 |
Matt Taylor om brittisk fotboll
|
|
|
 |
|
| En av få matcher som i detalj behandlas i Taylors bok är cupfinalen kröningsåret 1953 mellan Blackpool och Bolton, då legendariske Stanley Matthews (1915-2000) fick en efterlängtad cupmedalj. Matthews, som var vegetarian och nykterist, spelade sin sista toppligamatch 1970, 55 år gammal, för Hibernian på Malta. Rankopedia har honom på plats 15 i sin ranking över bästa engelska fotbollsspelare "ever". |
|
|
|
|
Fotbollens vagga stod i England, och därifrån spred sig det vackra spelet, som det kallas, ut över världen på sätt och med effekter som beskrivits i detalj i många böcker och artiklar genom åren. Naturligtvis har också fotbollens historia i hemlandet skrivits om och om igen, men det har i huvudsak handlat om England snarare än Storbritannien, och i huvudsak om professionell fotboll snarare än amatörfotboll. Just dessa två aspekter vägde tungt för Matthew Taylor när han bestämde sig för att skriva The Association Game: A History of British Football (Pearson Longman). Taylor är professor i historia vid Department of Historical and Social Studies, De Montford University i Leicester, och en av sitt lands främsta socialhistoriker med inriktning på sport och fritid. Han har tidigare medverkat på idrottsforum.org med två artiklar som behandlar fotboll, migration och globalisering respektive fotboll och politisk kultur. Arve Hjelseth, som själv är ganska väl bevandrad i brittisk fotbollshistoria och –kultur, har läst Matt Taylors grundliga historska och historiografiska genomgång av brittisk fotbolls framväxt i England, Wales, Nordirland och Skottland, och om det ömsesidiga samspelet fotbollen på andra håll i världen. Trots ett initialt tvivel på behovet av ännu en bok på området kapitulerade vår recensent en bit in i boken, och rekommenderar den för alla fotbollsintresserade som ett bra och viktigt arbete, kunskapsrikt och välskrivet.
|
Bland annat om Schadenfreude
|
|
|
 |
|
| Reduktionist eller ej, så är Ingemar Stenmark (f. 1956) en av Sveriges absolut främsta idrottare någonsin, med fem VM- och OS-guld och 86 världscupsegrar. |
|
|
|
|
De e bar’ å åk, sa Stenmark. Och snart sjöng hela utförsåkarlandslaget dessa ord som kampsång för sitt idrottsutövande. De gav därvid uttryck för en reduktionistisk syn på idrott som kanske rimmade med tidsandans oskuldsfulla inställning till idrotten, men som på sina håll redan då var obsolet; och fem år senare fastnade Linda Haglund i en dopningskontroll, och ytterligare tre år senare var det Tomas Johanssons tur. Annorstädes flödade de anabola steroiderna fritt. Det är aldrig ”bara att göra något” när det gäller idrott, och riktigt hur komplicerat det kan bli kan man få ett hum om, om man tar del av det brittiske idrottsfilosofen Mike McNamees nya bok, Sports, Virtues and Vices: Morality Plays (Routledge). Vi lät forumets grundare, rättssociologen och idrottsvetarprofessorn Bo Carlsson läsa flitige McNamees senaste opus, och han fastnade särskilt för två resonemang, var för sig värda bokens pris, ett om Schadenfreude och ett om professionalism inom idrotten. Därutöver var vår recensent välformulerat välmotiverat mindre entusiastisk; han fick bland annat en oroande Habermas-déjà vu, men kunde å andra sidan glädjas åt ett förnyat intresse för Durkheim. Därtill bär Carlssons slutomdöme om boken genom sin eleganta idrottsmetafor syn för sägen beträffande Ingemar Stenmarks motto: De e aldrig bar’ å åk!
|
Idrottens grunder
|
|
|
 |
|
| Deborah Wuest fick sin grundutbildning vid State University of New York @ Cortland och Indiana University, och disputerade vid Boston University. Hon är nu professor och prefekt vid Ithaca College, Ithaca, NY. |
|
|
|
|
I det vida begreppet idrott inryms som bekant en rad uttryck för fysisk aktivitet. Att författa en lärobok i ämnet ställer sålunda ganska speciella krav, där kravet på en bred förståelse för fenomenet är grundläggande. En sådan bok bör nämligen omfatta åtminstone de tre vanligaste uttrycken, nämligen fysisk bildning, det vill säga skolidrotten, fysisk aktivitet och motion, med vilket avses den sortens aktiviteter som syftar till rekreation, välmående och hälsa, samt sport, som vi förstår som fysisk aktivitet i syfte att uppnå tävlingsresultat. Trots de klara avgränsningar som kan göras mellan dessa tre uttryck för fysisk aktivitet och bildning finns självfallet en rad gemensamma nämnare; eljest hade vi inte haft en recension av den sextonde upplagan av Foundations of Physical Education, Exercise Science, and Sport av Deborah A. Wuest och Charles A. Bucher (McGraw Hill) att publicera. Bland annat framhäver författarna (av vilka Wuest är den ende i livet; Bucher avled redan 1988, 76 år gammal) betydelsen av att utbildningsstrategin omfattar såväl kognitiva som affektiva mål utöver de motoriska. Men, menar våra recensenter, Helle Rønholt och Lis Engel, det räcker inte riktigt för att göra denna på många sätt utmärkta grundbok full ut relevant i en ny tid. Trots den uttalade strategin efterlyser recensenterna en förståelse för kroppslighetens dubbelhet av sensitivitet och handling i form av det intentionella, det experimenterande och lekandet. Vidare saknas den estetiska dimensionen i fysisk aktivitet, och dans får mycket litet utrymme. Wuest och Buchers bok prioriterar istället idrottens hälsofrämjande potential ur ett individ- och samhällsperspektiv.
|
Sports development
|
|
|
 |
|
| Vassil Girginov är Reader, motsvarande den tidigare svenska docenturen, i Sport Management/ Development vid Brunel University, London. Han har tidigare undervisat i Bulgarien, där han också arbetade med landets olympiska kommitté. |
|
|
|
|
Sports development som begrepp kan spåras tillbaka till 1960 och Wolfenden-rapporten, som avkriminaliserade homosexualitet i Storbritannien. Det är dock först under senare år som begreppet fått en vidare spridning inom idrottsforskningen. Medan Google i skrivande stund returnerar drygt 800.000 sidor med ordföljden ”sports development”, har brittiska Amazon blott en handfull, ja egentligen bara tre-fyra böcker som behandlar detta ämne, och i dem medverkar i stort sett samma välbekanta idrottsforskare, däribland Kevin Hylton, Barrie Houlihan och Mike Collins. Forumet har tidigare recenserat Hylton & Bramhams bok Sports Development: Policy, Process and Practice, och det kan kanske vara på sin plats att påminna om Hyltons definition av sports development: ”a term used to describe policies, processes and practises that form an integral feature of work involved in providing sporting opportunities and positive sporting experiences.” Nu föreligger en ny bok i ämnet, antologin Management of Sports Development sammanställd av Vassil Girginov (Elsevier Butterworth-Heinemann), som här recenseras av Josef Fahlén. Girginov ägnar sig också åt definitioner, och att argumentera för sports development som en egen akademisk disciplin. Detta senare är å andra sidan den enda fläcken på den här solen, menar vår recensent.
|
Idrott och musik
|
|
|
 |
|
| Sverige är representerat också i bokens tionde kapitel, ”‘Friday Night and the Gates are low’: Popular Music and its Relationship(s) to Sport” av Mike McGuinness. ABBAs ”Dancing Queen” släpptes hösten 1976 som en uppföljare till ”Fernando” och blev en massiv internationell hit, listetta i 13 länder under 1976–77. |
|
|
|
|
Idrott och musik kan förenas som kulturella uttryck, sida vid sida, i lokala, regionala, nationella eller globala kontexter, framsprungna ur behov av att skapa sammanhang mellan uttrycksformer, eller att förmedla känslor, eller att blott berätta om något som ska hända eller har hänt. Idrott och musik förenas också i modern arenasport där musiken har till uppgift att lägga band på åskådarnas otålighet vid avblåsningar, sidbyten, samt före och efter match. I till exempel konståkning är musiken en oskiljbar del av sporten. Tjänstgörande redaktör var spänd på vad den beställda recensionsboken Sporting Sounds skulle bjuda. Det var också den tilltänkte recensenten, idrotts- och kulturstudieforskaren David Cardell. Möjligen blev båda besvikna. Sporting Sounds (Routledge) är en antologi sammanställd av Anthony Bateman och John Bale, och som antologier plägar så spretar också denna i skilda riktningar, utan, menar vår recensent, den nödvändiga, handfasta sammanhållning och vägledning som man nog förväntar sig av dess redaktörer. Cardell har tagit det oväntade steget att i sin recension inkludera hela innehållsförteckningen, i förmodat syfte att visa på de svårigheter som boken erbjuder en recensent. Vi noterar till vår glädje att en av forumets medarbetare, Dan Porsfelt, bidrar med en förkortad version av den text han publicerade i dessa spalter i september 2005. Ytterligare en forumskribent, Henning Eichberg, medverkar med en text. Däremot letar vi förgäves efter en text av Mike Huggins och Keith Gregson, till exempel deras tidigare publicerade ”Northern Songs, Sporting Heroes and Regional Consciousness, c. 1800-c. 1880”.
|
Snälla supportrar
|
|
|
 |
|
| Respekt för fansen är en ledstjärna för amerikanska idrottsstjärnor, och Beckhams tilltag i juli i år att skälla ut Galaxyfansen vid hörnflaggan i halvtid efter att de buat ut honom för hans Milanavvikelse ansågs synnerligen opassande. |
|
|
|
|
En ny bok som handlar om idrottssupportrar – den omedelbara associationen, åtminstone för en europé intresserad av fotboll är huliganproblematiken, med halvfascistiska bråkstakar som under föregiven idrottslig entusiasm slår ner folk, krossar skyltfönster och bränner bilar. Men när en amerikan skriver en bok på temat tenderar det snarare att handla om människor som älskar sport och varför de gör det, och när det gäller Kevin G. Quinns nya bok Sports and Their Fans: The History, Economics and Culture of the Relationship Between Spectator and Sport (McFarland) så ägnas en inte ringa del av boken åt själva sporten: hur kostbar den är för fansen, med omfattande statistik rörande detta och annat sportsligt i USA, men också hur attraktiv den är. Amerikaner älskar amerikansk sport, och särkilt de fyra stora publiksporterna, amerikansk fotboll, baseball, hockey och basketball. Och finns det problem i relationen mellan idrotten och dess supportrar så är det enligt Quinn när idrotten lurar fansen, genom läggmatcher och dopning. Lise Joern, som vet mycket om supporterkultur, har läst Quinns bok för forumets räkning, och hon blev lätt uttråkad av sifferexercisen men fascinerades av att författaren utan att blinka jämställer matchfixning med dopning.
|
Fotbollsmyter avslöjade
|
|
|
 |
|
| Boken om fotbollens myter startade som en workshop i tyska Mannheim veckan före avspark i fotbolls-VM 2006. En av arrangörerna av worshopen, och sedermera en av redaktörerna för boken, var Patric Andersson, docent vid Handelshögskolan i Stockholm. |
|
|
|
|
Traditionella samhällsbildningar och kulturer har utvecklat mytologier som ett sätt att förklara det oförklarliga. Moderna, rationella samhällen har i mångt och mycket onödiggjort sådana här mytsamlingar till förmån för vetenskapligt baserade förklaringar, och modern mytforskning sysslar vanligen med historiska eller förmoderna samhällens mytologier. Men dagens samhällen är inte fria från mytbildning vare sig på makroplanet eller i subsystem; om detta skriver Roland Barthes utförligt i sin bok Mythologies från 1957. Han konstaterar att moderna myter är socialt konstruerade föreställningar, berättelser och antaganden som naturaliserats och därefter obetingat tas för givna i speciella kulturer eller situationer. Ett exempel är föreställningen inom fotbollen att hemmalaget ska vinna en avgörande straffsparksläggning, eller att det i en sådan situation är en fördel att lägga den första straffen. Exemplet är inte slumpmässigt utvalt, utan hämtat ur boken Myths and Facts About Football: The Economics and Psychology of the World’s Greatest Sport, en antologi sammanställd av Patric Andersson, Peter Ayton och Carsten Schmidt (Cambridge Scholars Publishing). Boken recenseras utförligt av Rasmus Storm under rubriken ”sportonomics”, och bokens många kapitel är också skrivna av kvantitativt inriktade forskare inom ekonomi och psykologi. Vilket inte är ett problem, menar Storm som fann boken mycket givande, om denna metodologiska ansats kompletteras med kvalitativ fotbollsforskning i framtida studier.
|
Idrottspolitik i Liverpool
|
|
|
 |
|
| Liverpool, här sedd från Merseyfloden, är en i hela världen starkt romantiserad stad, hemort för Beatles och Liverpool FC, bland annat. Men i England ser man ner på staden och dess medborgare. Londons nuvarande borgmästare Boris Johnson fick en gång åka dit för att offentligt be de upprörda Liverpoolborna, scousers kallade, om ursäkt för ett nedsättande uttalande. |
|
|
|
|
Det är möjligen så, som Neil King hävdar och Ørnulf Seippel inte argumenterar emot, att engelsk idrottspolitisk forskning före Kings egen bok dök upp inte tagit sig an den lokala nivån, eftersom idrottspolitik i Storbritannien är ett nytt fenomen och forskning om idrottspolitik är helt i sin linda. I Skandinavien är situationen definitivt en annan, vilket inte minst forumets recensionsavdelning bär vittne till, med böcker som behandlar just lokal idrottspolitik skrivna av bland andra Paul Sjöblom, Morten Mortensen och Nils Asle Bergsgard. Ørnulf Seippel har väl också dragit ett och annat strå till den stacken av forskning, och är därför väl lämpad att recensera Neil Kings bok Sport Policy and Governance: Local Perspectives (Elsevier Butterworth-Heinemann). Kings bok bygger i stora drag på hans doktorsavhandling från Loughborough 2006, Sport Policy in an English City: Interests, Influence and Change. Staden ifråga är Liverpool, och trots att vår recensent uppenbarligen känner större dragning till Leeds, åtminstone när det handlar om fotboll, tycker han sig ha läst en i stort sett mycket intressant och givande bok.
|
Eventforskning
|
|
|
 |
|
| Nästa stora internationella idrottsevent torde vara vinter-OS i Vancouver (på bilden syns spelens logga som en jättelik snöskulptur). Huruvida Vancouverspelen kommer att ge långsiktiga positiva effekter rådet det delade meningar om. Nedan syns motståndsrörelsens, ”No 2010 Olympics on Stolen Native Land”, alternativa logga. |
|
 |
|
|
|
|
I september 2006 arrangerade Idrottsvetenskap vid Malmö högskola en internationell konferens på temat ”Sport, Tourism, and City Marketing”. En av föreläsningarna gavs av Holger Preuss, med rubriken ”Lasting Effects of Major Sporting Events”; den publicerades på idrottsforum.org i december 2006. I artikeln konstaterar han behovet av långsiktigt tänkande för att investeringar stora idrottsevenemang ska vara framgångsrika på längre sikt. Hösten 2006 utkom också ett nummer av European Sport Management Quarterly (ESMQ), nummer 4 2006, ett temanummer om ”Impact and Evaluation of Major Sporting Events”, där såväl redaktören Holger Preuss’ inledning och hans avslutande kapitel tillsammans med Harry Arne Solberg behandlar likartade frågeställningar som konferensbidraget. En annan talare på konferensen var Karin Book, och av en händelse misstänkt lik en tanke fick hon uppdraget att recensera nyutgivna The Impact and Evaluation of Major Sporting Events under redaktion av Holger Preuss (Routledge). Och inte undra på hennes känsla av déjà vu – det är faktiskt det gamla ESMQ-numret i bokform, med identiskt innehåll. Och lika intressant dessutom, att döma av vår recensents grundliga läsning och i stora drag positiva upplevelse av läsningen.
|
Nya stigar i Danmark
|
|
|
 |
|
| I Greve kommun hade man ambitionen att bygga norra Europas största simhall. Riktigt så stort blev det nu inte, men väl en av Danmarks största. Den är dock stängd sedan den 1 maj 2009 och fram till den 31 augusti 2010 för nödvändiga renoveringar. Man lärde nog läxan från Malmös Aquakul. |
|
|
|
|
Det kommunala självstyret, med hel eller partiell suveränitet på en rad olika politikområden, är starkt i Sverige och i Finland, men har också utvecklats i Norge och Danmark som dock saknar en längre historisk tradition på området. Självstyret är inte oomstritt; med det goda, att beslut fattas nära de berörda av beslutsfattare som är bekanta med lokala förhållanden, följer det onda, stora och omotiverade skillnader mellan kommunerna, till exempel när det gäller invånarnas välfärdsnivå eller deras tillgång till idrottsfaciliteter. Kommunerna i de nordiska länderna har med andra ord stor betydelse för den lokala idrotten, till exempel genom att anläggningar ofta beslutas och byggs kommunalt. Nordisk idrottsforskning har på olika sätt tagit dessa förhållanden ad notam, och det finns en utvecklad forskning på kommunal idrottspolitik, till skillnad från exempelvis England där den typen av forskning än så länge är mera sällsynt. Det senaste exemplet på god nordisk forskning i den här traditionen är den danska antologin Nye stier i den kommunale idrætspolitik som är sammanställd av Bjarne Ibsen och utgiven av Idrættens Analyseinstitut. Paul Sjöblom, som är den på svensk botten som ägnat sin forskargärning åt kommunal idrottspolitik gläds åt den nya boken och ägnar den en grundlig recension, som dock också innehåller önskemål om mer!
|
Socialt kapital
|
|
|
 |
|
| Lyda Judson Hanifan (1879–1932?) pekas ut av Robert Putnam i Bowling Alone som den som introducerade begreppet socialt kapital. Redan 1916 framhöll skolinspektören Hanifan vikten av att lokalbefolkningen engagerade sig i skolan, och använde begreppet socialt kapital för att förklara varför. |
|
|
|
|
Begreppet socialt kapital används idag inom flertalet samhällsvetenskapliga discipliner för att beskriva kontaktytor och kopplingar inom och mellan olika sociala nätverk. Många förknippar säkert termen med Pierre Bourdieu, men en av de första att sätta ord på värdet av nätverksbyggande, ett fenomen som naturligtvis har existerat ganska länge, var L.J. Hanifan 1916, i en artikel om lokalt stöd för landsbygdsskolor. Begreppsdefinitionen förfinades av flera tänkare under 1900-talet och begreppet blev allt mer använt, och här spelade Bourdieu en viktig roll genom att avgränsa det sociala kapitalet i förhållande till hans övriga kapitaltyper. Genomgående för de olika definitioner som nu är i svang är tanken att sociala nätverk är värdefulla. Riktigt poppis att använda begreppet social kapital blev det på 1990-talet, bland annat i Robert Putnams uppmärksammade Bowling Alone. Bara under de senaste åren har idrottsforskare börjat fundera i termer av socialt kapital, och en av de första böckerna i ämnet kom ut 2008 på Elsevier Butterworth-Heinemann, antologin Sport and Social Capital sammanställd av Matt Nicholson och Russell Hoye. Några av de mest namnkunniga forskarna inom idrottssociologi och sport policy medverkar, bland andra Grant Jarvie, Fred Coalter, Ørnulf Seippel och Tess Kay. Thomas Persson har själv forskat kring begreppet socialt kapital i några år, och har läst Nicholson & Hoyes bok för forumets räkning. Hans kunniga recension påvisar bokens styrkor såväl som dess svagheter.
|
Mindre lustigt om sport i teve
|
|
|
 |
|
| Den flitige ”filmforskaren” Alvin Marill står också bakom bland annat boken Movies Made for Television: 1964–2004, en annan kronologiskt uppställd katalogisering i raden från denne författare. |
|
|
|
|
Det finns olika sätt att bedriva historieforskning, och beroende på vilket sätt man väljer så blir presentationen av forskningsresultaten olika. Det kan låta trivialt, och i någon mening är det väl så. Å andra sidan handlar detta inte nödvändigtvis om olika teoretiska utgångspunkter, eller olika metodologier, eller olika historiska inriktningar, eller olika forskningsobjekt. Det förefaller snarare handla om forskarens hållning till sitt material, till sin egen roll, till sina avnämare. Ett belysande fall utgör boken Sports on Television av Alvin H. Marill (Praeger). Här har en forskare ambitionen att redovisa hur idrott kommit till uttryck i amerikanska televiserade dramer och komedier. Det är nog inte bara vår recensent Knut Helland som blivit lockad av baksidestextens fagra löfte om författarens ”critical look” på sitt studieobjekt. Och det är nog heller inte bara han som blivit besviken av att finna en kronologisk katalogisering av teveprogram, helt utan analys och, nästan ännu värre, helt utan engagemang. Men vår recensent är ändå inte helt negativ...
|
Historisk forskning om barn och idrott
|
|
|
 |
|
| Oskar Solenes är född 1972, och kommer från Batnfjordsøra i Møre og Romsdal. Efter studier vid olika lokala högskolor hamnade han på NIH som doktorand, och inledde sitt avhandlingsprojekt inom ramen för och med ekonomiskt stöd från det omfattande forskningsprogrammet Idrett, samfunn och frvillig organisering, som under några år stöttade också idrottsforum.org. |
|
|
|
|
Som ett resultat av idrottens växande samhälleliga betydelse och som en följd av idrottsforskningens tillväxt och utvecklingen, har barnidrotten kommit i idrottsvetenskapligt fokus på ett sätt som tidigare inte varit fallet. En rad olika aspekter av modern barn- och ungdomsidrott, till exempel selektering och utslagning, mobbning och sexuellt ofredande, undersöks och diskuteras offentligt. Idrottshistoriker vänder blicken bakåt i tiden för att följa och studera utvecklingen fram till dagens situation; det blir parallella spår av barndoms- och idrottsforskning. Ett av de nyare exemplen på denna forskningsinriktning hittar vi i Norge, där Oskar Solenes i maj i år lade fram sin doktorsavhandling Framtidas håp: Barneidrettsdiskursar i Noreg 1920–1976 (Norges idrettshøgskole). I avhandlingen undersöker han hur det idrottsaktiva barnet har förståtts och konstruerats under tiden fram till Idrettstingets antagande av Retningslinjer for barneidrett, i kölvattnet efter den formliga explosionen av barn- och ungdomsidrott som kom under 1970-talet. Susanna Hedenborg vid forumets moderinstitution var opponent vid disputationen tillsammans med Ellen Schrumpf, Høgskolen i Telemark. I sin recension framhåller Hedenborg vikten och värdet av studier om barnidrottens historia, och hon berömmer Solenes empiriska behandling, medan hon tvingas konstatera att den teoretiska kopplingen lämnar en del övrigt att önska.
|
Intervention mot barnfetma
|
|
 |
|
| Det ena benet i STOPP-interventionen utgjordes av en satsning på utlökad fysisk aktivitet. Det andra riktade sig mot matvanor, och barnen uppmanades att undvika snabbmat, fett och godis. |
|
|
|
Barnfetma är ett stort problem, och det faktum att andelen överviktiga blir allt större gör problemet än allvarligare. Om detta råder stor, om än inte total, konsensus. De viktigaste orsakssammanhangen kring fetma bland barn anses vara kostvanor och fysisk aktivitet. Med andra ord, barn idag äter alltför fett- och sockerrik mat och rör sig på tok för lite. Med den problembeskrivningen tycks ju lösningen på problemet vara given: barn måste äta nyttigare och röra sig mer. Detta ytligt sett enkla resonemang måste självfallet problematiseras, eftersom det handlar om ett område där den enskilde har all makt; dock kan man särskilt när det gäller barn hitta vägar att modifiera oönskade beteenden. Ett exempel är en interventionsstudie som genomfördes i ett antal Stockholmsskolor 2001–2005, varvid man på olika sätt försökte få barnen – bland annat med föräldrarnas hjälp – att ändra matvanor och fysiska aktivitetsmönster. STOPP, Stockholm Obesity Prevention Program, gav bland annat upphov till en doktorsavhandling, Physical Activity in 6–10 Year Old Children: Variations over time, associations with metabolic risk factors and role in obesity prevention av Gisela Nyberg (Karolinska Institutet). Vi gav boken till Ingegerd Ericsson, som själv medverkat i liknande projekt och dessutom disputerat på sådan forskning. Efter en grundlig genomgång av avhandlingen konstaterar vår recensent att STOPP-interventionen trots vissa nedslående resultat var ett betydelsefullt initiativ och att resultaten är intressanta, men också att viktigast kanske är de metodologiska slutsatser som kan dras om svårigheterna att bedriva interventionsstudier och att mäta fysisk aktivitet.
|
Under par för Routledge
|
|
|
 |
|
| George Routledge grundade, tillsammans med sin svåger, George Routledge & Co 1851. Under sin drygt 150-åriga historia har förlaget bytt namn och ägare ett antal gånger, men har fortsatt att växa såväl i anseende som i antal publikationer |
|
|
|
|
Det världsledande förlaget för idrottsvetenskaplig litteratur, brittiska Routledge, växer inte bara genom en ökad egen utgivning, utan också genom M&A, det vill säga mergers and aquisitions, eller, på svenska, fusioner och förvärv. Häromåret övertog Routledge således Laurence Erlbaum Associates (LEA), ett amerikanskt bok- och tidskriftsförlag med akademisk inriktning på samhälls- och beteendevetenskap, bland annat juridik och medievetenskap. LEA, som grundades 1973 av Laurence Erlbaum, publicerade 200 nya titlar per år och uppemot 100 vetenskapliga tidskrifter. För Mark Conrad, som är (associate) professor och prefekt vid Legal and Ethical Studies Area, Fordham University’s Schools of Business Administration, betydde Routledges köp av LEA att hans bok från 2006, The Business of Sports: A Primer for Journalists, fick förlängt liv genom en nyutgåva 2009. Det förklarar också varför Routledges förlagsnamn pryder en bok som uppenbarligen ligger ett par snäpp eller mer under par när det gäller akademisk kvalitet. Den bedömningen gör Marit Nybelius i sin recension. Hon skulle inte sätta den här boken i händerna på journalisten som vill veta mer om den affärsmässiga delen av sporten, därtill är den alltför ytlig.
|
Skaffa dig del 2
|
|
|
 |
|
| Det är inte alltid så kul att vara Hammarbyare. Efter 20 spelade matcher hösten 2009 ligger Bajen med 19 poäng trea från botten; ledande Elfsborg har mer än dubbelt så många poäng. |
|
|
|
|
Aftonbladets sportkrönikör Lasse Anrell gav 2000 ut en bok om sitt liv som Hammarbysupporter, Skaffa dig ett liv. Den blev en försäljningsframgång och finns fortfarande tillgänglig, dock blott som nedladdningsbar e-bok från Piratförlaget till det facila priset av 39 kronor. Åtta år och ett imponerande antal böcker senare kommer nu Anrell med Skaffa dig ett liv 2 (Ordupplaget). Här har författaren sinnrikt slagit samman den första bokens 250 sidor med 125 nyskrivna, dock, enligt Torbjörn Andersson, utan att beröra åren som förflutit mellan den första och den andra boken. Vår recensent associerar till både Erik Bengtson och Nick Hornby när han läser boken, och önskar att fler klubbar än Bajen skulle ha någon så skrivkunnig supporter som Anrell. Men han tycker samtidigt att det vore trevligt med lite skönlitterära böcker om hockey...
|
Tvåhundra bollplaner
|
|
|
 |
|
| Entrén till Hagavallen i Öxabäck. Foto: Björn Risén. |
|
|
|
|
I den expansion som idrottsforskningen genomgått under de senast 15-20 åren har intresset för allt fler aspekter av idrott som fenomen och företeelse både breddats och fördjupats. Ett område som för närvarande är högintressant kan beskrivas som idrottens spaces och places, dess rum och arenor, och representanter för allt fler akademiska discipliner har engagerats och blivit ”idrottsforskare” – kulturgeografer, arkitekter, miljöforskare, humanekologer, för att nämna några. Också historiker intresserar sig för området, inte minst på grund av att idrottsmiljöer lätt försvinner, på kommunal nivå exempelvis, utan att de dokumenteras. Björn Risén har därvidlag gjort en insats när han åkte runt i Västsverige och fotograferade ett par hundra gamla fotbollsplaner, och fotona finns nu samlade i En massa planer: Från AIK-vallen till Övrevi (B4press). Torbjörn Andersson blev förtjust över denna dokumentation, men samtidigt bedrövad över att inte få mer informationen än bilden och namnet på idrottsplatsen.
|
Idrottspsykologisk nyutgåva
|
|
|
 |
|
| Thelma S. Horn disputerade vid Michigan State University, och arbetar nu som Assiciate Professor vid School of Education, Health and Society, Miami University, som faktiskt ligger i staden Oxford i den amerikanska delstaten Ohio. |
|
|
|
|
Ännu en bok har kommit ut som mer eller mindre explicit gör anspråk på full täckning av det område som behandlas, och därtill av den senaste utvecklingen i området. Området i det här fallet är idrottspsykologi, och som forumets regelbundna läsare vet är detta idrottsvetenskapliga fält nära nog översvämmat med läromedel från olika amerikanska förlag med snarlika titlar och samma höga anspråk, att täcka in hela kunskapsområdet. Denna gång är det Thelma S. Horns Advances in Sport Psychology från 1992 (Human Kinetics) som kommit i en ny upplaga, den tredje i ordningen. Det faktum att det gick tio år mellan den första och andra upplagan, men bara sex år mellan den andra och tredje, kan vara en indikation på att området utvecklas snabbt – eller handlar det helt enkelt om att konkurrensen om en plats på kurslistorna vid amerikanska universitet och colleges är knivskarp? I alla händelser är vår recensent Joakim Ingrell positiv till de flesta aspekter av boken, även om han ifrågasätter hur väl man lyckats med att täcka in området. Han föreslår en ny titel, ”Advances in most parts of sport psychology”.
|
Goksøyr om norsk idrottshistoria
|
|
|
 |
|
| Den norske vikingakonungen Harald Hårdråde (1015–1066) sägs ha behärskat åtta idrotter, bland annat diktning och kappdrickning. Han står staty på Oslo Rådhus, förfärdigad av Anne Grimdalen (1899–1961), på bilden ovan med första utkastet ca 1938. |
|
|
|
|
Idrottens historia kan skrivas på många sätt, till exempel internationellt, nationellt, regionalt, lokalt; med ett i huvudsak teoretiskt perspektiv eller deskriptivt; översiktligt eller i detalj; idrott generellt eller enstaka grenar; långt eller kort tidsperspektiv. Och det finns gott om historieböcker att placera in i var och en av alla dessa olika kategorier, och alla perspektiven behövs för att få fram en heltäckande bild av idrottens historia. Kartläggningen och analysen av den norska idrottshistorien har helt nyligen berikats med två nya pusselbitar, två helt nya verk. I slutet av förra året utkom dels Rune Slagstads (Sporten): En idéhistorisk studie, dels Matti Goksøyrs Historien om norsk idrett (Abstrakt Forlag). Goksøyrs bok, som har en tydligare läroboksprofil – och som har ett format som en lärobok – recenseras här av Susanna Hedenborg, själv historiker av facket, om än med ekonomisk inriktning. Vår recensent väljer att problematisera perspektiv och framhålla övergripande tankegångar snarare än att detaljredovisa och -granska själva historiken, och hon applåderar somt och saknar annat. I slutändan, dock, bedöms detta vara en bok av pan-nordiskt intresse och nytta.
|
Standardverk
|
|
|
 |
|
| Julia R. Grout (1898–1984), känd som Jerry, är legendarisk pionjär för kvinnors physical education vid Duke University, där hon verkade från 1924. 1944 infördes full idrottslärarexamen för kvinnor. |
|
|
|
|
Forskningen om rörelse, idrott och hälsa har växt i takt med att idrotten som samhällsföreteelse fått ökad ekonomisk betydelse och därmed ökad utbredning. Inte minst har idrott och hälsa i skolan, det som på engelska oftast benämns physical education hamnat i fokus som en följd av nya insikter om sambandet mellan hälsa och fysisk aktivitet, till exempel i anslutning till den epidemiska spridningen av barn- och ungdomsfetma. För att samla ihop och bringa reda i det omfattande utbudet av publicerade forskningsresultat har några forskare samlat ihop gällande kunskap i en omfattande men tillgänglig kanon, om man så vill. Handbook of Physical Education är sammanställd av David Kirk (Leeds Metropolitan Unversity), Doune Macdonald (University of Queensland) och Mary O’Sullivan (University of Limerick), och utges av Sage Publications. Claes Annerstedt har läst boken för forumets räkning, och han slår fast att det här är fråga om ett oundgängligt standardverk som är ett måste för alla lärare och studenter inom idrottslärarutbildningen och idrottsvetenskapliga utbildningar.
|
Lagspelens didaktik
|
|
 |
|
|
Ett annorlunda lagspel. Maxwell Fornah och Victor Musa, medlemmar i Single Leg Amputee Sports Club i Sierra Leone, jagar bollen i en match 2006. Det finns mer än 6.000 amputerade i landet sedan det brutala inbördeskriget. Single Leg Amputee Sports Club har bland annat turnerat i Brasislien och spelat mot funktionshindrade, och klubben var värd för ett mästerskap för funktionshindrade fotbollsspelare 2007. (Foto Nic Bothma)
|
|
|
|
Idrottsforskare tenderar att helt ogenerat mest intressera sig för fotboll, såväl inom som utanför forskningen. Också andra lagidrotter kan vara intressanta, men individuella sporter är sällan föremål för uppmärksamhet. Tjänstgörande redaktör, vars idrottsintresse är i dubbel mening akademiskt, har hänfört denna slagsida inom forskningen till det faktum att fotbollen är den mest utbredda sporten, och den som genererar störst intresse från allmänheten, mest kapital, mest TV-tid, och så vidare. Men det är självfallet mer än så; vad ligger bakom att fotbollen faktiskt är alla sporters kung och idrottsforskares favoritsport? Det handlar naturligtvis främst om att spelet i sig kan trollbinda en månghövdad publik; det handlar säkert också om fotbollens sociala och kulturella kontext; och det handlar mycket om det magiska spelet på plan inom lagen, den gruppdynamik som kampen mot ett motståndarlag frambringar. Lagspel är spännande i sig, och föremål för utforskning. Det senaste bidraget på nordisk botten är norske sociologen och socialpsykologen Lars Tore Ronglans Lagspill, læring og ledelse: Om lagspillenes didaktikk (Akilles). Ronglan, med bakgrund inom norsk handboll och med en doktorsgrad i sociologi vid Norges Idrettshøgskole, har skrivit en dramatiskt nytänkande bok om lagspel, enligt vår ifråga om lagspel kunnige recensent Anders Halling. I hela upplägget och på flera centrala punkter framför Ronglan enligt vår recensent ett helt nytt och mycket fruktbart synsätt på lagspel, lärande och ledning som ställer tidigare litteratur i området i skuggan.
|
Marta segrar
|
|
|
 |
|
| Marta snurrar upp Tina Ellertson, USA, i semifinalen i fotbolls-VM 2007; Brasilien vann med 4–0. Marta har redan två OS-silver, ett VM-silver och två guld från Pan American Games – vid 23 års ålder. |
|
|
|
|
Efter många om och men lämnade Umeå IKs brasilianska stjärnspelare Marta (f. 1986) laget och landet 2008 för Los Angeles Sol med den stolta titeln Världens bästa spelare i bagaget (och därtill för tredje året i rad). Under hennes tid i Umeå IK vann laget Allsvenskan fyra gånger på rad efter andraplatsen 2004, och Svenska Cupen en gång, 2007 (silverplats 2004, 2005 och 2006). Marta vann allsvenska skytteligan 2004–06 och 2008. Dessutom vann Umeå IK UEFA Women’s Cup 2003–04 och var i final två gånger efter det. Om Martas osannolikt framgångsrika fotbollskarriär, och om de matcher hon spelade i Umeå, kan man inte läsa mycket i Emma Lindqvists biografi Martas seger: En berättelse om fotbollspassion och krigarhjärta (Holms Förlag). Istället får vi lära känna Martas liv utanför planen, först i Brasilien, där hon var en ovanlig ung tjej som valde fotbollen före dockor och killar, sedan i Umeå, där hon först kände sig främmande inför det svenska, det norrländska, och därefter kom att tycka om både landet och folket. Däremot, påpekar Torbjörn Andersson, som recenserar boken på forumet, får vi inte läsa ett ord om hennes relation till en lagkamrat, trots att detta är väl känt i Umeå och i damfotbollsvärlden, och dessutom höll på att omintetgöra flytten till Los Angeles.
|
Svensk hästsport
|
|
|
 |
|
| Sören Nordin (1917–2008) har fått eftermälet "den störste hästkarlen genom tiderna”. Han var förste svensk att vinna Elitloppet (1953) och den förste svensk som vann Prix d’Amerique (1950). Det blev sammantaget 3.221 segrar i karriären. |
|
|
|
|
Turen har kommit till den tredje och sista boken i Leif Yttergrens recensionsserie om svensk hästsport, historiskt och idag. Vi pratar ofta om att idrott och sport sedan ett par årtionden befinner sig i ett dynamiskt förändringsskede, men det finns inte så mycket som tyder på att så är fallet när det gäller hästsport. Att det ändå på senare tid utkommit ett antal böcker i området, att det skrivits artiklar om hästsport och att några större forskningsprojekt igångsatts med hästsporten som undersökningsområde beror snarare på att det finns ett ökat intresse inom akademin för sporten – kanske beroende på att enskilda forskare med hästintresse funnit akademiskt intressanta ingångar till sitt intresse. Alltnog, den nu aktuella boken, som utkom 2007, är enligt vår recensent den mest givande av de tre böckerna. Det är två forskare från forumets hemmafakultet, Mats Greiff och Susanna Hedenborg, som står som redaktörer för I sulky och sadel: Trav- och galoppsportens 1900-talshistoria (Carlssons), och som svarar för merparten av texterna – dock inte allt, vilket vår recensent, som själv har ett stort hästintresse, beklagar, eftersom det då blivit en mer sammanhållen volym – en ännu bättre bok, helt enkelt.
|
Svensk metodbok
|
|
|
 |
|
| Nathalie Hassmén är docent i psykologi vid Stockholms universitet. Hennes forskning har inriktat sig på genus och idrott och bedrivits både vid Örebro universitet (som lektor i idrott) och Stockholms universitet (som lektor i vetenskaplig metod och psykometri). |
|
|
|
|
För de allra flesta är idrott något man gör, tittar på eller läser om. Med fötterna djupt i den idrottsvetenskapliga smältdegel som är idrottsforum.org, är det ibland viktigt att påminna sig om att det är i slutändan det som idrotten syftar till – att aktivera, underhålla, skapa lite oförarglig spänning i tillvaron, vara ett i och för sig vanebildande men ändå relativt ofarligt opium för folket. Ty forumets inifrånperspektiv handlar ju av naturliga skäl om idrotten som forskningsobjekt, och vi söker ständigt efter böcker för recensioner som på olika sätt berikar vår läsekrets när det gäller just forskningen kring idrott. En i sammanhanget synnerligen viktig aspekt är idrottsvetenskapens metodlära, som ju är ganska speciell eftersom idrottsvetenskapen inbegriper en rad discipliner som var för sig har en utvecklad metodik. Att det går att presentera en generell metodologi finns det en del bevis på i form av metodböcker för just det breda idrottsvetenskapliga området, varav den senaste också är den första som är skriven utifrån svenska förhållanden, nämligen Idrottsvetenskapliga forskningsmetoder av Nathalie Hassmén och Peter Hassmén (SISU Idrottsböcker). Joakim Åkesson har läst boken för forumets räkning, och en av de kritiska synpunkter han framför – i en i huvudsak positiv recension – är just att den svenska inriktningen har gjorts på bekostnad av en internationell utblick över idrottsforskningen.
|
Om EUs reglering av idrotten
|
|
|
 |
|
| En nyckelperson i det växande forsknings- och kunskapsfältet EU, idrott och rätt är An Vermeersch, som lärare och forskare vid Vakgroep Europees gemeenschapsrecht, Universiteit Gent, samt en av tre grundare av Sport&EU, Association for the Study of Sport and the European Union. |
|
|
|
|
Regleringen av idrott är, som var och en numera torde vara medveten om, mycket mer än regelboken för den ena eller andra idrotten, vare sig det är fråga om längdhopp eller fotboll. Samhället vill numera ha ett ord med i laget när våldsamheter på plan går överstyr och folk blir allvarligt skadade, eller när dopningspreparat distribueras hit och dit. Och på ett makroplan måste de övergripande strukturerna som rör idrottens organisering nationellt och internationellt stå i samklang med det omgivande samhällets behov och önskemål. Inte minst gäller detta när ”samhället” utgörs av en union av 27 länder, med allt vad därvid följer – på gott och ont. Den europeiska unionens väl dokumenterade oförmåga att låta något samhällsområde stå utanför dess kontroll, har på senare tid fått ett alltmer påträngande intresse för idrotten, vilket skapat komplikationer och konfrontationer. Och vilket också gett upphov till ett nytt idrottsforskningsområde, sport och EU. Bo Carlsson har läst en nyutkommen grundbok om idrott och EU-rätten, The Sporting Exception in European Union Law av Richard Parrish och Samuli Miettinen (TCM Asser Press), en bok som han varmt rekommenderar till en bred idrottsvetenskapligt intresserad publik.
|
(Sporten)
|
|
|
 |
|
| Norska medier har spekulerat i vad parantestecknen runt titelns "Sporten" står för. På en blogg föreslås att de syftar till att fånga in ett flyktigt begrepp |
|
|
|
|
Rune Slagstad (f. 1945) är norsk sociolog och historiker med ett förflutet i de vänsterintellektuella kretsarna kring bokförlaget Pax – han var bland annat medredaktör för PaxLeksikon, ett vänsterradikalt uppslagsverk i sex band som utkom mellan 1976 och 1982. Slagstad disputerade 1986 på en avhandling med titeln Rett og politikk: et liberalt tema med variasjoner. 1998 publicerade han storverket (och bestsellern) De nasjonale strateger, enligt norska Wikipedia ”en politisk Norgeshistorie om kunnskapselitens mål og metoder for å modernisere Norge siden 1814”. Året efter fick han fyra avlönade år på sig för att utveckla skissen ”Idrettens nasjonale strateger”. Rune Slagstad är för närvarande professor vid Senter for profesjonsstudier, Høgskolen i Oslo, där han väl numera fått mer tid över för sin forskning kring professioner och kunskapsregimer. Han har nämligen nyligen publicerat den bok om idrott som han påbörjade 1999, (Sporten): En idéhistorisk studie (Pax Forlag), efter tio års arbete. Arve Hjelseth har läst (Sporten) för forumets räkning – alla 833 sidorna – och i recensionen redovisas i korthet huvuddragen i boken. Vår recensent har kritiska synpunkter, invändningar och även korrigeringar, men det sammantagna intrycket är att (Sporten) är ett imponerande arbete som inspirerar och förargar och som kommer att stå sig många år framöver. Det var med andra ord tio väl använda år.
|
Olympisk kunskap
|
|
|
 |
|
| Johann Christoph Friedrich GutsMuths (1759–1839) var en viktig inspiratör för baron de Coubertin i arbetet med att återskapa de antika olympiska spelen. Särskilt viktig är GutsMuths’ skrift Gymnastik für die Jugend (1793). |
|
|
|
|
Nästa gång de olympiska spelen går av stapeln, 2012, står London för tredje gången som värd för evenemanget. Den intresserade kan på olika webbsidor följa arbetet med arrangemangen, som handlar ganska lite om ädel tävlan – eller ja, möjligen då mellan olika företag om feta sponsorkontrakt. Också OS genomsyras av sportens kommersialisering; vi hoppas att någon kritiskt sinnad olympiahistoriker tar sig för att göra en komparativ analys av alla tre Londonspelen, 1908, 1948 och 2012; en sådan analys borde kunna ge en hel del intressanta inblickar i olympiadernas och olympismens historiska utveckling. I väntan på denna bok – som ju kanske aldrig ens skrivs – kan den olympiskt intresserade ta del av Roland Nauls bok Olympic Education (Meyer & Meyer Sport), som väl närmast kan beskrivas som en lärobok i olympism och OS-historia. Som vår recensent Anders Östnäs påpekar, så är det här med Olympic Education förhållandevis okänt i Sverige, och sannolikt också i övriga nordiska länder, till skillnad då från till exempel Tyskland, där Naul verkar. Anders Östnäs har i alla händelser läst en välskriven, välreflekterad och välgrundad bok som han hoppas ska kunna väcka till liv ett intresse för olympiakunskap också i den höga Nord.
|
En milstolpe
|
|
|
 |
|
| Robert Perinbanayagams förra bok, The Presence of Self, utkom 2000 på Rowman & Littlefield, och för den fick författaren 2002 teoripriset från American Sociological Association. |
|
|
|
|
Det är inte ofta som tjänstgörande redaktör stöter på ordet ”milstolpe” i en recension för att beskriva den recenserade boken. De böcker som passerar genom redaktionen på väg från förlag till recensent är av skiftande kvalitet, och kvalitetsindex följer bellkurvan; somt är riktigt bra, somt är riktigt dåligt, och det mesta är i varierande grad okej. Men att en bok betraktas som en milstolpe, det har faktiskt bara hänt en gång tidigare i de över sexhundra recensioner som publicerats på forumet till dags dato, och när det händer blir man extra uppmärksam. Den andra bok som fått detta omdöme är Games and Sport in Everyday Life: Dialogues and Narratives of the Self av den amerikanske sociologiprofessorn Robert Perinbanayagam (Paradigm Publishers), och den som står för omdömet är forumets recensent, den norske sociologiprofessorn Jan O. Tangen. Perinbanayagam, till skillnad från nära nog alla andra sociologer, studerar lek och spel och sport med ett inifrånperspektiv, emiskt, snarare än utifrån, etiskt, och han ser dessa olika uttryck för människans natur som arenor för kommunikation, där berättelse uppkommer och förmedlas. Vår recensent, som själv är systemteoretiker i Luhmannsk mening, ser betydande vinster med att kombinera Perinbanayagams perspektiv med Niklas Luhmanns sociala system, men även utan den senares medverkan är Games and Sport in Everyday Life ett betydande verk som enligt Jan O. Tangen borde vara obligatorisk läsning för lärare och studenter inte bara i idrottsvetenskap utan inom socialvetenskaperna i allmänhet, och han visar övertygande varför.
|
Brittiska lokalderbyn
|
|
|
 |
|
|
Att derbyandan är stark i Sverige också märks inte minst i Stockholm, där AIK nyligen spelat sina allsvenska rivaler Hammarby och Djurgården ett underbart elakt spratt. |
|
|
|
|
|
Det är inte sällan engelska journalister som svarar för de riktigt intressanta och ingående analyserna av engelsk fotboll – exemplen är många, inte minst i dessa spalter. Och nu föreligger ännu en bok om en aspekt av engelsk fotboll, närmare bestämt om derbyfenomenet, som är skriven av en journalist, Douglas Beattie, sport- och nyhetsreporter på BBC Radio (som fick ett prestigefyllt pris för sin täckning av 7 juli-bomberna i Londons tunnelbana). Beattie har enligt egen utsago alltid fascinerats av derbymatcher och hur de delar samhällen. I The Rivals Game: Inside the British Derby (Know The Score Books) har han rest genom England och Skottland och fångat in såväl klassiska som mindre kända rivaliteter – och dessutom närvarat vid minst en match mellan de lokalderbylag han beskriver. Hans bok inkluderar bland annat rivalerna United och Wednesday i Sheffield, United och City i Manchester, Liverpool och Everton i Liverpool och Rangers och Celtics i Glasgow. Torbjörn Andersson, som ju är en sann finsmakare när det gäller fotbollslitteratur, är påtagligt förtjust över Beatties kunniga och grundliga studie som erbjöd ny information även för denne beläste fotbollskung.
|
Metrosexualitet
|
|
|
 |
|
|
David Coads förra bok, Gender Trouble Down Under: Australian Masculinities (Presse Universitaire de Valenciennes 2003) möttes inte direkt med jubel i Australien.
|
|
|
|
|
Termen metrosexuell myntades enligt Wikipedia av den brittiske journalisten och författaren Mark Simpson, som i en artikel i The Independent 1994 beskrev ”the metrosexual man” som ”the single young man with a high disposable income, living or working in the city (because that’s where all the best shops are), is perhaps the most promising consumer market of the decade. In the Eighties he was only to be found inside fashion magazines such as GQ, in television advertisements for Levis jeans or in gay bars. In the Nineties, he’s everywhere and he’s going shopping.” Riktig fart tog begreppet i och med Simpsons artikel ”Meet the Metrosexual” i Salon.com 2002, där han utnämnde David Beckham till den främste metrosexuelle ikonen; han beskriver metrosexualitet som ”mediated masculinity”. Och nu har begreppet, som Håkan Larsson konstaterar i sin recension av David Coads The Metrosexual: Gender, Sexuality and Sport (State University of New York Press), hittat vägen till akademin. Coad verkar ha tagit fasta på marknadsföringsaspekten när det gäller metrosexualitet, och hans långtgående slutsatser baserade på ett relativt begränsat media- och annonsmaterial saknar trovärdighet, menar vår recesent, som också är skeptisk till Coads försök att göra metrosexualiteten till en eftersträvansvärd norm i ett framtida samhälle.
|
Sports Development
|
|
|
 |
|
| Det är nog kört med att etablera begreppet idrottsutveckling som svensk motsvarighet till sports development. Thomas Svensson (bilden) driver företaget Idrottsutveckliong i Sverige och har registrerat sajten idrottsutveckling.se. Thomas sysslar med pulsmätning, konditionstester o dyl. |
|
|
|
|
Den 27 februari överlämnade regeringen propositionen Statens stöd till idrotten (2008/09:126), till riksdagen. Propositionen bygger på, och följer i allt väsentligt, enmansutredaren Tomas Petersons idrottsstödsutredning som presenterats i en tidigare uppdatering. Det handlar i huvudsak om kontinuitet när det gäller den statliga idrottspolitiken, med några viktiga tillägg: ett tydligare barnrättsperspektiv, en uttalad satsning på Sveriges internationella konkurrenskraft inom elitidrotten, noggrann uppföljning av det offentligas stöd – som därtill fortsättningsvis inte ska utgå från Svenska Spel utan som statsanslag. Den här typen av politisk styrning av idrotten ingår i det vidare begreppet sports development, som inbegriper politik, processer och praktik i syfte att utveckla idrotten så att den utvecklar dess utövare. Passande nog har en ny bok i ämnet, en antologi sammanställd av Kevin Hylton och Peter Bramham, fått titeln Sports Development: Policy, Process and Practice (Routledge). Paul Sjöblom, som själv bedrivit forskning i området, har läst Hyltons och Bramhams bok med stort intresse och entusiasm, om än inte reservationslöst, och hans kunniga recension pekar på både de starka och de svaga sidorna – där de förstnämnda dock kraftigt överväger. Men vem, avslutar vår recensent, ska ta initiativet till en motsvarande antologi på svensk botten?
|
Innebandy
|
|
|
 |
|
| Ett armband för innebandyälskaren, designat av Karin Robling. Av innebandyboll och silverkedja. Kan säkert köpas direkt från Karin. |
|
|
|
|
När Sverige strax före jul förlorade världsmästartiteln i innebandy så var det vårt östra grannland som klev fram som nya mästare, om än bara med en hårsmån (sudden death). Vi gratulerar självfallet Finland och dess innebandylandslag, men måste samtidigt konstatera att det i framtiden blir tuffare för både Sverige och Finland att totaldominera sporten. För nu kommer... Norge! Det förutspår i alla händelser Mikael Jeppsson, själv innebandytränare, som för forumets räkning läst en ny, introducerande instruktionsbok om spelet från just grannlandet i väster. Visserligen är den ene halvan av författarparet svensk – Marcus Nilsson, med hemortsrätt i KaRo IBF – men han har fått sin tränarutbildning på Norges Idrettshøgskole och haft en bra spelarkarriär i Norge innan han blev utvecklingskonsulent på Norges Bandyforbund. Den andre författaren heter Eivind Tysdal, och boken de skrivit heter kort och gott Innebandy (Akilles). Om vår recensent blir sannspådd återstår att se, men åtminstone den norska boken, om än inte norsk innebandy, kommer att ta Sverige med storm; och det är inte mer än rätt, menar Mikael Jeppsson.
|
Zirin om sportens historia i USA
|
|
|
 |
|
| Zirins nya bok, menar vår recensent, utgör en samtida bekräftelse av C.L.R. James’ (1901–1989) berömda retoriska fråga från boken Beyond a Boundary (1963), ”What do they know of cricket who only cricket know”. |
|
|
|
|
Vi har vid några tidigare tillfällen stiftat bekantskap med Dave Zirin – ”the best young sportswriter in America” enligt Robert Lipsyte, själv klassisk sportskribent. I oktober presenterade vi Dave Zirin på löpet, och länkade till hans sportkrönika ” Edge of Sports”; i november publicerade vi hans uppmaning till (i första hand amerikanska) idrottssociologer att axla den mantel som den moderna sportjournalistiken hängt av sig, nämligen att kritiskt analysera den moderna, penningdrivna elitidrotten. I förra uppdateringen recenserade Peter Dahlén Zirins två första böcker, What’s My Name, Fool? och Welcome to the Terrordome. Här recenserar nu Ian McDonald Zirins tredje och senaste bok, A People’s History of Sports in the United States: 250 Years of Politics, Protest, People, and Play (The New Press). Det är en välplöjd fåra inom amerikansk historietradition han färdas längs i denna bok; klassikern på området är naturligtvis Howard Zinns A People's History of the United States: 1492–Present (1980), och Zinn är också redaktör för serien ”New Press People's History” där Zirins bok ingår. McDonald konstaterar att Zirin, som traditionen påbjuder, intar ett underifrånperspektiv på idrottens historia i USA, och ser sporten som en del i ett vidare spektrum av rörelse och folklig kamp. Detta är inte i första hand en akademisk behandling av sportens historia, konstaterar vår recensent, därtill är Zirin alltför resolut i sina ställningstaganden för de förtryckta. Men historiken är komplett och sammansatt, och hans färgstarka och passionerade prosa stimulerar alla sinnen och utlovar fortsatt framtida idrottsaktivism.
|
Idrott och pengar
|
|
|
 |
|
| Richard L. Irwin disputerade 1990 vid University of Northern Colorado och är nu professor vid Health and Sport Sciences på Lärarutbildningen, University of Memphis. |
|
|
|
|
I takt med idrottens professionalisering blev dess kommersiella potential uppenbar för såväl idrottens utövare och föreningar som för marknadens aktörer. Resultatet har vi kunnat se under de senast 20–30 åren, en närmast osannolik tillväxt av sponsring, det vill säga investeringar i utövare, klubbar eller evenemang från företag eller organisationer i syfte att tillgodogöra sig utövarens, klubbens eller evenemangets goodwill i reklamsyfte, eller att bara synas i ett positivt sammanhang. Intressant här är etymologin: det latiska ordet sponsor betyder ”den som ansvarar för något” (NE). Vad som blivit påtagligt under senare år är att idrottens kommersiella potential och reklamvärde inte kräver en global arena. Också på lokalplanet är idrottsklubbar bärare av positiva värden för företag och andra aktörer. Hur man säljer sport kan man lära sig bland annat på en kurs vid Växjö universitet, där Sport Promotion and Sales Management: Second Edition av Richard L. Irwin, William A. Sutton och Larry M. McCarthy (Human Kinetics) ingår i kurslitteraturen. Så vem bättre än en lärare på kursen som recensent, tänkte vi, och bad Viktor Magnusson om en recension. Som vanligt med det här förlagets läroböcker så är det amerikanska ursprunget uppenbart, men, i det här speciella ämnet, tydligen inte alls lika besvärande som annars.
|
Whannel revisited
|
|
|
 |
|
| Garry Whannel, en gång en arg ung vänsterman, är nu professor i mediakultur vid University of Bedforshire, där han uppfattas som ”one of the world’s leading experts on the cultural analysis of media sport”. (Foto: Andy Miah) |
|
|
|
|
Det behöver nu inte vara så att det var Garry Whannel själv som tyckte att det skulle vara en rolig idé att i samband med tjugofemårsjubileet av hans bok Blowing the Whistle: The Politics of Sport (Arguments for Socialism) ge ut en ny bok som innehåller och uppdaterar den gamla. Det kan ju till exempel vara förlaget som kom på det. Men den första boken kom ut på gamla vänsterförlaget Pluto Press, och trots att denne krigare med anor från 1960-talet fortfarande kämpar på, så är det Routledge som står som utgivare av Culture, Politics and Sport: Blowing the Whistle Revisited. Kanske beskriver valet av förlag 1983 respektive 2008 samma utveckling som Whannel säger sig ha genomgått som politisk varelse: ”from a gauche angry young man to a grumpy old one”. Joakim Åkesson har läst bägge böckerna (den första ingår ju som en del av den andra), och han har blandade känslor inför Whannels författarskap; det finns inslag av självförhärligande och det finns en explicit socialistisk agenda (som inte gillas), men det finns också intressanta perspektiv och underfundiga analyser, och boken är lättfattligt och populärvetenskapligt skriven (som uppskattas). Det är dock ändå så att vår recensent avslutningsvis efterlyser mer av djuplodande teoretiska resonemang.
|
Zirin till attack
|
|
|
 |
|
| Chuck D, född 1960 som Carlton Douglas Ridenhour, startade 1987 hiphopgruppen Public Enemy och tog därmed amerikansk hiphopmusik i en samhällskritisk riktning. Han har skrivit förordet til Welcome to the Terrordome, som ju dessutom hämtat sitt namn från en Public Enemy-låt. Bild: Shepard Fairey och Ernesto Yerena. |
|
|
|
|
Från och till har nog alla idrottsforskare retat sig på sportjournalister – vad de skriver, hur de skriver, allt de inte skriver om. Säkert, kan man misstänka, har irritationen växt under de senaste 10–20 åren, när dagstidningarnas sportsidor i allt större utsträckning ägnats åt sensationalistiskt tyckande, stjärnkult och trivia, när referat har ersatt analys och kritisk granskning, när alla texter är korta och lättlästa och bildmaterialet tagit överhanden. Men också från journalisthåll har denna trista utveckling uppmärksammats. En av de mest högljudda och välformulerade kritikerna är den oberoende amerikanske sportskribenten Dave Zirin. I en artikel i det amerikanska sociologförbundets tidskrift Contexts, som också publicerades på idrottsforum.org i november 2008, uppmanar han USAs idrottssociologer att fylla det kritiska tomrum som uppstått i dagens sportjournalistik. Zirin har också publicerat några böcker där han utvecklar sin kritik av idrotten och av sportmedier, och Peter Dahlén har läst två av dem, What’s My Name, Fool? Sports and Resistance in the United States och Welcome to the Terrordome: The Pain, Politics, and Promise of Sports (båda från Haymarket Books). I sin fylliga recension redovisar Dahlén Zirins idrottskritik och dess parallell i en välutvecklad samhällskritik från vänster, och han rekommenderar böckerna varmt, både till studenter inom idrottsvetarutbildningar och – inte minst – till sportjournalister.
|
Just do it!
|
|
|
 |
|
| Geoff Hollister påbörjade sin bok i januari 2004, efter flera påstötningar. Ett halvår senare fick han besked om att han hade cancer. Det skulle ta 18 månader innan han kunde sätta sig vid datorn igen, men i slutet av 2007 kunde han slutligen leverera sitt manus till förlaget. |
|
|
|
|
”Just do it!” är världens kanske mest kända tagline, definitivt den mest kända inom sportens värld. Detsamma kan sägas om företagsnamnet och varumärket Nike, lånat från segergudinnan i den grekiska mytologin. Och Nike’s slogan passar mycket väl in på hela företagets utveckling och filosofi; man har från första början bara "gjort det". Slogan myntades dock först 1988 av Dan Wieden på reklambyrån Wieden+Kennedy, och idag anses den som en av tidernas bästa. Tillsammans med Nike införde Wieden+Kennedy för övrigt en helt ny standard för sportreklam i USA och världen. (Men den så kallade ”swoosh”-loggan skapades redan 1971 av designstudenten Carolyn Davidson vid Portland State University.) Nu föreligger ett slags företagshistorik över Nike, Out of Nowhere: The Inside Story of How Nike Marketed the Culture of Running av Geoff Hollister (Meyer & Meyer Sport). Författaren är något av ett mysterium, han nämns inte på Wikipedias omfattande Nike-sida, är inte representerad någon annanstans på Wikipedia, men beskriver sig själv som en av Nikes grundare. I amerikanska Track & Field News kallas han dock för ”one of the most creative minds at Nike for more than three decades”, och han hyllas på Nikes egen hemsida. Björn Anders Larsson recenserar hans bok.
|
|
|
Idrott och avvikelser
|
|
|
 |
|
| En av de tidiga ledande avvikelse-forskarna var struktur-funktionalisten Robert K. Merton, född Meyer R. Schkolnick 1910, död 2003. Hans son Robert C. Merton fick Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1997. |
|
|
|
|
Avvikelse – det låter inte helt bra. Det finns, och alltid funnits, sociala normer på vardagsplanet som förkastar avvikelser och fördriver avvikande, om än det konkreta beteendet kan variera över tid och rum. Numera finns det vetenskapliga studier av avvikelse, inom sociologi, psykologi och kriminologi, och flera, olika distinkta vetenskapliga definitioner av avvikelse som inkluderar brott mot inte bara oskrivna sociala normer och värden utan också mot formella regler, som lagstiftning. Det finns också rättsligt skydd frö vissa avvikelser. Att också sportens värld uppvisar avvikelser, och reaktioner mot dessa, förvånar säkert ingen. För några år sedan publicerade vi en recension av Blackshaws och Crabbes teoretiskt hållna New Perspectives on Sport and ‘Deviance’, och nu recenserar Inge Kryger Pedersen Deviance and Social Control in Sport av Michael Atkinson och Kevin Young (Human Kinetics). Vår recensent är försiktigt positiv till författarnas ambitiösa försök att utveckla en lärobok i detta inte helt lätta ämne, men beklagar samtidigt den alltför ensidiga inriktningen på ”problem”; avvikelseforskningens relevans idag kräver att man också beaktar till exempel de glädjefyllda ”särupplevelserna” inom idrotten.
|
I världens ögon
|
|
|
 |
|
| Författaren, Kevin Witherspoon framför det monument som sent omsider restes för att hedra Tommie Smith och John Carlos. Monumentet finns på San Jose State University Campus. Det är skapat av artisten Rigo 23 och restes 2005. |
|
|
|
|
Varje olympiskt spel, och i synnerhet sommarspelen, gör ett ordentligt avtryck i sin samtid och i historien, i kraft av dess närmast megalomaniska framträdelseform. För en svensk är 1912 ett märkesår i den olympiska historien: För de allra flesta är 1936 ett skräckexempel på hur den olympiska rörelsen kan gå kollektivt vilse; för Storbritannien var spelen 1948 ett sista avgörande bevis på att den egna nationen överlevt kriget efter att man besegrat den föregående Olympiadens värdland. Bojkottolympiaderna 1976, 1980 och 1984 har fått speciell status, och Barcelona 1992 brukar framhållas som de första framgångsrika spelen när det gäller city-marketing och långsiktiga positiva sociala effekter för befolkningen. Tittar man på ett enskilt OS är det lätt hänt att just de spelen framstår som enastående. Möjligen finns det inslag av en sådan effekt i den analys som Kevin B. Witherspoon, historieprofessor vid Lander University, South Carolina, gör av OS i Mexiko 1968 i boken Before the Eyes of the World: Mexico and the 1968 Olympic Games (Northern Illinois University Press), och vår recensent Jon Helge Lesjø påpekar detta. Men i hans recension är det trots allt blott en randanmärkning; Witherspoons bok om Mexiko-OS kommer, menar Lesjø, att framgent sticka ut som den centrala texten när det gäller de olympiska spelen revolutionsåret 1968.
|
Idrott och demokrati i Norge
|
|
|
 |
|
| Ragnhild Holmen Waldahl är statsvetare, för närvarande doktorand vid norska Institutt for samfunnsforskning. Avhandlingen ska behandla rlationen mellan det civila samhället och det offesntliga. |
|
|
|
|
Idrott och demokrati förväntas i de nordiska länderna gå hand i hand; idrottens organisationer ska styras enligt gängse demokratiska principer, och idrottens ska fostra deltagarna, unga som gamla, i demokratins grunder. Demokratianknytningen är ett krav för att det ganska generösa statsstödet till idrotten i de skandinaviska länderna ska utgå, och legitimerar samtidigt stödet. Bakgrunden är den organiserade idrottens rötter i folkrörelser, en koppling som ofta framhävs av både staten och idrottsrörelsen. Men hur demokratisk är egentligen idrotten? Under det senaste decenniet har Danmarks, Norges och Sveriges statsstöd till idrotten, liksom staternas relation till den organiserade idrotten, utretts på högsta nivå. Men det som främst anförs som skäl för stödmiljonerna, demokratiaspekten, har inte utvärderats. För Norges vidkommande görs detta emellertid i en nyutkommen bok av Barnard Enjolras och Ragnhild Holmen Waldahl, Idrettsdemokratiet: Makt og styring i idretten, utgiven på idrottsrörelsens eget förlag, Akilles. Bjarne Ibsen, med mångårig idrottssociologisk forskning om bland annat de här frågorna i bagaget, har läst Idrettsdemokratiet, och efter en grundlig kritisk genomgång av bokens analyser och slutsatser konstaterar vår recensent att här finns onekligen en del intressanta fynd, men att svagheterna överväger. Särskilt bekymmersamt synes fokuseringen i boken på formella regler och strukturer snarare än verklighetens komplicerade genvägar och omvägar vara – law-in-the-books är aldrig tillnärmelsevis så intressant som law-in-action.
|
Baseball på bio
|
|
|
 |
|
| I en av de mest kända baseballfilmerna spelar Gary Cooper legendaren Lou Gehrig, som tvingades lämna spelet blott 36 år gammal på grund av ALS. Läs mer om The Pride of the Yankees i Peter Dahlén krönika. |
|
|
|
|
Av de fyra stora amerikanska folksporterna, amerikansk fotboll, basketball, ishockey och baseball, så är det den senare som mest präglat amerikansk kultur, samtidigt som det är den sport som bäst reflekterar ett slags amerikanskt idealtillstånd. Baseball är i och för sig inte bara en amerikansk sport; regerande världsmästare är Kuba, och olympisk mästare är Sydkorea. Men det är i USA som spelet överskrider sportens gränser, det är där baseball blivit en kulturell ikon, vilket kan beskådas i bland annat ” Baseball: As American as Apple Pie”, en kommenterad samling baseballkulturella uttryck på Library of Congress. I det omfattande materialet saknas dock filmer om baseball – inte att undra på kanske, filmer samlas på annat sätt, och filmer med baseballmotiv finns det massor av. Peter Dahlén har, svag som han är för både sportfilm och baseball, läst två böcker som just handlar om hur baseball skildrats i amerikansk film. Den första, Stars, Stripes and Diamonds: American Culture and the Baseball Film av Marshall G. Most och Robert Rudd (McFarland), tar ett brett grepp över sitt undersökningsområde genom att inleda studien vid filmens stapplande första försök i slutet av 1800-talet och sedan följa utvecklingen fram till våra dagar. Den andra boken är skriven av Wes D. Gehring och heter Mr. Deeds Goes to Yankee Stadium: Baseball Films in the Capra Tradition (McFarland). Gehring studerar åtta baseballfilmer som kan infogas i Capratraditionen i amerikansk film, populistiska feel good-filmer med brett publiktycke. Vår recensent demonstrerar sina omfattande kunskaper om såväl film som baseball – och amerikansk populärkultur – i två fylliga och läsvärda recensioner.
|
Idrottares självbiografier
under lupp
|
|
|
 |
|
| Martina Navratilovas självbiografi, av typen ”as-told-to”, är också med i Pipkins studie. Navratilovas karriärslut är av bästa märke. Hon pensionerade sig 1994, 38 år gammal, för att sex år senare återvända för ytterligare sex års spel, varvid hon drog hem ytterligare tre Grand Slam-titlar i mixed doubles och flera andra titlar. Hon är ju dessutom inte bara tennislegendar utan också HBT-ikon. |
|
|
|
|
Sportens megastjärnor idag skiljer sig på avgörande punkter från alla de andra professionella utövarna som av olika skäl inte uppnår megastjärnstatus. De allra största får allt medieljus, alla de feta sponsorkontrakten, de stora pengarna, folkets beundran och kärlek. De andra får slita på i sin sport, ett eller flera skikt under, oftast med en mer än hyfsad ekonomisk ersättning, men utanför rampluset. Inför döden är vi alla lika, heter det, och det stämmer också bra i det här sammanhanget, det vill säga när idrottskarriären dör. Då tycks alla atleter stå lika oförberedda, avklädda den identitet som under ett par årtionden varit deras persona. Många kan inte handskas med det, kan inte få till ett nytt liv; många begår självmprd, de flesta söker fortsatt utkomst inom sportens värld. Detta framgår av en ny bok av litteraturvetaren James W. Pipkin, Sporting Lives: Metaphor and Myth in American Sports Autobiographies (University of Missouri Press) som här recenseras av John Hellström. Pipkins studie, snarast att beskriva som kvantitativt kvalitativ, inbegriper ett stort antal självbiografier från olika sporter, bland annat fyra olika av Dennis Rodman. Märklig bok, menar vår recensent, välskriven och fascinerande, men med tydliga teoretisk-metodologiska svagheter och ett för en europeisk läsare kanske alltför tydligt amerikanskt fokus.
|
Mått på hälsa
|
|
|
 |
|
| Helena Bellardini är adjunkt vid Högskolan Dalarna. Hon är koordinator för Högskolan Dalarnas satsning ”Elit-idrott och högskolestudier” och mångårig verksamhetsledare för Högskolan Dalarnas Idrottsvetenskapliga Institut (LIVI). |
|
|
|
|
Det finns en stor del av den akademiska idrottsforskningen, och av den faktiska verksamheten ute i träningshallar och liknande, som sällan eller aldrig berörs i de artiklar och recensioner som publiceras på idrottsforum.org. Det beror på ett medvetet val; forumets ska behandla idrottsvetenskap utifrån humanistiska och samhällsvetenskapliga utgångspunkter. Den omfattande och betydelsefulla del av idrottsvetenskapen som ligger inom det naturvetenskapliga området, och främst inom medicin och fysiologi, kan man få kunskap om från andra källor, till exempel Svensk Idrottsmedicinsk Förening, Senter for Idrettsskadeforskning och Dansk Idrætsmedicinsk Selskab. Dock händer det att en bok med fysiologiskt innehåll landar på recensionsredaktörens bord, och inte sällan sätts den i händerna på Torsten Buhre, fysiologilektor på forumets hemmainstitution. Så blev det också med boken Tester och mätmetoder för idrott och hälsa av Helena Bellardini, Anders Henriksson och Michail Tonkonogi (SISU Idrottsböcker). Den presenteras som en populärvetenskaplig bok om humanbiologiska mätmetoder som ska bygga en bro mellan idrottsforskningen och den praktiska idrottsverksamheten. Vår recensent har kritiska synpunkter på delar av innehållet, med välkomnar ändå boken som ett viktigt bidrag till konskapsfältet.
|
Rätten i idrotten
|
|
|
 |
|
| Den amerikanska antitrustlagen, the Sherman Act, användes mot amerikansk baseball redan 1922. Lagen antogs 1890 och var ett av de första större ingreppen i den otyglade kapitalismen, med syftet att garantera fri konkurrens. Den fick sitt namn efter författaren, den republikanske senatorn John Sherman, kallad ”The Ohio Icicle”. |
|
|
|
|
Vi pratar ofta om idrottens kommersialisering, professionalisering, medialisering, men en annan process inom idrotten, som på ett liknande sätt implicerar det omgivande samhällets ökade inflytande över idrottsfältet – och som dessutom både följer i konsekvens av de andra processerna och på sätt och vis är en förutsättning för dem, är juridifieringen – förrättsligandet – av idrotten. Den här processen innebär enligt forumets juridifieringsexpert Bo Carlsson såväl att rätten tränger in i idrottsfältet som att idrottens gör sig gällande inom samhällets rättssystem, inom såväl straffrätten som civilrätten. Det finns sålunda behov av mer kunskap om den här viktiga processen. Förutom Bo Carlssons nya bok i ämnet, Idrottens rättskulturer (idrottsforum.org 2009), som vi räknar med att kunna recensera strax efter årsskiftet, har det också utkommit en stor bok på Human Kinetics, Introduction to Sport Law av John O. Spengler, Paul M. Anderson, Daniel P. Connaughton och Thomas A. Baker III. Här är det av naturliga skäl det amerikanska rättssystemet, och de amerikanska idrotterna som står i centrum, men vår recensent Jyri Backman har ändå funnit en hel del intressant material i boken som är relevant också för en svensk/nordisk/europeisk idrottsjurist.
|
Idrottsämnet avhandlat
|
|
|
 |
|
| Den brittiske utbildningssociologen Bail Bernstein (1924–2000) är en av Ekbergs teoretiska inspirationskällor. Han blev så småningom professor och innehavare av Karl Mannheim Chair of the Sociology of Education vid University of London. |
|
|
|
|
Den 15 maj disputerade Jan-Eric Ekberg i pedagogik med avhandlingen Mellan fysisk bildning och aktivering: En studie av ämnet idrott och hälsa i skolår 9 (Malmö högskola). Opponent var professor Per Nilsson, och betygsnämnden utgjordes av Helle Rønholt, Håkan Larsson och Ingegerd Tallberg Broman. Efter en grundlig och ganska tuff oppositionen godkändes avhandlingen utan reservationer och Ekberg blev filosofie doktor. Forumet, som räknar Ekberg som en regelbunden medarbetare, gratulerade honom då, och kan nu, ett halvår senare, presentera sin egen extraopposition i form av en recension av Birgitta Fagrell. Avhandlingens övergripande syfte är att fördjupa kunskaperna om skolämnet Idrott och hälsa, och det gör han med hjälp av en empirisk undersökning i tre steg samt en komplex analys utifrån en rad dimensioner, kvaliteter och underkategorierkategorier – så komplex, faktiskt, att vår recensent frågar sig om det inte kunnat göras enklare med smidigare verktyg. Resultatredovisningen blir som en följd av analysen svårgenomtränglig; å andra sidan blir den avslutande diskussionen desto mer upplysande. Men, undrar Fagrell, som själv forskat om idrott och kön i skolan, vart tog genusperspektivet vägen?
|
Om en löpare av en annan löpare
|
|
|
 |
|
| Edward S. Sears föddes 1943, och har sedan han gav upp basket i college ägnat sig åt löpning och att träna löpare, vid sidan om jobbet som rymdingengör inom amerikanska flygvapnet. Under 70- och 80-talen sprang han ”enough miles to circle the globe a few times”. |
|
|
|
|
Den amerikanske löparstjärnan George Seward – jaha, vem är det? En ny förmåga? Nej, inte alls, snarare en påminnelse om att idrottshistorien sträcker sig ganska långt bakåt i tiden för den som orkar se efter. Seward (1817–1883) var på sin tid världens snabbaste man och tävlade i USA och England. Han är föremål för en ny biografi av Edward S. Sears, pensionerad rymdingenjör och själv löpare och löptränare, och dessutom numera självlärd idrottshistoriker. Hans första bok, Running Through the Ages (MacFarland 2001) fick ett entusiastiskt mottagande, bland annat av Peter Lovesey som senare kom at skriva förordet till Seward-boken, och innehöll ett längre kapitel om George Seward. Sears har jobbat vidare med Seward, och i fjor utkom George Seward: America’s First Great Runner på Scarecrow Press. Vi gav naturligt nog boken till en annan idrottshistoriker, dock av facket, Björn Sandahl, som finner mycket att tycka om i boken även för läsare som kanske inte känner till eller bryr sig om George Seward, information och referenser som lyfter den över den genomsnittliga händelse- och/eller personbaserade idrottshistoriska studien.
|
Grundbok om sport management
|
|
|
 |
|
| European Association for Sport Management organiserar forskare och praktiker i området från hela världen; just nu finns 40 länder representerade. Dess årliga konferenser samlar ett stort antal deltagare med ett stort antal papers. Årets konferens lär dock ha varit mindre lyckad. |
|
|
|
|
Det här med idrott är inte så lätt som många tror – det är inte bara att någon springer så fort som möjligt för att vara först över en mållinje. Tävlingen ska ju planeras, arrangörsföreningen ska ha en genomtänkt organisation, personalen i arrangemanget ska tas om hand och avlönas, det måste finnas en klar ledningsstruktur i organisationen, organisationskulturen måste stå i samklang med uppställda mål, ekonomifrågor måste skötas i enlighet med gällande lagstiftning, tävlingen måste marknadsföras gentemot olika avnämare och intressenter, resultaten av evenemanget, sportsligt, ekonomiskt, socialt, etc, måste utvärderas. Och för att ha kompetens på alla de här områdena och fler därtill måste organisationen ha en personalstyrka med gedigen sport managementutbildning. Och en gedigen utbildning av det slaget kräver i sin tur goda lärare och läroböcker. Just en sådan lärare, PG Fahlström, har läst just en sådan lärobok, Sport Management: Principles and Applications (Second Edition) av Russell Hoye, Aaron Smith, Matthew Nicholson, Bob Stewart och Hans Westerbeek (Elsevier Butterworth-Heinemann). I en recension som på ett föredömligt sätt väger bokens för- och nackdelar konstaterar vår skribent att åtminstone han själv kommer att mycket nytta av boken.
|
Återhämtning
|
|
|
 |
|
| Carolina Lundqvist medverkar i återhämtningsboken som disputerad idrottspsykolog med inriktning på stress och emotioner. Hon är känd för hela svenska folket för att ha varit sakkunnig i TV-soffan under OS i Beijing, tillsammans med bland andra forumets husfilosof Kutte Jönsson. |
|
|
|
|
Övning ger färdighet; detta talesätt kan förefalla trivialt, men rymmer egentligen en värld av djupa insikter och outgrundligt djupsinne; barnets läroprocesser mot vuxenliv, forskarutbildning, ja, all tänkbar utbildning och specialisering, teoretisk och praktisk. Och på många områden blir man aldrig fullärd eller helt utvecklad, fråga en kirurg, en systemutvecklare, en – idrottare. För idrottarens färdighetsutveckling är ett bra exempel, man kan bara bli bättre, och aldrig bra nog; åtminstone måste man tro att det är så. Därför är elitidrottarens liv 95 procent träning och 5 procent tävlande. Men, undrar kanske någon, återhämtningen då? Jo, men återhämtningen är en del av träningen, det menar Michael Svensson i sitt kapitel i Idrottarens återhämtningsbok: Fysiologiska, psykologiska och näringsmässiga fakta för snabb och effektiv återhämtning, en antologi sammanställd av Göran Kenttä och honom själv (SISU Idrottsböcker), som här recenseras av Johan Fallby, vars jobb som riksinstruktör inom Svenska Fotbollförbundet lärt honom ett och annat om såväl övning och färdighet som återhämtning. De två redaktörerna har dragit ihop ett gäng vars övning gett färdighet inom vitt skilda områden, sömn- och stressforskning, miljöpsykologi, hjärt-kärlkirurgi, idrottsfysiologi, idrottspsykologi. Boken bjuder också på intervjuer med tre elitidrottare, Therese Alshammar, Per Elofsson och Charlotte Kalla. Och här ligger kärnan i Fallbys viktigaste kritik mot boken – den borde egentligen heta ”Elitidrottarens äterhämtningsbok”.
|
Verbalt vulkanutbrott
|
|
|
 |
|
| Jordens kända vulkaner övervakas ständigt av satelliter, som registrerar tidig rökutveckling och temperaturhöjningar. Härigenom kan omgivande samhällen varnas i god tid före ett utbrott. |
|
|
|
|
Vilken är relationen mellan drogbruk i allmänhet, i alla dess former, och dopning inom idrotten? Uppenbart är att idrottaren som regel dopar sig för att förbättra sina prestationer, snarare än i syfte att skapa välbehag eller minska obehag, och i dess förlängning till följd av tvångsmässigt beroende. Men bortom detta: finns det några gemensamma drag för all typ av drogmissbruk, något slags samspel? Sannolikt är det så; det undflyr dock tjänstgörande redaktör exakt vad det är. Men när så boken Pillerplaneten av Hans A Kann (Promise) dök upp på redaktionen väcktes förhoppningen om ett svar. I boken diskuteras nämligen dopning inom idrotten som en del av samhällets, ”pillerplanetens”, hela missbruksproblematik. Sålunda gick boken vidare till en av forumets dopningsexperter, David Hoff, och nu har hans recension influtit. Det var, visar det sig, en alltför optimistisk förhoppning att det ovan nämnda samspelet skulle utredas i boken. Och värre än så var det: Enligt vår recensent är Pillerplaneten närmast att betrakta som ett verbalt vulkanutbrott, en osystematisk och ostrukturerad blandning av kända och okända, och sällan bekräftade eller med källhänvisning försedda, uppgifter – ja, boken är närmast oläslig.
|
Fotbollens mörka sidor
|
|
|
 |
|
| John Obi Mikel kallas också Obi John Mikel eller John Mikel Obi, har nu fyllt 22 år och är en nyttig mittfältare i Chelsea där han till dags dato spelat 91 matcher, dock utan att göra mål. Två mål ha det blivit på de 24 matcher han spelat i det nigerianska landslaget. |
|
|
|
|
Fotbollen, världens största sport, är på många sätt en spegling av det omgivande samhället, men skulle också kunna beskrivas som en stat i staten, om än inte på samma sätt som man ibland talar om underrättelsetjänster och motsvarande. Men den globala fotbollsgemenskapen är gigantisk, såväl i individer som i pengar räknat, och naturligtvis rymmer den samma mångfald i en rad avseenden som samhället i övrigt. Rimligen är omfattningen av korruption och annan brottslighet mindre inom än utanför fotbollen, men där den förekommer måste den bekämpas kraftfullt för att sporten ska ha kvar sin legitimitet och goodwill. Ett svårt problem inom fotbollen, som sammanhänger med elitklubbfotbollens högt ställda krav på framgång, sportslig och ekonomisk, är värvningen av underåriga talanger, ofta från länder i tredje världen. Om detta handlar Den forsvunne diamanten: Historien om fotballens mørke side av Lars Backe Madsen och Jens M. Johansson (Tiden). Ett av de öden som här återberättas efter grundligt grävande journalistik är John Obi Mikels, en alldeles för ung nigeriansk talang som Chelsea var beredd att kringgå alla regler och all anständighet för att värva. Kristin Fransson, vars forskargärning ägnas just barnens utsatthet i idrotten, har läst och upprörts av boken, som dock är vidöppen för källkritik.
|
Historien om lacrosse
|
|
|
 |
|
| Varsity lacrosse team, Miss Porter’s School, Farmington, CT. Foto Richard Corman 1998. |
|
|
|
|
Det verkar inte som om någon av de tidiga besökarna bland Amerikas ursprungsbefolkning, framför allt var det missionärer, försökte utröna vad indianerna själva kallade det märkliga bollspel med håvliknande redskap som av en av dessa missionärer, en fransman, gavs namnet lacrosse. Därför heter det lacrosse än idag, och spelet har spridits till alltfler länder runt om i världen, med allt fler registrerade deltagare och med nationella och internationella organisationer. Det lär dock dröja innan lacrosse åter blir en olympisk gren, som i St. Louis 1904 och London 1908. Tjänstgörande redaktör har framför allt kunnat beskåda kvinnors lacrosse så som det spelas på colleges i Cambridge, England, och vars regler skiljer sig avsevärt från mäns, som i sin tur finns i två varianter, utomhus (field lacrosse) och inomhus (box lacrosse). Ett av de mest tongivande verken om lacrossesportens historia är Thomas Vennums antropologiska studie American Indian Lacrosse: Little Brother of War (Johns Hopkins University Press). Halvdan Haugsbakken har läst Vennums bok, och har kunnat ta del av en fascinerande historisk studie som dessutom presenteras på ett välskrivet och spännande sätt.
|
Okritiskt om amerikansk sport
|
|
|
 |
|
| Ett besynnerligt och kontroversiellt inslag i amerikansk sport är förekomsten av maskotar som på ett föga smickrande sätt avbildar representanter för den amerikanska ursprungs-befolkningen. Här Cleveland Indians maskot, Chief Wahoo. |
|
|
|
|
Nordamerikansk idrott, och speciellt idrott i USA, har en strukturell uppbyggnad som kan kännas främmande för en utomstående betraktare. Dessutom upptar de fyra nationalsporterna ett utrymme som lämnar förhållandevis lite plats över till andra sporter, såväl i mediebevakningen som när det gäller publikens engagemang. Och så spelar amerikaner inte fotboll – ja, det vill säga, det resten av världen kallar fotboll, men som i USA kallas soccer. Amerikansk idrottsvetenskaplig litteratur blir som regel ganska irrelevant för europeiska läsare; beröringspunkterna är få och jämförelser svåra och föga fruktbara. Men undantag finns naturligtvis, vilket den trogne läsaren av recensioner på idrottsforum.org noterat, och på papperet borde en bok med titeln Sociology of North American Sport vara intressant för en idrottssociolog varhelst denne verkar. Detta var tanken bakom att just sociologerna Steven Connolley och Jon Helge Lesjø ombads att recensera just den boken, av åldermännen på området D. Stanley Eitzen och George H. Sage och utgiven av Paradigm Publishers. Boken, nu uppe i åttonde upplagan, visade sig dock lämna en del övrigt att önska när det gäller såväl sociologisk skärpa i analyserna som kritisk distans till ämnet.
|
Sverige vs. Grekland
|
|
|
 |
|
| Konstantin Kougioumtzis har jobbat som idrottslärare i både Sverige och Grekland och själv upplevt skillnaderna: ”[O]m jag samtalade med en mattelärare och en biologilärare på rasten så fick jag inte säga ett ord. Det gick helt enkelt inte för sig, eftersom statusen mellan ämnena skiljer sig så mycket åt.” |
|
|
|
|
Idrott och hälsa som skolämne är onekligen ett intressant studieämne; för idrottsligt och didaktiskt intresserade pedagoger, naturligtvis, men också utifrån till exempel ett skolpolitiskt perspektiv – hur många av veckans värdefulla skoltimmar ska en elev få ägna åt något så trivialt som idrott och andra fysiska aktiviteter? Alltför få, som det nu är, tycks vara ett på vetenskap och beprövad erfarenhet rimligt svar på den frågan. Och ändå står idrott i skolan, och idrottslärare, i relativt högt anseende i Skandinavien, jämfört med många andra europeiska länder, också EU-medlemsländer. Detta gör Konstantin Kougioumtzis doktorsavhandling från Göteborgs universitet extra intressant, just genom dess komparativa anslag. Avhandlingen, Lärarkulturer och professionskoder: En komparativ studie av idrottslärare i Sverige och Grekland (Göteborgs universitet) lades fram redan 2006, och i våras kunde vi ge recensionsuppdraget till en då nydisputerad forskare i samma område, Jan-Eric Ekberg. Vår recensent konstaterar att det rör sig om en tungt teoretisk text, baserad på Bernsteins kodteori, men att den rymmer ett mycket intressant empiriskt material i jämförelsen mellan Sverige och Grekland.
|
Föräldrar i idrotten
|
|
|
 |
|
| Avdelning 214 av AYSO blev Division Champions säsongen 08/09. Det är fråga om en mycket välorganiserad fotbollsklubb, åtminstone på nätet; till exempel finns en sida som listar kvarglömda och upphittade saker. |
|
|
|
|
Förvånansvärt får resurser har satsats på att studera vad som väl närmast får beskrivas som en av de allra viktigaste aspekterna av idrott, nämligen idrottsföräldrarnas roll och funktion. Och det är förvisso inte bara i de välordnade skandinaviska idrottsorganisationerna som deras frivilliga insatser är av avgörande betydelse för barn- och ungdomsidrottens fortlevnad och utveckling, och därmed rekryteringen till senior- och elitidrott. I ett land som USA, där det offentliga på olika nivåer gärna ligger lågt och förlitar sig på enskilda individers initiativ, engagemang och aktiviteter, blir frivilligarbetet av stor betydelse inte minst i sektorer där det inte finns pengar att avlöna aktiva – som just barn- och ungdomsidrotten. Den amerikanske idrotts- och genussociologen Michael A. Messner har mobiliserat båda sina specialiteter i en studie av två idrottsorganisationer för barn och ungdom i South Pasadena, för baseball respektive fotboll (soccer). Susanna Hedenborg har läst hans nyutkomna It’s All for the Kids: Gender, Families and Youth Sports (University of California Press), och hon finner mycket i den som stimulerar teoriutveckling och inspirerar till empiriska studier om dessa frågor i vårt eget land.
|
Nytänkande i Eastbourne
|
|
|
 |
|
| Chelsea School ligger in attraktiv del av Eastbourne, och har fantastiska anläggningar. Ovans syn entrén till Queenswood Library. Det finns också idrottsanläggningar, laboratorier, ett newsroom för sportjournalist-utbildningen – med mera. |
|
|
|
|
Livaktiga University of Brighton på Englands sydkust har inom sin Chelsea School undervisning och forskning om skolämnet idrott, (Physical Edication), sport, motion, dans och fysiska aktiviteter ur olika synvinklar, inte minst kulturella. Man har samlat på sig ett stort antal namnkunniga brittiska idrottsforskare, och kvaliteten på forskare och forskning kan avläsas i att externa forskningsmedel till idrottsforskningen från 2001 till 2008 niodubblades till över 900.000 pund per år; under samma tid fördubblades antalet forskare, och avlagda doktorsexamina ökade från fem till 19. Aktiviteten kan också avläsas i den flitiga publiceringsverksamheten. Vi har nöjet att denna uppdatering publicera Mats Franzéns recension av ett av det mer spännande bokprojekten, en antologi från nätverket Brighton Image, Power and Space (BIBS), Image, Power and Space: Studies in Consumption and Identity (Meyer & Meyer Sport). Redaktörerna Alan Tomlinson och Jonathan M. Woodham har samlat åtta bidrag som från olika utgångspunkter undersöker möjliga skärningspunkter mellan formgivning och idrott som forskningsdiscipliner. Lite spretigt kanske, menar vår recensent som samtidigt konstaterar att kvaliteten på de enskilda bidragen är jämn och rätt hög.
|
Om män som klättrar
|
|
|
 |
|
| En klippa att bestiga för män och kvinnor. Spider Rock, en 230 miljoner år gammal, 244 m hög monolit i röd sandsten, i Canyon de Chelly National Park, Arizona. |
|
|
|
|
En begränsad del av idrottsforskningen sysslar med en begränsad del av idrotten, nämligen de så kallade extremsporterna. Man skulle kunna hävda att dessa moderna uttryck för behovet av fysisk aktivitet och äventyrslusta skulle vara intressantare för forskningen än mängden publikationer i ämnet antyder. Man kan med rätta hävda att forskning om det som ligger utanför normen, om företeelser som avviker från mainstream, är intressanta både i sig själv som för vad de säger om det normala, det vanliga. Ett exempel på att så är fallet är en ny bok av Victoria Robinson, etablerad och produktiv sociolog och genusforskare vid University of Sheffield. Boken, med arbetstiteln ”A Different Kind of Hard: Everyday Masculinities, Identity and Rock Climbing” kom ut 2008 på Berg Publishers med den beskedligare titeln Everyday Masculinities and Extreme Sport: Male Identity and Rock Climbing. Boken, som här recenseras av Åke Nilsén, är en studie av manliga klättrare och hur deras maskulinitets konstrueras i förhållande till den ”vanliga” mansrollen i samhället. Vår recensent saknar makronivå i Robinsons analys, men är överlag positiv till boken.
|
Om OS-industrin
|
|
|
 |
|
| Helen Lenskyj är en uppfriskande akademikertyp. Produktiv och hyllad, ger hon sig som nybliven pensionär ut på aktionssociologins barrikader: I februari annonserade hon att blivit medlem i ORN, Olympic Resistance Network, som motarbetar OS i Vancouver, ”No 2010 Olympics on Stolen Native Land”. |
|
|
|
|
På annan plats i denna uppdatering har vi konstaterat att de olympiska spelen för många är idrotten när den är som bäst, ädel tävlan, förbrödring, historiens vingslag, etc. Att det är mer med OS än så vet väl i och för sig även den gemene sportmedie-konsumenten, till exempel hamnade korruptionsskandalerna inom den internationella olympiska kommittén högt upp i medias nyhetsprioritering. Bojkottolympiaderna på 1980-talet bidrog inte heller till att höja spelens anseende. Några av de mest uppmärksammade dopningsfallen har inträffat under olympiska spel. Den olympiska rörelsen har försökt bättra på sitt anseende med så kallad Olympic Education, men nu kommer ännu ett dråpslag för rörelsen, i form av en ny bok av Helen Jefferson Lenskyj, professor i sociologi vid University of Toronto med böcker som A Lot to Learn: Girls, Women, and Education in the 20th Century, Out on the Field: Gender, Sport, and Sexualities, Inside the Olympic Industry och Best Olympics Ever?, The Social Impacts of Sydney 2000 bakom sig. I Olympic Industry Resistance: Challenging Olympic Power and Propaganda (State University of New York Press) undersöker hon olympismen och den olympiska rörelsen efter mutskandalerna och terrorangreppet den 11 september 2001. I sin sedvanligt grundliga recension av boken konstaterar Peter Dahlén att Lenskyj ger en intressant, tänkvärd och skrämmande bild av den olympiska rörelsen som en idrottens industriella supermakt.
|
Träningsfysiologi
|
|
|
 |
|
| Jens Bangsbo är numera professor vid Institut for Idræt i København. Han är före detta elitfotbollsspelare, FIFA- och UEFA-instruktör och perioden 2001-04 assistenttränare i Juventus FC. |
|
|
|
|
Idrott är många saker. Från forumets samhällsvetenskapliga och humanistiska perspektiv blir idrott lika med dess olika aspekter utifrån de forskningsperspektiv som den malmöitiska idrottsvetenskapens många samverkande discipliner erbjuder. Men idrott är större än vad som ryms inom forumets uppdrag, inom humaniora och samhällsvetenskap. Vi berör bara undantagsvis – och det med rätta – de naturvetenskapliga aspekterna av idrottsutövning; det vägvalet gjordes tidigt i utvecklandet av forumet. Men ibland så kommer det en idrottsmedicinsk eller fysiologisk text som vi av olika skäl vill uppmärksamma. Så är det med Jens Bangsbos nyutgivna lärobok för gymnasiet, Træningsfysiologi (Frydenlund), som vi bad vår physiologist-in-residence Torsten Buhre att läsa och recensera. Och boken kunde knappast fått en mer entusiastisk och intresserad läsare – man riktigt känner hur vår recensent längtar efter att komma ut till gymnasieelever med en sådan här lärobok i bagaget!
|
Flickor, pojkar och idrott
|
|
|
 |
|
| Karin Grahn är utbildad idrottspedagog och hararbetat som tränare och ledare, bland annat inom konståkningssporten. Hon är numera universitetslektor vid Göteborgs universitet. |
|
|
|
|
Trots årtionden av aktiv kamp för jämställdhet från olika kvinnoorganisationer, och trots att jämställdhet numera inkluderas i alla politiska partiers program och ständigt står högt på dagordningen i den allmänna politiska debatten, är till exempel löneskillnaden mellan män och kvinnor fortfarande 16 procent – lika stor som 1992; det skulle kosta 102 miljarder kronor att jämna ut skillnaden. Bristen på jämställdhet finns på de flesta samhällsområden, och självfallet också inom idrotten. Detta visar sig i fördelningen av resurser på olika sätt och i alla sammanhang, från träningstider i den lilla landsortsklubben till den svenska olympiska kommitténs prioriteringar. Hur kan detta komma sig? En som sökt komma jämställdhetproblematiken inom idrotten in på livet är Karin Grahn, som disputerade 2008 på avhandlingen Flickor och pojkar i idrottens läromedel: Konstruktioner av genus i ungdomstränarutbildningen (Göteborgs universitet). Grahn har studerat olika idrotters läromedel, såväl individuella som lagidrotter, såväl egenproducerade som läromedel framtagna av idrottsrörelsens eget studieförbund, och hon har analyserat synen på pojkar och flickor som den kommer till uttryck i text och bild i materialet. Suzanne Lundvall har läst Karin Grahns avhandling, och hon reserverar sig mot det stora antalet delstudier, syften och delsyften, frågeställningar och delfrågeställning, men anser att Grahns empiri och slutsatser fört vår kunskap i området framåt i väsentlig grad.
|
Dansk idrott som upplevelse
|
|
|
 |
|
| Henrik H. Brandt (f. 1967), som tillsammans med Rasmus Storm ställt samman rapporten om idrottens plats i dansk upplevelseekonomi, är till vardags direktör för Idrættens Analyseinstitut, och har en bakgrund på Jyllands-Postens sportredaktion. |
|
|
|
|
Det stora danska forskningsprogrammet ”Kunst, Kompetence, og Konkurrenceevne i den danske oplevelsesøkonomi” tillkom i samband med att Tuborgfonden fyllde 75 år och i det sammanhanget avsatte 6,2 miljoner danska kronor för forskning om dansk upplevelseekonomi vid Copenhagen Business School (CBS). Syftet var dels att kartlägga sektorn, dels att identifiera hinder för dess tillväxt, samt dels att utveckla ledningsverktyg för framtiden. Projektet är treårigt och bedrivs vid CBS:s forskningscentrum ”imagine.. Creative Industries Research”. De upplevelsebranscher som studeras i projektet är musik, film, design, datorspel, mode, media samt events/turism/sport. I juni 2008 presenterades på imagine.. de första åtta delrapporterna, däribland sex casestudier av vilka en behandlade idrotten, Idræt og sport i den danske oplevelsesøkonomi: Mellem forening och forretning, en antologi sammanställd av Rasmus K. Storm och Henrik H. Brandt vid Idrættens Analyseinstitut i København, och med bidrag från en rad forskare knutna till institutet. Vi gav boken till Harry Arne Solberg vid Trondheim Økonomiske Høgskole för en recension, och han finner för gott att gratulera författarna till en mycket intressant rapport.
|
Om sponsring
|
|
|
 |
|
| Team Berlin 1 är en klubb i den tyska huvudstaden som sysslar med synkroniserad konståkning. På klubbens hemsida finns diagrammet ovan, tillsammans med andra diagram och en övertygande argumentation för varför det är vettigt att satsa sponsorspengar på klubben. |
|
|
|
|
Med utvecklingen av modern idrott mot en mer kommersiellt hållbar uppbyggnad såväl av enskilda klubbar och föreningar, av evenemang, ligor och serier, som av övergripande förbund på nationell och internationell nivå, har två ganska skilda kulturer mötts och tvingat hitta gemensamma arbetsformer som kan överbrygga klyftorna och förebygga krockar och konflikter. Affärsvärlden, marknaden, har ovillkorliga krav på positiva ekonomiska resultat på till och med mycket kort sikt, medan idrotten till sin natur och av nödvändighet har ett längre verksamhetsperspektiv. Hur man kan förena dessa två krav i den vanligaste samarbetsformen mellan marknaden och idrotten handlar Guy Mastermans senaste bok Sponsorship: For a Return on Investment (Elsevier Butterworth-Heinemann). Och Masterman, som är docent och ledare för Division of Sport Science, Northumbria University, är framgångsrik i sitt försök att hitta vägar att överbrygga möjliga problem och motsättningar, menar vår recensent Viktor Magnusson, även om han till stor del lämnar mindre, lokala klubbar och föreningar i sticket.
|
Idrottsturism
|
|
|
 |
|
| Är en skidsemester i Österrike en form av drottsturism? Eller en resa till Båstad för att från läktarplast avnjuta tennis? Och vad är det att följa ett fotbolls-VM eller ett OS på plats? |
|
|
|
|
Tjänstgörande redaktör, som en gång kämpade med att göra ämnet rättssociologi relevant genom att definiera den bindestreckvetenskapen med utgångspunkt i en fusion av de två ursprungsdisciplinerna, ler igenkännande vid läsningen av Christian Widholms recension av den omfångsrika antologin Sport & Tourism: A Reader, sammanställd av Mike Weed och utgiven av Routledge förra året. Här handlar det också om att bygga en ny akademisk forskningsdisciplin, att definiera in och ut de olika varianter som kan finnas – ja det är nästan som ett varumärkesbyggande. Weed är den ledande entreprenören på området, och kan utifrån sin position som redaktör för den akademiska tidskriften Journal of Sport & Tourism med viss auktoritet styra utvecklingen i området. Och förvisso är det ett forskningsområde som behöver byggas. Mellan en femtedel och en fjärdedel av all turism i världen är förknippad med idrott, och andelen är stadigt tilltagande. Widholm pekar på problemen med gränsdragning och relaterar personliga upplevelser av turism och idrott – men är det idrottsturism?
|
Kritik av kommersialismen
|
|
|
 |
|
| David L. Andrews utsågs i jauari att hålla årets lan G. Ingham Memorial Lecture vid Miami University, Ohio. Den 17 februari talade Andrews under rubriken ”Leaner and Meaner? The Perils of McDonaldizing the Academy and Kinesiology”. |
|
|
|
|
Det händer inte sällan att man stöter på hållningar till sportens moderna utveckling som i aningslöshet närmar sig rena knäfallen inför den ohämmade kommersialiseringen av elitsporten, med åtföljande trickle-down-effekter ner i seriesystem och åldrar. En som inte kan anklagas för sådant okritiskt anammande av kapitalismens och kommersialismens kolonisering av sporten är sociologiprofessorn David L. Andrews vid Dept. of Kinesiology, University of Maryland. Andrews’ övergripande forskningsperspektiv är den sociologiska betraktelsen av sport i det senkapitalistiska samhället. Sporten, menar han, är av intresse främst för att den erbjuder en avslöjande bespegling av samhället och dess utveckling generellt. På hans universitetshemsida finns en detaljerad forskningsstrategi, och artiklarna i hans senaste bok, Sport—Commerce—Culture: Essays on Sport in Late Capitalist America (Peter Lang Publishing Group) faller tydligt in i hans plan. Daniel Arvidsson recenserar boken här på forumet, och han imponeras av Andrews’ beläsenhet när det gäller såväl sociologins klassiker som de senaste årens idrottsforskning. ”Det är så sportforskningen är när den är som bäst!”
|
Två böcker om hästsport
|
|
|
 |
|
| Mary Wanless berättar gärna om när en av hennes elever kom hem från en USA-resa med en bumper sticker, bildekal, med texten ”Put something exciting between your legs, ride a horse”. Freud, säger hon, skulle ha gillat det! |
|
|
|
|
Hästsport skiljer sig i åtminstone ett viktigt avseende från alla andra sporter, nämligen i det att utövaren arbetar med ett levande material, om man så säger. Att materialet är i rörelse är inte unikt, allt från skidsport till motorsport är exempel på det, men att ekipaget utgörs av två levande varelse är helt unikt, och ställer självfallet mycket speciella krav på den mänskliga utövaren vad gäller såväl skötsel, träning som tävling, och träning i det här fallet av såväl ryttare som häst. Forumets specielle korrespondent i hästsportfrågor, Susanna Hedenborg, har läst två nya hästsportböcker som på olika sätt illustrerar sportens unicitet. Introduction to Equestrian Sports (Landlinks Press) är skriven av australiensaren Kate Luxmoore, och behandlar tävlingssport med hästar för huvudsakligen yngre ryttare, ibland mycket unga ryttare, men lägger stor tyngd vid skötseln av hästen i samband med träning och tävling. Engelskan Mary Wanless, närmast legendarisk för sitt revolutionära tänkande inom hästsporten där hon beaktar de senaste rönen inom idrottspsykologin, biomekaniken och andra vetenskaper, har vidareutvecklat sin Ride with your mind-metod i en ny bok, Ride With Your Mind Clinic: Rider Biomechanics – Basics to Brilliance (Kenilworth Press). Här är det ryttaren som står i centrum, och Wanless ägnar en del utrymme att sätta ord på känslan i samspelet med hästen.
|
En dansk kanon
|
|
|
 |
|
| Bjarne Riis var länge en av Danmarks mest hyllade idrottshjältar, ja kanske den främste. Fram till maj 2007, vill säga, då han medgav att han varit dopad under i stort sett hela sin karriär som tävlingscyklist. Och då rök han ut ur den danska elitidrættens kanon. |
|
|
|
|
Vad är en kanon? Alltså ka´non, inte kano´n. Enligt Nationalencyklopedin är det en ”gällande samling av heliga skrifter t.ex. i den kristna kyrkan”, och utvidgat, ”förteckning”, till exempel ”litteraturhistoriens kanon”. Romerska canon och grekiska kanan betyder stav, måttstock, tabell. Kanon var på allas läppar för några år sedan, då dåvarande danske kultur- och idrottsministern Brian Mikkelsen drog igång arbetet med att skapa en dansk kulturkanon, en propós som väckte uppmärksamhet framför allt på grund av Danmarks officiella invandringspolitik, som milt uttryckt var ganska återhållsam (vissa talade till och med om främlingsfientlighet). Mikkelsen, som numera är justitieminister, har ofta visat att han uppfattar idrott som ett kulturuttryck, även om kritisk idrottsforskning just inte faller honom på läppen. Och nu föreligger Eliteidrættens kanon, sammanställd av Else Trangbæk, Rasmus Bech och Rama Pryce, och utgiven av Syddansk Universitetsforlag. Här presenteras elva idrottare/idrottslag i var sitt kapitel, traditionella hjälteberättelser enligt vår recensent, John Hellström, som vet en hel del om sådant. I sin välskrivna och väl underbyggda bedömning av boken – och av fenomenet – pekar vår recensent på rät- och avigsidorna med kanonisering i allmänhet och av idrottens utövare i synnerhet, och på problematiken som omger ett sådant projekt – och han funderar på vem eller vad som skulle ingå i en svensk motsvarighet.
|
Dopningsjägaren Ljungqvist
|
|
|
 |
|
| Här tar Arne Ljungqvist emot stiftelsen REN IDOTTS pris 2006 ”för att han under nära fyra decennier kraftfullt och med stort engagemang, såväl nationellt som internationellt, arbetat för en dopingfri och rättvis idrott för alla”. |
|
|
|
|
När vi i dessa spalter då och då i svepande ordalag beskriver idrottens moderna utveckling med termer som globalisering, kommersialisering, professionalisering, medialisering, så är det en oerhört viktig, kanske avgörande aspekt av dagens tävlingsidrott som inte fångas in – dopningen, och med den antidopningsarbetet. Bruket av prestationshöjande medel inom idrotten fullkomligt exploderade från 1970-talet och framåt, vilket till dels svarade mot kraven som den allmänna utvecklingen ställde på enskilda atleter. Ungefär parallellt, men med viss eftersläpning, har den internationella idrottens organisationer utvecklat ett aktivt antidopningsarbete, främst manifesterat i WADA, World Anti-Doping Agency. En av de ledande personerna i kampen mot dopning, ja kanske den främste, är den svenske läkaren Arne Ljungqvist, som från toppositioner i WADA och den internationella olympiska kommittén lett det internationella antidopningsarbetet under det senaste kvartsseklet. På sin ålders höst har han utkommit med en memoarbok, Dopingjägaren Arne Ljungqvist (Ersatz), skriven av Göran Lager på basis av intervjuer med Ljungqvist gjorda av Lars Lundberg. Dag Vidar Hanstad, som forskar i dopningsfrågor vid NIH, och som har läst Ljungqvist-biografin för forumets räkning, tycker att de privata inslagen ger mer än de som handlar om dopning. Vår recensent menar dessutom att biografin bär spår av att Ljungqvist befunnit sig en bit ifrån skrivprocessen.
|
dans dans dans
|
|
 |
|
|
Lis Engel, författaren till dans dans dans, är disputerad forskare och lektor vid Institut for Idræt, Københavns Universitet. Att hon inte är obekant med dansens praktik framgår av bilden ovan.
|
|
|
|
Dansen får allt större utrymme i såväl skolans idrottsundervisning som i vuxnas val av frivilliga fysiska aktiviteter. Och det är lätt att förstå; när man väl kastat av sig de fördomar och vanföreställningar som dans utanför balettakademierna omges av blir det uppenbart att dans har många fördelar framför joggning och löpning och andra liknande aktiviteter, däribland det kreativa, konstnärliga uttrycket, liksom, och delvis till följd av detta, den tydligare kopplingen till det psykiska välbefinnandet. Det ökade intresset för dans manifesterar sig också i utgivningen av böcker om dans. I Norden är det främst dansk idrottsforskning som kommit att syssla med dans, och på Institut för Idræt vid Københavns Universitet finns en självklar tyngdpunkt för detta konstnärliga och kroppsliga uttryck i form av trion Lis Engel, Helle Winther och Charlotte Svendler Nielsen. Lis Engel har nyligen publicerat boken dans dans dans: Ideer i teori og praksis (Frydenlund). Britt-Marie Styrke, som själv forskar och skriver om dans och danspedagogik och snart disputerar vid Umeå universitet på en avhandling om den svenska danspedagogikens framväxt, har läst Lis Engels bok för forumets räkning, och hon konstaterar att boken ger spännande infallsvinklar på konstarten dans, och fyller behov inte minst i ett svenskt sammanhang.
|
Sport och medier
|
|
|
 |
|
| Detta är ett av flera förslag från den brittiska satirtidskriften Bad Idea på hur Sport Media Group (SMG), som publicerar Sunday Sport och Daily Sport, skulle kunna bättra på lösnummer-försäljningen och därmed rädda det svårt skuldsatta företaget. |
|
|
|
|
När vi i svepande ordalag talar om sportens utveckling under det senaste kvartsseklet så är det några centrala, stavelserika begrepp som kommer till användning: globalisering, kommersialisering, professionalisering, och inte minst medialisering, varmed avses den allt starkare kopplingen mellan idrott och medier på i stort sett alla nivåer. Det talas i sammanhanget om ett närmast symbiotiskt förhållande mellan sport och medier; dock är det knappast så att de går upp i varandra, och man kan föreställa sig att medier idag utan sporten, om än knappast sporten utan medierna. Sport och medier forskas det således om, och i höstas utkom forumets mångårige och flitige medarbetare, tillika førsteamanuensis vid Universitetet i Bergen, Peter Dahlén med en bok med titeln Sport och medier: En introduktion (IJ-forlaget). På drygt 600 sidor och i 19 kapitel går Dahlén igenom ett stort antal medier och kartlägger deras betydelse för sporten, och omvänt: dagspress och etermedier, populärkulturella och digitala medier, och därutöver ett antal ytterligare aspekter av samspelet mellan sport och medier. Vi bad Göran Eriksson, själv sportmedieforskare och -lärare, om en recension, och vi fick en grundlig och kritisk genomgång av boken i retur. Enligt Eriksson fyller boken definitivt ett hål i kurslitteraturutbudet och är en imponerande genomläsning av ett expanderande forskningsfält. Dahléns heltäckande ansats och ambitiösa kartläggning av forskningsläget på alla avsnitt av sportmedieområdet har dock, menar vår recensent, skett på bekostnad av teoretiskt djup och övergripande sammanhang.
|
Friluftsliv
|
|
|
 |
|
| Friluftsliv, ”verksamheter ute i det fria vanl. för längre tid och i vildare natur” enligt NE, kan bland annat ta sig formen av kanotsemester. |
|
|
|
|
Den fulla omfattningen av begreppet idrott är ibland svår att fånga; vi tenderar att tänka i termer av till exempel det ökade antalet sporter som accepteras av IOC eller av nationella olympiska kommittéer eller andra idrottsorganisationer. Men den typen av definitioner räcker inte särskilt långt, och lite klokare kan man bli om man beaktar innehållet i idrottslärarutbildningarna – och i skolämnet idrott. Ta friluftsliv. Är det idrott? Det är nog inte en sport, där brukar tävlingsmomentet vara utslagsgivande. Men är det idrott? Många skulle nog säga nej, men det är mycket närliggande, lite som dans, motion och andra fysiska aktiviteter som ligger utanför tävlandets domän. idrottsforum.org gör i alla händelser bedömningen att friluftsliv ligger inom dess intressesfär, så att säga, och kommer med början i denna uppdatering att recensera några böcker som berör friluftsliv. Först ut är Bjørn Tordssons minor classic på området, nu i dansk översättning av Torbjørn Ydegaard, Perspektiv på friluftslivets pædagogik (CVU Sønderjylland University College). Boken recenseras av nyblivne doktorn på en PhD-avhandling om friluftsliv i Danmark, Søren Andkjær (för övrigt en av de friluftsböcker vi återkommer till senare i vår). Tordssons välskrivna och personliga bok bjuder på inspirerande läsning, menar vår recensent, som dock uttrycker vissa tvivel rörande bokens lämplighet som kurslitteratur på högre nivåer.
|
Det vackra spelet – är det kört?
|
|
 |
|
|
Ett helt annat ”beautiful game”, ett så kallat fussball-spel, designat och konstruerat av GRO Design och TIM modelmakers. Just detta spelet heter faktiskt ”The Beautiful Game”, och presenterades på designmässan i Milano 2008.
|
|
|
|
Var det bättre förr? Denna fråga ställdes till människor på gatan i Falkenberg av lokaltidningen Hallands Nyheter. En äldre dam svarade ”Ja, det var mindre våld och nedskärningar”. Hade frågan varit ”Var fotbollen bättre förr?”, och ställts till fotbollsentusiaster som var med ”förr”, så hade svaret säkerligen blivit något i stil med ”Ja, det var mindre kommers på den tiden”. För det finns en tankeström i fotbollens supportermassa som bygger på ett motstånd mot det som i andra sammanhang ses som tecken på sportens positiva utveckling – kommersialisering och professionalisering, och som signalerar en längtan tillbaka till den tänkta idealismen som fanns ”förr”, i fotbollen som i andra sammanhang. Så ser det inte ut längre, och för många som älskar det vackra spelet är det därmed helt kört. En av dessa diehard-idealister, emeritusprofessorn i företagsekonomi John Samuels, har skrivit en bok om sin sorg där han redan i titeln helt sonika konstaterar att The Beautiful Game is Over: The Globalisation of Football (Book Guild), Vi bad Matti Goksøyr om en recension, och vi har i retur fått en nyanserad, kunnig och välskriven recension som tar tillvara författarens idealism och nostalgi såväl som hans ekonomiska kompetens och därpå baserade initierade analys av utvecklingen inom i första hand engelsk klubbfotboll.
|
Rapporter från fotbollens hemland
|
|
|
 |
|
| Den ende utländske författaren i boken, och den ende som Frank Östergren lyfter fram, är holländaren Simon Kuper, vars bok om Ajax recenserats på idrottsforumorg. |
|
|
|
|
Det nya årtusendet förde bland mycket annat med sig en helt ny spelare inom svensk sportjournalistik. Fotbollsmagasinet Offside, vars första nummer utkom i början av år 2000, har med sin djuplodande journalistik höjt ribban för det svenska fotbollsreportaget – och förmodligen också haft visst inflytande på idrottsreportaget i allmänhet. År 2002 fick Offside Stora journalistpriset i kategorin Årets förnyare, och har dessutom fått en rad andra utmärkelser. Från att ha startat som ett kvartalsmagasin utkommer tidskriften numera med sju nummer per år. Från och med 2004 är Offside också ett bokförlag, med ett tiotal böcker i backlisten. Den senaste heter Home, Draw and Away: Bland vinnare och förlorare i fotbollens hemland, artiklar om engelsk fotboll sammanställda av Tobias Regnell och Henrik Ystén. Vi bad Frank Östergren om en recension, och hans reflektioner kring boken, svensk sportjournalistiks villkor och Offsides publicistiska huvudfåra utmynnar i ett önskemål om en ny inriktning, texter om obruten mark. ”Det är dags att göra sig obekväm på kulturredaktionerna.”
|
Besvärande svagheter
|
|
|
 |
|
| Järvsöfaks, en av Sveriges mest framgångsrika travhästar, och därtill kallblod, var utlånad till högvakten i augusti 2007, med kusken Jan-Olov Persson i sadeln. Foto: Fredrik Sandberg. |
|
|
|
|
Fredagen den 12 januari 2007 disputerade Sara Berglund i etnologi vid Lunds universitet, på avhandlingen Vägen till vinnarcirkeln: Travhästen och dess människor mellan sport och spel (Gidlunds Förlag). Fakultetsopponent var den norske kulturvetaren Olav Christensen, Universitetet i Oslo, som uppenbarligen saknade djupare akademiska insikter i såväl etnologi som travsport. Forumredaktören var, som sig bör, på plats i Kulturens auditorium i Lund, och rapporterade på löpet den 17 januari om ett tevemorgonsoffalikt samtal, informativt, trivsamt, ofarligt, och efterlyste en mer kritisk hållning och analytisk skärpa från opponentens sida – visserligen med risk för att det blivit mindre trivsamt men med möjligheten att det blivit akademiskt relevant. Nu publicerar forumet en recension av Sara Berglunds avhandling, och för den svarar hästägaren och idrottshistorikern Leif Yttergren. Vår recensent pekar på en rad besvärande svagheter i framställningen, svagheter som över huvud taget inte berördes av opponenten. Det hade, om dessa brister kommit i dagen, kanske blivit en riktig doktorsdisputation, den process där respondenten ska uppvisa, och opponenten ifrågasätta, vetenskaplig skicklighet vad gäller teori och metod, och där presentationen av avhandlingsprojektet, analyser och slutsatser ska stå i centrum för uppmärksamheten.
|
Dans och globalisering
|
|
|
 |
|
| Sherry Shapiro har skrivit ytterligare tre böcker om dans, Dance Power and Difference: Critical and Feminist Perspectives in Dance Education; Pedagogy and the Politics of the Body: A Critical Praxis; och Body Movements: Pedagogy, Politics and Social Change |
|
|
|
|
Globaliseringen lämnar ingen aspekt av mänsklig verksamhet orörd, och minst av allt sådana verksamheter som rör kropp, rörelse och fysisk aktivitet, kanske för att dessa uttrycksformer är universellt mänskliga – globala, så att säga, till sin natur. Analyser i bokform om globaliseringens effekter på diverse sporter och idrottsliga aktiviteter har duggat tätt de senaste åren, och nu har turen kommit till dansen. Som konstnärlig uttrycksform har dans länge varit internationell, eller global, om man vill. Såväl dansare som koreografer har verkat på den internationella scenen, samtidigt som det länge funnits en strävan i lokalsamhällen att bevara och utveckla traditionella dansformer. I detta läge släpper så Human Kinetics en ny bok, Dance in a World of Change: Reflections on Globalization and Cultural Difference, ett antal internationella texter samlade av Sherry B. Shapiro, professor vid Dept. Of Dance and Theatre och chef för Women’s Studies, Meredith College, Raleigh, NC. Helle Winther menar i sin bitvis entusiastiska recension att boken är välkommen och rekommenderad läsning för alla som är intresserade av kropp, globalisering och kultur.
|
Tjejerna i stallet
|
|
|
 |
|
| Lena Forsbergs lic-avhandling rönte stor uppmärksamhet i Sverige och internationellt. I oktober 2008 bjöds hon in till ”stallfika” på Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm för att berätta om sin forskning, i anslutning till uppsättningen av Upp i sadeln av Margareta Garpe et al. |
|
|
|
|
Unga tonårstjejer som under några år fostrats i stallet, det vill säga frivilligt och obetalt och ofta utan vuxnas inblandning jobbat med djur som lätt väger ett halvt ton – ridit, ryktat, mockat och servat dem – blir självständiga och framgångsrika vuxna kvinnor i karriären. Denna insikt spreds i media för något år sedan, och tjänstgörande redaktör, med flera väninnor med den bakgrunden, nickar och instämmer. Möjligen emanerade denna nyhet ur Lena Forsbergs forskning vid Luleå tekniska universitet, som hösten 2007 resulterade i licentiatavhandlingen Att utveckla handlingskraft. Om flickors identitetsskapande processer i stallet. Hästsporten är en av Sveriges största idrotter, och en av de mest underbeforskade; inte minst gäller forskningsunderskottet stallkultur och hästtjejer. Och inte oväntat välkomnar vår recensent Helena Tolvhed Forsbergs avhandling, och inte bara på grund av forskningsobjektet. Av Tolvheds kunniga recension framgår att boken innebär en betydande vidgning av kunskapen om tjejer och stallkultur på svensk botten, men också i väsentlig grad rörande flickors identitetsskapande.
|
Om handikapp för idrottslärare
I slutet av förra året rapporterades i radio att svenska skolungdomar med funktionshinder sällan fick vara med när resten av klassen hade idrott. Istället uppmanades de att studera andra ämnen eller på annat sätt sysselsätta sig på egen hand. Ordförande i Svenska Idrottslärarföreningen lade skulden på kommunerna som ansvariga för resurstilldelningen, men påpekade också att idrottslärarna, som ofta känner att de inte räcker till, behöver bättre utbildning i anpassad fysisk aktivitet. Hon menade också att de borde ställa krav på sina skolledningar. Man kan diskutera om det är riktigt att en så viktig sak som resurstilldelningen till funktionshindrade ska ligga på kommunerna; här behövs förmodligen nationella program finansierade över statsbudgeten. Men ansvaret för att utbilda idrottslärare till att också kunna lära ut anpassad fysisk aktivitet ligger på idrottslärarutbildningarna. Och en lärobok i det ämnet finns nu, Paraeducators in Physical Education: A Training Guide to Roles and Responsibilities redigerad av Lauren J. Lieberman (Human Kinetics). Boken, som här recenseras av Anne-Merete Kissow, är i första hand avsedd för utbildning av resurs- eller stödlärare, men fungerar säkert bra för att komplettera idrottslärarutbildningen inom ett viktigt område.
|
|
|
Idrottens engelska rötter
|
|
|
 |
|
| När Norridges bok kom ut var det särskilt en sak som väckte uppmärksamhet, nämligen att han visade att Jane Austen i Northanger Abbey (1799) skriver ”cricket, baseball, riding on horseback”. Det finns i USA en utbredd villfarelse att baseball uppfanns av Abner Doubleday (1819–1893) c. 1840. I själva verket anses baseball numera vara en variant på en engelsk sport, rounders. |
|
|
|
|
Tjugohundratalets första årtionde har sett en rad böcker utgivna i det förenade konungariket Storbritannien och Irland som reflekterar över den egna identiteten i det ena eller andra avseendet, gärna med ett historiskt perspektiv men med avstamp i samtiden och med framåtriktad blick, inte sällan med synbar glimt i ögat. Notabla verk i denna genre är Jeremy Paxmans The English: A Portrait of a People, Storrys och Childs editerade British Cultural Identities, och A.N. Wilsons The Victorians. Också idrottsfältet har begåvats med en bok i denna fåra, Can We Have Our Balls Back, Please: How the British Invented Sport (and then almost forgot how to play it) av Julian Norridge (Penguin Books). Norridge är knappast historiker av facket, konstaterar vår recensent Leif Yttergren inledningsvis, med anledning av att boken saknar referenser och noter och även den konsistens i uppföljningen av väckta frågeställningar som den akademiska forskningstraditionen påbjuder. Men icke desto mindre serverar författaren välskrivna introduktioner till ett antal ”engelska” idrotter, och boken fungerar väl som en populärvetenskaplig Einführung till brittisk idrottshistoria.
|
Motionera mera!
|
|
|
 |
|
| LeighAnn Forsyth disputerade i psykologi vid West Virginia University. Efter tjänstgöring vid Brown University School of Medicine och Cleveland State University är hon numera privatpraktiserande klinisk psykolog som specialiserar sig inom bland annat ätande- och viktproblem samt stress. |
|
|
|
|
Det är nyttigt, för att inte säga viktigt, att motionera. Om detta råder idag närmast total konsensus bland läkare, idrottsforskare och egentligen alla med någon slags insikt i hur människan är konstruerad och fungerar. Det är sålunda ett mål i sig att få människor att bli fysiskt aktiva, och den uppgiften kan sägas åligga alla som har något inflytande över människors beteende; skolan spelar här en helt avgörande roll, naturligtvis, men också människor som för länge sedan slutat skolan måste nås – ute på arbetsplatser och i andra sociala sammanhang där människor samlas måste olika program sättas i stånd för att få folk att röra på sig. Det är knappast ägnat att förvåna att det finns böcker om hur man åstadkommer beteendeförändring i det här avseendet, och Erwin Apitzsch har läst en av dem, Motivating People to Be Physically Active: Second Edition av Bess H. Marcus och LeighAnn H. Forsyth (Human Kinetics). Boken innehåller bland annat en femstegsplan för att stimulera till fysisk aktivitet. Vår recensent är positiv till boken, men hade önskat sig något fräschare referenser.
|
Fotboll och rasism
|
|
|
 |
|
| En av idrottsrasismens mest emblematiska bilder föreställer den australiske fotbollsspelaren (Australian rule) Neil ”Nicky” Winmar, när han i en match 1993 efter rasistiska kommentarer från läktaren lyfte på tröjan och stolt pekade på sin hudfärg. |
|
|
|
|
Rasism definieras oftast som föreställningen att det finns raser som bestäms av yttre karakteristika vilka motsvaras av nedärvda mentala eller intellektuella anlag, och att kvaliteten på dessa i sin tur bestämmer rasens position i ett slags rashierarki. Ras blir således den faktor som bestämmer hur en enskild människa bemöts och behandlas. Rasismen återfinns överallt, både hos individer och institutioner, och diskriminering på grund av ras förekommer i alla samhällen, om än mer eller mindre. Hat och våld är andra uttryck för rasismen, och idrottens värld är på intet sätt förskonad från detta. Boxning är ett tidigt exempel. Asiatiska och västindiska cricketspelare har varit utsatta för rasistiska utfall, liksom icke-vita rugbyspelare, och därtill golfens okrönte konung Tiger Woods. Det vita Amerikas ointresse för friidrottens löpgrenar är ett exempel på rasism. Idag är rasismen mest påtaglig inom fotbollen; svarta spelare i europeiska klubblag utsätts regelmässigt för hån och förakt från publiken; inte minst i Spanien är detta vanligt. Svarta är i princip utestängda från fotbollsklubbarnas ledning och administration. En som studerat rasismen inom fotbollen är den cypriotiske sociologen Christos Kassimeris, och nu finns hans forskning i bokform, i European Football in Black and White: Tackling Racism in Football (Lexington Books). Allan Bennich Grønkjær, som också skriver om dansk fotbollshistoria för idrottsforum.org (med David Holt Olsen), har läst Kassimeris’ bok, och han rekommenderar den varmt, inte minst på grund av ämnets höga aktualitet; men han finner också i boken exempel på svårigheterna med att tvingas förlita sig på sekundärlitteratur i översättning.
|
Introduktion till dopning
|
|
|
 |
|
| Recensenten kritiserar Waddington och Smith för att de återger en tvivelaktig ”studie” av Gabe Mirkin (bilden) som visade att hälften av tillfrågade atleter sade sig vara villiga att ta ett magiskt piller som skulle ge dem olympiskt guld, även om priset var säker död inom fem år. Undersökningen har senare replikerats av Goldman & Klatz med liknande resultat och med likartad dubiös metodologi och analys. |
|
|
|
|
Det förefaller vara ett rimligt antagande att den stora idrottsälskande allmänheten har en ganska okomplicerad hållning till dopning i sport. Antingen accepterar man bruket av prestationshöjande medel, eller, vilket sannolikt är den i särklass vanligaste hållningen, anser man att det inte hör hemma inom tävlingsidrotten. Den idrottsvetenskapliga – i vid mening – synen på dopning är annorlunda. Där finns betydligt fler och starkare röster som argumenterar för en legalisering av dopning, inte minst inom idrottsfilosofin. Där finns naturligtvis också de som tar kraftfullt avstånd från bruket av droger. Och så finns där ett antal forskare som väljer att forska och resonera om dopning utifrån en opartisk, objektiv position, varvid man vid sidan om kartläggning av det faktiska bruket på individnivå också studerar strukturella omständigheter som leder till dopning, och vid sidan av utvärderingen av antidopningsarbetets effektivitet för att minska dopningen studerar också effekterna på idrottarna i form av till exempel integritetskränkningar. Ask Vest Christiansen har läst en bok som introducerar företeelsen dopning på just detta senare, neutrala sätt, An Introduction to Drugs in Sport: Addicted to Winning av Ivan Waddington och Andy Smith (Routledge). Christiansen finner mycket att uppskatta i boken, och även givet några besvärande missar kan han varmt rekommendera boken som en solid introduktion till dopningsproblematiken, kunnig, välskriven och lättläst.
|
Extrem filmning
|
|
|
 |
|
| Todd Grossman har tre tips för extremfilmare: 1. Säkerhet är A och O (särskilt viktigt när man följer den man filmar); 2. Övning ger färdighet; och 3. Skaffa rätt utrustning. |
|
|
|
|
Det närmast intima samspelet mellan idrott och medier är ständigt i idrottsforskningens sökare. Det talas om symbiosen mellan de två, och då handlar det om makronivån där stora pengar och tjänster byts mellan idrotten, sponsorerna och media. Men naturligtvis finns det kopplingar mellan idrott och medier också på andra nivåer. Ta till exempel alla bilder och filmer av extremsportutövarnas dödsföraktande tricks på snöhöljda bergstoppar eller i avancerade skateparker. De finns på Internet, till exempel på Youtube, och de visas i speciella TV-kanaler världen över. Det är medierad idrott när den är som viktigast, eftersom det är ganska få som någonsin har en chans att se deras utövande i verkligheten. Om hur det går till att filma extremsport handlar Todd Grossmans bok Shooting Action Sports: The Ultimate Guide to Extreme Filmmaking (Elsevier Focal Press). Grossman var själv en framstående skateboard-, snowboard- och inlineåkare när han började filma under utövandet. Så småningom skaffade han sig en formell filmutbildning och startade ett produktionsbolag, och därifrån är inte steget långt till att skriva en egen manual. Marit Nybelius har läst Grossmans handbok i extremsportfilmning, och rekommenderar den för amatörer, om än inte för akademiskt bruk.
|
Hyllning till Mangan
|
|
|
 |
|
| J.A. Mangan, här på en konferens i Kina i september i år, är på intet sätt okontroversiell. Många brittiska idrottsforskare anser att han står för ett föråldrat synsätt på idrottshistoria, och att han dessutom står i vägen för en ny generation iodrottsforskare, inte minst genom sitt hårda grepp över Routledge-förlagets utgivning av idrottshistorisk litteratur. |
|
|
|
|
James Anthony Mangan är en sann legendar inom brittisk och internationell idrottshistoria. Numera är han pensionerad, även om det inte märks på annat sätt än genom festskrifterna; hans egen produktion är opåverkad och därmed fortfarande omfattande. Mangan är ledamot av Royal Historical Society, professor em. vid University of Strathclyde, grundare och vetenskaplig redaktör för The International Journal of the History of Sport och grundare och redaktör för tidskrifterna Sport in Society och Soccer and Society samt för bokserien “Sport in the Global Society” på Routledge. Han senaste monografi, Soccer's Missing Men: Schoolteachers and the Spread of Association Football (med Colm Hickey) utkommer senare i år på Routledge. Annika Eliasson har läst en hyllningsantologi från 2007, Modern Sport: The Global Obsession: Politics, Religion, Class, Gender. Essays in Honor of J.A. Mangan sammanställd av Boria Majumdar & Fan Hong (Routledge).
|
IFI 100 år!
|
|
|
 |
|
| Fastställandet av årtalet 1909 som start för akademisk idrottsforskning vid Københavns Universitet baseras på att Johannes Lindhard anställdes som docent i gymnastikteori det året. Här ses han till höger, flankerad at August Krogh, som 1920 fick Nobelpriset i fysiologi/medicin för forskning han bedrivit med bland andra Lindhard. |
|
|
|
|
Inom idrottsforskningen pratar man ofta, med Alan Guttmann, om begreppet sportifiering eller försportligande, den process som beskriver övergången från rituella fysiska spel och lekar till tävlingsidrott i modern mening. På ett likartat sätt kan man tala om försportligandet av akademin, av forskning och högre utbildning. Den processen började vid olika tidpunkter i olika länder och olika vetenskapliga discipliner – till exempel utfördes idrottspsykologiska experiment av Norman Triplett i USA redan på 1890-talet, medan den första utexaminerade idrottsvetaren i Storbritannien lämnade Liverpool Polytechnic 1975. Svenska Gymnastik- och idrottshögskolan grundades 1913, men ämnet gymnastik hade introducerats vid Københavns Universitet redan 1909. Just det, för precis 100 år sedan. Exakt när Institut for Idræt bildades har inte kunnat fastställas, men det är i dess hägn idrottsforskningen vid KU bedrivs numera, och det är där man på olika sätt firar 100-årsjubileet. Bland har man givit ut en jubileumsbok, Forskning i bevægelse: Et nyt forskningsfelt i et 100-årigt perspektiv, sammanställd av Anne Lykke Pulsen med flera, och utgiven av universitetsförlaget Museum Tusculanum. Vi bad Pia Lundquist Wanneberg om en recension, som vi dessutom gärna ville kunna publicera under jubileumsåret, och det fick vi, en grundlig genomgång av en imponerande och spännande hundraårig vetenskapshistoria, präglad av såväl dialog som kamp. Vår recensent uppfattar också boken som en utmaning inför GIHs stora jubileum 2013.
|
Sport och pengar
|
|
|
 |
|
| University of Chicago lyfter stolt fram sin expert på sportekonomi, Allen Sanderson, Senior Lecturer på Dept. of Economics. Sanderson gick ut dagarna innan IOCs beslut om vem som skulle arrangera sommarspelen 2016 och varnade för glädjekalkyler vad gäller såväl kostnader som intäkter till följd av OS. Och som vi vet nu så slapp Chicago att Sandersons dystra kalkyler realiserades. |
|
|
|
|
Ekonomi spelar en allt viktigare roll i sportens verklighet, liksom i utbildningar i sport management och i idrottsvetenskaplig forskning. Man kan ibland förledas att tro att detta handlar om sportens omtalade kommersialisering, men det är bara riktigt till en del och kanske en mindre del. Det handlar i betydligt större utsträckning om att sportfältet i de nordiska länderna präglats av den specifika nordiska modellen för idrottens organisering, det vill säga frivillighetens och idealismens primat. I och med den globala integreringen av all idrott har det blivit mer eller mindre uppenbart för alla inom sportfältet att det numera måste finnas företagsekonomisk kompetens tillgänglig i klubbar och föreningar och idrottens övriga organisationer, hålla ordning på ekonomi och skatter, för att kunna arrangera tävlingar, handskas med sponsorer och med aktivas löner, etc etc. Senare års bokflod bekräftar detta, inte bara på nordisk botten utan internationellt, och en nyutgiven bok som flutit i land på forumets domän är Sports Economics: Theory, Evidence and Policy av Paul Downward, Alistair Dawson och Trudo Dejonghe (Elsevier Butterworth-Heinemann). En viktig bok, tycker forumets recensent Björn Anders Larsson.
|
Idrottspsykologi med Plate & Plate
|
|
|
 |
|
| Anders Plate är specialist i allmänmedicin och arbetar som distriktsläkare. Han kommer dagligen i kontakt med människor i olika typer av obalans och är fascinerad av människors inneboende kraft. |
|
|
|
|
Barn och unga i idrotten måste värnas, det är en omhuldad ambition i den organiserade idrottsrörelsen. Det finns förvisso mycket att värna dem från, idrotten har många mörka sidor, vilket tidigare har behandlats i dessa spalter; det handlar om sådana saker som att ungdomar pressas/pressar sig för hårt, tidig selektering och utslagning, fysiska skador, sexuella trakasserier och övergrepp, mobbning… listan kan göras lång. Det finns forskarkrav på en mer medveten implementering av FNs barnkonvention inom föreningsidrotten. Det finns organisationer som speciellt värnar barnens intressen inom idrotten, som Friends och BRIS. En nyutkommen bok av idrottspsykologen Johan Plate och allmänmedicinaren Anders Plate har ambitionen att råda bot på några av de här problemen. Lek med tanken: Mental träning för barn och ungdom (SISU Idrottsböcker) vill att vuxna som på olika sätt är inblandade i ungas idrottsutövning ska ta tillvara idrottspsykologins landvinningar i syfte att minska pressen och öka glädjen i idrottandet. Christian Augustsson, som själv både arbetar och skriver i detta område, finner mycket att glädjas över i bröderna Plates nya bok.
|
Svagt om sociologi
|
|
|
 |
|
| Jay Coakley är närmast legendarisk inom idrottssociologin. Hans Sport in Society utkom för första gången 1978 och blev snart ett standardverk inom undervisning i idrottsvetenskap världen över. |
|
|
|
|
Det har pratats från och till om idrottssociologins kris, till exempel av Dave Zirin och i diskussioner inom NASSS, North American Society for the Sociology of Sport. Problemet tycks handla om idrottssociologins relevans för utvecklingen av sport under 2000-talet. Till dels är detta naturligtvis fråga om den förstening som lätt drabbar subdiscipliner med tidens gång, det vill säga när samma individer som en gång initierade en ny forskningsinriktning fortfarande dominerar forskningen, genom att sitta på professurer eller motsvarande seniora forskar-/lärarpositioner på universitet och högskolor, eller, som i fallet med NASSS, genom att dominera i bindestreckvetenskapernas intresse- och samverkansorganisationer. Försteningen kan också märkas i introduktionsböcker i ämnet; det är emellertid där som det är av största vikt att nytänkande kommer till uttryck, för det är förödande för en forskningsdisciplin om oförmågan att tänka nytt reproduceras i nya generationer studenter. Jan Ove Tangen har stött på en riktigt bottennapp i det här avseendet, genom Tim Delaneys och Tim Madigans The Sociology of Sport: An Introduction (McFarland). Tangens initiala känsla av ålderdomlighet och déjà vu när han började läsa i syfte att författa en recension till idrottsforum.org visade sig vara befogad, eftersom boken är en riktigt svag remake av Jay Coakleys klassiker Sport in Society!
|
Om tidig engelsk kvinnofotboll
|
|
|
 |
|
| Den 3 april 1875 gifte sig Lady Florence Douglas (1855–1905) med Sir ABCD, Alexander Beaumont Churchill Dixie, och fick på så sätt sitt nya efternamn. 1895 blev hon president för British Ladies’ Football Club. Läs gärna mer om Lady Florences fantastiska liv på Wikipedia. |
|
|
|
|
En forumet närstående beskrev nyligen en försvunnen bok som att den var ”osynlig som kvinnofotbollen i media”. Kvinnor som spelar fotboll, eller vill spela fotboll har aldrig haft det lätt; detta är belagt om och om igen, nationellt och internationellt. I Sverige har inte minst Eva Olofsson och Jonny Hjelm bidragit till att kvinnofotbollens historia skrivits, med alla de etableringsvårigheter som funnits och alla de pinsamma utsagor och handlingar som det patriarkala fotbollsetablissemanget gjort sig skyldiga till. Inte minst på grund av hans gedigna kunskaper på detta område var det just Jonny Hjelm som blev ombedd att recensera James F. Lee’s bok i serien ”Sport in the Global Society”, The Lady Footballers: Struggling to Play in Victorian Britain (Routledge). Mycket bra, tycker vår recensent om boken, den fungerar både som introduktion till kvinnofotbollens historia och som intressant och fängslande läsning för den redan insatte. Till exempel ägnas en del av boken åt den veterligen första fotbollsmatchen mellan kvinnliga lag – båda lagen hemmahörande i klubben British Ladies’ Football Club. Matchen spelades 1895 inför tiotusen personer!
|
Kina och OS – men inte i backspegeln
|
|
|
 |
|
| Dong Jinxia är utbildad i Kina, men disputerade vid University of Strathclyde 2001. Hon är nu bland annat chef för forskningscentret för genus, sport och samhälle vid universitet i Beijing. |
|
|
|
|
De olympiska sommarspelen i Beijing 2008 gav upphov till en ovanligt stor mängd bokutgivningar på temat Kina och sport, och möjligen var också en ovanligt stor andel av dem seriösa försök att förstå det stora, slutna, mystiska landet i Öster utifrån en rad olika aspekter. Forumet bjöd på en stor OS- och Beijing-special i sommaruppdateringen den 6 juni 2008, med ett antal artiklar på temat och inte mindre än tretton bokrecensioner, trots att långt ifrån alla böcker som vi beställt kom till oss i tid. En av eftersläntrarna var Beijing 2008: Preparing for Glory – Chinese Challenge in the ‘Chinese Century’, ett temanummer av International Journal of the History of Sports och en bok, i båda fallen med Routledge som utgivare, och sammanställda av J.A. Mangan och Dong Jinxia. Jørn Hansen, som medverkade med både artikel och recension i förra sommarens temauppdatering har fått ta hand om Beijing 2008, och sin recension diskuterar han såväl boken i dess helhet som de olika bidragen. Han finner att den inte lämpar sig för efterkloka kommentarer; det är en solid samling texter om Kina och kinesisk sport som står sig helt oberoende av hur spelen skulle komma att genomföras. Kan rekommenderas!
|
Bologna och idrottsvetenskap
 |
|
|
| Den så kallade Bologna-processen tog sin början i den medeltida italienska staden Bologna, där överenskommelsen om processen slöts. Här stadens centrala delar sett från ovan. |
|
|
|
|
Bologna-överenskommelsen har förändrat vardagen för samtliga högre utbildningar i Europa, och inneburit en omfattande insats, för att inte säga mastodontarbete, för tiotusentals lärare och utbildnings-administratörer över hela Europa. Målet är som bekant att akademiska examina och utbildningskvalitet ska bli jämförbara på ett tydligare sätt än tidigare, och därmed att främja rörlighet, anställningsbarhet och Europas konkurrenskraft som utbildningsområde. Inom idrottsvetenskapen har mycket av arbetet koordinerats inom ramen för AEHESIS – Aligning a European Higher Education Structure in Sport Science, ett projekt inom Socratesprogrammet som bedrevs mycket framgångsrikt mellan 2003 och 2007. 2008 förklarades AEHESIS vara en ”ERASMUS Success Story” av EU-kommissionen. Inom AEHESIS har 86 institutioner för högre utbildning inom idrottsvetenskap i Europa samarbetat, och en biprodukt av det arbetet är antologin Higher Education in Sport in Europe: From Labour Market Demand to Training Supply sammanställd av Karen Petry, Karsten Froberg, Alberto Madella och Walter Tokarski (Meyer & Meyer Sport). Anders Östnäs har läst boken för vår räkning, och det är väl knappast vad man kallar en bladvändare; snarare är det ett referensverk som kan tjäna som en viktig inspirationskälla för fortsatt utveckling av idrottsutbildningar i Europa.
|
Om sportfanatiker
|
|
|
 |
|
| James R Walker är professor i masskommunikation vid Dept. of Communication, Saint Xavier University i Chicago, IL. Walker har skrivit en rad böcker och artiklar om sport och medier. Här berättar han om en av dem han medverkar i, Sport, Beer and Gender, som recenseras på forumet senare i höst. |
|
|
|
|
En växande forskningsområde inom idrottsvetenskapen är idrottens publik, raison d’être för en stor del av idrotten och dess utövare och en nödvändig förutsättning för de storskaliga idrottsevent som är det mest synbarliga uttrycket för den moderna idrottens kommersialisering. Begreppet ”publik” rymmer en stor variation när de gäller grad av hängivenhet i relation till sporten eller till enskilda utövare, individer eller lag, från den tillfällige arenabesökaren som mest läser resultaten i tidningen och tittar på teve, över den trogne supportern som följer, och håller på, sitt lag i vått och torrt, till sportfanatikern för vilken, med James R. Walkers ord, sport inte bara är en tillfällig undanflykt från vardagslivets leda, utan utgör själva livet. James R. Walker har för forumets räkning läst en bok om sportens fanatiker och media, Sports Mania: Essays on Fandom and the Media in the 21st Century, en antologi sammanställd av Lawrence W. Hugenberg, Paul M. Haridakis och Adam C. Earnheardt (McFarland). Trots att vår recensent har allvarlig kritik, inte minst metodologiskt, mot vissa bidrag, och beskriver samlingen mera som ett temanummer av en tidskrift än en sammanhållen antologi, så menar han att boken är ett viktigt bidrag till förståelsen av relationen mellan sportmedierna och dess publik.
|
Rasfrågan i amerikansk idrott
|
|
|
 |
|
| NBA-spelaren Allen Iverson, som under artistnamnet Jewelz spelade in raplåten 40 Bars, där han vädrar extremt misogyna åsikter. NBA valde att låta det passera med ett fördömande. Vår recesent är upprörd och tror inte på Powells lösning. |
|
|
|
|
Afroamerikaner svarar för en betydande del av USAs idrottsliga framgångar under de senaste decennierna. Jesse Owens var med sina fyra guld i Berlin-OS ett tidigt exempel på vad som skulle bli en allmän trend efter Wilma Rudolphs trippelguld i spelen i Rom 1960. Idrottsliga framgångar blev en biljett ut ur ghettot för svarta, de kunde vinna respekt, status och en markant förbättrad ekonomisk och social situation tack vare idrotten. Till följd av det speciella amerikanska systemet för att odla talanger på idrottens område – colleges som tävlar mot varandra delar ut stipendier till lovande idrottare – fick svarta atleter på köpet en grundexamen och därmed möjlighet till ett bättre liv även om elitidrottskarriären gick i stöpet. Men hur gick det sedan? Sportkrönikören Shaun Powell på New York-tidningen Newsday undersöker de svartas ställning inom amerikansk idrott i boken Souled Out? How Blacks are Winning and Losing in Sports (Human Kinetics), och han konstaterar att ras fortfarande är ett problem inom idrotten. Vi bad Wendy Varney läsa Powells bok för forumets räkning, och i sin välskrivna, analytiska recension konstaterar hon att Powells ärende är angeläget och hans engagemang genuint, men att hans analyser av och lösningar på rasproblemen i det amerikanska idrottslandskapet inte fullt ut övertygar.
|
Handikappidrott
|
|
|
 |
|
| V'ärldens mest kände paralympier är Oscar Pistorius, Sydafrika, som efter att ha överklagat ett beslut från IAAF till sportens högsta domstol, CAS, fick rätt att tävla i OS i Beijing. Han lyckades dock inte kvalificera sig den gången. |
|
|
|
|
Handikappidrotten åtnjuter allt större respekt och intresse från allmänheten, åtminstone på paralympisk nivå, och dess utbredning, utveckling och förhöjda status har rimligen haft en betydande inverkan på synen på handikapp och funktionshindrade i allmänhet. Denna koppling blir, får man hoppas, föremål för forskningens intresse framöver. Ty forskare inom skilda discipliner har fått upp ögonen för handikappidrotten sedan millennieskiftet, och det finns idag en inte obetydlig kunskapsmassa att tillgå. Och just därför, menar Hans Bolling, är det inte längre rimligt att, som Nigel Thomas och Andy Smith i sin bok Disability, Sport and Society: An Introduction (Routledge), hävda att alla nya forskningsinsatser är pionjärarbeten. Och förlaget hjälper till genom att på baksidan påstå att boken är den första att behandla handikappidrott ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv. I vilket fall så är det här en trögläst bok såväl språkligt som innehållsligt, och författarna behandlar därtill nästan uteslutande engelska förhållanden, och bara ställvis tar den in hela Storbritannien under luppen.
|
Dansk handboll
|
|
|
 |
|
| Rasmus Klarskov Storm leder forsknings- och analysarbetet på Idrættens Anayseinstitut i København. Han är dessutom doktorand vid Institut for Idræt og Biomekanik, Syddansk Universitet. |
|
|
|
|
Den tilltagande kommersialiseringen och professionaliseringen av idrotten undersöks som regel på makroplanet, i globala eller internationella sammanhang. Men precis samma processer äger rum inom idrotten på nationell, regional, ja till och med lokal nivå. Och det är inte bara fotbollen som är ett intressant studieobjekt i sammanhanget – vilket man kan förledas att tro utifrån publicerade artiklar och böcker i området. Särskilt glädjande är det därför att det nu föreligger en bok som behandlar kommersialiseringen inom en annan idrott, handboll, och på nationell nivå, nämligen i Danmark. Boken, en antologi, heter Dansk Håndbold: Bredde, elite og kommercialiseringens konsekvenser (Bavnebanke) och är sammanställd, med en klargörande inledning, av forummedarbetaren och senioranalytikern på danska Idan, Rasmus K. Storm. Vi skickade boken till Daniel Arvidsson, som med stort intresse läst om hur dansk handbollssport utvecklats i samklang med samhällsutveckling, men också om hur den idag står inför stora problem som tycks vara en följd av svårigheterna att förena en klassisk marknadsekonomisk profitlogik med sportens upplevelseindustriella passionslogik.
|
Blå Boken 100 år
|
|
|
 |
|
| Arkitekten Gustaf Améen (1864–1949) ritade SAIFs föreningsmärke 1899. Efter blott ett år fick han rita om det med de nya initialerna och det nya namnet. |
|
|
|
|
Sveriges Allmänna Idrottsförbund (SAIF) bildades år 1897, på initiativ av Viktor Balck (1844–1928), Sven Hermelin (1856–1923) och Clarence von Rosen (1867–1955). Syftet var att skapa en central idrottsorganisation i Sverige. Redan efter tre år beslöt man om namnändring, till Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande (SCIF), och så heter föreningen än idag. Ytterligare tre år senare bildades det som idag är Riksidrottsförbundet, som därmed övertog rollen som central organisation för svensk idrott. Den nuvarande ordföranden i SCIF, Ulf Lönnqvist, tillträdde 2000 som den tionde på den posten under drygt 100 år. SCIF stod bland annat bakom Nordiska spelen, Stockholms-OS 1912 och byggandet av Stockholms Stadion. Centralföreningen publicerade 1908 den första Blå Boken, en årskrönika om svensk idrott som därefter utkommit varje år, och som 2008 utkom med en inbunden jubileumsvolym som skriver Blå Bokens historia och undersöker – ibland kritiskt – innehållet i de hundra föregående volymerna. Frank Östergren har läst Blå Boken 100 år, som är sammanställd av Lars-Gunnar Björklund, Tomas Glanell, Ove Karlsson, Gunilla Lydén och Ulf Lönnqvist och utgiven av föreningen självt, liksom alla tidigare blå böcker. Som vanligt har Frank närmat sig recensionsuppgiften med försiktiga steg och vidöppet sinne, och hans recension är en insiktsfull, känslig, kontroversiell och oändligt läsvärd betraktelse över en sannolikt mycket svårrecenserad bok.
|
Norsk olympiahistoria
|
|
|
 |
|
| Norges Egil Danielsen tar emot guldmedaljen i spjutkastning vid OS i Melbourne 1956. Han vann tävlingen överlägset på 85,71. Närmaste konkurrent nådde inte över 80 meter. Det var Norges första friidrottsguld på 36 år, och man reste en staty över atleten i Hamar. |
|
|
|
|
Norsk idrottshistoria har berörts på annan plats i denna uppdatering, och i andra uppdateringar helt nyligen. Som vi tidigare konstaterat kan historia skrivas på många olika sätt, och idrott kan vara många olika saker. Olympiska spel är för många idrotten i dess prydno, den högsta formen av ädel tävlan, och OS-historia är förvisso en mycket stor och livaktig del av idrottsforskningen. Det norska idrottsförlaget Akilles, med nära band till den norska idrottsrörelsen, utgav 2006 två volymer med OS-historia, Olympiske sommerleker 1896-2004 och Olympiske vinterleker 1924-2006, båda volymerna skrivna av Åge Dalby och Per Jorsett, och båda bildsatta av Jan Greve. Tyngdpunkten ligger på Norges resultat i de olika spelen, vilket innebär att vintervolymen är på 551 sidor och sommardelen på 324 sidor. Jørn Hansen har läst böckerna för forumets räkning, och i sin recension konstaterar han att detta i första hand är historia för en bredare läsekrets, snygga böcker med anekdotiskt historieberättande, mycket statistik och många bilder.
|
Riskhantering
|
|
|
 |
|
| Inte minst det ökade intresset för äventyrssporter har tvingat fram ett mer genomarbetat säkerhetstänkande. Kanadensiska Bhudak Consultants Ltd. specialiserar sig på riskanalyser och försäkringar inom bland annat friluftssvängen, och frestar med följande citat från John W. Gardener: ”One of the reasons people stop learning is that they become less and less willing to risk failure.” |
|
|
|
|
Två tendenser i tiden. Dels har idrotts- och motionsutövning blivit allt mer utbredd, och det är inte längre enbart sådana människor som dras till idrotten som har för avsikt att göra det till en karriär och därmed har de fysiska förutsättningarna för det. Dels har motionsaktiviteter blivit kommersiellt gångbara, nya anläggningar växer upp, det finns nya aktörer på marknaden som inte alltid styrs av ett brinnande intresse för idrott och hälsa. Som en följd av dessa, och andra, utvecklingstendenser har det blivit angeläget att beakta säkerhet och risk i samband med idrott och mationsaktiviteter. En lärobok i detta ämne föreligger sedan något år, Risk Management in Sport and Recreation av John O. Spengler, Daniel P. Connaughton och Andrew T. Pittman (Human Kinetics). Vi bad Josef Fahlén läsa boken, och i sin recension beklagar han den utveckling som amerikanska textbooks på idrottsområdet genomgått; de är numera formelproducerade och standardpedagogiska, och den här boken är dessutom vetenskapligt tvivelaktig genom bristfällig forskningsanknytning.
|
Paralympismen belyst
|
|
|
 |
|
| Kulstöterskan Eva Kacanu från Tjeckien förbereder en av sina vinnarstötar i Paralympiaden i Beijing 2008. |
|
|
|
|
Ludwig Guttmann (1899–1980) kom som flykting till England 1939. Före kriget var han en av Tysklands mest framstående neurologer, och 1944 ombads han av den brittiska regeringen att starta upp ett nationellt ryggmärgsskadecenter vid sjukhuset i Stoke Mandeville i Buckinghamshire, strax väster om London. Guttmann ledde sitt center i 22 år, och mest känd blev han för sin övertygelse att sport kunde fungera som terapi för ryggmärgsskadade. 1948 arrangerade han för första gången Stoke Mandeville Wheelchair Games, där brittiska krigsinvalider tävlade. Det blev startskottet till det som idag är de paralympiska spelen, och Ludwig Guttmann har gått till historien som handikappidrottens fader. Den paralympiska rörelsens historia skrivs i en nyutkommen bok av Steve Bailey, disputerad lärare ( don) vid Winchester College, en engelsk privatskola för pojkar grundad 1382. Hans Bolling har läst Athlete First: A History of the Paralympic Movement (Wiley Publishing), och han är knappast imponerad, även om boken på intet sätt saknar värde. Baileys källforskning besparar nämligen framtida forskare åtskilligt grävande i arkiven.
|
Sigge Bergmans liv
|
|
|
 |
|
| Sigge Bergman kanske inte ”became Director of gymnastics at the Royal Central Institute of Gymnastics at Stockholm” som hävdas på FIS:s hemsida, men han var definitivt instrumentell när det gällde att införa utförsåkning i Sverige. |
|
|
|
|
Sigge Bergman (1905–2001) är en av de legendariska ledargestalterna inom svensk idrott. Han var utbildad gymnastikdirektör och en stor skidentusiast, han verkade inom Skidfrämjandet och Svenska Skidförbundet där han, sägs det, ”kuppades” in i styrelsen 1939 och först var sekreterare 1939–52, därefter ordförande 1952–61, och därefter ånyo sekreterare 1961–76. Han var också generalsekreterare för Internationella Skidförbundet mellan 1961 och 1979. Därtill var han ledamot av Sveriges olympiska kommitté 1953–76. Vid sidan om detta arbetade han som sportreporter åt flera tidningar, och han skrev också ett antal böcker om skidsport. Nu har hans son och sonson, Mats och Anders Bergman, författat en biografi över fadern/farfadern, Sigge Bergman: Porträtt av en idrottsledare (Sportförlaget). Vi bad idrottshistorikern Christer Ericsson om en recension, och hans läsning av boken visar på riskerna, men också vinsterna, med att biografera en person som man står nära. Det har blivit ett ganska fylligt porträtt, med en del unika inblickar, men boken går trots det aldrig riktigt på djupet, och den kritiska hållning man bör ha till sitt studieobjekt uteblir. Men det är en välskriven och läsvärd bok.
|
Idrottshjälten skärskådas
|
|
|
 |
|
| Bruno Latour (f. 1947) är fransk sociolog och antropolog, inspirerad av Garfinkel, Greimas och Tarde, och inte minst känd för sitt ihärdiga förnekande av det moderna, som i Nous n'avons jamais été modernes (1991, We have never been modern 1993). Han brukar inte förknippas med sport, så kom ihåg: du läste det först på idrottsforum.org |
|
|
|
|
Det biennala idrottshistoriska symposiet i Malmö har under 2000-talet arrangerats av Idrottsmuseet i Malmö tillsammans med Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande (SCIF). Från och med detta år har Institutionen för idrottsvetenskap vid Malmö högskola övertagit Idrottsmuseets roll, och symposiet 2007 var således det sista under den gamla regimen. Symposiet den gången hade temat ”Idrottens hjältar”, och det har också blivit temanamnet på det nummer av den norska tidskriften Moving Bodies som presenterar bidragen från symposiet i tryckt form – dock nu på norska, Idrettens helter. Tidskriftsnumret, som utges av Norges idrettshøgskole, har fått en elegant och vacker grafisk form, och rymmer tio bidrag samt redaktörens, Peter Dahléns, inledning. Vi gav Idrettens helter till Kalle Jonasson och bad honom läsa och recensera den för forumets räkning, och vi har nöjet att publicera en särdeles fyllig, teoretiskt spännande och insiktsfull recension. Jonasson imponeras av bredden i antologin och stimuleras av kontrasterna mellan tidsepoker och idrotter och av det teoretiska anslaget. Men man kan ju alltid önska sig mer, eller hur? Kalle Jonasson föreslår att den gamle vetenskapssociologen och antropologen Bruno Latour, eller snarare hans tankar och teorier, engageras för att ge en djupare insikt om hela idrottshjältefenomenet.
|
Idrottssociolog x 2
|
|
|
 |
|
| De klassiska sociologiska teorierna och tänkarna presenteras i bägga böckern, till exempel den marxistiska konflikttraditionen. |
|
|
|
|
Idrottens roll i samhället. Vad betyder det? Bakom den enkla frasen döljer sig en forskningsmässig utmaning. Vilken roll spelar idrotten i samhällets vardag på mikronivå och i dess övergripande utveckling på makroplanet? Frågan är naturligtvis lika komplicerad och svår att besvara som det förefaller, men måste likafullt besvaras. Och det är idrottssociologins uppgift att göra det. Dave Zirin skrev på idrottsforum.org för ett halvår sedan en uppfordrande artikel riktad till idrottssociologer, att de måste svara upp mot de krav som en alltmer försoffad och okritisk idrottsjournalistik ställer på att förklara den moderna idrottens i det moderna samhället för moderna människor. Två sociologer, sannolikt helt utan kännedom om Zirins inställning, och utan kännedom om varandras projekt, har skrivit läroböcker om idrottens roll i samhället, om idrottens sociologi. Det är dels Jon Helge Lesjø, professor i sociologi vid Høgskolen i Lillehammer, med boken Idrettssosiologi: Sportens ekspansjon i det moderne samfunn (Abstrakt Forlag), dels Howard L. Nixon II, sociologiprofessor vid Towson University, Maryland, vars bok heter Sport in a Changing World (Paradigm Publishers). Hallgeir Gammelsæter, också han professor i sociologi, har läst Lesjøs och Nixons böcker parallellt för en recension på forumet, och så är recensionen också upplagd, som en kunnig och kompetent komparativ analys av de bägge böckerna. Och som antyddes inledningsvis, det är en bred och komplicerad fråga som rimligen avhandlas mer utförligt och uttömmande på 412 sidor än på 264.
|
Fotboll med fienden
|
|
|
 |
|
| Ragnhild Hveger, dansk simmerska som peakade mitt under två inställda OS, men som slog 44 världsrekord, höll 19 av dem samtidigt, är invald i International Swimming Hall of Fame och i den danska Eliteidrættens kanon. Trots olyckligt val av umgänge under kriget. |
|
|
|
|
Hans Bondes stora studie av danskt idrottsliv under ockupationsåren 1940–45, Fodbold med fjenden: Dansk idræt under hagekorset, som recenserades på forumet av Hans Bolling och som inbringade författaren priset för Danmarks viktigaste historiska bok 2006, utkom 2008 i engelsk språkdräkt, som Football With the Foe: Danish Sport Under the Swastika (Syddansk universitetsforlag; det udda valet av titel förklaras möjligen av förekomsten av Simon Kupers Football Against the Enemy.) För att få ett utomskandinaviskt perspektiv på såväl boken som historien som berättas bad vi Wendy Varney från Australien, som tidigare recenserat Bondes stora Niels Bukh-biografi, om en recension. I sin grundliga och välskrivna genomgång av boken konstaterar vår recensent att Football With the Foe innehåller viktiga data och analyser för en fördjupad förståelse av såväl idrottshistorien som för europeisk historia i allmänhet, och inte minst andra världskriget. Boken är också en kraftfull kommentar till påståenden om att idrott och politik inte ska blandas samman. Men liksom i hennes recension av Niels Bukh-boken tvingas Wendy Varney nu konstatera frånvaron av ett sak- och personindex, som hade gjort båda böckerna betydligt mer användbara.
|
Ståplats
|
|
|
 |
|
| Mäktig ståplatsläktare på Vägga IP, hemmaarena för Högadals IS och IFK Karlshamn. Läktaren är ca 20 rader hög och sträcker sig från ena kortlinjen till en bra bit in på andra planhalvan. Foto Mats Tallqvist. |
|
|
|
|
Arbetarromantik kan ta sig olika uttryck. Själv gick tjänstgörande redaktör gärna i byggjobbaroverall åren närmast efter 1968, dock inte bland andra, riktiga arbetare, på riktiga arbetsplatser, utan i anarkoakademiska kretsar i Lund. Flera vänner och bekanta drog sig dock inte för att missionera på verkstadsgolvet där de förenade arbetarromantik med revolutionsromantik. –Arbetarromantiken flödar också i en nyutgiven bok om fotboll, Kamp om bollen: Brukslagen, arbetarlagen och kamratklubbarna, författad av Tomas Ekman och Gerhard Jansson (Bilda Förlag). Här anläggs ståplatspublikens perspektiv på svensk fotboll och dess historia, från engelskt 1800-tal till svensk nutid. Vår recensent, Martin Alsiö, ifrågasätter dock om författarna verkligen är representativa för den gängse ståplatspubliken, med tanke på att den grovhuggna analysen är späckad med vulgär – just det – arbetarromantik. Och kanske också för att en av författarna är förre kommunalrådet (s) i Åmål, förre kommunchefen i Degerfors och förre vd:n på Degerfors Energi, Gerhard Jansson. Här finns dock, understryker vår recensent, ett avsnitt som är lysande, det om huliganism. Och det är en vacker bok.
|
Fotbollstaktik
|
|
 |
|
| Den här magnetiska taktiktavlan, avsedd att hänga på väggen i omklädningsrummet för genomgång i halvtidsvilan, säljs av Jimmy Powells i Cramlington, England. Det är 80x120 cm och kostar £80. |
|
|
|
Den vardagliga rapporteringen om fotboll på dagspressens sportsidor och i sportbilagor handlar till största delen om enskilda spelare, deras skador och tillfrisknande, deras framgångar eller tillkortakommanden i den ena eller den andra matchen, deras prislapp vid köp eller försäljning. Mindre sällan skrivs det om lagens tränare – annat än för att klaga på dem för att den ene eller andre för tillfället oskadade, ej avstängde stjärnan fick starta på bänken, eller placerades där redan efter en halvlek. Vi har på annan plats i dessa spalter kunnat läsa hur norska sportjournalister under guldåren under Egil ”Drillo” Olsen på 1990-talet ägnade spaltkilometrar åt att diskutera spelsystem, taktik och strategier. Och kanske krävs det en fotbollstränare med Drillos kvaliteter och visioner för att väcka intresse för schackaspekten på fotboll. ”The formation is the only thing that’s important”, heter det i inledningen till den brittiske journalisten Jonathan Wilsons senaste bok, c, och en förtjust Hans Bolling instämmer i detta uttalande. Vår recensent, som har läst en och annan fotbollsbok i sina dar, har avnjutit Wilsons bok med finsmakarens distans, men har ohjälpligt ryckts med i vad som av allt att döma faktiskt är den första heltäckande boken om fotbollstaktikens och spelsystemens historia.
|
Elitidrottens verklighet
|
|
|
 |
|
| Ellen Hamborg-Petersen är en av de intervjuade elitidrottarna i boken. Hon är tidigare världsstjärna i squash; hon representerar SønderborgSC. Hamborg-Pedersen valdes för ett år sedan in i styrelsen för Dansk Squash Forbund. |
|
|
|
|
En av idrottens mest spännande dikotomier, eller motsättningar, eller symbioser, beskrivs med begreppsparet bredd–elit. Såväl inom den praktiska idrottsverksamheten som inom den akademiska forskningen på området är bredd/elit-problematiken ständigt närvarande. Grundhypotesen är att framväxten av en idrottslig elit förutsätter en bred bas av aktiva idrottsutövare på olika nivåer, bland vilka talanger identifieras och lyfts ut för en framgångsrik karriär som professionella elitidrottare. Men denna tankegång är inte helt oomtvistad, och det görs på flera håll omfattande satsningar på att utveckla elitidrotten utan motsvarande investeringar i breddidrotten. I denna uppdatering recenseras två böcker om elitidrott, båda danska, och en av dem gör anspråk på att presentera elitidrottens vardag. Steen Brock har sammanställt Elitesportens virkelighed: Ti udøvere og otte forskere om livet i og uden for arenaen (Aarhus Universitetsforlag), som innehåller intervjuer med tio tidigare elitidrottare och därutöver sex idrottsfilosofiska texter. Birger Hedén har läst den ”alls inte ointressanta” boken för forumets räkning, och i sin tankeväckande recension lyfter han bland annat fram individualismen och vinnarskallen som gemensamma drag hos de sinsemellan mycket olika intervjupersonerna.
|
Psykologi för idrottstränare
|
|
|
 |
|
| Rainer Martens klassiska psykologibok för idrottstränare ukom liksom Burtons och Raedekers nya bok i ämnet på Human Kinetics, ett förlag som Martens en gång grundade och som han fortfarande är president för. |
|
|
|
|
Psykologer är idag en lika viktig yrkesgrupp inom idrotten som tränare och ledare, och för vissa atleter i vissa situationer kan psykologiska färdigheter utgör skillnaden mellan att vinna och att försvinna. Det finns en omfattande litteratur på området, och bakom den en lika omfattande forskning. Men det behövs kanske inte en psykolog på plats vid varje givet tillfälle i en idrottares eller ett idrottslags tränings- och tävlingsvardag. I många situationer kan en lätt psykologutbildad tränare eller ledare göra tjänst. En bok som inriktar sig på tränarens behov av psykologutbildning är Sport Psychology for Coaches av Damon Burton och Thomas D. Raedeke (Human Kinetics) som här recenseras av Sverker Bengtsson. Vår recensent applåderar denna efterföljare till Rainer Martens klassiker Coaches Guide to Sport Psychology, och beklagar bara att bokens amerikanska ursprung är så framträdande i exemplen. Det behövs en sådan här bok på svenska, menar Bengtsson, som skriftligen erbjuder sig att skriva ett kapitel i en sådan bok!
|
Friidrottens grunder
|
|
|
 |
|
| Sommar-OS 1952, Helsingfors. Amerikanske längdhopparen George Brown, som tävlade för UCLA, straffade ut sig efter tre övertramp i rad. Vann gjorde Jerome Biffles med 7,57. |
|
|
|
|
Många människor har svårt att tillgodogöra sig det vanliga skriftspråket i böcker och tidningar, av skilda orsaker. För detta ändamål har Centrum för lättläst tillskapats för att på uppdrag av regering och riksdag producera och publicera begripliga texter. Centrum för lättläst ger ut en nyhetstidning 8 dagar, publicerar böcker genom LL-förlaget, producerar lättläst information på uppdragsbasis och vill genom läsombud stimulera läsning bland äldre och funktionshindrade. På LL-förlaget utkommer litteratur av de mest skilda slag, nyutkomna är bland annat en bok om Charles Darwin och en om EU; man publicerar barnböcker sakprosa och skönlitteratur, inte sällan klassiska verk ”återberättade” i lättläst form. Frank Östergren har läst en lättlästbok av Arne Norlin, Ansats till övertramp: Allt om friidrott, med illustrationer av Jens Andersson. Norlin och Andersson har tidigare publicerat Avspark till övertid: Allt om fotboll och Hockey: Från nedsläpp till sudden death. Den nya boken är enligt vår recensent en pärla, välformulerat, rolig och kunnig, ett lärostycke att sätta i händerna på varje svensk sportjournalist..
|
Att spela med grabbarna
|
|
|
 |
|
| Läs en intervju med Laura Pappano (bilden) på förlagets hemsida. Intervjun är gjord av förlaget, och, får man förmoda, för förlaget. Men ändå-... |
|
|
|
|
Kampen för jämställdhet inom idrotten har pågått länge, åtminstone i forumets spridningsområde, där det knappast är ett specifikt feministiskt krav att kvinnor och män, flickor och pojkar ska behandlas lika med avseende på tillgång till resurser inom idrotten. Det är väl kanske inte lika självklart i de flesta länder i Europa, och i USA krävdes det ett tillägg till konstitutionen i ett helt annat ärende, Title IX från 1972, för att förhindra könsdiskriminering inom idrotten. Men är det jämställdhet i resursfördelning som det handlar om här? Eller går skillnaderna mellan kvinnligt och manligt i idrottens kanske betydligt djupare är så? Det menar Eileen McDonagh och Laura Pappano, och redan titeln på deras bok anger färdriktning: Playing with the Boys: Why Separate Is Not Equal in Sports (Oxford University Press). Den bärande tanken är alltså att det inte blir jämställt för att resurserna fördelas jämnt – än så länge även det en närmast utopisk föreställning, när sedan själva idrottsutövandet är starkt könssegregerat. Tanken är förvisso inte ny, på forumet har bland andra Kutte Jönsson förfäktat likartade idéer, och inte heller för forumets recensent Sara Edenheim är detta jungfrulig mark. Inte desto mindre är McDonaghs och Pappanos bok ett viktigt bidrag till feminismen. Och vi får kanske ge förlaget rätt när man lanserar boken med följande slogan: ”A powerful argument for fair treatment of women in athletic events, the next battleground in the fight for sexual equality”!
|
Idrottspsykologi
|
|
|
 |
|
| Diane Gill är professor i idrottspsykologi vid University of North Carolina @ Greensboro. Gill fick sin grundutbildning vid State University of New York @ Cortland, erhöll masters- och doktorsexamina från University of Illinois. och jobbade både på University of Waterloo och University of Iowa innan hon kom till Greensboro 1987. |
|
|
|
|
Det finns en omfattande litteratur som på olika sätt presenterar det i för sig omfattande kunskaps- och vetenskapsområdet idrottspsykologi, med alla dess specialiteter och ständiga forsknings-uppdateringar. Inte sällan hamnar nya fynd, efter originalpublicering i vetenskapliga tidskrifter, i nya upplagor av idrottspsykologiska läroböcker – och inte sällan är dessa utgivna av det amerikanska sportbokförlaget Human Kinetics, med kontor i Champaign, Illinois. Läroböckerna är ofta formelmässigt utformade, stora, inbundna böcker med flitig användning av dekorfärg, grafer, boxar och bilder för att lätta upp texten och följa upp det pedagogiska upplägget. Man kan väl säga att just det greppet lyckades mindre väl i boken Psychological Dynamics of Sport and Exercise: Third Edition av Diane L. Gill & Lavon Williams. Uppdraget att recensera boken gick till Karin Josefsson, som kunnigt och kritiskt analyserar och bedömer bokens innehåll i jämförelse med andra, liknande titlar från samma eller andra förlag. Slutsatsen är att innehållsligt är detta en användbar bok, men kanske inte den bästa i sitt område. Vår recensent har som sagt också bedömt det pedagogiska upplägget i texten och layouten, och det föll inte väl ut; det har blivit en bok som ger ett rörigt och tråkigt intryck.
|
Mästare 1896
|
|
|
 |
|
| Fotografi taget vid singelfinalen i tennis i Aten-OS 1896 mellan John Pius Boland och Dionysios Kasdaglis. Med ryggen mot kameran ser vi – ja, vem? Bilden hämtad från den officiella OS-rapporten. |
|
|
|
|
Tennis var en av blott nio sporter i de första moderna olympiska spelen i Aten 1896. Tennis var sedan med fram till och med Parisspelen 1924, och efter ett långt uppehåll blev sporten återigen en tävlingsgren 1988. Den förste olympiske mästaren i tennis blev irländaren John Pius Boland (1870–1958); han tävlade för The United Kingdom of Great Britain and Ireland, som en av totalt tio brittiska atleter. Boland slog tysken Friedrich Traun i första omgången efter att denne blivit utslagen i tredje försöksheatet på 100 meter (där för övrigt Henrik Sjöberg kom sist). Boland och Traun ställde därefter upp i dubbeln tillsammans, där de finalslog greken Demetrios Petrokokkinos och Dionysios Kasdaglis, den ende egyptiske deltagaren i Atenspelen, som föll mot Boland också i singelfinalen. Annars är John Pius Boland mest känd som irländsk nationalistpolitiker, medlem av brittiska underhuset 1900–1918. Hans tenniskarriär har kommit i fokus de senaste åren i och med det plötsliga uppdykandet av en dagbok han skrev under Atenspelen. Dagboken, försedd med en fyllig inledning, har nu publicerats med titeln From Bonn to Athens Single and Return: The Diary of John Pius Boland, Olympic Champion Athens 1896 redigerad av Heiner Gillmeister (Academia Verlag). Vår recensent Björn Sandahl fick sig till livs en idrottshistorisk bok av ovanligt slag, och därtill ganska svårrecenserad – dock inte, kan han konstatera, utan intresse.
|
Kristna muskler
|
|
|
 |
|
| Thomas Hughes (1822–1896), jurist och författare. Han var själv elev vid Rugby School, där hans mest kända skönlitterära verk utspelar sig. Foto: Watmough Webster 1893. |
|
|
|
|
Muskulös kristendom – på svenska låter det onekligen lite oroande. Men den engelska beteckningen muscular Christianity är snarast ett honnörsord i vida kretsar än idag. Ursprungligen var det en rörelse under den viktorianska eran, som förespråkade energisk kristen aktivism i kombination med kraftfull och spänstig maskulinitet. Fysisk bildning, sport och moral – det ena skulle ge det andra. Ledande i denna rörelse, vars idégods spelade en viktig roll för den brittiska imperialismen, var Charles Kingsley och Thomas Hughes; den senare, författaren till Tom Browne’s Schooldays som utspelas på engelska privatskolan Rugby, grundade 1880 staden Rugby i Tennessee som ett klasslöst, kooperativt jordbrukarsamhälle för yngre, arvlösa barn i engelska adelsfamiljer. Såväl kristendom som idrott och fysisk bildning var ledstjärnor. 125 år senare, och med explicit koppling till Hughes, arrangerades en konferens i Chicago på temat ”Muscular Christianity and the Postcolonial World”, och tre år senare publicerades en bok med bidrag från konferensen, Muscular Christianity in Colonial and Post-Colonial Worlds, sammanställd av John J. MacAloon (Routledge). Vi bad Paul Dimeo vid University of Sterling om en recension. Hans välgrundade kritiska analys av bidragen och ironiska tonläge när det gäller vissa delar av den brittiska idrottshistoriska forskningen erbjuder intellektuellt uppfriskande och därtill roande läsning.
|
Fotboll i marginalen
|
|
|
 |
|
| Norra Cypern och Zanzibar möttes i finalen i 2006 års FIFI Wild Cup, en turnering för åttamannalag som inte är FIFA-registrerade. |
|
|
|
|
I dessa tider, när globalisering är värsta honnörsordet och anses kunna legitimera allehanda beslut och ställningstaganden – liksom förvisso frånvaron av beslut och ställningstaganden – är det motiverat att, som Bill Sund gör, framhålla att fotbollens globaliseringsprocess faktiskt inleddes för över 100 år sedan. Bill har läst två nya böcker som kan sägas behandla fotboll i ett globalt perspektiv, i det att båda tar upp fotboll i länder och på platser runt om i världen som i varierande grad är marginaliserade inom världsfotbollen. I Outcasts! The Lands That FIFA Forgot av Steve Menary (Know the Score Books) åker författaren, som är en framstående engelsk fortbollsjournalist, runt i världen och tittar på fotboll i områden som inte FIFA vill kännas vid. Den andra boken, Fringe Nations in World Soccer (Routledge), är en antologi sammanställd av Kausik Bandyopadhyay och Sabyasachi Mallick med 14 bidrag som tar upp fotbollsländer i utkanten, länder där fotbollen inte har den starka ställning den har i exempelvis Europa. Man behöver inte läsa mellan raderna för att förstå vilken av de två, den journalistiskt skrivna och underhållande respektive den massivt akademiska, som lyckas bäst med att förmedla fotbollens liv och känsla, men Bill Sund väljer att se dem som fruktbara komplement till varandra.
|
Religion och sport
|
|
|
 |
|
| Serien Sports and Religion från Mercer University Press innehåller bland annat An Unholy Alliance: The Sacred and Modern Sports (2004) av Robert J. Higgs och Michael C. Braswell, vari författarna argumenterar mot tanken att idrott är den nya religionen. |
|
|
|
|
Idrott och religion har det gemensamt att båda tenderar att engagera många människor, om än i varierande grad. Ett bara mycket svagt intresse för en sport eller en närmast slentrianmässig religiös tro är den ena extremen, fanatisk kärlek till och lojalitet med det egna laget respektive fundamentalistisk inställning till religionens regelverk den andra. Parallellerna är förvisso intressanta, om än inte explicit utforskade, och är väl kanske ett av skälen till det stora intresset på senare tid för att studera förhållandet idrott och religion, även om det också finns andra förklaringar. Den amerikanske religionshistorikern Craig A. Forney, för närvarande chef för Multicultural Studies Dept. vid Palomar College, San Marcos, CA, behandlar ämnet idrott och religion i sin senaste bok, The Holy Trinity of American Sports: Civil Religion in Football, Baseball and Basketball (Mercer University Press). Halvdan Haugsbakken har läst Forneys bok med intresse – åtminstone inledningsvis; efter att själv ha tvingats ta reda på bakgrunden till det centrala begreppet civil religion på annat håll mattades intresset något, och när boken så småningom utvecklas till en oändlig uppräkning av kulturella sportanekdoter har Forney helt förlorat sin recensents intresse.
|
Travsporten på kaffebordet
|
|
|
 |
|
| Nationella stiftelsen för hästhållningens främjande, som står som utgivare av Travet i våra hjärtan, bytte i början av 2008 namn till Hästnäringens Nationella Stiftelse (HNS). Orförande är Mats Denninger (bilden), som också är ordförande i ATG. |
|
|
|
|
De senaste fyra-fem åren har sett en ökad bokutgivning om hästsport i vid mening, vilket i någon mån syns också i dessa spalter. Också i Sverige, där de olika hästsporterna engagerar många människor, publiceras böcker i ämnet. Det finns en hästsport som rimligen dras med identitetsproblem, travsporten. Av många utövare av annan idrott ses travsporten mindre som sport och mer som spel, där man som åskådare upplever spänning på grund av att man satsat pengar på ett av ekipagen, snarare än för att man ”håller på” ett visst ekipage av andra skäl. Ett försök, kanske, att framhålla båda sidorna – sport och spel – är utgivningen av boken Travet i våra hjärtan: En antologi om sporten och spelet genom tiderna (Nationella stiftelsen för hästhållningens främjande), som sammanställts av Mats Fransson. Denna hyllning till travsporten i coffee table-utförande gav vi till Leif Yttergren, själv hästägare och hästsportintresserad. Yttergren konstaterar att det i första hand är en bok för den breda travfamiljen, men att den också rymmer några akademiska texter, för övrigt författade av forumet närstående forskare. För en akademisk forskare med hästsportintresse, menar vår recensent, kan boken dock främst tjäna som inspiration till ny forskning.
|
Att skriva dans
|
|
|
 |
|
| Den tyska dansaren och koreografen Mary Wigman (1886–1973, född Karoline Sophie Marie Wiegmann), här porträtterad av Emil Nolde, anses ha skapat den expressionistiska dansen. |
|
|
|
|
Redan vid slutet av 1600-talet fastställde Ludvig XIV:s hovbalettmästare Pierre Beauchamps de fem grundläggande positionerna inom den klassiska dansen. Han utvecklade också en metod att notera dansrörelser, som år 1700 publicerades av hans lärjunge Raoul Auger Feuillet. Dessförinnan hade dansbeskrivningar varit verbala. Beauchamps’ och Feuillets system medgav att man nu kunde skriva dans, och i anslutning till det myntades termen koreografi, som är grekiska för just skriva dans. Tvåhundra år senare kom koreografen att istället för att nedteckna danser att komponera dans, oftast till musik, och den moderna baletten var ett faktum. Lis Engel har läst en modern amerikansk lärobok i koreografi, Sandra Cerny Mintons Choreography: A Basic Approach Using Improvisation (Human Kinetics), som nu föreligger i en tredje reviderad utgåva. Boken vänder sig till seriösa dansare, koreografer och andra som vill kunna förstå den kreativa process som det innebär att omvandla rörelse till dans. Enligt förlagsreklamen erbjuder boken ”the complete guide to understanding the entire process of choreography, from concept to stage production”. Vår recensent är i huvudsak positiv till boken, men påpekar vissa besvärande brister.
|
|
|
