplan, och beskrivs ofta som en blandning av tennis, badminton och pingpong. |
|
|
|
|
|
Bågskytte, lacrosse, fotboll, simning och brottning är några av de 42 idrotter vars historia, utrustning, regler, teknik, etikett med mera beskrivs i Sports and Recreational Activities (McGraw Hill) av Dale Mood, Frank Musker och Judith Rink, som nu föreligger i sin fjortonde upplaga. Jan-Eric Ekberg har under ett par veckor ägnat sig åt den här tegelstenen, som är på 719 sidor och väger 1,5 kg. I sin recension diskuterar Ekberg värdet av en bok av denna typ, som vänder sig till alla, noviser såväl som initierade i varje idrottsgren, med ambitiösa och detaljerade, men knappast djuplodande, presentationer av idrottsgrenar. Hans slutsats blir att den i första hand kan fungera som referenslitteratur, för exempelvis blivande idrottslärare, men också i det hänseendet är dess användbarhet begränsad, i alla fall för en nordisk läsekrets. Där finns nämligen en rad idrotter som få utanför USA har hört talas om, medan till exempel bandy och innebandy saknas.
|
En riktig tungviktare
|
|
|
 |
|
|
Jack Johnson (1878–1946) anses än idag som en av tidernas bästa tungviktare; se själv varför. |
|
|
|
|
|
Boxningsmatchen var länge en symboliskt viktig arena för raskriget i USA. Boxning var en populär underhållningsidrott för 100 år sedan, främst bland män, och publiken var till övervägande delen vit. Och de riktigt segerrika boxarna från 1900-talets början har varit svarta. En av de mest framgångsrika var Jack Johnson, mästare mellan 1908 och 1915; han hade dessutom fräckheten att demonstrera sin stjärnstatus även utanför ringen, han levde flott och umgicks med vita kvinnor. Så föddes drömmen om ”the great white hope”, en vit boxare stark nog att slå ut Johnson. Och det blev många vita hopp som dog – bildligt och ibland bokstavligt – i ringen de åren. Om detta har den produktive engelske författaren Graeme Kent skrivit en underhållande bok, The Great White Hopes: The Quest to Defeat Jack Johnson (Sutton Publishing). Birger Hedén har läst Kents kunniga, livfulla och reflekterande beskrivning av den tidiga amerikanska proffsboxningens halvvärld.
|
Idrott och fest
|
|
|
 |
|
|
Ett av inslagen i Hihgland Games på ön Skye är en danstävling. Evenemanget är ett exempel på idrottslig folkfest. |
|
|
|
|
|
Idrott och fest; för många smälter dessa två företeelser ihop. Förväntar man sig ett riktigt bra och upplevelserikt idrottsevenemang med många glädjeämnen – ett friidrotts-VM, till exempel – kan många nog ta ordet idrottsfest i sin mun. Men det finns en annan, folklig, festtradition med idrottsanknytning, och i sin senaste bok, Bevægelse i festen: Idrætshistorie som festhistorie, finner han i festens historia kopplingar inte bara till idrott utan också till självbestämmande och demokratisträvanden. Så småningom gick idrotten och festen skilda vägar, men Eichberg ser likafullt ett inslag av festkultur även i modern idrott. Leif Yttergren, som själv forskat om folkliga idrotter med starka inslag av folkligt festande, har läst Henning Eichbergs bok. Den akademiskt skolade historikern Yttergren saknar tydliga definitioner, noggrann nothantering och källkritik; den vetenskapligt nyfikne historikern Yttergren imponeras av beläsenheten och gläds över läsvärdet.
|
Ny avhandling från Bunkefloprojektet
Bunkefloprojektet startade hösten 1999 på Ängslättskolan i Malmö, som ett samverkansprojekt mellan skola, idrottsförening och forskning. Eleverna i projektet har daglig fysisk aktivitet på schemat. Fyra olika forskargrupper gör mätningar och observationer på barnen, och en av dessa, från ortopediska kliniken, studerar om barnens benmassa påverkas av den fysiska aktiviteten. En första del av denna studie avrapporterades i en avhandling hösten 2006, Christian Lindéns Physical activity and its effect on bone in the short- and long-term perspective. I avhandlingen visas att regelbunden och varierad fysisk aktivitet hos barn från sju års ålder bland annat leder till förstärkt hållfasthet i skelettet. Denna den andra avhandlingen från Bunkefloprojektet recenseras av författaren till den första, Ingegerd Ericsson. Hon understryker värdet av Lindéns undersökningsresultat och ställer sig, i ljuset av att en allt högre frekvens osteoporosrelaterade skador kostar samhället ofantliga summor varje år, frågande inför den påtagliga oviljan hos statsmakten att se till att svenska skolbarn får det mått av fysisk aktivitet som skulle kunna förhindra uppkomsten av skador av detta slag – förutom allt annat gott en sådan förstärkning av skolämnet idrott och hälsa skulle medföra.
|
Om kvinnor och idrottens språk
|
|
|
 |
|
| Lisa Lesley, en av de klarast lysande stjärnorna inom amerikansk kvinnobasket. ”She got game, and she got fame” – numera också med eget modellkontrakt. |
|
|
|
|
I ett speciellt och viktigt hänseende reflekterar idrotten till synes oreflekterat det omgivande samhället. Det som åsyftas är naturligtvis kvinnans position, som är densamma inom idrotten som i samhället i övrigt – eller möjligen ännu värre. En rad olika faktorer bidrar till att konservera idrottens traditionella könsrollsmönster, och inte minst viktigt i det sammanhanget är idrottens språk, eller retorik, som det benämns i titeln på en ny, viktig bok i ämnet, antologin Sport, Rhetoric and Gender: Historical Perspectives and Media Representations sammanställd av Linda K. Fuller, Professor Emerita vid Communications Department, Worcester State College, Massachusetts. Det handlar mycket om hur kvinnlig idrott och kvinnliga idrottare beskrivs i media; det speciella sportspråket är i mångt och mycket en manlig konstruktion som bidrar till att reproducera redan hårt bundna könsroller. Ingela Kolfjord har läst boken för forumets räkning, och i en lång, diskuterande recension visar hon sin uppskattning av ett flertal av de 21 bidragen i boken.
|
Idrottens tidiga affärer
|
|
|
 |
|
|
John 'Jack' Broughton, känd som "the father of English boxing", var upplärd av James Figg och var mästare från 1729 till 1750. Han var den första som försökte skapa regler för boxning. Han dog 1789, och ligger begravd i Westminster Abbey i London. På stenen (bilden) står bland annat: ”Mr John Broughton, Champion Prizefighter of England, Died Jan 8th 1789, Aged 86 years”. |
|
|
|
|
|
Vi pratar idag gärna och mycket om idrottens kommersialisering; inte minst i dessa spalter är det en återkommande aspekt på idrotten, i artiklar och recensioner och i andra sammanhang. Man tenderar att mena att idrottens kommersialisering på allvar inleddes under efterkrigstiden; vissa andra, djärvare, forskare hävdar att sådana tendenser grundlades redan under slutet av 1800-talet, och att mönstren var fastlagda efter första världskriget. Enter Adrian Harvey, brittisk idrottshistoriker som gjorde sig ett namn med boken The Beginnings of a Commercial Sporting Culture in Britain, 1793–1850 (Ashgate). Daniel Arvidsson, själv idrottshistoriker med inriktning på sporten marknadisering, har läst och imponerats av Harveys pionjärarbete. Arvidsson är dock inte odelat positiv, och inte oväntat är det avsaknaden av teori bakom analyserna av det empiriska materialet som väcker hans missnöje. Det övergripande omdömet är dock att detta är en viktig bok för att förstå den fortgående kommersialiseringen in i, och bortom, våra dagar.
|
Bot vid juridifiering
|
|
|
 |
|
| Särskilt i USA är det naturligtvis viktigt för idrottens administratörer att vara ordentligt lagfarna, med tanke på mängden rättstvister och de ofantliga belopp som det ofta handlar om. |
|
|
|
|
Man kan gilla det eller ej, men det är nog inte så mycket mer man kan göra åt det än att anpassa sig till det som en oundviklig utveckling. Det handlar naturligtvis om idrottens juridifiering, alltså juridikens intåg och inblandning i idrotten, vilket i sin tur svarar mot krav och behov som en annan till synes oundviklig utveckling ger upphov till, nämligen idrottens globalisering, professionalisering och kommersialisering. Och vilka är det som ska lotsa in våra idrottsföreningar i denna sköna nya värld? Jo, svarar Bo Carlsson, det är sportcheferna. Och vilka är de, frågar han sig. Jo, det är alltför ofta människor som innehar den positionen på främst idrottsliga meriter. Och här är Carlssons poäng: Det räcker inte längre! Precis hur mycket juridisk kunskap en modern sportchef, eller motsvarande, behöver kan man få en idé om genom att läsa Sport Law: A Managerial Approach av Linda A. Sharp, Anita M. Moorman & Cathryn L. Claussen (Holcomb Hathaway). Författarna gör en synnerligen – och ibland kanske väl – grundlig och pedagogisk genomgång av fältet – i en amerikansk kontext, vilket dock inte nödvändigtvis ska ses som en nackdel. Carlsson rekommenderar varmt boken för läsning, i väntan på att en svensk motsvarighet finns tillgänglig.
|
Digital historia
|
|
|
 |
|
|
Det binära talsystemet är en representation för tal som har talbasen två. Det betyder att enbart två olika siffror används, ett och noll. Binära tal används av praktiskt taget alla datorer eftersom de använder digital elektronik och boolesk algebra (eller binär algebra som det också kallas). Den som först beskrev det binära talsystemet var Gottfried Leibniz. |
|
|
|
|
|
Internet har inneburit en veritabel revolution för informationsutbytet, och speciellt betydelsefullt har detta varit inom det akademiska området. E-post, hemsidor, och inte minst digitala databaser utlagda på Internet har ökat tillgängligheten och tempot i forskning och utveckling. Också idrottsforskningen är med i den här svängen, idrottsforum.org är ett exempel, och ett annat berättas det om i danska Idrætshistorisk Årbog 2005 på temat Digitale bevægelser: Idræt, historie og formidling, under redaktion av Bo Vestergård Madsen och Thomas Skovgaard (Syddansk Universitetsforlag). Här berättas om projektet Netværk for Folkelig Idrætshistorie, som samlar, digitaliserar och tillgängliggör lokala idrottshistoriska källor. Numret innehåller en rad artiklar runt detta tema. Bill Sund, som själv medverkat i ett liknande projekt, recenserar.
|
Sagan om rinken
|
|
|
 |
|
|
Ottawa Senators var ett av de fyra ursprungliga lagen i NHL 1917. Överst, the Sens logga från 1918 till 1934, i mitten den nu gällande, och underst en modern, alternativ version. Loggans utveckling säger en hel del om sportens utveckling. |
|
|
|
|
|
Ibland kan man få en känsla av att nordisk, ja europeisk ishockey egentligen bara spelar rollen som farmarligor åt den mäktiga National Hockey League, NHL, ett gigantiskt drivhus för nya spelartalanger, som tas över pölen till nordamerikanska storlag när de är bra nog och tuffa nog. Men så är det väl ändå inte, eller...? I väntan på att ett slutgiltigt svar ska uppenbara sig kan man med fördel sätta sig in i vad NHL är för någonting, varifrån det kommer, hur det en gång startade, vad det står för idag. En bra start är John Wongs doktorsavhandling från University of Toronto, nu utgiven i populariserad form av University of Toronto Press med titeln Lords of the Rinks: The Emergence of the National Hockey League 1875–1936. Tobias Stark framhåller i sin recension den synnerligen grundliga empirin, ett viktigt pionjärarbete som dock får ett alltför stort utrymme i boken på bekostnad av teori och analyser – dessvärre ingen ovanlig kritik av nordamerikansk idrottslitteratur. Trots detta tillkortakommande har Wong, numera Assistant Professor i sport management vid Washington State University, lämnat ett viktigt bidrag till ishockeyhistorielitteraturen.
|
|
|
Amerikansk sporthistoria
|
|
|
 |
|
| Gunnar Myrdal (1898–1987), vars bok An American Dilemma (1944) om den amerikanska rasismen hade betydande inflytande på synen på och arbetet med rasrelationer i USA. Första upplagan trycktes om 25 gånger i totalt 100.000 exemplar. Boken har gett namn åt ett av kapitlen i Davies’ bok. |
|
|
|
|
Idrott har spelat en betydande roll för formeringen av en amerikansk nationell och kulturell identitet, och amerikansk idrott har varit en kraftfull markör gentemot världen i övrigt, inte minst som uttalat politiskt vapen, som till exempel vid Moskva-OS 1980. Nu har ett nytt försök att skriva den amerikanska idrottens historia sett dagens ljus, och det är historieprofessorn vid University of Nevada@Reno Richard O. Davies som framlagt en volym på närmare 500 sidor betitlad Sports in American Life: A History (Blackwell). Johnny Wijk har läst Davies’ bok för forumets räkning, och har kunnat extrahera tre röda trådar i den amerikanska sporthistorien: baseboll, rasism och kommersialism. Baseboll, med sina rötter i 1700-talets England och spelet rounders, sägs vara oskiljaktigt förenat med amerikansk kultur – och vice versa. Rasismen i amerikansk sport avspeglar naturligtvis rasismen i det amerikanska samhället i stort (och har på forumet behandlats grundligt av Peter Dahlén). Kommersialismen fanns med tidigt i sportens historia, så också i USA, och idag är amerikanerna marknadsledande när det gäller att slå mynt av idrotten. Wijk gör tummen upp för Sports in American Life, som han beskriver som ambitiös, innehållsrik och intressant.
|
Motorisk intervention
|
|
|
 |
|
| Entrén till Højagerskolen i Ballerup – rimligen en av de skolor som ingick i intervensionen som behandlas i Grønfeldts avhandling. |
|
|
|
|
En aktuell fråga inom skolvärlden idag handlar om hur mycket gymnastik, idrott och hälsoundervisning barn ska ha i de tidiga skolåren – och för den delen även under resten av skolgången. Krav har rests från idrottens representanter och från medicinskt och pedagoghåll på en utökning av tid för fysisk aktivitet, mot bakgrund av bland annat barnfetma och allt för mycket dataspelande. Det har därtill visats att barn som deltar i utökad fysisk aktivitet och motorisk träning märkbart förbättrar sina skolprestationer. En intervention i syfte att pröva validiteten i dessa utsagor genomfördes i Ballerup kommune på Sjælland, och verksamheten studerades i ett tvärvetenskapligt projekt där en delstudie nu avrapporterats i en avhandling vid Institut for Idræt i København, Børn, fysisk aktivitet og læring av Vivian Grønfeldt. Ingegerd Ericsson, ledande svensk expert i detta område, satt i såväl opponentgrupp som betygsnämnd för Grønfeldts avhandling. I sin recension av boken för idrottsforum.org pekar hon på en rad brister i avhandlingen, brister som handlar om såväl interventionens genomförande som den uppföljning och utvärdering som ligger till grund för den vetenskapliga framställningen.
|
En klubb, ett sekel, en bok
|
|
|
 |
|
| Magnus ”Skjorta” Bergström, legendarisk DIF-målvakt som på en alfabild från 1953 beskrivs på följande sätt: ”Imponerar knappast vid första anblicken. Hans kunnande är mycket stort, hans djärvhet vid närstriderna stor. Kan göra grandiosa matcher, men bringas lätt ur fattningen av »oväntade» manövrer.” |
|
|
|
|
Ett stort antal svenska idrotts- och/eller fotbollsklubbar grundades under det första årtiondet på 1900-talet; under det första årtiondet på 2000-talet duggar således jubileerna tätt, och ett jubileum på den nivån kräver naturligtvis en jubileumsbok. Forumet har försökt få in sådana böcker för recension, alltsedan vi recenserade Strands IF’s jubileumsbok från 2001. Det är sällan klubbarna finner det mödan värt att skicka oss ett exemplar, men Degerfors IF skickade sin, Degerfors IF – hela Sveriges lag: 100 år, sammanställd av Gerhard Jansson. Idrottshistorikern Christer Ericsson fick den och läste den, och i sin uppskattande recension visar han att varje klubbs historia också är ett betydande stycke lokal socialhistoria.
|
Neptun 100 år
|
|
|
 |
|
| Therese Alshammar utses i Simklubben Neptuns jubileumsbok till Århundradets Neptunare. Här ses hon efter att putsat Anna-Karins Kammerlings rekord på 50m fjäril med elva hundradelar i Barcelona i juni 2007. |
|
|
|
|
Svenska Simförbundet (SSF) grundades 1904 och gick samma år in i det året innan bildade Sveriges Riksidrottsförbund. Från början dominerades förbundet av det då nio år gamla Stockholms Kappsimningsklubb (SKK eller Kappis), som var tävlingsmässigt och organisatoriskt överlägsen och kom att dominera SSF ända fram till 30-talet; till exempel kom hela styrelsen de första åren från Kappis. 1906 grundades Simklubben Neptun, som skulle bli den verklige utmanaren till SKKs dominans. Under 1910- och 20-talen var konflikterna mellan de två Stockholmsklubbarna bitvis hårda och antagonistiska, och påeldade av SKK-ordföranden och förbundets starke man Erik Bergvall. Det dröjde till 1932 innan Neptun lyckades utmanövrera Bergvall och ta över ordförandeposten genom Nils Backlund, neptunare med ett förflutet i Kappis. Om dessa händelser, och om mycket, mycket mera, inte minst om Therese Alshammar, kan man läsa i Simklubben Neptun 100 år: 1906–2006, en vacker och innehållsrik jubileumsvolym sammanställd av Owe Fröberg. Ove Karlsson inleder sin recension med exempel på bra och mindre bra idrottsliga jublileumsböcker, och kan nöjt konstatera att Neptunboken motsvarar de högst ställda kraven – till och med akademiska idrottshistoriker torde kunna ha glädje av den!
|
Idrottsreportage i urval
|
|
|
 |
|
| Bokens fokus på manlig sport och idrottsmän kombinerat med omslagsbilden av Susanne Kallur antyder att den kvinnliga idrottskroppen är intressantare för redaktörerna än den kvinnliga idrotten, menar vår recensent. |
|
|
|
|
Endast en bråkdel av alla idrottsupplevelser är direkta, oförmedlade. Medierna i alla dess upptänkliga former fyller en viktig funktion som förmedlare av idrott – man talar i sammanhanget om medierad idrott – och det kan vara förmedling i realtid eller referat och sammanfattningar i efterhand. Idrottsjournalistiken är numera, när mycken idrott förmedlas direkt i olika medier, främst TV, sällan refererande, utan analyserar, diskuterar, kritiserar, prognosticerar snarare kring sitt objekt. Det finns naturligtvis olika nivåer på idrottsjournalistiken, från riktigt dålig till helt lysande; det senare slaget är föremål för en bok som kom ut tidigare i år, Årets bästa texter om sport: Goda nyheter 2006 (Atlas), sammanställd av Annika Greder-Duncan, Eva af Geijerstam, Björn af Kleen och Annina Rabe. Vi gav boken till idrottshistorikern Daniel Arvidsson, och hans läsning av boken och enskilda texter däri formar sig till en kritisk analys av urvalet – bland annat för att det har blivit för mycket av den vite svenske mannen och hans idrott, (herr)fotbollen – och till en hyllning till de exempel på lysande idrottsjournalistik som boken bjuder.
|
Idrott och homofobi
|
|
|
 |
|
| Justin Fashanu, här omslagspojke på julinumret av Gay Times 1991, den hitintills ende framstående engelske fotbollsspelare som kommit ut som homosexuell. Fashanu begick självmord 1998 efter att ha anklagats för sexuellt utnyttjande av en 17-åring. Han frikändes i rätten men ansåg sig dömd i media. |
|
|
|
|
I Sverige, där varenda liten avdelning på varenda myndighet måste ha en jämställdhetsplan, där alla former av diskriminering på grund av kön och/eller sexuell läggning är både i lag och folkmoraliskt förbjuden – ja där har självfallet också idrotten valt att hålla fanan och svansföringen högt när det gäller dessa frågor. Och ändå – idrotten kan kritiseras som varande den sista stora bastionen för homofobi, rasism och nationalism i västvärlden idag. Det hävdar Cara Carmichael Aitchison i introduktionskapitlet till antologin Sport and Gender Identities: Maculinities, Femininities and Sexualities (Routledge), som hon är redaktör för. I tretton kapitel, fördelade på tre avdelningar, diskuteras en rad aspekter på den övergripande frågeställningen, kön och sexualitet i idrotten. Gunlög Fur har läst Aitchisons bok å forumets vägnar, och hon tvingas nedslagen konstatera hur svårt det är att utmana och förändra existerande diskurser och praktiker, men samtidigt att detta är en mycket angelägen bok för alla som på något är verksamma inom idrottsfältet.
|
Spännande möte
|
|
|
 |
|
| En av de bilder som ingår i boken och i Patrik Steorns artikel på idrottsforum.org är Eugène Janssons Stötning av stång på två armar II 1913–14 (olja på duk, 238 x 198, Peter Nahum at The Leicester Galleries, London). |
|
|
|
|
Fredagen den 8 december 2006 försvarade fil mag Patrik Steorn framgångsrikt sin doktorsavhandling Nakna män: Maskulinitet och kreativitet i svensk bildkultur 1900–1915 (Norstedts Akademiska Förlag) vid Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. I avhandlingen söker Steorn förklaringen på den plötsliga explosionen av nakna män på bild som inträffade runt sekelskiftet 1900. Han visar hur några av den tidens internationella trender, bland annat ett nyvaknat intresse för idrott och atletik, nudism, vegetarianism och ”homosexualitetens genombrott” samverkade för att driva fram och popularisera den bildmässiga representationen av den nakna manskroppen. Vi gav Steorns avhandling till vår flitige medarbetare Lis Engel, vars texter om kropp och kroppsförståelse bygger på delvis andra utgångspunkter än Patrik Steorns. Det blir ett spännande möte när Steorns idéhistoriska och socialkonstruktivistiska anslag konfronteras med Engels estetisk-fenomenologiska tolkning och förståelse av det rikhaltiga bildmaterialet i boken.
|
Läsvärd ”reader”
|
|
|
 |
|
| Alan Tomlinson, ledande brittisk idrottssociolog, född 1950. Han är verksam vid University of Brighton, vars Chelsea School har samlat flera av Storbritanniens viktigaste idrottsforskare. Kolla in Alans imponerande CV här. |
|
|
|
|
”ÄNTLIGEN!” Det kan nog vara en vanlig reaktion hos dem som kommer i kontakt med Alan Tomlinsons The Sport Studies Reader (Routledge). En ”reader” i anglosaxisk akademisk lärobokskontext är en samling kortare texter, centrala och inte sällan klassiska inom sitt fält, som erbjuder introduktioner till specifika tankegångar, idéer, ideologier och teorier med upphovsmannens/-kvinnans egna ord. En sådan bok har saknats inom idrottsvetenskapen, och Tomlinsons bok är en efterlängtad komplettering till läroboksfloran i området. Han har samlat 72 äldre och nyare texter under nio temata, och vår recensent, Inge Kryger Pedersen, applåderar i sin kunniga och kritiska recension såväl initiativet som verkställandet – om än inte utan en del invändningar. Således saknar hon vissa texter och författare, till exempel Harry Edwards, Helen Lenskyj och John J. MacAloon, och hon förvånas över frånvaron av globalisering som tema. Men denna typ av invändningar, som alla kan ha mot en bok av det här slaget, kan inte undanskymma det faktum att Tomlinson i hennes mening med sin bok definierar idrottsvetenskap som en seriös akademisk forskningsdisciplin, och att hans urval i princip täcker dess viktigaste inriktningar. Och som universitetsexaminator rekommenderar Pedersen varmt Tomlinsons Reader att ingå i kurslitteraturen inom de skandinaviska idrottsutbildningarna.
|
Om motions- och hälsopsykologi
En relativt ny och än så länge liten del av idrottspsykologin är det som på svenska kallas ”motions- och hälsopsykologi”, exercise psychology. Efter att under lång tid ha varit en del av det större området ”sport and exercise psychology” – till exempel sorterar denna inriktning under division 47 av American Psychological Association, ”Exercise and Sport Psychology” – står numera exercise psychology i allt högre grad på egna akademiska ben. Ett tecken på det är utgivningen av läroböcker i ämnet, där Bonnie G. Bergers, David Pargmans och Robert S. Weinbergs Foundations of Exercise Psychology (FIT), som kom ursprungligen publicerades 2002, har blivit något av ett standardverk i området. Fem år senare, när en reviderad andra upplaga ser dagens ljus, erbjuder boken samma sensation, menar vår recensent Magnus Lindwall, som att köra en Volvo på landsväg – tryggt och förutsägbart. Men boken är därmed också att betrakta som ett genuint och stabilt hantverk, väl lämpad som kurslitteratur inom relevanta högskoleutbildningar. För den nyfikne forskarstudenten tipsar Lindwall om ett par andra titlar.
|
Idrottsskadans psykologi
|
|
|
 |
|
|
En tysk epidemiologisk studie av skador uppkomna under idrottsutövande visar att 60% utgörs av skador i axel, handled, knäled och fotled. Läs mer här! |
|
|
|
|
|
Skadefrekvensen inom idrotten är ett ständigt, och tilltagande, problem. Och det är inte bara elitidrottare som råkar ut för skador; i växande utsträckning drabbas även motionsidrottare och barn och ungdomar som utövar idrott. Det är lätt att se varför detta händer. Det finns en inbyggd eskaleringsmekanism inom alla former av idrott; alla vill bli snabbare, nå högre, vara starkare. I förlängningen är inte komparativformen nog, superlativformen måste användas för att beskriva målen för idrottandet: att bli snabb ast, nå hög st, vara stark ast. Samtidigt leder den organiserade idrottens och motionsidrottens expansionssträvan till att allt fler individer börjar idrotta, även de som är illa rustade för att handskas med de fysiska påfrestningarna och den mentala pressen. Att skador i det läget blir allt vanligare förvånar nog ingen. Idrottsskadeområdet har länge närmast uteslutande befolkats av medicinare och fysiologer, men de senaste 10–15 åren har idrottspsykologer börjat intressera sig för skadeproblematiken. Urban Johnson har tidigare tagit upp möjliga bakomliggande psykologiska riskfaktorer i en artikel, och det är knappast en händelse att han ombetts att för forumets räkning läsa tredje utgåvan av David Pargmans klassiska Psychological Bases of Sport Injuries (FIT). På många sätt en traditionell amerikansk lärobok, överpedagogisk och USA-centrerad, utgör den ändå en hörnsten inom det växande idrotts- och hälsopsykologiska fältet.
|
Om olympiska spel
|
|
|
 |
|
|
Duke Kahanamoku (1890–1968), från Hawaii, vann guld på 100m frisim i OS 1912 i Stockholm. Numera beskrivs han som surf legend med starkt intresse för hawaiansk musik. Han släpptes på frimärke i augusti 2002, ett självhäftande 37c-märke i karta om 20. |
|
|
|
|
|
Om i skrivande stund 317 dagar inleds de tjugonionde olympiska sommarspelen i Beijing, Kina. Möjligen kommer Beijing-OS att i framtida olympisk forskning betraktas som en oväntad placering – att de hamnade i huvudstaden i ett land som inte ens i de vildaste intellektuella utsvävningar kunde definieras som kongenialt med grundläggande olympiska värden, till exempel uttryckt som ”mutual understanding with a spirit of friendship, solidarity and fair play” (Pierre de Coubertin), eller ”life based on the joy found in effort, the educational value of good example and respect for universal fundamental ethical principles” (Olympic Charter). Samtidens olympiska forskning, däremot, inväntar historiens gång och koncentrerar tills vidare sina forskningsinsatser på det som i dag är gången tid, och då inte minst de antika olympiska spelen, men också den moderna varianten. 2003 genomfördes en konferens i Kanada på temat ”Onwards to the Olympics”, och 22 bidrag därifrån har samlats, bearbetats, och sent omsider publicerats i bokform. Onwards to the Olympics: Historical Perspectives on the Olympic Games (Wilfrid Laurier University Press) har sammanställts av Gerald P. Schaus och Stephen R. Wenn, och boken recenseras här av Leif Yttergren på sedvanligt kunnigt och kritiskt sätt.
|
Sport på dansk TV
|
|
|
 |
|
| Handboll är näst största TV-sporten i Danmark, inte minst på grund av stora internationella framgångar för damhandbollen på både klubb- och landslagsnivå. |
|
|
|
|
När man inom idrottsvetenskapen pratar om idrottens kommersialisering så är det rätt ofta idrottens koppling till medier som man tänker på. Den kopplingen, som beskrivits som symbiotisk, är den enskilt viktigaste faktorn bakom idrottens utveckling sedan 1970-talet – och det är i all synnerhet televisionen vi talar om här. Kring detta problemområde har det skrivits och publicerats oerhört mycket, också här på idrottsforum.org. Nu föreligger en ny studie i raden, och en med lite annorlunda infallsvinklar. Det är Idrættens Analyseinstitut (Idan) i København som initierat undersökningen av exponeringen av sport på dansk tv åren 1993–2005, och det är Martin Hedal som författat slutrapporten, Sport på dansk tv: En analyse af samspillet mellem sport og dansk tv, 1993–2005. Marit Nybelius har läst Hedals rapport för forumets räkning, och i sin recension framhåller hon värdet av den här typen av undersökningar, i det här fallet särskilt den kvantitativa delen, den faktiska mätningen av sport i TV; den kvalitativa, som innebär att en rad personer intervjuas om de kvantitativa resultaten är hon mer tveksam till. Ett av de högintressanta resultat som hon lyfter fram i sin recension är det faktum att hög grad av TV-exponering för en sport eller en klubb ger bättre tillgång till sponsorer, men det påverkar över huvud taget inte medlemsantalet i sporten eller föreningen.
|
Fotboll och fanskap
|
|
|
 |
|
| Malmös supportrar är trogna i uppgång och nedgång, men vill gärna att klubben reagerar ner svackan blir för djup. |
|
|
|
|
Malmö FF står inte högt i kurs hos fansen i dessa dagar. Det råder misstämning efter flera misslyckanden, senast i Skånederbyt mot bottenlaget Trelleborgs FF, då man visserligen inte förlorade, men inte heller lyckades peta in bollen bakom TFF-målvakten. Men, och det är viktigt att framhålla, de är fans ändå. MFF är deras lag, också när de är som mest besvikna och upprörda. Och en av alla dessa som älskar sitt MFF ”förbehållslöst” är förre Kalmarbon Jonas Svensson, numera malmöit sedan ett antal år. Jonas skriver dessutom krönikor om MFF på svenskafans.com, och ett antal av dessa har han samlat i boken Från tredje våningen: Samlade krönikor oktober 05 – november 06 (SvenskaFans.com). Vi gav boken till en annan, om än kanske något mer distanserad, fotbollsälskare, Bill Sund, som under läsningen reflekterar kring intellektuella fotbollsfans, bristen på publikforskning, och lagens klasskaraktär. Han tycker Svensson är lite för snäll – om än ängsligt macho – och hänvisar till ett par andra böcker av och om fans som också visar upp den skitiga sidan av fanskapet.
|
Vad är coaching?
|
|
|
 |
|
| Robin S. Vealey har varit president för Association for the Advancement of Applied Sport Psychology (AAASP), liksom redaktör för The Sport Psychologist. |
|
|
|
|
Den frågan blir central i PG Fahlströms recension av en ny amerikansk bok i ämnet, Coaching for the Inner Edge (Fitness Information Technology). Författare är Robin S. Vealy, PhD i idrottspsykologi och professor vid Department of Physical Education, Health, and Sport Studies, Miami University in Ohio. Hennes nya bok är, menar vår recensent, ett omkok och en nypaketering av redan kända och flera gånger publicerade kunskaper om idrottspsykologiska verktyg för att utveckla de aktivas mentala styrka och intensitet, det som här kallas the inner edge. Fahlström jämför till exempel med Rainer Martens Coaches’ Guide to Sport Psychology, och vet att berätta att Vealey och Martens skrivit en bok tillsammans också. Men det värsta med boken är, enligt vår recensent, att coaching här blir ett exklusivt idrottspsykologiskt problemområde, medan den kanske viktigaste ingrediensen, den pedagogiska processen, helt saknas i boken. Det är med andra ord inte en bok om coaching, utan om idrottspsykologi för coacher – och därtill en ganska svag sådan.
|
Hälsofrämjande livsstil
|
|
|
 |
|
| Fem frukter eller grönsaker om dagen, normal kroppsvikt, att inte röka, samt regelbunden fysisk aktivitet – sammantaget ger detta lågriskprofil för ohälsa. |
|
|
|
|
Samtidigt med den tilltagande kommersialiseringen och professionaliseringen av idrotten, där elitidrotten står i centrum, finns en motsatt tendens som tar sig uttryck i en allt mer spridd insikt om att idrott och fysisk aktivitet har en vidare och på många sätt viktigare samhällsroll att spela. Champions League-finaler och VM-lopp på 100 meter i all ära, men dessvärre är stora delar av TV-publiken till dessa begivenheter i stort, ibland akut, behov av egen fysisk aktivitet. Och där hjälpbehovet är som störst är sjukdomsinsikten som svagast. Detta finns det statistik på, och den kan studeras i David H. Chenoweths Worksite Health Promotion (Human Kinetics), vars andra upplaga nu föreligger och det är den som här recenseras av Erwin Apitzsch. Inte oväntat är boken främst inriktad på amerikanska förhållanden, men strategin för att framgångsrikt planera och implementera hälsofrämjande program på arbetsplatser kan användas var som helst, praktiskt taget, och med tydliga akademiska reservationer kan vår recensent ge en klar rekommendation av boken för hands-on-arbete med de här frågorna.
|
Dansa om allt!
|
|
|
 |
|
| Marty Sprague, som skrivit inte mindre än fyra läroböcker i dans tillsammans med Scheff och McGreevy, frilansar som koreograf vid sidan om danslärarjobbet på Providence Academy of International Studies. Och så dansar hon, som synes. |
|
|
|
|
Att dansen har en given plats i skolans undervisning i fysisk bildning och idrott är det väl bara ett fåtal halsstarriga sportfundamentalister som motsätter sig idag. Den som likt tjänstgörande redaktör lever med bägge fötterna i bokfloden vet detta, och tenderar därtill att tycka att amerikanerna har kommit ett bra stycke längre än Europa i det hänseendet. Och ännu ett steg längre tas nu i boken Dance About Anything (Human Kinetics), skriven av tre synnerligen erfarna och välmeriterade experter på området, Marty Sprague, Helene Scheff och Susan McGreevy-Nichols. Författarnas tes är att dansen har ett pedagogiskt värde bortom den fysiska bildningen, att dans med fördel kan integreras i undervisningen också av andra skolämnen. Och de argumenterar väl för sin sak, konstaterar vår entusiastiska, men inte okritiska recensent Helle Winther. Det finns nämligen också en glidning i författarnas resonemang mot ett alltför kognitivt synsätt som riskerar att dra uppmärksamheten från det som är dansens kännetecken och styrka, den otänkbara, som nås genom improvisation, lek och – just det – dans.
|
Om idrottslig skönhet
|
|
|
 |
|
| Australiska Susan McClellans fall i fjolårets Commonwealth Games demonstrerar ett par av Gumbrechts aspekter av fascination, kropp och lidande , medan andra saknas, till exempel elegans och timing. |
|
|
|
|
Vad är det som gör att vi uppskattar idrott? Vad är det som fascinerar? Denna frågeställning ligger i botten på Hans Ulrich Gumbrechts undersökning av de estetiska aspekterna av idrott, In Praise of Athletic Beauty (Harvard UP). Gumbrecht, född i Tyskland 1948, utbildad i Europa, och sedan 1989 Albert Guérard-professor i litteraturvetenskap vid Stanford, har tidigare framför allt specialiserat sig på europeisk litteratur från 16-, 17- och 1800-talen; först i sin senaste bok avslöjar han sitt idrottsintresse, och då på ett ganska typiskt tyskt filosofiskt vis. Ørnulf Seippel erbjöd sig att recensera Gumbrechts bok efter att själv ha fått kännedom om den och införskaffat den. Hans fylliga recension ger en inträngande, inkännande och likafullt kritisk beskrivning av Gumbrechts systematiska analys av det som i andra sammanhang kallats ”idrottens förfärande skönhet”. Ett centralt kapitel i boken heter Fascinations, vari Gumbrecht frilägger sju aspekter av idrottsupplevelsen som gör att vi ständigt återvänder till sporten på arenan, TVn, datorn: kroppen, lidandet, elegansen, redskapen, formerna, spelet eller leken, samt tidsavpassningen, timing. Vår recensent rekommenderar In Praise of Athletic Beauty såväl till den som fascineras av idrott – boken hjälper en att förstå vari fascinationen består – som till den som inte fascineras av idrott, som här ges en chans att förstå vad det hela handlar om.
|
Om idrott, marknad och moral
|
|
|
 |
|
| Ett uttryck för idrottens anpassning till den kapitalistiska marknadsekonomins grundförutsättningar är att idrottsklubbar – företrädesvis inom fotbollen – nu ägs av nyrika entreprenörer. Men vad betyder det till exempel att Chelsea ägs av landsflyktige ryske multimiljardären Roman Abramovich? |
|
|
|
|
Ett vanligt förekommande ämne för böcker om idrott i dessa dagar är utvecklingen mot en mer kommersiell, marknads- och medieanpassad idrottsscen. Om detta kan man tycka olika saker. En del tycker att det är positivt, andra att det är negativt. De mer klarsynta inser att det är en funktion av att idrotten verkar i ett marknadsstyrt samhälle, och därmed en närmast oundviklig följd av kapitalets primat. I denna uppdatering kan vi bland annat läsa om filosofen William J. Morgans lamentation över sakernas bedrövliga tillstånd inom dagens idrott; i kontrast till denna hållning har vi Adrian Walshs och Richard Giulianottis tankegångar så som de framkommer i Ethics, Money and Sport: The Sporting Mammon (Routledge). Vi gav boken till Arve Hjelseth, och i en synnerligen inträngande, initierad och insiktsfull recension framträder en verkligt lyckad syntes av idrottsfilosofi och idrottssociologi, där kommodifieringen av idrotten bedöms inte utifrån en förprogrammerat ensidig positiv eller negativ hållning, utan på dess egna meriter – med avseende på hur den kan bidra till att vidmakthålla, ja kanske förstärka idrottens autonomi och integritet. Författarnas argumentation är systematisk och grundlig – om än ställvis onödigt omständlig – och Ethics, Money and Sport är utan tvekan en av de viktigaste böckerna i området på många år.
|
Om idrottens organisationer
|
|
|
 |
|
| Milena M. Parent disputerade 2005 i sport management vid University of Alberta, Hon är nu verksam som Assistant Professor vid University of Ottawa, där hon också säkrade både sin grundexamen, i fysiologi, och sim master, i sport administration. |
|
|
|
|
Det amerikanska förlaget Human Kinetics är känt för sina text books, läroböcker för högre utbildning i idrott och fysisk bildning. De är genomgående storformatböcker, ganska omfattande – oftast 4-500 sidor, oftast inbundna, och formgivna för att understryka det pedagogiska upplägget, med mycket bilder, rutor och boxar med särskild information, sammanfattningar efter ett avsnitt eller ett kapitel, referenser. Allt detta stämmer in på de kanadensiska idrottsforskarna Trevor Slacks och Milena Parents Understanding Sport Organizations: The Application of Organization Theory, som nu föreligger i en andra reviderad och uppdaterad utgåva. Vi gav boken till Joakim Åkesson, idrottsforskare med stort intresse för organisationsteori. I sin recension framhåller han det pedagogiska anslaget som både en fördel och nackdel. Upplägget underlättar inlärning, men kan bli tröttsamt; i det här fallet skulle samma mängd information ha rymts på hälften av de 368 sidorna. Men, menar vår recensent, detta är en bok med stort värde – också för européer, trots det kanadensiska ursprunget – och skulle fungera mycket bra som lärobok i sport management-utbildningar i de skandinaviska länderna.
|
Höga hopp i Rwanda
|
|
|
 |
|
| Hutuerna tog makten i Rwanda 1959 och 1961 avskaffades kungadömet. Tiotusentals tutsier mördades. I samma veva lanserades i USA ”The Watusi”, en dansstil som under en tid var lika populär som twisten. Watusi är den tidiga koloniala beteckningen på tutsier. |
|
|
|
|
Vilken roll har idrotten haft för uppkomsten av motsättningarna mellan tutsier och hutuer i Rwanda, som kulminerade i folkmordet på tutsi 1994? Frågan kan nog förvåna en del, och några enkla svar finns knappast; men att det är rimligt att ställa frågan framgår av John Bales viktiga bok om kroppskultur i Rwanda, Imagined Olympians: Body Culture and Colonial Representation in Rwanda (University of Minnesota Press), som här recenseras av Henning Eichberg. Bale tar som utgångspunkt för sin undersökning de rituella höjdhopp som utfördes av unga män från den regerande folkgruppen, tutsierna, och som imponerade stort på de européer som besökte landet i början av 1900-talet med den nystartade olympiska rörelsen i färskt minne. Hoppen, som utfördes som underhållning inom ramen för hovlivet, var så höga, och hopparna så graciösa, att tutsierna inte kunde betraktas som ”vanliga negrer”, och kolonisatörerna utvecklade den hamitiska hypotesen, varigenom tutsierna, som även i andra avseenden ansågs överlägsna andra afrikanska folkgrupper och främst hutuerna, lyftes upp till en status som ett slags hederseuropéer. Denna statushöjning, delvis på grundval av en närmast ”idrottslig” prestationsförmåga, av tutsier i förhållande till hutuerna lade grunden för etniska motsättningar som efterhand ytterligare förstärktes av den belgiska kolonialmakten och som efter självständigheten 1962 präglat landets utveckling.
|
Svenska mästerskapen i friidrott
|
|
|
 |
|
| Erik Lemming är obestridlig svensk SM-mästare. Under 23 år, 1899–1922, vann han 25 guld, 25 silver och 7 brons i åtta skilda grenar. Lemming dog 1930, blott 50 år gammal. |
|
|
|
|
Friidrott är inte idrottsvetenskaparnas bästa gren; detta är sant åtminstone utanför psykologins och fysiologins domäner. De texter på idrottsforum.org som behandlar friidrott ut ett humanistisk-samhällsvetenskapligt perspektiv kan räknas på ena handens tumme. Forskare i forumets närhet, vars främsta intressen är fotboll och – möjligtvis – andra lagsporter, ser bara förvånade ut när friidrott kommer på tal. Kanske är friidrotten alltför individorienterad, kanske är utövarens drivkrafter alltför individualistiska – men nog borde friidrotten kunna studeras med sociologiska glasögon, eller varför inte historiska? Historieprofessorn Lennart K. Persson har läst en bok som – på ett mycker speciellt sätt – tar ett historiskt grepp över svensk friidrott. I Svenska Mästerskapen i friidrott 1896–2005: Medaljerna, historierna, bilderna /TextoGraf) har Erik Wigers sammanställt 20 års mödosam dataregistrering av friidrottslig resultatstatistik i bokform. Vår recensent kommer i sin recension ut som fullfjädrad kalenderbitare, men han beklagar att ”medaljerna” och ”bilderna” i boken inte kompletterats med ”historierna” som kunnat sätta liv i den lite tunglästa sifferexercisen.
|
Mångsidig talang
|
|
|
 |
|
| ”Vad är ishockey? Vad gör denna sport egentligen med människor? Och efter vilka ideal fostras man inom denna idrott?” Läs mer ur Tom Malmquists presentation av sig själv i Svensk Bokhandel. |
|
|
|
|
Det är mycket Tom Malmquist nu. Framgångsrik lyrikdebut. TV-soffturné. Musikframträdanden som singer-songwriter i amerikansk sydstatstradition. Skivdebut runt hörnet. Det är några år sedan nu, förra gången det var mycket Tom Malmquist. Då handlade det om ishockey, Malmquist var underbarnet som blev lagkapten Stockholms tv-pucklag och tog SM-silver med Huddinge IKs U16-lag. Sedan tog det slut. Malmquist tröttnade. Utbildade sig till litteraturvetare och jobbade som frilansjournalist. Och, som sagt, har nu framgångsrikt lyrikdebuterat, med samlingen Sudden Death (Wahlström & Widstrand). Ingrid Elam hade gissat på en kvinnlig poet i ett blindtest, bekänner hon i sin recension för idrottsforum.org; det är kvinnorna som sysslat med att demontera de traditionella genuskonstruktionerna. Men Malmquists bidrag till det arbetet sitter som ett poetiskt slagskott i sargen.
|
Idrottens affärer
|
|
|
 |
|
|
Sports Marketing: Dubble Daytona 500-vinnaren Michael Waltrip fick ”a welcome as big as Texas” när han presenterade University of Texas National Championship No. 99 Aaron’s Dream Machine i samband med att universitetets fotbollslag, collegeligamästare 2005, spelade hemmamatch. |
|
|
|
|
|
I samband med framväxten av en kommersiell marknad för idrott – globalt, nationellt, regionalt och lokalt – har marknadsföring av det sportindustriella komplexet blivit en allt viktigare aspekt av sport management. Man tävlar på en upplevelsemarknad mot andra former av events, men sporten har redan från början ett försteg genom den starka kopplingen till media – till ömsesidig vinning. Sport marketing-sektorn har nu berikats med en ny, omfattande lärobok av en av de ledande forskarna i området, professorn i marketing vid Eastern Michigan University, Sam Fullerton. Björn Anders Larsson har läst hans omfångsrika Sports Marketing (McGraw Hill) och blivit lite klokare på kuppen, även om det först och främst är fråga om en grundbok utan alltför ingående resonemang och fördjupningar – inte ens, vilket vår recensent beklagar, i det problematiserande sista kapitlet som tar upp mer kontroversiella aspekter av sporten och dess marknadsföring.
|
Nytänkande om sport och journalistik
|
|
|
 |
|
|
Shirley Povich, Washington Posts legendariske sportjournalist (18 år på bilden från 1923) dog 1998, 92 år gammal. Han hade då arbetat på WP i 75 år som sportjournalist och –kolumnist. |
|
|
|
|
|
Den allt intensivare sammanflätningen av idrott, media och sponsorer i vad som har kallats ett sport/media-industriellt komplex, har satt søkelyset på mediasportens arbetare och deras verktyg, varvid idrottsjournalistiken av olika skäl intar en särställning. En av de internationellt sett ledande forskarna på detta område är Raymond Boyle, tidigare vid kompetenstäta University of Stirling och nu vid universitetet i Glasgow. Hans tidigare böcker har blivit standardverk i området, och med sin nya bok, Sports Journalism: Context and Issues (Sage Publications) befäster han sin position – inte minst genom en spännande teoretisk omorientering, där det kritiska perspektivet med rötter i cultural studies och political economy nu får stå tillbaka för en mer förstående, accepterande hållning till sportjournalistiken. Han föreslår till och med att beteckningen ” toy store” på tidningarnas sportredaktioner ska förpassas till mediehistoriens sophög! Knut Hellands sakliga och intresseväckande recension är inte utan kritiska anmärkningar, men lyfter i huvudsak fram boken som ett väsentligt steg framåt för förståelsen av den moderna idrottsjournalistiken.
|
Om elitfotboll i Norge
|
|
|
 |
|
| I maj/juni-numret av Women’s Soccer World 1997 intervjuades Bente Skogvang av Thorsten Frennstedt om sina funderingar efter att ha dömt den historiska första damfotbolls-OS-finalen i Atlanta 1996. |
|
|
|
|
Det får nog betraktas som tämligen unikt att en fotbollsdomare av världsklass också blir doktor på fotboll. Kanske har det aldrig hänt, förrän norskan Bente Ovèdie Skogvang fredagen den 5 maj 2006 gick upp och försvarade sin avhandling, Toppfotball – et felt i forandring (NIH). Timmarna tidigare hade hon gett sin prøveforelesning, som idrottsforum.org senare hade förmånen att kunna publicera. Vi gav Skogvangs avhandling till danske idrottsforskaren Jørn Hansen, som efter fullbordad läsning kunde konstatera att han i sin hand fått en ganska traditionell avhandling, med en stor portion obligatoriskt stoff och en väl genomförd undersökning som i stort bekräftar det man hade på känn – att elitfotboll genom kommersialiseringen lämnat det frivilliga engagemanget bakom sig och nu sträcker sig över såväl fotbolls-, näringslivs- som det mediala fältet, samt att kvinnofotbollen gjort framsteg men fortfarande ligger långt efter mansfotbollen ifråga om status och medialt intresse.
|
Tvåfaldigt om historisk metod
|
|
|
 |
|
|
Martin Polleys första bok, Moving the Goalposts: History of Sport and Society Since 1945 (Routledge), diskuterar samspelet mellan idrott och samhälle i efterkrigstidens Storbritannien. |
|
|
|
|
|
Rena metodböcker inom de olika discipliner som bildar bindestrecks-vetenskaper med idrott, till exempel idrottssociologi och idrottshistoria, är det verkligen ingen överproduktion av. Desto mer glädjande när en sådan dyker upp, och direkt upphetsande om den dessutom är bra. Så när Martin Polley från University of Southamptom kom ut med Sports History: A Practical Guide (Palgrave Macmillan) så var stämningen på topp, och idén kom upp att göra en dubbelrecension. Vi bad en professor med idrottshistoria som specialitet, och en doktorand med ett idrottshistoriskt avhandlingsämne, att var för sig läsa och recensera Polleys till synes intressanta bok. Och våra recensenter Mats Greiff (professorn) och Daniel Arvidsson (doktoranden) bekräftar båda, var för sig, i stort sett vårt initiala intryck, nämligen att Polleys lärobok i idrottshistorisk metod är alldeles utmärkt, om än kanske lite väl introducerande – vilket dock inte i alla lägen är en nackdel.
|
Roddaren och dansaren
|
 |
|
|
| Fem glada silvermedaljörer från OS 1912 i inriggad fyra med styrman. Roddklubben af 1912 från Malmö mötte i finalen överlägset motstånd från danska klubben Nykjøbings paa Falster. |
|
|
|
|
|
Jørgen Hinsby, född 1941, mångårig idrottslärare vid Idrætshøjskolen i Sønderborg och gammal roddare, har skrivit en bok om hur idrotten skapar våra identiteter. I Idræt, oplevelse og identitet (Bavnebanke) hävdar Hinsby att man genom hård, målinriktad fysisk träning och tävlan kan nå insikt om sig själv och världen. Suzanne Lundvall har – inte utan viss möda – läst Hinsbys bok för vår räkning, och uppskattar författarens sökande hållning och hans insikt om idrottens djupare mening och betydelse. Däremot har hon som gymnast och dansare svårt att känna personlig delaktighet i Hinsbys samtal om råstyrkan och det repetitiva malandet; hon söker en bredare rörelsevokabulär.
|
Idrott, media och pengar
|
|
|
 |
|
|
Michel Desbordes vid Strasbourg-universitetet står bakom de omfattande antologin Marketing & Football som synar tillståndet i en rad länder när det gäller hur fotboll marknadsför. Bland annat medverkar Harry Arne Solberg och Knut Helland med en text om att marknadsföra fotbollens TV-rättigheter. |
|
|
|
|
|
Med risk för att bli tjatiga måste vi än en gång konstatera: Internationell toppidrott handlar till mycket stor del om pengar, och det är pengar som genereras och realiseras genom medieringen av sport. Existensen av ett mäktigt mediesportkomplex ställer helt nya krav på idrottsvetenskapen, och en nyutkommen volym, The Economics of Sport and the Media sammanställd av Claude Jeanrenaud och Stefan Késenne (Edward Elgar), visar på att vetenskapssamfundet växt med uppgiften. I tio kapitel avhandlas här de ekonomiska dimensionerna av relationerna mellan idrott, och i första hand fotbollen, och medier. Göran Eriksson har läst boken för vår räkning, och han lyfter i sin i stora drag positiva recension särskilt fram bidragen av Michel Desbordes (vars Marketing & Football: An International Perspective vi hoppas kunna recensera före sommaren) och Harry Arne Solberg, vars bidrag analyserar och demonstrerar riskerna för TV-bolag som köpt dyra sändningsrättigheter, när det egna landets klubb- eller landslag misslyckas.
|
Friluftsliv
Från det amerikanska specialförlaget för läromedel för idrottslärare, Human Kinetics, kommer en ständig ström av kursböcker om alla tänkbara vinklar på Physical Education, den amerikanska motsvarigheten till det svenska skolämnet Idrott och hälsa. Mats Johnsson fick i händerna en av de senaste utgivningarna, Outdoor Leadership: Theory and Practice av Bruce Martin, Christine Cashel, Mark Wagstaff & Mary Breunig. Här får man lära sig det mesta om hur man som idrottslärare leder sina adepter i det fria, med tonvikten lagd på gruppdynamik och gruppsykologi. Trots den i och för sig naturliga tonvikten på amerikanska förhållanden framhåller vår recensent, själv rutinerad friluftsledare, dess värde även i svensk, och, kan man förmoda, norsk och dansk, undervisning i denna del av idrottslärarutbildningen.
|
Om fotboll och religion
|
|
|
 |
|
| För 40 spänn kan man beställa denna tröja som wallpaper till sin mobil med hjälp av en av Celtics sponsorer, T-Mobile. |
|
|
|
|
För de flesta svenskar är Celtic FC det skotska fotbollslag där Henke Larsson tillbringade sina mest produktiva år. Många vet säkert också att två lag totalt dominerar skotska ligan, Celtic och Rangers FC – båda från Glasgow. Mindre känt utanför de mest hängivna fansens kretsar är att lagen också står som religiösa symboler i en konflikt mellan katolska respektive protestantiska värden, kultur, identitet och historia, på ett sätt som leder tanken till den långvariga konflikten i Nordirland. Och det är just irländska invandrare som utgör Celtics bas i Glasgow och Skottland. Helt nyligen utkom den andra volymen om Celtic som fotbollslag, samhällsfenomen och kulturyttring, Celtic Minded 2: Essays on Celtic Football Culture and Identity, liksom den första volymen (recenserad här) sammanställd av Joseph M. Bradley och utgiven av Argyll. Samhälls- och idrottsforskare Henning Eichberg, med speciellt intresse för det skotska och med egna erfarenheter av landet, har läst Celtic Minded 2 med stort intresse, och hans recension av boken för idrottsforum.org har närmast tagit formen av en essä, med spännande reflektioner kring religionens roll i samhället, samt idrottens, och främst fotbollens, roll i det post-religiösa samhället – om vi nu kan tala om det i dessa tider av religiös fundamentalism.
|
Avhandling om svensk ishockey
|
|
|
 |
|
| Leksand spelade final mot Djurgården 1959. 12.479 betalande. Då var det fest. |
|
|
|
|
De senaste 40–50 åren, ja allt sedan andra världskrigets slut, har idrotten genomgått en fantastisk utveckling, i Sverige liksom i världen i övrigt, som Sverige liksom världen i övrigt. Det är en av idrottsvetenskapens centrala uppgifter att beskriva den utvecklingen och att skapa förståelse för dess olika faser och fasetter, samt att frilägga de olika konsekvenser förändringarna fått för sportens interna och externa relationer. Inte minst viktiga är dessa kunskaper för att vi ska kunna spåra och förstå utvecklingstendenser i den samtida idrotten. En av de yngre idrottsforskare som tagit sig an den här uppgiften är Josef Fahlén, vars avhandlingsprojekt varit studiet av utvecklingen inom svensk ishockey under de senaste 40 åren, i syfte att bidra till den allmänna kunskapsutvecklingen när det gäller idrottens utveckling. Fahlén försvarade framgångsrikt sin avhandling, Structures Beyond the Frameworks of the Rink: On Organization in Swedish Ice Hockey, den 21 april 2006, mot opponenten, professor Ingemar Wedman, som här recenserar boken.
|
Ny svensk bok om AAS
|
|
|
 |
|
|
Världens mest besökta anabola websajt är steroid.com, där man kan lära sig allt om steroider, till exempel att de farliga, hur man köper dem, och hur man undviker ”black market prices”. |
|
|
|
|
|
Anabola androgena steroider (AAS) är ämnen som tillverkas på kemisk väg, syntetiska derivat av det manliga könshormonet testosteron. Anabola steroider utvecklades för medicinskt bruk, med syftet att bygga upp kroppsvävnader vid långvariga sjukdomstillstånd. De positiva effekterna visade sig emellertid vara blygsamma, och biverkningarna avsevärda. Detta har dock inte hindrat att anabola androgena steroider har blivit populärt i vissa idrottskretsar där det är viktigt att snabbt bygga upp muskelmassa; vi minns Ben Johnson som fråntogs OS- och VM-titlarna på 100 meter efter att han testat positivt för anabola steroider. Men steroiderna har spridit sig ut till motionsidrottare, som till exempel kroppsbyggare, och har visat sig ge mycket negativa effekter som aggressivitet och våldsbenägenhet. I Tommy Mobergs och Gunnar Hermanssons Mandom, mod och morske män: Anabola androgena steroider – medicinskt, rättsligt och socialt får problematiken kring anabola steroider för första gången en grundlig behandling. Idrottsforum.orgs dopningsexpert David Hoff har läst boken, och är imponerad av kunskaperna, om än ganska missnöjd med dispositionen. Och han har tagit in den som kurslitteratur på sin egen kurs om idrott och socialt arbete.
|
Krångligt och kunnigt om dans
|
|
|
 |
|
|
Ballroom dancing före den moderna eran och dans som sport. |
|
|
|
|
|
Dans är stort nu. Svenska TV4 har gjort stor succé med Let’s Dance, en danstävling där kändisar tävlingsdansar i par med proffsdansare. Formatet har körts i en rad europeiska länders TV-kanaler sedan några år tillbaka; på BBC har motsvarigheten Strictly Come Dancing just avslutat sin fjärde säsong. Ballroom dancing utvecklades på allvar till competitive ballroom dancing, tävlingsdans redan under 30- och 40-talen, fick i Sverige först beteckningen tiodans, och tituleras idag danssport. 1997 erkände den internationella olympiska kommittén (IOC) danssport som en sport; man har emellertid varit ovilliga att ta in danssport som medaljsport i de olympiska spelen, och i ett läge när man siktar mot färre medaljgrenar verkar det kanske inte sannolikt att det ska ske alls. Redan 20 år tidigare, 1977, tilldelades danssporten i Sverige idrottsstatus genom att inkluderas i Riksidrottsförbundet. Om utvecklingen från balsalarnas sällskapsdans till modern danssport skriver Caroline Jean S. Picart i From Ballroom to DanceSport: Aesthetics, Athletics, and Body Culture (SUNY Press); bitvis onödigt krångligt, tycker vår recensent Sanna Nordin, men mycket kunnigt och insiktsfullt.
|
Teori och praktik
|
|
|
 |
|
| Kathleen A. Martin Ginis, professor i kinesiologi vid MacMaster University, Hamilton, Ontario. Hon disputerade 1996 vid University of Waterloo, med Larry Brawley som handledare. |
|
|
|
|
Idrottspsykologin präglas, naturligt nog, i stor utsträckning av behovet att omsätta teori i praktiken. En betydande del av litteraturen har detta som främsta ärende och försäljningsargument, och en boks värde mäts ofta i hur väl den förmår att göra praktik av teorin, det vill säga hur nyttig den är för den växande skaran idrottspsykologiska praktiker. Inte sällan finns just länken till praktiken med redan i en boks titel. Så är också fallet med Curt L. Lox’, Kathleen A. Martin Ginis’ & Steven J. Petruzzellos The Psychology of Exercise: Integrating Theory and Practice (Holcomb Hathaway). Erwin Apitzsch har läst detta nya försök att integrera idrottspsykologisk teori och praktik för vår räkning, och i en kort och kärnfull recension konstaterar han att baksidestexten för en gångs skull säger som det är – detta är den bästa boken i sitt slag just nu. Enda anmärkningen gäller inbindningen...
|
Forskning om mediesport
|
|
|
 |
|
|
Janet Jacksons berömda vårtvisning under Super Bowl 2004 blev snabbt känd som ”nipplegate”, vilket ju sätter Watergate i ett märkligt skimmer. Händelsen behandlas på ett intressant sätt i Raneys och Bryants bok. |
|
|
|
|
|
Media skulle nog klara sig bra utan sport; men skulle sporten klara sig utan media? Inte, skulle nog de flesta svara idag, och utan att sväva på målet. Modern idrott har nämligen gjort sig helt beroende av media, i en ömsesidigt fördelaktig – men knappast beroende – symbios. Det är svårt att tänka sig sport utan media; det är framför allt snärjigt att få tillgång till sport som inte är medierad. Vad har denna utveckling, från 1970-talet och fram till dagens situation betytt för idrotten, för medierna, för samhället i stort? Se, där har vi grundvalen för det relativt nya men i kraftig utveckling stadda forskningsområdet mediesportforskning. En mediesportforskare på nordisk botten, svensken Peter Dahlén vid universitetet i Bergen, vars avhandling Från Vasaloppet till Sportextra: Radiosportens etablering och förgrening 1925-1995 var en av de allra första svenska undersökningarna av mediesport, har för vår räkning läst en ny forskarantologi i ämnet. Arthur A. Raney och Jennings Bryant har sammanställt Handbook of Sports and Media (Laurence Erlbaum Associates). Vår recensent menar att detta är det för tillfället definitiva verket på området, åtminstone i den amerikanska traditionen, som på 600 sidor och i 34 kapitel tar upp varje värdefull aspekt av mediesport och mediesportforskning på ett högst kvalificerat sätt. Ett oundgängligt verk för alla som bedriver samhällsinriktad idrottsforskning, menar Dahlén.
|
|
|
Bristfälligt om idrottspykologi
|
|
|
 |
|
| Joan L. Duda, en av redaktörerna til Handbook of Research... disputerade 1981 i idrottspsykologi vid University of Illinois@Urbana-Champaign. Hon är för närvarande professor vid School of Sport and Exercise Sciences, University of Birmingham. |
|
|
|
|
En betydande del av idrottsvetenskaplig forskning svarar idrottspsykologin för. Idrottspsykologi är också ensam bland samhälls- och beteendevetenskapliga idrottsvetenskaper att ha ett betydande tillämpningsområde omedelbart knutet till forskningen och teoriutvecklingen. idrottsforum.org bär syn för denna sägen, med dryga tjugotalet bokrecensioner av idrottspsykologisk litteratur, av vilka en inte ringa del behandlar just överföringsproblematiken – från teori till praktik. I den samlingen kan vi med denna uppdatering lägga ytterligare en titel, Handbook of Research in Applied Sport an Exercise Psychology: Inernational Perspectives (Fitness Information Technology), sammanställd av Dieter Hackfort, Joan L. Duda och Ronnie Lidor. I en förtjänstfull recension diskuterar Johan Fallby bokens upplägg och innehåll i detalj, väger dess fördelar och nackdelar mot varandra, och relaterar den till en rad titlar från senare år som på olika sätt kompletterar eller konkurrerar med Handbook... Sammantaget blir det väl inte högsta betyg åt Hackforts, Dudas och Lidors vedermödor, trots den vällovliga ambitionen.
|
Värdefull bok om coaching
|
|
|
 |
|
|
Ovan ses en av de vagnar som tillverkats i den ungerska staden Kocs, och som, när de togs i bruk i Frankrike, fick namnet coche. I England kallades vagnen för coach, ett ord som sedermera kom att också beteckna en person som tränar andra, till exempel idrottare. |
|
|
|
|
|
Det sägs att man redan på 1880-talet inom amerikansk collegeidrott anställde coacher som komplement till managers. 125 år senare spelar coacher en betydelsefull roll i de stora lagidrotterna, och i klubblag som till exempel Sven-Göran Erikssons Manchester City FC finns två ”team coaches”, en målvaktscoach, en ”fitness & conditioning coach” och en ”conditioning coach”. Ett annat tecken på vikten av bra coaching inom idrotten är den omfattande forskning som finns på området, och den rikhaltiga litteratur som publiceras. Amazon.co.uk har närmare 500 titlar på temat idrottscoaching utgivna sedan 2000 och fortfarande i tryck. Ett av de senare tillskotten till den vetenskapliga coachingbokhyllan är antologin The Sports Coach as Educator: Re-conceptualising Sports Coaching (Routledge), sammanställd av Robyn L. Jones, flitig coachingforskare vid School of Sport, University of Wales Institute i Cardiff. Claes Annerstedt har läst Jones’ nya bok, som inrymmer bidrag av några av världens främsta på området, och han finner att man argumenterar väl för det ärende som uttrycks i titeln: coachen ska ses som undervisare, och bör också utbildas med det som mål. Dessvärre gör man det på bekostnad av andra aspekter av coachens roll, men inte med värre följder än att studierektor Annerstedt avser att inkludera boken i kurslitteraturen på sport management-programmet på Idrottshögskolan i Göteborg.
|
Wink – ny biografi
|
|
|
 |
|
| 60 år efter sin första Kentucky Derby-seger, 1961, besökte Wink på nytt Louisville, men stötte hela tiden emot rasbarriärer. Specialgäst vid en förracemiddag på exklusida Brown Hotel blev han nästan inte insläppt, och hamnade till slut med sin familj på en undanskymd plats i den stora matsalen. |
|
|
|
|
Det är inte mycket som kan stoppa en riktigt bra historia från att nå en vidare krets. Och Jimmy Winkfields (1882–1974) liv erbjuder en fantastisk historia: svart amerikan som var framgångsrik på galoppbanorna i USA, Ryssland och Europa från åren kring förra sekelskiftet till 1930, med inte mindre än 2.600 segrar. Men, som sagt, Wink, som han kallades, var svart, och det väl kanske det främsta skälet till att det dröjde till 2000-talet innan hans liv presenterades i bokform, men då kom det två på rad, Ed Hotalings Wink (2004) och nu senast Joe Drapers Black Maestro: The Epic Life of an American Legend. Susanna Hedenborg, Sveriges kanske främsta hästsporthistoriker, recenserade Hotalings Wink-bok, och nu har hon också tagit sig an Joe Drapers. I en kunnig och läsvärd recension jämför hon det bägge böckerna; bägge författarna är journalister, och frånvaron av källhänvisningar och källkritik sticker i ögonen på vår historiskt skolade recensent, men att vissa fakta skiljer sig mellan de två biografierna kan man lämna därhän. De är bägge underhållande beskrivningar av en märkvärdig människa som levde ett märkvärdigt liv. 2004, trettio år efter hans död, kom erkännande i hans hemland, då han postumt invaldes i National Museum of Racing and Hall of Fame i Saratoga Springs, NY.
|
Balckbiografi
|
 |
|
| Viktor Balck på omslaget till Åke Mattssons Viktor Balck, köpmannasonen som blev den svenska idrottens fader (48 sid., SEK20), som kan beställas från Blekinge idrottshistoriska sällskap (BLIS). |
|
|
|
|
Det finns tre herrar i den svenska idrottens historia som alltid träder fram så snart denna historia ska skildras. Det är Pehr Henrik Ling (1776–1839), ”den svenska gymnastiken fader”, Viktor Balck (1844–1928), ”den svenska idrottens fader”, och J. Sigfrid Edström (1870–1964), knappast fader till något på nivå med de andra men en svensk gigant i den internationella idrottsrörelsen. Det är Viktor Balck som är på tapeten nu, med anledning av en ny biografi, eller ska vi säga idrottsbiografi, Idrott för kung och fosterland: Den svenska idrottens fader Viktor Balck 1844–1928 (SISU Idrottsböcker). Författare är ”den svenska idrottshistoriens fader” Jan Lindroth, numera pensionerad professor i idrottshistoria vid Stockholms universitet, som för övrigt i bokform tidigare behandlat Ling. Jørn Hansen, själv idrottshistoriker, fick boken för recension, och han uppskattar det gedigna historiska hantverket och det intressanta och informativa resultatet. (Tjänstgörande redaktör vill till detta foga att bokens form tyvärr inte fullt ut motsvarar dess innehåll; förlaget har till exempel valt att sätta texten i så kallad grotesk stil (som Helvetica eller Ariel), i alldeles för liten grad, och dessutom med för långa rader, vilket sammantaget gör boken onödigt svårläst.)
|
Om idrott och teve
|
|
|
 |
|
| Brad Schultz är verksam vid Dept. of Journalism, University of Mississippi – Ole Miss. Han har skrivit flera böcker om idrott och medier, och är redaktör för Journal of Sports Media. |
|
|
|
|
Vi kommer i forumet ständigt tillbaka till det faktum att idrotten, på alla plan utom möjligen det strikt lokala, skulle vara helt annorlunda om det inte vore för förekomsten av massmedier – vilkas raison d’être til syvende og sidst är vår, folkets, massornas till synes outsläckliga törst efter idrottsupplevelser, numera vanligen förmedlade av dessa medier. Och främst är det naturligtvis etermedier, sändningsmedier, som det handlar om här, och bland dem, hittills i vart fall, i första hand televisionen. Det är också TV-mediet som dominerar i Chris Grattons och Harry Arne Solbergs The Economics of Sports Broadcasting (Routledge), som behandlar det ekonomiska landskap där organisatörer av idrottsevenemang, myndigheter, idrottsklubbar, sponsorer och TV-kanaler förhandlar om sändningsrättigheter med höga insatser. Vi gav boken till den amerikanske sportmedieforskaren Brad Schultz, University of Mississippi. I sin kunniga recension blandar han ris och ros, dock med viss övervikt för kritiken, som främst riktar in sig på det alltför dominerade ekonomiteoretiska anslaget som inte tar hänsyn till andra aspekter av sportens natur och attraktivitet, till exempel kulturella. Han menar också att författarna inte i tillräcklig utsträckning beaktat den fragmentarisering av sportmediemarknaden som blivit följden av nya teknologiska framsteg och som lett till att efterfrågan på mediesport håller på att dramatiskt förändras.
|
Ungdom, sport och fritid
|
|
|
 |
|
|
Anne Flintoff är Reader in Physical Education (typ docent i idrott och hälsa) vid Leeds Metropolitan University. Efter en karriär som idrottslärare och en tid som lärare till blivande idrottslärare disputerade hon vid Open University i Milton Keynes 1993. |
|
|
|
|
|
Den 13–15 juli 2004 arrangerade engelska Leisure Studies Association (LSA) sin årliga konferens på temat ”Active Leisure and Young People” vid Leeds Metropolitan University. Närmare 60 papper presenterades av ett stort antal av Englands främsta idrotts- och fritidsforskare, utöver de sedvanliga huvudtalarna. LSA publicerade så småningom tre samlingar med papper från konferensen; forumet tog in två av dem och gav dem till Kristin Fransson. Den första boken recenserades i uppdatering #79, och nu recenserar hon den andra, Youth, Sport and Active Leisure: Theory, Policy and Participation (LSA) sammanställd av Anne Flintoff, Jonathan Long & Kevin Hylton. Åtta bidrag i två avdelningar behandlar ett antal olika infallsvinklar på temat ungdom, fritid och fysisk aktivitet, men dessvärre, menar vår recensent, inte på ett sätt som lever upp till de kritiska perspektiv som utlovades i bokens inledning.
|
Viktig avhandling om hälsa och idrott
|
|
|
 |
|
| Michel Foucault (1926–84), fransk filosof, historiker och sociolog. Han är mest känd för sin kritik av sociala institutioner samt för sina arbetens om makt och dess relationer till kunskap och diskurs. |
|
|
|
|
Den del av skolgången som ägnas åt fysiska utlevelser i organiserad form, i Sverige en gång kallad ”gymnastik”, sedan ”idrott”, nu ”idrott och hälsa”, är föremål för behandling i en doktorsavhandling vid Örebro universitet, Mikael Quennerstedts Att lära sig hälsa från 2006. Quennerstedt är, som titeln antyder, intresserad av just aspekten hälsa av ”idrott och hälsa”; hur ser man i grundskolan på hälsa inom ramen för det aktuella skolämnet? För att uppnå sitt syfte med undersökningen, att belysa och diskutera institutionella förutsättningar för meningsskapande i hälsoundervisningen, har han genomfört en trestegsanalys av sitt material, lokala styrdokument från 72 svenska grundskolor, baserat på tre frågeställningar som i tur och ordning avser att identifiera relevanta ämnesdiskurser, frilägga synen på hälsa i dessa, samt identifiera dimensioner av hälsa ur ett salutogent perspektiv (Antonovsky) som kan finnas i dokumenten. Och hur lyckas han? Håkan Larsson konstaterar i sin recension av avhandlingen att Quennerstedts ansats i det stora hela realiserats framgångsrikt, och att avhandlingen är given läsning för idrottslärare och idrottslärarstudenter. Samtidigt väcker det teoretiska handlaget en del frågor, inte minst den ambivalenta hållningen till Foucaults maktbegrepp, särskilt begreppet maktrelationer.
|
Etik, pedagogik och idrott
|
|
|
 |
|
| Aristoteles vaktar ingången till Kollegienbäude I, Albert-Ludwigs-Universität i Freiburg, tillsammans med Homeros. Aristoteles är upphovsman till begreppet phronesis. |
|
|
|
|
I samband med en forskarkurs i moralfilosofi och pedagogik 2006 vid Norges Idrettshøgskole (NIH), Seksjon for kropsøving og pedagogikk, bjöd man några av vår tids ledande fenomenologer, bland annat professorerna Hubert L. Dreyfus, University of California@Berkeley, Shaun Gallagher, University of Central Florida, och Sean D. Kelly, Harvard University. Deras medverkan på kursen var en stor framgång, och deras bidrag kom att utgöra ett specialnummer av NIHs tidskrift Moving Bodies, med beteckningen Ethical Expertise, Phronesis and Moral Education, sammanställd av Ejgil Jespersen, Matti Goksøyr och Lars Tore Ronglan. I sin artikel ”A Phenomenological Account of the Development of Ethical Expertise and Mastery” förklarar Dreyfus etiska handlingar som mer beroende på praktiska erfarenheter från liknande situationer än på universella regler och principer. Gallaghers bidrag ”Moral Personhood and Phronesis” visar hur den moraliska personligheten måste vila på såväl kroppsliga som sociala aspekter av mänsklig existens. Lars Løvlie, Universitetet i Oslo, menar i sin artikel ”The Poetics of Ethics” att etik inte kan grundas på färdigheter, då dessa är alltför situationsspecifika. För att få hjälp med att närmare förstå det hela har vi bett Kenneth Aggerholm om en recension av detta filosofiska nummer av Moving Bodies.
|
Supporterkultur på Internet
|
|
|
 |
|
| Jönköpingslaget HV71 står i fokus i Abders Svenssons avhandling; dett är HVs supportrar som undersöks i boken. HV71 leder i skrivande stund Elitserien i hockey. |
|
|
|
|
Internet har helt revolutionerat vårt sätt att kommunicera, att umgås, att uppleva och förstå världen. Efter bara 10–15 år känns ”nätet” som en självklarhet. Det är svårt, ja omöjligt, att tänka sig tillvaron utan e-post och sökmaskiner – och utan idrottsforum.org! Hur klarade man sig förr? Helt nya kommunikationsvägar har öppnats, där en av de intressantaste är de olika diskussionsfora som numera finns tillgängliga, där människor som i de flesta fall inte känner varandra, eller ens är medvetna om varandras existens, ingående argumenterar för eller emot allt från livets stora frågor till extrema trivialiteter. Inte minst har dessa nya offentligheter blivit betydelsefulla inom idrotten. Ett typiskt exempel här är debatt- eller diskussionssidor som fokuserar en viss sport, en viss klubb eller ett visst lag, eller till och med en enskild idrottare, där supportrar kan vädra sina åsikter om allt som hör laget och/eller sporten till. Och om detta kan man forska. Den första nordiska avhandlingen vars empiriska material var just supporterdiskussioner på nätet var Arve Hjelseths Mellom børs, katedral og karneval: Norske supporters forhandlinger om kommersialisering av fotball. När nu den första avhandlingen på svensk botten med denna infallsvinkel föreligger, Anders Svenssons Från norra ståplats till cyberspace: En beskrivning av en diskussion på internet om ishockey utifrån ett offentlighetsperspektiv, så har vi låtit Arve Hjelseth ta sig an den.
|
Att lära ut idrott
|
|
|
 |
|
| Årets idrottslärare 2006, Claes Widell och Lennart Johansson, utsågs vid idrottslärarnas årliga stämma, som 2007 var förlagd till Umeå |
|
|
|
|
Pressen ökar på våra skolansvariga, från utbildningsminister Jan Björklund och regering och riksdag, via diverse centrala och lokala skolmyndigheter, ner till de enskilda skolornas ledningar: Mer idrott i skolan! Och det är inget svenskt fenomen; den nye brittiske premiärministern pressades hårt från första dagen, och lovade faktiskt utökad tid för schemalagd fysisk aktivitet. Det är kanske i första hand det ökande problemet med övervikt och fetma hos barn som ligger bakom, men det är mer än så. Ny forskning, inte minst i Sverige, har påvisat positiva direkta och indirekta samband mellan fysisk och teoretisk bildning. Om detta skrivs debattartiklar, det motioneras i Sveriges riksdag, det görs radio- och TV-program, det debatteras i olika sammanhang. Vi får kanske så småningom se en ökning av antalet timmar för fysisk aktivitet i våra grundskolor och gymnasier, nu när självaste Martin Ingvar slagit fast att idrott och hälsa är ett kärnämne! Men naturligtvis räcker det inte med kvantitativa förändringar i form av fler timmar. Det är innehållet i undervisningen i skolämnet idrott och hälsa som är avgörande för elevernas intresse och engagemang, vilket sätter rejäl press på idrottslärare – de måste vara riktigt bra. Och det faller i sin tur tillbaka på idrottslärarutbildarna; kan man lära någon att bli en bra lärare i idrott och hälsa? Kan man lära sig att bli en bra idrottslärare? Claes Annerstedt, själv lärarutbildare, menar det, att döma av titeln på hans nya bok – Att (lära sig) vara lärare i idrott och hälsa (Multicare). Och Lars-Magnus Engström, som recenserar boken, instämmer, om än inte utan att problematisera flera av Annerstedts teser.
|
SM for Dummies
|
|
|
 |
|
|
I den första utgåvan av Contemporary Sport Management från 1998 hade Parks och Quarterman sällskap i redaktionen av Beverly R. K. Zanger. |
|
|
|
|
|
Inom det relativt nya kunskapsområdet sport management finns det redan en rad läroböcker, framför allt på och för den amerikanska K12- och college-marknaden. Däremot är litteratur om forskning på detta för den moderna idrotten synnerligen centrala fält närmast en bristvara – som en följd, naturligtvis, av att forskningsinsatserna på området hittills varit relativt blygsamma. På idrottsforum.org finns idag fyra recensioner av böcker med ”sport management” i titeln, av vilka tre är grundläggande läroböcker och den fjärde behandlar etik och moral inom sport management. Human Kinetics publicerade sin Contemporary Sport Management redan i juni 1998. En andra upplaga kom ut i februari 2003, och nu föreligger den tredje bearbetade upplagan, sammanställd av Janet B. Parks, Jerome Quarterman och Lucie Thibault. Josef Fahlén, som här debuterar som recensent på forumet, har gjort en grundlig och kritisk och dessutom delvis komparativ läsning av den tredje utgåvan. Han beklagar att så pass lite faktiskt förändrats och förbättrats från 2003 till 2007, när så mycket kunde gjorts bättre. Men trots att mycket känns outvecklat och/eller tjatigt, som en Sport Management for Dummies, så bjuder redaktörerna, inte minst tack vare redaktionella nytillskottet Thibault, på en hel del godbitar.
|
Agassi som extrematlet
Om extremidrottarens roll i upprättelsen, och upprätthållandet, av den vite mannens strukturella hegemoni i det amerikanska samhället handlar Kyle Kusz’ nya bok Revolt of the White Athlete: Race, Media and the Emergence of Extreme Athletes in America (Peter Lang). Kusz har tänjt lite på begreppet extreme här, menar vår recensent Kalle Jonasson, i och med att han valt att bland skateboard-åkarna inkludera två utövare av mer traditionella idrotter, tennisspelaren Andre Agassi och mångfaldige Tour de France-vinnaren Lance Armstrong. Kyle Kusz’ ärende är att i en analys av olika media visa att extremidrottare under de senaste 10–15 åren aktivt bidragit till att förbättra situationen för vita amerikanska män efter de svåra decennierna efter 60-talet, då vit manlighet hamnade i en svår identitetskris, något som också avspeglades i sporten; svarta spelare hade kommit att dominera de klassiska amerikanska lagsporterna. Istället för mytens oförvägne stigfinnare kom den vite manlige amerikanen på 90-talet att personifieras av slackern. Vår recensent imponeras av den analytiska skärpan hos Kusz och de i grunden angelägna och viktiga fynden i boken, men störs lite av upprepningar och konspiratoriska funderingar.
|
Norsk idrottsjuridik
|
|
|
 |
|
| Gunnar-Martin Kjenner krävde för ett knappt år sedan att polisen skulle ingripa mot rena våldshandlingar på planen under en fotbollsmatch: ”Fotballens organisasjon har vist at den ikke klarer – eller ikke vil – håndtere problemet. |
|
|
|
|
Juridikens roll inom idrotten växer oavbrutet, i takt med att idrotten i allt högre utsträckning bedrivs som en kommersiell verksamhet under närmast industriella former. I USA talar man öppet om till exempel ”the football industry”; i Europa har vi lite andra traditioner och därmed försiktigare lösningar på finansieringsproblemen inom den globala eventidrotten. Men ävenså, juridiken – och juristerna – har sin självklara position, vad gäller såväl själva spelet eller sporten som organiseringen av det idrottsliga. Det hela kompliceras av att juridik i många hänseenden är en nationell angelägenhet; varje stat har sitt rättsväsende. Även om de uppvisar många likheter kan skillnaderna på ett avgörande sätt lägga hinder i vägen för idrottens fortsatta internationalisering. Det är således viktigt att studera skilda nationella idrottsrättsliga system, och idrottsforum.org har tidigare tagit upp till behandling bland annat det amerikanska. Och nu är det Norges tur. Jyri Backman har läst – och engagerats av – antologin Idrett og juss (Universitetsforlaget), sammanställd av Gunnar-Martin Kjenner.
|
Århus som idrottslandskap
|
|
|
 |
|
| Interiör från DGI-huset i Århus, ett av de rum som diskuteras i boken. Ombyggnaden av DSBs lokverkstad i centrala Århus blev klar 2003. |
|
|
|
|
Idrottens tar plats på många sätt. Den tar för sig av medieutbudet. Och av världsekonomin. Och av vår tid och vårt engagemang. Och, inte minst, av rummet, markytan, landskapet. Det är denna sista aspekt som behandlas i en ny bok av forskare vid Aarhus Universitet, Århus som idrætslandskab: Topografiske fortællinger og analyser (Aarhus Universitetsforlag), sammanställd av Sine Agergaard och Niels Kayser Nielsen. I denna tvärvetenskapliga antologi – här finns historia, geografi, sociologi och etnografi representerade – skisseras framväxten av Århus som idrottsstad, och flera av stadens klassiska idrottsarenor skärskådas ur olika perspektiv. Den dominerande ansatsen är topografisk, det vill säga att fokus ligger på kroppen i det idrottsliga rummet. Mats Franzén har läst Århus som idrætslandskab, och i sin inträngande recension diskuterar han de olika bidragen, som trots den specifika geografiska kontexten har en allmängiltighet genom de teoretiska perspektiv som anläggs.
|
Lärobok i lek
|
|
|
 |
|
| Med sin recension av Game Skills debuterar Åsa Bäckström som recensent på idrottsforum.org. Hon har tidigare publicerat en artikel baserad på hennes avhandling Spår: Om brädsportkultur, informella lärprocesser och identitet, som recenserades på forumet sv Kalle Danielsson. |
|
|
|
|
Åsa Bäckström är noga med att påpeka att hon inte är den bäst lämpade recensenten för den bok tjänstgörande redaktör valde att skicka henne, nämligen Game Skills: A Fun Approach to Learning Sport Skills av Stephanie J. Hanrahan och Teresa B. Carlson (Human Kinetics). Hon är inte idrottslärare och inte idrottsledare. Och boken avser att vara en inspirationskälla för just lärare och ledare inom idrott och fysisk aktivitet, en idébank för att hålla elever och studenter sysselsatta med lekar och spel och samtidigt ha roligt. Vår recensents specialkompetens, skriver hon, lämpar sig bättre för att göra en kulturanalys av boken. Och just en tilltalande kulturanalytisk ton är det som präglar hennes fylliga, problematiserande och intresseväckande recension. Game Skills presenterar dryga hundratalet ”lekar” för deltagare i varierande åldrar, med detaljerade instruktioner, lättfattligt, och med glimten i ögat. Boken lämpar sig väl, menar Bäckström, för blivande idrottslärare eftersom den också erbjuder en nyttig lektion i engelska. Men hon skulle nog först se vad den svenska litteraturen på området kan erbjuda innan hon själv tog in den i undervisningen.
|
T.T. på språng
|
|
|
 |
|
1928 besökte schacklegendaren Capablanca Sverige och mötte en rad av den tidens stora svenska schackspelare. Tydligen räknades T.T. dit, för här sitter han och tränar inför en simultantävling med Capablanca, och i IB diktade han:
”T.T. v. Capablanca
På hans knän rider schackbordet ranka.
Koncentrerad och kall är hans tanka:
Du skall bita gräs,
Ty pjäs uppå pjäs
skall jag kapa så fälten blir blanka.”
(Tack Sthig Jonasson) |
|
|
|
|
I år är det 30 år sedan Torsten Tegnér dog. Han föddes 1888, sonsons sonson till Esaias Tegnér; hans mamma hette Alice Tegnér och är känd av generationer svenska barn för sina visor, till exempel Mors lilla Olle i skogen gick. Efter en kort men framgångsrik elitidrottskarriär som bandyspelare och spjutkastare köpte Torsten Tegnér 1915 tidningen Idrottsbladet (IB), varmed inleddes ett långt, spännande och viktigt kapitel i svensk idrottsjournalistik, och Torsten blev från och med den dagen T.T. med det idrottsintresserade svenska folket. 30 år efter sin död väcker han fortfarande intresse. 2001 bildades Torsten Tegnér-sällskapet, 2006 lades den första doktorsavhandlingen som behandlar T.T. fram, och i år utkom, med sällskapet som tillskyndare, boken T.T. på språng: En vänbok om Torsten Tegnér, med Arne Argus som redaktör. Eva Queckfeldt, opponent på Rolf Haslums Tegnér-avhandling, har läst boken för vår räkning. Hon konstaterar att bokens bidrag spänner över tid och rum och varierande aspekter på T.T.:s liv och verk. För den som inte tidigare haft möjlighet att möta en av svensk idrottsjournalistiks stora ger denna idrottshistoriskt betydande samling texter ett gyllene tillfälle till närmare bekantskap.
|
Ungdom och fritid
|
|
|
 |
|
| Ett par av texterna i boken tar upp just skatekulturen och brädåkningen som fritidsaktivitet och livsstil. |
|
|
|
|
Fritiden har på senare år i ökad utsträckning blivit föremål för akademiskt intresse, givetvis i takt med att en allt större del av den västerländska människans totala tid kan definieras som fritid. En annan notabel effekt av detta förhållande är det ökade kommersiella intresset för fritiden med satsningar på idrott, turism och en rad andra fritidsaktiviteter – ett intresse som också blivit föremål för akademisk forskning. När det gäller den nya fritidsforskningen, leisure studies, eller fritidsvetenskapen, leisure science, intar ungdomars fritidsvanor och fritidsbehov en särställning. Inte sällan blir idrotten ett centralt tema när det gäller såväl ungdomars som äldres friti; fysisk aktivitet är den vanligaste formen av fritidssysselsättning i västvärlden. Brittiska Leisure Studies Association, ett slags idrottsforum.org för fritidsforskare, står bakom utgivningen av antologin Sport, Active Leisure and Youth Culture, sammanställd av Peter Bramham och Jayne Caudwell. Kristin Fransson, idrottsforskare med inriktning på barns och ungdomars rättigheter, lyfter i sin recension fram några av de mest givande bidragen, och kan sammanfattningsvis konstatera att antologin med sina sammanfattningar och referenser är en källa till nya frågeställningar och vidare läsning.
|
Finsk fotboll i 100 år
|
|
|
 |
|
|
Det finska fotbollsförbundet gick med i FIFA 1908, året efter stt det grundades. |
|
|
|
|
|
Att den moderna idrotten i allmänhet organiserades kring sekelskiftet 1900, lokalt, nationellt och internationellt, förmärks genom det stora antalet jubileumsböcker som kommit ut under det senaste decenniet – och fortsätter att droppa in till forumets recensionsbokhylla. Det är till exempel svenska fotbolls- eller simklubbar, svenska Riksidrottsförbundet, norska Fotballforbundet, internationella förbund som FIFA, UCI eller IAAF. Till denna rad av jubilarer sällar sig nu Finlands Bollförbund som grundades 1907, och för att markera detta har en jubileumsbok utkommit, Rakas jalkapallo: Sata vuotta suomalaista jalkapalloa (Älskade fotboll: 100 år av finsk fotboll; Kustannusosakeyhtiö Teos), sammanställd av Yrjö Lautela och Göran Wallén. Arto Nevala har läst boken för vår räkning, och han har både ris och ros att ösa över den. Framför allt beklagar Nevala att man valt att inte satsa mer forskningskraft på organiseringen av finsk fotboll – det är ju förbundet snarare än fotbollen som fyller hundra. Tydligt är också att finsk fotbollsforskning, som utvecklats mycket de senaste åren, ändå befinner sig i ett tidigt skede i en internationell jämförelse. Men boken, som är vackert formgiven och fullödigt illustrerad, erbjuder enligt vår recensent en rad intressanta texter. Nevala konstaterar också att Göran Walléns 20 sidiga svenskspråkiga sammanfattning ger en bra bild av bokens viktigaste delar.
|
Dans i skolan
Brenda Pugh McCutchens ambition med sin stora lärobok Teaching Dance as Art in Education (Human Kinetics) är att lära ut de estetiska grunderna för dansundervisning, och att på så sätt stimulera och underlätta för danslärare på grundskole- och gymnasienivå att lära ut dans till sina elever. På sedvanligt Human Kinetics-vis är boken fylld med pedagogiska hjälpmedel för såväl lärare som elev och rikt illustrerad, och den är uppbyggd kring fyra hörnstenar: Dancing and performing, Creating and composing, Knowing history, culture, and context samt Analyzing and critiquing. Helle Winther har läst McCutchens bok för vår räkning. I sin entusiastiska recension konstaterar hon att Teaching Dance as Art in Education är en fantastisk bok vars värde sträcker sig långt utanför dansens värld; såväl vid utbildning av idrottslärare, som när dessa idrottslärare möter barn och unga i skolan, är boken ett värdefullt hjälpmedel. Vår recensent vill dessutom sätta den i händerna på politiker med ansvar för att utveckla skolundervisningen för barn och unga.
|
Rörelsens poetik
|
|
|
 |
|
| Engel, Rønholt, Svendler Nielsen och Winther, samtliga från Institut for Idræt, Københavns universitet. |
|
|
|
|
Tanken hos Maurice Merleau-Ponty (1908–1961), ledande fransk fenomenologisk filosof med nära koppling till Sartre och de Beauvoir, att den egna kroppen är en central källa för upplevelser och erfarenheter, har ett betydande inflytande på de texter som ryms i antologin Bevægelsens poetik: Om den æstetiske dimension i bevægelse (Museum Tusculanum), sammanställd av Lis Engel, Helle Rønholt, Charlotte Svendler Nielsen och Helle Winther. I sin recension av detta på flera sätt banbrytande, mångfacetterade och uppslagsrika verk framhåller Frans Oddner författarnas ambition att anlägga en helhetssyn på kroppen, vilket i sin tur möjliggör en analys av rörelsens estetiska dimensioner. Han lyfter fram vissa bidrag som lyser klarare än andra, bland annat några av redaktörernas texter, och avvisar andra som präglade av en pompös teoretisk jargong och som inte förmår göra kopplingen till en kroppslig praktik. Han saknar texter som diskuterar människans sexualitet i det här sammanhanget, liksom resonemang om kroppens genusdimension. Men därutöver rekommenderar Oddner sina svenska idrottsforskarkolleger att i högre grad låta sig influeras av fenomenologi och dansk idrottsforskning.
|
Metodbok i ny upplaga
|
|
|
 |
|
| Canadian Fitness and Lifestyle Research Institute (CFLRI), en statligt finansierad non-profit-organisation, genomför forskning, studerar trender och utfärdar anvisningar i syfte att stimulera till ökad fysisk aktivitet och därmed förbättrad hälsa bland kanadensare. |
|
|
|
|
Den internationella bokutgivningen inom området idrottsvetenskap /idrottsforskning (i vid mening) är synnerligen omfattande (också om man räknar bort alla amerikanska böcker om baseball). Det är dock mera sällan som det kommer nya böcker om idrottsforskningens teori och metod; istället får idrottsstudenter försöka tillfredsställa behoven av teoretisk och metodologisk vägledning med hjälp av mer ämnesgenerell litteratur. Jerry R. Thomas’, Jack K. Nelsons och Stephen J. Silvermans Research Methods in Physical Activity (Human Kinetics) är förvisso ingen ny metodbok, men väl en ny upplaga, den femte, av en riktig trotjänare på området. Jens Troelsen, som läst boken för forumets räkning, har blandade känslor inför den. Den är, som HK-böcker plägar, föredömligt pedagogiskt uppbyggd, om än Troelsen efterlyser tips på further reading; ett större problem är emellertid den breda ansatsen – önskan att nå så många som möjligt och täcka in så mycket som möjligt – vilket leder till att mycket blir ytligt på gränsen till oanvändbart. Men vår recensent har några tips till författarna som kan göra boken bättre.
|
Symposiebok
|
|
|
 |
|
| Hans Bonde medverkar i symposieboken med ett bidrag om Niels Bukh. Denne den danska gymnastikens fader är föremål för mer omfattande behandling i Bondes bok Gymnastics and Politics som recenseras ovan till vänster. |
|
|
|
|
Sedan 2001 arrangeras ett idrottshistoriskt symposium i Malmö vartannat år. Bakom arrangemanget står Sveriges Centralförening för Idrottens främjande (SCIF) och Idrottsmuseet i Malmö. idrottsforum.org rapporterade utförligt från 2003 års symposium, och hoppas att kunna åstadkomma något liknande för årets symposium (2007). Symposiet 2005 har dokumenterats ännu utförligare; i februari i år publicerades Idrottshistoriskt symposium 2005: Idrottens attraktivitet – idealism, kommersialism, politik under redaktion av Rolf Edling, Anders Hammer, Jan Lindroth, Johan R. Norberg & Hanserik Tönnheim (SCIF). I boken presenteras femton bidrag från symposiet, tematiserade efter rubrikerna idealism, kommersialism och politik, och skrivna av forskare från Danmark, Finland, Norge och Sverige. Lars-Erik Alkvist recenserar boken för idrottsforum.org, och har förutom enstaka randanmärkningar enbart positiva omdömen om boken – inte minst som ett uttryck för det nordiska samarbetet på det idrottsvetenskapliga området.
|
Supportrar mot kommersialism
|
|
|
 |
|
|
Arve Hjelseths eget favoritlag är enligt uppgift Oslolaget Vålerenga – som dessvärre i skrivande stund ligger nästsist i Tippeligaen. |
|
|
|
|
|
Den norske idrottsforskaren Arve Hjelseth disputerade den 15 december 2006 vid Sosiologisk institutt i Bergen på avhandlingen Mellom børs, katedral og karneval: Norske supporters forhandlinger om kommersialisering av fotball (Universitetet i Bergen). Vi har tidigare publicerat såväl Hjelseths prøveforelesning som sakkunnigkommitténs utlåtande över avhandlingen, och nu har vi nöjet att publicera en synnerligen grundlig recension av boken, skriven av den danske idrottsanalytikern Rasmus Storm. Vår recensent är påtagligt upprymd över Hjelseths grepp att studera fotbollens kommersialisering genom supportrarnas ögon. Det empiriska materialet utgörs av supportrars inlägg i diskussionsforum på Internet; inte mindre än 21.383 inlägg, skrivna av dryga tusentalet personer i 42 olika diskussioner ingår i underlaget för studien. Storm har, liksom för övrigt sakkunnigkommittén, synpunkter på val och tillämpning av metod, och han pekar på vissa teoretiska problem, men hans övergripande bedömning är att Hjelseths avhandling är ett viktigt och imponerande arbete, välskrivet och sprängfullt av ny kunskap inom supporterforskningen.
|
Om kvinnliga olympier
|
|
|
 |
|
|
Paula Radcliff, legendarisk brittisk långdistansare, har skrivit förordet till ‘A Proper Spectacle’. |
|
|
|
|
|
Kvinnornas idrottshistoria, när den slutgiltigt skrivs, kommer att vara ett fantastiskt dokument. Betänk alla de modiga och engagerade kvinnor som mot alla odds skapat sitt eget rum, zenana, i den manliga idrottsvärlden, för 3000 år sedan och än idag. Några av dessa kvinnor figurerar i ‘ A Proper Spectacle’: Women Olympians 1900–1936 (ZeNaNa Press), en hyllningsbok till de kvinnliga olympier som var aktiva från sekelskiftet fram till andra världskrigets utbrott. Boken, som bygger på ett insamlat material från överlevande olympier från denna tid, har skrivits av Stephanie Daniels och Anita Tedder, som intervjuat ett antal av de äldsta kvinnliga olympier som fortfarande var vid liv kring år 2000. Boken, som är rikligt illustrerad med originalfoton, recenseras för idrottsforum.orgs läsare av Åsa Änghede. Hon hade gärna sett ett mer vetenskapligt och analytiskt förhållningssätt, men uppskattar ändå det som bjuds, ett unikt kvinnoidrottshistoriskt källmaterial.
|
Fritid – en klassfråga?
|
|
|
 |
|
|
Sökning på ”leisure” på Google bildsökning gav 603.000 träffar; bland de hundra första fanns dock inte mannen på bilden ovan med, Thorstein Veblen, känd för sin Theory of the Leisure Class (finns i fulltext här). |
|
|
|
|
|
Det är inte lätt att vara akademiker. Man är aldrig ledig. Det finns inga gränser mellan arbete och fritid; alltså finns det ingen fritid, fri tid. Man arbetar alltid. Dessa inom akademikerklassen synnerligen välkända resonemang väcktes ånyo till liv, med förnyad aktualitet, hos Bo Carlsson när han på idrottsforum.orgs uppdrag tog sig an A Handbook of Leisure Studies, en omfattande antologi sammanställd av Chris Rojek, Susan M. Shaw och A L Veal. Till detta bidrog i inte ringa grad det faktum att han valde att börja läsa boken på planet till Sydafrika för en familjesemester, och med ett glas vin som tilltugg. Carlssons fylliga recension av handboken inleds med ett utförligt resonemang om den komplexa akademiska disciplinen fritidsvetenskap. Och boken bär i det hänseendet syn för sägen, det är en rad blandade aspekter av fritiden som behandlas, dock inte Carlssons egna favoritfritidssysselsättningar, och det är inte helt klart på vilka grunder de valts bort. Mest problematiskt får det dock sägas vara att en av världens mest utbredda fritidssysselsättningar, idrotten, ägnas bara 15 sidor av 575!
|
Lysande om idrott och reklam
|
|
 |
|
| All Blacks, Nya Zeelands landslag i rugby, behandlas i ett av bokens bidrag med anledning av en reklamkampanj 1987, då spelarna i laget avbildades med klara sexuella anspelningar. |
|
|
|
|
|
Reklamen förgyller eller förgiftar vår tillvaro, beroende på hur man ser på det; i alla händelser så är reklam i alla dess former ett alltmer påtagligt inslag i vardagen, numera i praktiken omöjlig att undvika. Idrottens område är i det hänseendet inget undantag – snarare tvärtom! Televiserade idrottsevenemang erbjuder varu- och tjänsteproducenter världen över en direktlänk rätt in i folks vardagsrum och medvetanden, och reklam täcker idrottare och deras arenor, betalar för sändningarna och avbryter dem regelbundet med sitt budskap. Idrotten har blivit beroende av intäkter från medier, medierna i sin tur av intäkter från reklamköpare. Dessutom går reklampengar också direkt till idrotten. Och vi som konsumerar idrott påverkas av reklamen och dess budskap, ideologiskt, kulturellt och identitetsmässigt. Om dessa hitintills underbeforskade sammanhang kan man nu få veta mera genom att läsa Antologin Sport, Culture and Advertising. Identities, Commodities and the Politics of Representation (Routledge), sammanställd av Steven J. Jackson och David L. Andrews. Peter Dahlén har gjort just detta, och hans ingående och informativa recension kan sammanfattas i ett ord: lysande!
|
Spring för livet!
|
|
|
 |
|
|
”...många vackra bilder /.../ visar vältränade kvinnor i 30-årsåldern som tränar i olika miljöer, som på stranden, i skogen, på löparstadium och i gymmet. Kvinnorna som skildras är kraftfulla och harmoniska, och jag som läsare förmedlas bilden av att det är så här kvinnor är när löpningen blivit en del av livet.” |
|
|
|
|
|
Löpning som motionsform har en rad obestridliga fördelar; det är ganska effektivt, det är relativt billigt, relativt lättillgängligt. Det finns också en rad nackdelar; den främsta är att det är ganska tråkigt, om man nu inte blivit biten – för man kan bli beroende. Dessa aspekter av löpning, och åtskilliga andra därtill, behandlas i Sam Murphys Spring för livet: Löpningsguide för den medvetna kvinnan (Isaberg), som vänder sig till alla springande kvinnor, från nybörjarmotionärer till maratonlöpare. Sam Murphy är en välkänd engelsk fitnessexpert, som regelbundet medverkar i flera dagstidningar och specialtidskrifter, som har skrivit en rad böcker om fitness, löpning, motion och bantning, och som har egen fitnesskonsultfirma (dock utan egen hemsida). Katarina Schenker har läst hennes första bok i svensk språkdräkt, och slagits av entusiasmen och kunnigheten, men också av ytligheten och utseendefixeringen.
|
Vinnarskalle
|
|
|
 |
|
| En Don Budge tennis racket från Wilson, ca 1940–50. Don Budge var en av de riktigt stora tennisspelarna, som bland annat vann en Grand Slam 1938. |
|
|
|
|
Tennissporten lånar sig gärna till illustrationer av idrottens generella och smått paradigmatiska förändringar. Nyligen exemplifierades detta på idrottsforum.org i en diskussion av damtennisens utveckling under nye huvudsponsorn Sony Ericsson. Nu pekar Peter Dahlén på samma förhållande när han i sin recension av Tim Adams’ uppmärksammade I huvudet på John McEnroe (Pan) pekar på tronskiftet när Björn Borg 1981 fick se sig besegrad i både Wimbledon- och US Open-finalerna av McEnroe, och snart därefter lämnade tennisen. McEnroe representerade en ny typ av tennisspelare, och en ny typ av idrottsstjärna över huvud taget. Sålunda var det McEnroe och hans attityd till idrott som avsågs med Nike’s numera klassiska reklamslogan ”Just do it!”. Adams ger sina läsare en kunnig, insiktsfull och underfundig beskrivning av McEnroes liv, karriär och mentala drivkrafter, men Peter Dahlén pekar också på svagheter i framställningen, till exempel när Adams hävdar att tennis är den idrott ”som är mest påfrestande för psyket”. Den formen av mytologisering hör, menar Dahlén, knappast hemma i en i övrigt intellektuell och djuplodande studie.
|
Grekisk myt avslöjas
|
|
|
 |
|
|
Herodotos, ca 480-ca 420 f.Kr., huvudkällan till Greklands historia under den senarkaiska epoken, vrs tillförlitlighet ofta ifrågasatts. |
|
|
|
|
|
I den traditionella synen på antikens sport framställs grekiskt idrottsliv som präglat av ädel tävlan mellan fria, harmoniska medborgare, medan romarna får stå för dekadent spektakelsport med proffsatleter inför sensationslystna åskådare. Det är denna föreställning som står i skottgluggen när historieprofessorn och experten på antikens idrott, Donald Kyle, University of Texas@Austin, presenterar sin tjugoförsta publikation om antikens sport sedan 1990. I Sport and Spectacle in the Ancient World (Blackwell) är hans ärende att modifiera dessa onyanserade bilder. Särskilt är det förhärligandet av den grekiska kroppskulturen som han vill komma till rätta med. Trots att boken inte innehåller några nya fynd är vår recensent Hans Bolling mycket entusiastisk, och han placerar den på favorithyllan bredvid Asterix på Olympiaden och Asterix som gladiator. Det är just författarens ärende, att nyansera myten om skillnaden mellan de bägge antika idrottskulturerna, som gör boken intressant och viktig, och recensentens entusiasm är inte ta miste på, vilket framgår av såväl recensionens ordalag och längd som det ackompanjerande bildmaterialet.
|
Idrottsfysiologi från teori till praktik
|
|
|
 |
|
| Bokförlaget Holcomb Hathaway finns i Scottsdale, Arizona, varifrån bilden kommer. Den visar ett av flera hus vid Scottsdales waterfront, lyxbostadsrätter som ska stå klara i mars 2007. |
|
|
|
|
Tre riktiga tungviktare, akademiskt sett, står bakom boken Applied Exercise and Sport Physiology (Holcomb Hathaway; nu i en andra upplaga), nämligen Terry Housh och Dona Housh, båda professorer vid University of Nebraska, och Herbert A. deVries, professor emeritus vid USC, Los Angeles. Riktigt så tungviktig är dock inte boken, menar Lottie Olsson i sin recension; pedagogiskt välorganiserad är den, och de inledande kapitlen lär ut grundläggande idrottsfysiologi med höga vetenskapliga ambitioner. Men de tillämpande avsnitten lämnar en del övrigt att önska, inte minst genom tonvikten på genus snarare än kön.
|
Det norska OS–undret
|
|
|
 |
|
| Till OS i Aten hade Norge förlorat lite av sitt momentum. Men sex medaljer blev det, varav fem guld. Andreas Thorkildsens spjutseger gav ett av dem. |
|
|
|
|
1984. Los Angeles. Olympiska sommarspel. Sovjetunionen valde som bekant att avstå från deltagande som svar på USAs bojkott av spelen i Moskva gången innan. Men Norge var där – i Los Angeles alltså, inte i Moskva – dock utan att göra något större avtryck i medaljlistan. Grete Waitz’ maratonsilver och två brons i rodd ansågs klent, och Norges Idrettsforbund og Olympiske komité (NIF) inledde ett arbete med höga ambitioner. Olympiatoppen var den avdelning inom NIF som skulle svara för en norsk nivåhöjning, såväl i sommar- som i vintersporterna. Och vi vet alla hur det gick, fem medaljer vid sommarspelen 1988 i Seoul blev tio i Sydney 2000, varav 4 guld. Fem medaljer i vinterspelen 1988 i Calgary blev sammantaget 90 i de följande fyra spelen. Vilken roll spelade Olympiatoppen i denna utveckling? Denna fråga är föremål för behandling i Kjell-Åge Gotvasslis doktorsavhandling från Copenhagen Business School, Et praksisbasert perspektiv på dynamiske læringsnettverk i toppidretten, som här recenseras av Hallgeir Gammelsæter. Recensenten accepterar frågeställningens relevans, och konstaterar att Gotvasslis avhandling ger ett viktigt bidrag till en glest beforskat område. Samtidigt ser han sig nödsakad att konstatera att genomförandet av undersökningen inte är invändningsfri, och att framställningen har besvärande språkliga och innehållslogiska brister.
|
Om den danska landsstævnet
|
|
|
 |
|
|
Landsstævnet på Bornholm. Bilden lånad från det danska hemvärnets hemsida, dä man söker frivilliga till Haderslev-stævnet 2006, för trafikövervakning och andra funktionärssysslor. |
|
|
|
|
|
DGI, Danske Gymnastik- & Idrætsforeninger, är den viktigaste organisationen för folklig gymnastik i Danmark, och en de stora spelarna på det danska idrottsfältet vid sidan av Danmarks Idræts-Forbund (DIF) och Dansk Firmaidrætsforbund (DFIF). DGIs folkliga karaktär kommer bland annat till uttryck i landsstævnet, ett idrottsmöte och idrottsfest som avhållits 24 gånger sedan 1862 (i København med 103 deltagare), sedan 1994 vart fjärde år, nu senast i Haderslev 2006 (26.500 deltagare), och om tre år, 2009, samlas man i Holbæk. De flesta deltagare åker dit för festen, gemenskapen, och för det vänskapliga idrottsutbytet. (För en sammanfattande historik hänvisas till Vartov-Arkivets posterutställning.) Om Landsstævnet har Henning Eichberg och Bo Vestergård Madsen skrivit en historik och kulturanalys som med utgångspunkt i stævnet 2002 på Bornholm söker de historiska rötterna. Ørnulf Seippel har läst Idræt som fest: Bogen om landsstævnet (KLIM), och i sin recension medger han att boken var hans första kontakt med denna kulturyttring och att Eichbergs och Madsens bok ger en spännande inblick i vad stævnet stått för historiskt och vad det står för idag. Vår recensent är dock bekymrad över analysen, som tenderar mot en teoretisk overkill som gör att människorna och gemenskapen hamnar i bakgrunden.
|
Poliser och huliganer
|
|
|
 |
|
| i Football Hooligans (regi av Lexi Alexander) dras en ung amerikan (Elijah Wood) in i underjordiska huligankretsar i England. Filmen anses av många ge en mycket autentisk bild av engelsk fotbolls undervegetation. |
|
|
|
|
|
|
På samma sätt som huliganismen tycks vara ett oundvikligt inslag i modern fotbollskultur, har huliganproblematiken blivit en ofrånkomlig del av fotbollsforskningen. Man kan väl diskutera i vilken mån den akademiska forskningen om huliganism bland fotbollsupporters bidragit med råd och dåd i syfte att minska problemet. I de nordiska länderna arbetar man på ett brett plan som involverar klubbar, supporterföreningar, sociala och polisiära myndigheter, bland annat. I England ses fotbollshuliganismen till övervägande del som ett lag-och-ordning-problem, och samhälleliga åtgärder tenderar att inskränkas till polisiära insatser. När Bo Carlsson fick Megan O’Neills Policing Football: Social Interaction and Negotiated Disorder (Palgrave) i handen verkade det ändå ganska lovande; kanske skulle detta kunna sprida ljus också över svenska uttryck för supporterhuliganism. Men läsningen gav dessvärre inte anledning till jubel – såväl teoretiska som metodologiska brister gör att bokens användbarhet blivit mycket begränsad.
|
Konflikter i skidsportens värld
|
|
|
 |
|
|
I en avslutande essä diskuterar Yttergren dagens och gårdagens idrottsidoler, och konstaterar att Tomas Wassberg är den sista av den gamla sortens folkhjältar. |
|
|
|
|
|
Idrottshistorikern Leif Yttergren, känd bland annat från dessa spalter, har samlat några texter kring svensk skidsport i en volym som utgör den tredje utgivningen i serien Malmö Studies in Sport Sciences. I sex separata essäer i I och ur spår! En studie om konflikter och hjältar i svensk skidsport under 1900-talet diskuterar Yttergren bland annat den tidiga organiseringen av svensk skidsport, och inte minst av tävlingsskidåkningen; skidsportens betydelse för den nationella identiteten, i Sverige men också i de övriga nordiska länderna; striderna kring de nordiska ländernas deltagande i vinter-OS och amatörfrågan ( som idrottsforum.orgs läsare fick en förhandstitt på i januariuppdateringen 2005); samt Sveriges idrottsutbyte med Tyskland under VK2 och Norges irritation häröver. Jan Samuelson, lektor i historia vid Mittuniversitetet i Härnösand, har läst, och uppskattat Leif Yttergrens bok, och författarens oro över bristande egna erfarenheter av skidsporten är enligt vår recensent obefogad; det är snarare en förutsättning för att boken blivit så bra!
|
|
|
