 |
Om judiska boxare i USA
|
|
|
 |
|
| Maxie Shapiro, född 1914, var en av de sista stora lättviktarna i den judiska boxartraditionen, som kom fram från Lower East Side i New York. Han mötte en gång självaste Sugar Ray Robinson i Madison Square Garden, en match som Maxie förlorade på poäng. |
|
|
|
|
Tänker man, som gemene man, något om till USA invandrade judar under sena 1800-talet och tidiga 1900-talet, så tänker man väl storstäder, främst New York, penninghandel, klädesindustrin, underhållnings-branschen. Har man en gnutta insikt i amerikansk organiserad brottslighet torde Meyer Lansky vara bekant, han som i rollen som ”maffians kamrer” tillsammans med likaså judiske ”Bugsy” Siegel och italienaren ”Lucky” Luciano skapade ett rikstäckande kriminellt närverk i USA och bland annat drog igång casinostaden Las Vegas. Men de från Tyskland och Östeuropa invandrade judarna utmärkte sig också i boxningsringen, vilket Alan Bodners nyligen utgivna historik When Boxing Was a Jewish Sport (SUNY Press/excelsior editions) visar. Boxningen var ett sätt att komma ur misären, på samma sätt som svarta friidrottare genom åren bokstavligt sprungit sig ut ur ghettolivet. Mellan 1910 och 1940 fanns det 25 judisk-amerikanska boxningsvärldsmästare. Eller 23. Eller 26. Eller 27. Och det är inte forumets boxningsboksrecensent Birger Hedén som skapar förvirring – han bara påtalar den, efter lite egen utforskning. Och han rekommenderar att man tar lätt på statistiken vid läsningen av Bodners bok, som i övrigt är ett fascinerande stycke oral history, väl värd att ta del av.
|
Wray Vamplew hyllas i vänbok
|
|
|
 |
|
| Han hyllas vitt och brett i år, Wray Vamplew. Utöver vänboken har han bland annat också tilldelats ISHPES-priset av International Society for the History of Physical Education and Sport. |
|
|
|
|
Personlighetens roll i historien är ett kontroversomspunnet tema för forskning och debatt; Carlyles Great Man-teori står mot Plekhanovs deterministiska historiematerialism – och aldrig mötas de två. Vi får se oss omkring i historien och själva välja vad vi ska tro på. Och när vi tittar på den internationella idrottsforskningens, och mera specifikt den idrottshistoriska forskningens framväxt och etablering inom akademin sedan mitten på 1970-talet kan vi knappast undgå att tänka på Carlyle och hans syn på individen som historisk aktör. I det här sammanhanget är det ekonomhistorikern Wray Vamplew som är vår Great Man, i det att han under framför allt de första decennierna av sin idrottsforskargärning på tre kontinenter initierade och stimulerade idrottshistorisk forskning, organiserade idrottshistoriker och underlättade publicering av forskningsresultat. Denne redaktör är stolt över att på forumet ha fått möjlighet att publicera två artiklar av Wray Vamplew, och att nu när han och tiden är mogen för en hyllningsbok få publicera en recension av den, skriven av en idrottshistoriker ur en något senare generation, Johnny Wijk. Vänböcker kommer och går, och inte alla består provet att åldras med grace, men på basis av vår recensents inträngande genomgång av några av artiklarna kan vi nog slå fast att Sport as History: Essays in Honor of Wray Vamplew, sammanställd av Tony Collins och utkommen på det brittiska förlaget Routledge, liksom festföremålet har ett bäst-före-datum som ligger bortom den överskådliga framtiden.
|
Kvinnor, idrott och samhälle
|
|
|
 |
|
| Både Roberta Park (bilden) och Patricia Vertinsky har forskat om idrott och genus under en följd av år, och får anses väl lämpade att sammanställa en bok som just denna. |
|
|
|
|
Det kommer att ta lång tid innan kvinnorna intar sin rättmätiga plats i samhället och i alla dess delar. Och det sker inte för att vi väntar på den stunden, utan det sker för att vi jobbar för att det ska hända. Så enkelt, och svårt, är det. Ett sätt att jobba för det är att forska om kvinnans roll i samhället, och i alla dess delar, historiskt och i vår samtid. Det behövs sannolikt mycket forskning, av olika slag, och forskningsinsatserna kommer att överlappa varandra, men upprepning är viktig; det patriarkala samhällets stabilitet bygger i mångt och mycket på upprepningar, på ständiga förtydliganden av patriarkatets självklarhet och på ständig reproduktion av dess fundamentala premisser. En för just detta forum angelägen del av samhället är – just det, idrotten. Också här är och har kvinnan varit underordnad, och inledningsvis helt frånvarande, men efterhand har kvinnligt idrottande blivit könspolitiskt och socialt accepterat. Det är långt kvar till en acceptabel grad av jämställdhet, men många jobbar på det. En forskningsinsats bland många andra som ska frambringa detta har nyligen publicerats i bokform, en antologi med titeln Women, Sport, Society: Further Reflections, Reaffirming Mary Wollstonecraft och sammanställd av Roberta J. Park och Patricia Vertinsky (Routledge). Jonny Hjelm har läst denna, ska vi säga, kartläggning av kvinnor som jobbat för att göra det möjligt för kvinnor att idrotta. Det blir kanske ibland lite för mycket teorifattig kartläggning, och för mycket USA, men boken är ett viktigt bidrag till det inledningsvis antydda sisyfosarbetet med att skapa verklig jämställdhet mellan könen inom idrotten och inom hela samhället.
|
Idrottsjuridik
|
|
|
 |
|
| Karen Murphy dömdes att betala £8000 för att hon använt en billig grekisk avkodare för att visa Premier League-fotboll på sin pub, men EU anser att nationella lagar som förbjuder sådan konkurrens strider mot EUs grundprinciper. |
|
|
|
|
Idrottsjuridiken blomstrar, inte minst tack vare EU; unionen tenderar som bekant att juridifiera en lång rad områden, och sporten är ett av dem. Ett aktuellt exempel som stimulerat idrottsjurister i England till närmast förvånande aktivitetsnivåer är en preliminär bedömning i ett ärende som rör brittiska pubägares rätt att för sina kunder visa Premier League-matcher på TV som distribueras av annat bolag än det som har en – tydligen ganska tvivelaktig – ensamrätt till detta i UK. Ett annat aktuellt exempel på hur sportens aktörer använder sig av juridikens konfliktlösningsmekanismer är konflikten mellan spelare och klubbägare i den amerikanska basketligan, som efter resultatlösa förhandlingar nu gått så långt att parterna stämmer varandra inför domstol. Man räknar inte med något spel alls under innevarande säsong. Här finns mycket att fundera över, och en som funderar är Jack Anderson, som är reader vid School of Law, Queen’s University i Belfast. Det senaste resultatet av dessa funderingar är boken Modern Sports Law: A Textbook (Hart Publishing), som sägs redovisa hur rätten påverkar hur den moderna idrotten organiseras, administreras och utövas. Vi bad forumets rättssociologiske expert Bo Carlsson läsa boken, vilket han gjorde med, uppenbarligen, stor förtjusning. Det är väl egentligen bara bokens titel som vår recensent är missnöjd med, och hans förslag till ny titel låter onekligen betydligt mer spännande: Sport and Legal Cultures: Contemporary Trends.
|
Idrott och rasism i USA
|
|
|
 |
|
| Sarah Fields, som medverkar i boken med ett kapitel om Title IX, är BA och MA, samt juris och filosofie doktor, från fyra olika universitet. Hon är nu verksam vid ett femte, Ohio State i Columbus, OH, vid Sport Humanities Faculty (!). |
|
|
|
|
När vi tänker på rasism i olika former inom idrotten, historiskt och idag, är det kanske främst två exempel som pockar på uppmärksamhet, dels Sydafrika under apartheid, dels Förenta Staterna. Att det finns kvardröjande uttryck för rasism i Sydafrika är allom bekant, men med apartheidregimens fall 1994 försvann den lagenliga diskrimineringen av svarta i det sydafrikanska samhället, och så också inom idrotten. I USA har rasismen gamla anor. Slaveriet, på samma sätt som den vita förtryckarregimen i Sydafrika ett uttryck för kolonialismens härjningar på den afrikanska kontinenten, är sedan länge avskaffat, och den lagliga diskriminering av svarta som följde i dess spår har i princip upphört som en följd av de svartas kamp för medborgerliga rättigheter. Men man ändrar inte attityder eller avskaffar fördomar med en signatur på ett lagförslag. Att 1960-talets svarta medborgarrättsrörelse mötte starkt motstånd från den vita majoriteten visade sig bland annat i mordet på Martin Luther King. Att den på samma sätt mötte motstånd inom idrotten demonstrerades på ett tydligt sätt av Tommie Smiths och John Carlos’ numera närmast legendariska protest under OS i Mexico City och dess konekvenser. Och det är kampen under 1960-talet som dominerar antologin Sports and the Racial Divide: African American and Latino Experience in an Era of Change, som sammanställts av Michael E. Lomax (University Press of Mississippi), något som vår recensent Halvdan Haugsbakken beklagar, eftersom det sker på bekostnad av en mer samtida analys. Hade dagens amerikanska samhälle fokuserats hade antologins självbild, så som den kommer till uttryck i Billy Hawkins slutord, varit mer motiverad, menar Haugsbakken.
|
Jaktfilosofi
|
|
|
 |
|
| Modern forskning om hälsan hos såväl nu levande jägare-samlare som historiska individer genom analys av skelettfynd visar att hälsan hos jägare-samlare var och är betydligt bättre än hos jordbrukande individer. |
|
|
|
|
För 10 000 år sedan var alla anatomiskt moderna människor jägare-samlare, det vill säga att de levde av att jaga och döda djur och att samla och tillreda ätliga växter av olika slag. Så småningom började de följa efter hjordar av vilda djur, de lärde sig tämja dem... och resten är historia. Behovet av att jaga för att skaffa föda levde kvar i ytterligare tusentals år, och finns fortfarande på olika ställen i världen. Man villebrådsjakten har inte upphört i de moderna västerländska samhällen där den inte längre är nödvändig. Jakten har istället för många blivit en fritidssysselsättning, även om den formen av rekreation ibland kan ha positiva sidoeffekter för exempelvis viltvården. Många tycker nog att jakt även idag är ett acceptabelt sätt att skaffa mat, medan många andra tycker att det är etiskt tvivelaktigt att döda Bambi för blotta nöjet. ”What You Can't Learn from Cartoons: Or, How to go Hunting After Watching Bambi” är titeln på ett av bidragen i Nathan Kowalskis antologi Hunting: In Search of the Wild Life, som ingår i Wiley Blackwells serie Philosophy for Everyone. Vi bad Kim Wickman, som själv jagar i blygsam utsträckning, att läsa Kowalskis bok för idrottsforum.org. Hon hittade flera texter som var av intresse, bland annat en med en viktig genusdiskussion i relation till jakten, men antologin som helhet präglas av stor spretighet.
|
Fotboll mot staten
|
|
|
 |
|
| De här ungarna utgör väl knappast något hot mot staten, eller mot kapitalet för den delen, men vad de gör är att hålla vid liv den eviga rätten till fri fotboll – fri från styrning från såväl stat och marknad som FIFA. |
|
|
|
|
En bok om fotbollens revolutionära potential, vem skulle ha förutsett det? Nja, kanske är det inte så märkligt egentligen, om man beaktar fotbollsspelets rötter som folkfest på 1600-talet och det kvarstående faktum att för att spela behövs i stort sett bara en boll och en bit någotsånär slät mark, vad man kallar a level playing field; målet markerades i denne redaktörs ungdom oftast med ihopknölade tröjor. Så kunde fotboll fortfarande på 1950- och 60-talet, och på liknande sätt än idag, vara en sport för resurssvaga. Men detta försiggår i kulisserna. På den stora scenen har fotboll blivit ett spel för miljardärer – inte i den meningen att dessa spelar fotboll, utan de spelar med allt mer övervärderade fotbollsklubbar på en marknad som ju sällan kan sägas vara a level playing field. På idrottsforum.org har vi haft några artiklar om alternativa fotbollskulturer, till exempel av Henning Eichberg, och nu har vi därtill, som sagt, en hel bok om fotboll som motmakt. Det är Gabriel Kuhn som står som författare, och boken titel är Soccer vs. the State: Tackling Football and Radical Politics (PM Press). Vi skickade Kuhns bok till den norske fotbollsforskaren Matti Goksøyr, och i en recension som vittnar om hans breda kunskap om ämnet gör vår recensent en kritisk men i långa stycken sympatisk granskning av Kuhns lite spretiga bok.
|
Idrottshistorisk handbok
|
|
|
 |
|
| I Handbuch Sportgeschichte medverkar bland andra forumets medarbetare Gertud Pfister med ett kapitel om ”Körper, Sport und Geschlecht aus historischer Sicht”. |
|
|
|
|
Vi måste dessvärre tillstå att idrottsforum.org är ett nästan övertydligt exempel på kantringen i svensk akademisk verksamhet mot det engelska språkområdet; man är frestad att tänka i termer av hegemoni. Uppskattningsvis 99,8 procent av alla utomnordiska böcker som recenseras är skrivna på engelska, och mera sällan handlar dessa böcker om annat än företeelser i just engelskspråkiga länder. Detta medför självklart en besvärande begränsning av perspektivet på idrottens plats och funktion i samhället och på den internationella idrottsforskningens olika inriktningar. Låt vara att det är ett så accepterat förhållande att många icke-engelskspråkiga författare väljer att publiceras sig på engelska just för att nå ut till den större läsekrets som då finns tillgänglig, men att det produceras viktig sportvetenskaplig forskning i länder som Tyskland, Frankrike, Italien eller Spanien som publiceras enbart på respektive lands språk kan vi nog ta för givet. Det är därför angeläget att få in dessa perspektiv med hjälp av forumets recensionsverksamhet. I linje med denna insikt har vi nöjet att nu introducera den andra recensionen av en tyskspråkig utgivning – av totalt 922 recenserade titlar. Recensent är Jens Ljunggren, relativt nybliven professor i idrottshistoria vid Stockholms universitet, och boken är Handbuch Sportgeschichte, sammanställd av Michael Krüger och Hans Langenfeld och utgiven av Hofmann Verlag. Initiativet till recensionen, ska vi medge, kommer från recensenten, och recensionsredaktörens insikt om behovet av andra perspektiv än de anglo-amerikanska kommer från recensionen, som på ett utmärkt sätt förmedlar såväl styrkor som svagheter inom tysk historiografisk forskning.
|
Om idrottens väsen
|
|
|
 |
|
| Poul Ferland föddes i Aalborg 1953. Han är mag.art. i idéhistoria från Aarhus Universitet 1981 och filosofie doktor 2002. Han är i dag forskare, lärare och skribent på frilansbasis. |
|
|
|
|
Stadion böljar, ja, den fullständigt kokar. Vid höjdhoppet samlar sig Kajsa Bergqvist för hoppet som, om det lyckas, innebär guld till henne och till Sverige... en guldmedalj! Men plötsligt svävar tankarna iväg, till frågeställningar som upptagit hennes intresse alltmer på senare tid, frågor om idrottens väsen, om hennes egen existens, om den fenomenologiska förståelsen av hennes kropp, hennes ansats, hennes hoppstil... hon sjunker ned och vilar armbågen på ena knät, med hakan i ena handen... hon tänker... Eller inte; det är mer än ett stenkast från idrottens praktik och praktiker till att fundera över idrottens väsen i filosofiska termer. Det finns till och med inom idrottsforskarkollektivet tydliga, och ibland skarpa, gränser mellan de mer praktiskt-socialt och de mer teoretiskt-filosofiskt orienterade. Dock är den fulla förståelsen av idrotten, dess väsen och dess många framträdelseformer beroende av båda dessa forskningsintressen, de verkar i samma riktning och anda, i bästa fall i nära samspel. När det gäller Poul Ferland vet vi ingenting om vilka han samspelar med, men vi vet nu att hans väsensanalys av idrotten, som den presenteras i Oplyst sport: Filosofiske refleksioner (Books on Demand), tillför nya dimensioner till vår förståelse av fenomenet. Den som ger oss en inblick i Ferlands tankevärld är Mikael Lindfelts, vars analys, som bygger på en grundlig och inkännande läsning av boken, låter oss förstå att vi kan få nya insikter om något vi trodde vi visste nästan allt om.
|
Mångfald i sporten
|
|
|
 |
|
| George Cunningham avbildad när han talar om stödsystem för svarta college-idrottare på konferensen ”Losing to Win”, som hölls på Wake Forest University den 13 april 2011. |
|
|
|
|
Det är värt att notera att man kan närma sig problemet med mångfald och intolerans inom sporten på olika sätt. Eric Andersons nya bok, som recenseras på annan plats i denna uppdatering är en sociologiskt grundad idrottskritisk analys, medan George B. Cunninghams Diversity in Sport Organizations (Holcomb Hathaway), som nu föreligger i en andra utgåva, är en traditionell lärobok som beskriver problemen och ger anvisningar för hur man handskas med dem. Den första utgåvan recenserades på forumet i september 2008 av David Cardell. Uppdraget att ta sig an den uppdaterade andra upplagan gick till Sine Agergaard, som konstaterar att det är fråga om en imponerande lärobok i hur man handskas med mångfaldsfrågor inom idrotten, samtidigt som den är problematiskt i ett par avseenden, bland annat när det gäller dess användbarhet i andra kontexter än den nordamerikanska.
|
Idrottskritik
|
|
|
 |
|
| Eric Anderson har i sin forskning om sport, maskulinitet, sexualitet och homofobi visat att homosexuella män dras till idrotten, och att heterosexuella mäns maskulinitet blivit mjukare och mer inkluderande. |
|
|
|
|
Det finns flera goda skäl att anlägga ett kritiskt perspektiv på idrotten. Ofta är det den i mångas ögon ohämmade kommersialiseringen, förmodligen mest påtaglig inom den internationella fotbollen, som får klä skott för den idrottskritiska forskningen. Ett annat, och på sätt och vis mer besvärande problem är intoleransen i förhållande till avvikelser från det majoriteten uppfattar som normalt, och det kan handla om allt ifrån kvinnor i typiska mansidrotter till etnisk bakgrund, hudfärg och sexuell läggning. Rasismen på fotbollsläktarna, till exempel, är utbredd. Homofobin är ett stort problem, och inte bara för homosexuella utan för alla som värnar de demokratiska värden som idrotten förväntas vila på och leva efter. På så vis är förekomsten av speciella tävlingar för hbt-personer, som Gay Games, ett sorgligt bevis på att idrottsvärlden inte kunnat handskas med den mångfald som numera karaktäriserar samhället och alla dess delar. Homofobin spelar en central roll i den amerikanske och numera Englandsbaserade idrottssociologen Eric Andersons senaste bok Sport, Theory and Social Problems: A Critical Introduction (Routledge). Vi gav boken till David Hoff, och fick den här underfundiga recensionen.
|
Idrottssociologi
|
|
|
 |
|
| Cheryl Cooky, Assistant Professor vid Health and Kinesiology, Purdue University, medverkar i boken med artikeln ”Getting Girls in the Game: Negotiations of Structure and Agency in a Girls’ Recreational Sport Program”. |
|
|
|
|
Det här med idrottssociologiska läroböcker, det är inte helt lätt. Många amerikanska sociologer och potentiella läroboksförfattare verkar inte kunna komma över att Jay Coakley redan för många år sedan försåg idrottsutbildningarna med en idrottssociologisk lärobok som är svår att knuffa bort från prispallen – och den kommer i ständigt nya upplagor. Forumet har recenserat ett antal böcker om idrottssociologi genom åren, liksom ett antal böcker med idrottssociologiska tillämpningar. De senare röner oftast ett bättre öde än de förra, och nu har det hänt igen; en lärobok i idrottssociologi får lågt betyg av vår recensent medan en tidigare, tillämpad volym med samma upphovsman fick en utmärkt recension. Earl Smith är professor i sociologi vid Wake Forest University i North Carolina, och han har publicerat sig ymnigt genom åren inom områden som kriminologi, ras och etniska relationer, samt idrottssociologi. Han är med andra ord en driven akademisk forskare och borde vara väl lämpad att ställa samman en antologi med titeln Sociology of Sport and Social Theory. Men det blev inte särskilt bra, menar vår recensent Inge Kryger Pedersen, som hängde upp sig redan på titeln. Boken, som publicerats av Human Kinetics, inleds med en avdelning om the great theorists, som dock visar sig bara vara tre, Weber, Elias och Mills, utan vidare motivering. Övriga avdelningar är lika svårförklarliga vad gäller urval. Vår recensent suckar tungt och rekommenderar en nyutkommen dansk idrottssociologisk lärobok, som för övrigt snart recenseras på forumet.
|
Fotboll i Italien
|
|
|
 |
|
| Jens Bernhardssons tid som president och delägare i italienska Padova, som han förde upp från serie C till serie B, behandlas i boken. Han tvingades lämna laget och Italien när han kommit på kant med maktens män. Tillbaka i Sverige slog han sig på krogverksamhet, utan större framgång. |
|
|
|
|
Kontrasternas land på många sätt är det, Italien, framhåller italienskamagasinet.se. Enat, splittrat. Fult och vackert. Komplicerat men ändå så enkelt. Hett, kyligt. Kargt, frodigt. Ja, och, frestas man tillägga, rättsstat och gangstervälde; demokrati, men ändå mediekrati; vänster och höger. Och därtill är det ett av de främsta fotbollsländerna i världen, med en av de bästa ligorna och imponerande mästerskapsstatistik. Men fotbollen existerar inte oberoende av samhället i övrigt, snarare är den i Italien mer integrerad med olika maktsfärer i samhället än i andra länder. Åtskilliga exempel på detta serveras i boken Disamore: Makten, maffian och fotbollen av journalisterna Malena Johansson och Mats Lerneby (Forum). I en serie reportage undersöker de olika aspekter av samspelet mellan fotboll och skilda delar av det italienska samhället. Vi bad Mats Greiff recensera Disamore. Som sig bör framhåller vår recensent, historiker av facket, att detta inte är en vetenskaplig text, men väl ett väl utfört journalistiskt verk som med fördel kan utgöra empiri för vidare utforskning av italienska förhållande och som dessutom kan inspirera till forskning om fotbollen plats i andra samhällen, till exempel det svenska.
|
Norskt idrottsjubileum
|
|
|
 |
|
| Av drygt fyrtio presidenter i NIFs långa historia har alla utom två varit män. Grethe Fossli var ”acting” under några månader 2004, och Tove Paule (bilden) innehade ämbetet 2007 och 2011. |
|
|
|
|
Den 15 mars 1861 bildades Centralforeningen for Udbredelse af Legemsøvelser og Vaabenbrug i Norge, och Otto Richard Kierulf blev dess förste president. Kierulf skulle för övrigt, tio år senare, bli norsk statsminister i Stockholm, en post som han innehade i tretton år. Idag har Centralforeningen namnet Norges idrettsforbund og olympiske og paralympiske komite (NIF), efter inte mindre än sju namnbyten och ett antal sammanslagningar. Idag heter presidenten Børre Rognlien, och det är således denne hedersman som leder firandet av NIFs 150-årsjubileum. Det är inte helt lätt att från NIFs nettsted utröna hur firandet har gått, och ska tillgå, men en sak vet vi, och det är att ett slags jubileumsbok publicerats, av lite annorlunda slag. Som vi tidigare meddelat på löpet är det Norges idrettshøgskole, och dess samhällsvetenskapliga institution, som står bakom Norsk idrett: Indre spenninger og ytre press under redaktion av Dag Vidar Hanstad (Akilles), med andra ord en akademisk hyllning till norsk idrott och dess allt övertskuggande idrottsorganisation. Med 29 artiklar, flertalet av dem referee-bedömda, och 540 sidor, bjuds läsaren på en grundlig genomgång av idrottens roll i det norska samhället och därtill en lika grundlig problematisering, som sig bör när det är akademiker i farten. Vi bad Bjarne Ibsen, med stora insikter om idrott och samhälle i allmänhet och ett därtill gott grepp om norsk idrott och idrottspolitik, om en recension. Lovorden haglar; det är sådana här problematiseringar som nordisk idrott behöver, men så sällan utsätts för. Ibsens läsning är dock inte okritisk, och boken är inte invändningsfri; och, vad värre är, den lär inte få det genomslag på norsk idrottsutveckling som den borde få.
|
Huliganer i Danmark
Fotboll och våld har gått genom historien hand i hand; sporten förbjöds faktiskt 1314 i England av Edvard II på grund av dess våldsamma karaktär. När den moderna fotbollen såg dagens ljus under sista halvan av 1800-talet dök också våldet mellan lagens supportrar upp. De första rapporterna om fotbollshuliganism i England kom på 1880-talet, och i Sverige kring sekelskiftet 1900, och från 1960-talet har detta fotbollens gissel varit dess ständige följeslagare. Forskning kring huliganismen går tillbaka till 1970-talet och omfattar alla tänkbara aspekter på fenomenet, från dess sociologiska och psykologiska bakgrund till polisiära och rättsliga aspekter. Forskningen tycks dock ha haft blott begränsade effekter på företeelsens form och utbredning, vilket illustrerar de djupgående underliggande, men också nationellt varierande, orsakssammanhangen. Behöver vi då ännu en bok om fotbollshuliganism? Martin Alsiö, som just har läst nyutkomna Hooligan – de danske broderskaber: Respekten, æren, rusen av Jonas Nyrup och Tom Carstensen (Lindhardt og Ringhof) svarar obetingat ja!, den här boken behövs. Nyrup och Karstensen, två danska radiojournalister, har djupt och ingående intervjuat tre danska huliganer från tre olika lag. Och, menar vår recensent, boken styrka såväl som dess svaghet ligger i intervjuerna – de är ett fantastiskt källmaterial, men de är allt boken rymmer, ingen analytisk fördjupning, med andra ord.
|
Supportern som konsument
 |
|
|
| Angelina Close är en central spelare på den amerikanska marknadsförings-scenen, och just nu jobbar hon på University of Texas @ Austin. Hennes medredaktör, Lynn Kahle är faktiskt en man, förnamnet till trots. |
|
|
|
|
Sportupplevelsen har blivit en produkt bland andra på marknaden, eller åtminstone bland andra upplevelseprodukter, det är känt sedan ett bra tag nu. Sålunda har sedvanliga marknadslogiker trätt i kraft, och sport, eller snarare vissa delar av sporten, förpackas, marknadsförs och säljs på sätt som vi känner igen från andra marknadssegment. Men där finns vissa skillnader – sport skiljer sig från också andra events genom en rad unika karakteristika som kännetecknar idrottstävlingar: oförutsägbarheten, den dramatiska potentialen, det svåröverträffade engagemanget från publiken, det vill säga konsumenterna. Det krävs med andra ord speciella kompetenser när det gäller marknadsföring av sport och dess events, och här lämnas ingenting åt slumpen. Man nöjer sig således inte med de generella kunskaperna i marknadsföring, istället bedrivs forskning och kunskapsutveckling när det gäller att sälja just sport, och det är i kommersialismens Mecka, USA – och i viss mån Australien och Storbritannien – som detta sker. Forumet har tidigare publicerat recensioner av böcker inom detta speciella fält av företagsekonomin, och har nu nöjet att göra det igen. Gun Normark har läst antologin Consumer Behavior Knowledge for Effective Sports and Event Marketing, sammanställd av Lynn R. Kahle & Angeline G. Close och publicerad av Routledge. Vår recensent, som uppskattar boken men knappast kommer att kunna använda den i undervisningen, konstaterar att de nordiska länderna snarast är att beteckna som u-länder när det gäller såväl forskning och kompetensutveckling som tillämpning av tillgänglig kunskap i området. I vilken utsträckning detta är goda eller dåliga nyheter kan man möjligen tvista om, men ett faktum är att givet nuvarande utvecklingstrender inom sportens värld så är det angeläget att också sport i Norden kan säkra marknadsandelar och därmed garantera en fortsatt utveckling av nordisk elitidrott.
|
Muslimska kvinnor och sport
|
|
|
 |
|
| Ruqaya Al Ghasara (och det finns oklarheter om transkriberingen) är född den 6 september 1982. Hon har tagit flera sprintmedaljer i arabiska och asiatiska mästerskap, men avtjänar för närvarande en tvåårig avstängning för dopning. |
|
|
|
|
Under OS i Aten 2004 väckte Bahrains sprinterstjärna Ruqaya Al Ghasara stor uppmärksamhet när hon sprang 100m iklädd hijab, den traditionella muslimska huvudduken. Hon kom femma i sitt heat, med sprinters från Zimbabwe, Mikronesiska Federationen och Kuwait bakom sig. Fyra år senare var Al Ghasara igång igen, i Beijing, och nu med en modifierad hijab, en så kallad hijood. Hon vann sitt första heat på 200 m, vilket föranledde hemsidan JihadWatch att rubricera nyheten ”Olympics: hijab-clad sprinter beats infidels at their own games”. Det behövs onekligen ökad förståelse för muslimska kvinnors situation och behov inom nationell såväl som internationell sport, och en nyutkommen bok, Muslim Women and Sport lämnar ett viktigt bidrag till detta. Antologin är sammanställd av Tansin Benn, Gertud Pfister och Haifaa Jawad och är utgiven av Routledge. Fjorton olika nationaliteter är representerade bland bidragsförfattarna. Forumets redaktör lyckades med konststycket att tilldela två personer uppdraget att recensera boken, Dagmar Dahl och Sine Agergaard. Recensenterna avviker inte märkbart från varandra i bedömningen av boken, men recensionerna varierar när det gäller tonvikt och inriktning, och vi publicerar därför bägge recensionerna nedan, efter varandra.
|
Fyllig handbok i idrottspsykologi
|
|
|
 |
|
| Stephanie Hanrahan är legitimerad idrotts- och motionspsykolog, och leder Sport and Exercise Psychology-programmet vid University of Queensland, där hon varit sedan 1990. |
|
|
|
|
Det latinska ordet för hand är manus, ett ord som denne redaktör använder flitigt, om än inte i dess ursprungliga betydelse, utan som en förkortning av ett annat latinskt ord, manuskript, med innebörden handskriven förlaga till tryckt bok eller artikel, eller, i det här sammanhanget, webbsida. Manus är också roten till det från engelskan inlånade ordet manual, som beskriver en bok med instruktioner, ofta i något tekniskt sammanhang, helt enkelt en handbok, för övrigt ett ord som funnits i svenskan sedan äldre fornsvensk tid. Motsvarande engelska ord är handbook, som definieras som ”a book giving brief instruction such as basic facts on a subject or instructions for operating +a machine” (Concise Oxford English Dictionary). När Routledge publicerar den 564-sidiga Routledge Handbook of Applied Sport Psychology: A Comprehensive Guide for Students and Practitioners har man med andra ord tänjt rejält på handboksbegreppet. Snarare kan man tänka sig att det i själva verket handlar om en bok med närmast encyklopediska ambitioner inom sitt fält, och just det antyder Karin Weman (f. Josefsson) i sin recension av Stephanie Hanrahans och Mark Andersens fylliga antologi, när hon skriver att den, i strid med redaktörernas intentioner, sannolikt kommer att användas som ett uppslagsverk. Vår recensent är mycket positiv till volymen oavsett läsart; den bör, menar hon, införlivas i varje idrottspsykologiskt intresserad eller verksam persons boksamling.
|
Lagsporters ekonomi
|
|
|
 |
|
| David Surdam disputerade i ekonomi vid University of Chicago. Hans avhandling heter Northern Naval Superiority and the Economics of the American Civil War, och hans handledare var nobelprisvinnaren Robert Fogel. |
|
|
|
|
Det tilltagande intresset för idrottens kommersiella potential, det vill säga kapitaliseringen av dess underhållningsvärde, har dominerat idrottsfältets utveckling under de senaste 15–20 åren, och manifesteras i en anpassning av idrottsliga verksamheter till marknadsekonomins behov. Professionaliseringen av idrottsutövarna har följts av en professionalisering av den administrativa och ekonomiska överbyggnaden. Sport management-utbildningar står för tillförseln av administrativ kompetens på olika nivåer, och det finns en utvidgad forskningsfokus på just sport management. Men än viktigare för kapitaliseringsprocessen är idrottsekonomisk utbildning och forskning. På det området finns en kraftfull satsning både inom akademin, näringslivet och idrotten, och bokförlagen hänger på. Det finns några internationellt kända idrottsekonomer som dominerar fältet, Szymansky, Andreff, Chadwick, Aaron Smith; ska David G. Surdam, författaren till The Ball Game Biz: An Introduction to the Economics of Professional Team Sports (McFarland), sälla sig till den skaran? Nja, ska man tro forumets recensent Kjetil Haugen, och det bör man, så lär det aldrig hända.
|
Sport som fiktion
|
|
|
 |
|
| Susan Bandy spelade tävlingsbasketball i både high school och college. Hon disputerade i historia och filosofi vid Arizona State University. Hon bor och verkar i Europa, just nu i Århus, Danmark. |
|
|
|
|
Idrott och litteratur är ett sorgligt försummat fält inom såväl idrottsforskning som litteraturvetenskaplig forskning i Norden, och en hypotetisk förklaring kan vara att idrott inte förekommit i skönlitteraturen i någon märkbar och forskningsvärd utsträckning. Annat är det på andra håll i världen. I USA var F. Scott Fitzgerald tidigt ute med sin The Bowl från 1927, som handlar om en fotbollsspelare vid Yale University och hur han lär sig älska sin sport. Annars är det väl främst baseball som givit upphov till massor av skönlitterära skildringar i USA. Ett tidigt exempel på engelsk botten är Mike av P.G. Wodehouse från 1909, om cricketgeniet Mike och hans public school-äventyr. ( Mike kan för övrigt rekommenderas som en rolig och begriplig introduktion till det komplicerade regelverket i cricket.) Ett exempel på en litteraturvetenskaplig behandling av skönlitteratur med idrottsmotiv är Christian K. Messengers klassiska Sport and the spirit of play in contemporary American fiction, utgiven av Columbia University Press 1989. Men åter till Norden, där glädjande nog litterära speglingar av idrott blivit föremål för behandling i en nyutkommen bok, Litterære fortællinger om idræt i Norden: Helte, erindringer og identitet, under redaktion av Vicki Bjerre och Susan J. Bandy (Aarhus Universitetsforlag). Bandy, som gästforskat i Århus under en tid, är för övrigt ledande kraft i amerikanska Sport Literature Association och sålunda synnerligen väl lämpad att medverka i arbetet med en sådan här bok. Vi bad John Hellström läsa och recensera boken, och hans nyanserade läsning av den danska antologin visar upp bokens starka såväl som svaga sidor, och inte minst framträder just bristen på litterära idrottsskildringar i Norden.
|
Om idrottsdidaktik
|
|
|
 |
|
| Katarina Schenker är en regelbunden skribent på idrottsforum.org, ofta som redaktörens ögon och öron vid olika konferenser, symposier och workshops. Vi gratulerar henne varmt till den nyvunna doktorsgraden! |
|
|
|
|
Idrottsämnets didaktik har varit föremål för en hel del uppmärksamhet under de senaste femton, tjugo åren. Didaktiken har beskrivits som den teoretiska delen av pedagogiken, och dess grundläggande element är planering av undervisning och utbildning, undervisningens utformning, och olika aspekter på lärande och läromedel. Idrottsämnets specifika didaktiska frågeställningar behandlades redan i Claes Annerstedts doktorsavhandling från 1991, och han har återkommit till didaktikproblematiken i flera senare skrifter. Annerstedt är förvisso inte ensam om att ha känt behovet av att utveckla idrottsdidaktiken; framför allt har forskare vid tidigare Lärarhögskolan i Stockholm och Gumnastik- och idrottshögskolan (GIH) flitigt forskat och författat i ämnet under 2000-talet, till exempel Fagrell, Lundvall, Meckbach, Redelius, och så Larsson – Håkan Larsson. Den senare framstår numera som – en förvisso rätt ung – nestor i dessa sammanhang, och från sin position som professor vid GIH har han god uppsikt över det idrottsdidaktiska fältet. Inte att undra på, då, att han kallades som fakultetsopponent till en doktorsdisputation i Malmö nyligen, då Katarina Schenker framlade och försvarade sin avhandling På spaning efter idrottsdidaktik (Malmö högskola). Vi har härmed nöjet att publicera Håkan Larssons opposition som en recension av avhandlingen. I sin grundliga och välskrivna recension redovisar han Schenkers forskning och resultat, och på sedvanligt manér lyfter han fram avhandlingens starka såväl som dess svagare sidor.
|
Sportens höjdpunkter
|
|
|
 |
|
| Raymond Gamache är Associate Professor vid Communication, Theatre and Art, School of Arts and Letters, The College of St. Scholactica, Duluth, MN. Han disputerade vid University of Maryland 2008. |
|
|
|
|
Tv-mediets betydelse för sporten, och för den delen sportens betydelse för tv-mediet, kan inte överdrivas. Direktsändningar av bland annat fotbollsmatcher och olympiska spel har inneburit att sport idag är ett av samtiden mest dominerande kulturyttringar. Alla kan se idrott, ofta i direktsändning, och för att förstärka tittarnas upplevelser utvecklas ständigt nya grepp inom tv-mediet, samtidigt som regelverket inom sporter och sporters organisering anpassas till tv-mediets krav, till exempel vad gäller reklamavbrott och dylikt. Ett exempel på hur samspelet mellan tv-mediet, dess publik och det man förmedlar skapar nya sändningsformer är ”den långsamma reprisen”, det vill säga möjligheten att visa en händelsekedja i slow motion för att tittarna ska kunna se exakt vad som hände. Tidigare var detta något som endast tv-publiken kunde se; idag visar monitorer samma sak för publiken på plats. Ett likartat fenomen är highlights, det vill säga höjdpunkterna i en match eller idrottstävling, som televisionen kan visa om och om igen – och som tv-tittarna vill se om och om igen – till ett exempel ett glimrande mål, ett rekordhopp i tresteg, eller matchbollen i en tennismatch. Om highlights inom idrotten och dess historia har Raymond Gamache skrivit en bok, A History of Sports Highlights: Replayed Plays from Edison to ESPN (McFarland). Vi bad Marit Nybelius, med egna erfarenheter av såväl direktsändningar som eftersända highlights, att läsa Gamaces bok, och hon konstaterar att boken förvisso är ytterst intressant för produktionsorienterade läsare men att också allmänintresserade sportmedielärare och -forskare i Gamaches bok har ett spännande komplement till övrig litteratur.
|
Sport i USA
|
|
|
 |
|
| Gertrud Pfister är en centralfigur i den internationella akademiska idrottsforskningen. Flitig författare, verksam i internationella sportforsknings-organisationer och vetenskapliga konferens-kommittéer, medlem i flera vetenskapliga sporttidskrifters redaktionsråd. |
|
|
|
|
För många européer, inklusive tjänstgörande redaktör, ter sig den amerikanska sportscenen som åtminstone ställvis ganska svårtillgänglig, och då avses inte fysisk tillgänglighet, för man kan ju se de amerikanska nationalsporterna på teve var som helst i världen. Nej, det är snarare sporternas strukturella uppbyggnad och befolkningens relation till dem som känns lite främmande. För en som fötts in de traditionella europeiska – och inte minst nordiska – seriesystemen där lag med åtminstone ursprungligen lokal anknytning kan jobba sig upp från sjätte divisionen till den högsta elitnivån, framstår de slutna serierna i amerikansk hockey, fotboll, basketball etc., som statiska och elitistiska. Särskilt märkligt är det naturligtvis mot bakgrund av ”den amerikanska drömmen” och dess grundtanke att den även enklaste bondgrabb ska kunna bli landets president. Den som sitter med sådana funderingar kan glädjas åt en ny bok, Understanding American Sports av Gerald R. Gems och Gertrud Pfister (Routledge), som här recenseras av Tobias Stark. Vår recensent är översvallande positiv till den här boken, som sannolikt blir ett standardverk i sin genre, och han beklagar djupt de få skönhetsfläckar han sett sig nödsakad att lyfta fram.
|
Kreativ coaching
|
|
|
 |
|
| PG Fahlströms medförfattare, Calle Hageskog, är Sveriges mest framgångsrike tenniscoach, och därtill landets förste och hittills ende professor i idrottsvetenskap på konstnärlig grund. |
|
|
|
|
Laget bakom laget, det vill säga de experter på allehanda aspekter av idrottsutövande utom just själva utövandet, och som består av tränare/coacher, psykologer, fysiologer, massörer, näringsexperter, med flera, med flera, har blivit allt viktigare i takt med att kampen om medaljer i internationella mästerskap hårdnat. Inom detta bakre lag har en tilltagande specialisering och kompetensutveckling tagit fart, och de har alla numera sina bestämda platser och roller i en övergripande strategi vars yttersta mål är att de egna utövarna ska få smaka segerns sötma. Om detta kan man bland annat läsa i en nyligen publicerad artikel om norska Olympiatoppen i Scandinavian Sport Studies Forum. Att coachen har en alldeles speciell roll för aktiva utövare har länge varit ett känt faktum, även om vi på senare tid har blivit varse att detta i enstaka fall kan ta sig oönskade former. Coaching är i alla händelser föremål för idrottsvetenskaplig forskning, vilket har märkts i forumet recensionsverksamhet. Nu har vi en coachingbok på svensk botten, Kreativ coaching: När det snurrar i bollen av PG Fahlström och Carl-Axel Hageskog (SISU Idrottsböcker). Vi bad Frode Moen, som disputerat i idrottspsykologi vid NTNU och är chef för Olympiatoppen Midt-Norge, att läsa och recensera herrar Fahlströms och Hageskogs bok, och han fann att den trots vissa brister absolut kan rekommenderas.
|
Att koreografera empati
|
|
|
 |
|
| Susan Leigh Foster är internationellt ledande dansforskare, professor vid UCLA, hedersdoktor vid Stockholms universitet och därtill framstående koreograf som flera gånger turnerat med soloföreställningar i Nordamerika och Europa. |
|
|
|
|
Vad är det vi känner när vi tittar på dans? ’Dansar’ vi inombords? Anar vi det som dansarens kropp känner? Föreställer vi oss hur det skulle kännas att utföra samma rörelser? Om vi gör det, hur påverkar dessa reaktioner hur vi upplever dans och hur vi härleder en betydelse ur den? I Choreographing Empathy: Kinesthesia in Performance (Routledge) utmanar Susan Leigh Foster, professor i koreografi, historia and teorier om kroppen vid UCLA, idén om ett oförmedlat samband mellan dansarens kropp och observatörens. I en banbrytande undersökning hävdar hon att anslutningen i själva verket är synnerligen förmedlad och påverkas av ständigt föränderliga sociokulturella sedvänjor. Foster undersöker sambanden mellan tre centrala komponenter i upplevelsen av att titta på dans – koreografin, de kinestetiska förnimmelser den för fram, och den empatiska koppling den föreslår tittarna. Susanne Ravn, som vet mycket om dans, har ingående läst Choreographing Empathy, och i sin grundliga och utforskande recension går hon igenom de centrala tankegångarna i Fosters bok, som hon betecknar som en milstolpe, inte bara i Fosters produktion utan för hela den internationella dansforskningen.
|
Folkmord och fotboll
|
|
|
 |
|
| Robert Erickson är född 1958 och från Örebro. Han har följt de assyriska och syrianska lagen i Sverige i 20 år, men han har också hunnit skriva boken Bandy som livsstil: Boken om Svampen (2004) om ÖSK Bandy. Han är också krönikör på klubbens hemsida. |
|
|
|
|
Det råder politisk strid i Sverige om huruvida det turkiska folkmordet 1915 på assyrier, syrianer och kaldéer ska erkännas för vad det var. Riksdagen fattade beslut i mars 2010 att så ska ske, och regeringen uppmanades att verka för ett samfällt internationellt erkännande av folkmordet, och dessutom verka för att Turkiet ska erkänna folkmordet. Där är det för närvarande förbjudet att ens nämna folkmordet, som innebar att en och en halv miljon armenier och uppemot en halv miljon assyrier, syrianer och kaldéer systematiskt dödades på order av den osmanska staten. Regeringen har än så länge inte efterkommit riksdagens önskemål. Det är självfallet av stor vikt för de resterande medlemmarna av dessa folkgrupper att utrotningen erkänns. I Sverige finns stora grupper assyrier och syrianer som på olika sätt driver på folkmordsfrågan. Men de spelar också fotboll. 2005 lyckades Assyriska ta sig upp i Allsvenskan, om så bara för en säsong (nu i Superettan), och i år spelar Syrianska i Allsvenskan. Båda lagen är från Södertälje, men det finns i andra delar av Mellansverige ytterligare ett antal klubbar av vilka sju, utöver de bägge Södertäljegiganterna, presenteras i boken Det assyrisk-syrianska fotbollsundret av Robert Erickson (GML Förlag). Torbjörn Andersson, som vet en del om Assyriska och mycket om fotboll, recenserar boken, som han läst med tillfredsställelse, trots på tok för många korrekturfel.
|
Idrottens historia
|
|
|
 |
|
| Michael Oriard, vars berömda studie Reading Football från 1993 utgör en av fallstudierna i Hills bok. Oriard är före detta amerikansk fotboll-spelare och numera professor i engelska med en lång rad idrottsböcker på CVn. |
|
|
|
|
”Människans förståelse av det förflutna är inflätad i hennes föreställningar om samtiden och perspektiv på framtiden. På så sätt påverkar det förflutna både våra liv i dag och våra val inför framtiden. Kvinnor och män har i alla tider skapat historiska berättelser för att tolka verkligheten och påverka sin omgivning. Ett historiskt perspektiv ger oss redskap att förstå och förändra vår egen tid.” Så lyder portalparagrafen i den nya läroplanen för grundskolan, Lgr11, avsnitt 3:13, Historia, och denne redaktör kan bara instämma. Historia har på senare tid fått ökad betydelse i det svenska samhället, dels naturligtvis som en följd av en internationell trend med popularisering av historieämnet i böcker och tidskrifter, men dels också på grund av uppsvinget för nynazistiska idéer på 1990-talet som ledde till en politiskt orkestrerad kampanj för ökad kunskap om allehanda diktatorisk terror, nazisters, kommunisters, och så vidare. Idrotten är inget undantag från regeln att ett historiskt perspektiv möjliggör förståelse för vår egen tid och framtid, och på forumet sätter vi som bekant idrottshistoria högt upp på agendan. Självklart beställde vi till exempel hem ett recensionsexemplar av Jeffrey Hills Sport in History: An Introduction (Palgrave Macmillan). Hans Bolling, som själv bedrivit en del historiska idrottsstudier, fick Hills bok, och i sin underfundiga recension vänder han ut och in på frågeställningar föranledda av boken – som inte är så dålig, uppenbarligen, men inte heller så bra de kanske borde vara.
|
Viktiga kunskaper
|
|
|
 |
|
| ”Frågan är hur långt den här ekonomiska utvecklingen kan gå. Är det en kollaps av episka proportioner vi vittnar till nu? Eller är det bara steg i den socialevolutionära utslagsprocessen vi valt att kalla kapitalism som tar sina ytterligare offer?” (Citerat från nyheter24.se.) |
|
|
|
|
Det går knackigt för de allsvenska fotbollsklubbarna, och inte främst sportsligt, utan ekonomiskt. Många klubbar, även i de lägre serierna, dras med stora underskott och skulder, och Superettanlaget Örgryte IS, vars bolag Örgryte Fotboll AB gick i konkurs i början av februari i år, är ett belysande exempel på vikten av ekonomisk kompetens i ledningen för klubbar och föreningar. Men man rekryterar inte sportchefer utifrån det kriteriet, menar Hans Lundberg, och hänvisar till en undersökning från Linnéuniversitetet där det framkommer att elitklubbar hellre anställer en namnkunnig idrottsprofil som sportchef än en civilekonom. Det finns, sluter sig Lundberg till, en brist på insikt om betydelsen av att förstå och kunna handskas med de ekonomiska realiteterna i idrottsvärlden, och han välkomnar därför Gil Frieds, Steven J. Shapiros och Timothy D. DeSchrivers bok Sport Finance (Human Kinetics), vars andra upplaga redan hunnit få ett par år på nacken. Den dras med de sedvanliga svagheterna som amerikansk läroböcker alltid uppvisar – det finns, tycks man mena, ingen anedning att lära sig andra idrottsmodeller och system än det amerikanska, inte ens för jämförande analys – men bokens innehåll uppväger dessa svagheter och vår recensent uppmanar till läsning.
|
Nygammal metodbok för idrottsforskning
|
|
|
 |
|
| Chris Gratton argumenterar vältaligt inför lokala företagare för att Sheffield ska få del av FIFA2018 när England blir värdland för fotbolls-VM. Så blev det ju dessvärre inte, mästerskapet gick istället till Ryssland. |
|
|
|
|
I slutraden på sin recension i denna uppdatering av boken Research Methods in Sport, som behandlar såväl natur- som samhällsvetenskaplig forskningsmetodik, rekommenderar Bill Sund läsare som är mer humanistiskt orienterade att välja en metodbok som behandlar naturvetenskaplig forskning och metod mer i förbigående. Och nu är den här, eller rättare sagt här är ytterligare en bok i raden av samhällsvetenskapliga orienterade metodböcker för idrottsforskning. Författare är två namnkunniga engelska idrottsforskare, Chris Gratton, som är professor i Sport Economics and chef för Sport Industries Research Centre (SIRC) vid Sheffield Hallam University, och Ian Jones, Senior Lecturer i idrotts- och fritidsforskning vid University of Luton. Boken, som är utgiven av Routledge i en andra upplaga (första upplagan kom 2003 och recenserades på forumet av Bo Carlsson i januari 2004), heter kort och gott Research Methods for Sport Studies, och den recenseras här av David Cardell. Vår recensent är i huvudsak välvilligt inställd till Grattons och Jones’ upplägg och hantering av ämnet, men pekar särskilt på en av få svagheter, avsaknaden av mera djupgående reflektioner kring metodval och vetenskapsteoretiska ställningstaganden.
|
Dåligt om fotbollstränare
|
|
|
 |
|
| Vå recensent klagar på Sue Bridgewaters vetenskaplighet, och hennes sida på Warwick Business School visar att hon har stor näringslivserfarenhet både som anställd och numera genom undervisning. |
|
|
|
|
Vissa engelska begrepp är komplicerade att använda i en svensk kontext, eftersom de betyder olika saker här och i exempelvis Storbritannien. Sålunda kan en engelsk bok om coaching inte recenseras på forumet utan att recensenten först måste klargöra skillnaderna mellan länderna när det gäller begreppet och dess praktiska uttryck. Detsamma gäller begreppet och det praktiska uttrycket management, något som Magnus Forslund är medveten om efter att ha tagit del av böcker med titlar som Managing Football, och nu senast Football Management. I England är en football manager helt enkelt en fotbollstränare, och management har i det sammanhanget ingenting med övriga aspekter på ledning och utveckling av fotbollsklubbar att göra. Nu är begreppsförvirring inte tillnärmelsevis det största och allvarligaste problemet när det gäller Sue Bridgewaters Football Management (Palgrave Macmillan), att döma av vår recensent, som finner att den akademiska nivån är låg, att boken inte är forskningsdriven, och att det finns få vetenskapliga referenser. Till den som vill veta vad som faktiskt finns i boken rekommenderar vi Magnus Forslunds recension.
|
Sportjournalistik, exemplet Norge
|
|
|
 |
|
| Gerd von der Lippe är en närmast legendarisk idrottsforskare i Norge, med fokus på idrott och kön och idrott och medier. von der Lippe finns med i forumets forskarregister och har medverkat på forumet med artiklar och recensioner. |
|
|
|
|
Man säger ofta att det råder ett symbiotiskt förhållande mellan sport och medier, och ett antal studier har verifierat detta bortom alla frågetecken, vilket forumets mer om-sida för sport och medier demonstrerar. Men det finns anledning att studera vad som ryms bakom den symbiosen – vilket också gjorts, mera vad gäller medierna, till exempel deras idrottsrapportering, än symbiosens andra sida utöver det faktum att medierna låtit sportupplevelser i realtid tränga in i våra vardagsrum, ja i hela vår vardag. Till floran av sportmedie/mediesport-böcker sällar sig nu Et kritisk blikk på sportsjournalistikk: Medier og idrett i en globalisert verden skriven av professorn i idrottssociologi vid Institutt for idretts- og friluftslivsfag, Høgskolen i Telemark, Gerd von der Lippe (IJ-forlaget). Von der Lippe undersöker idrottsjournalistiken, som hon menar främst handlar om känslor och som, när den är som bäst, representerar en blandning av galenskap, inlevelse och entusiasm. Vi gav von der Lippes bok till litteraturvetaren Birger Hedén, som inledningsvis konstaterar att det är en bok sprängfylld med kunskap, fakta och humor, för att därefter mycket entusiastiskt rekommendera den till alla med intresse för idrott, eller journalistik, eller för den delen kultur i allmänhet.
|
När hjärtat slår för Liverpool FC
 |
|
|
| Ranghild Lund Ansnes signerar sin Liverpoolbok i en bokhandel i Asker. Vid hennes sida sitter Liverpoollegenden Phil Neal. Foto: Ole Johnny Hansen, Nettavisen. |
|
|
|
|
Det är förvisso något speciellt med engelsk fotboll, ja, ligafotboll alltså; på landslagsnivå är det ju också lite speciellt, men inget att skriva hem om. Nej, det är just lagen i den engelska ligan som väcker starka känslor – i England, naturligtvis, men därtill långt bortom landets gränser – på ett sätt som man inte riktigt ser motsvarighet till när det gäller till exempel tyska ligalag – hur stora fanklubbar har Schalke 04 i Japan? – eller holländska – hur stort är Ajax i Finland? Låt gå för att icke-engelska lag som Barcelona kan skapa en liknande entusiasm som till exempelvis Manchester United i avlägsna delar av Europa och världen, eller Tottenham Hot Spurs hos en redaktionen närstående fotbollsälskare. Arve Hjelseth har läst en bok som inte behandlar detta fenomen utan som snarare är ett exempel på det. Liverpoolhjerter: Hva fotball gjør med fansen (Trinity Mirror Sport Media) är skriven av den norska journalisten Ragnhild Lund Ansnes, vars äktenskap med en norsk Liverpoolanhängare tillsamman med hennes journalistiska nyfikenhet gav upphov till radioprogram, föreliggande bok, en dynamisk blogg, och, så småningom, en helt egen entusiasm för det nordengelska laget med dess färgrika historia. Vår recensent tycker att boken är färgrik och underhållande, och den kan nog hitta läsare utanför de invigdas krets, men det är nog ändå i första hand en bok för fansen.
|
Idrottsvetenskaplig metodlära
 |
|
|
| Brenda Pitts är professor vid Georgia State University i Atlanta. Hennes forskning är inriktad på sport business och sport marketing. Hon är en dessutom välkänd gayaktivist, som forskar och debatterar kring homosexuella och idrott i USA. |
|
|
|
|
Recensioner av böcker som från olika utgångspunkter behandlar sport management, det vill säga ledning och förvaltning av idrotten, dess organisationer och dess kringarrangemang, duggar tätt i dessa dagar. I årets första uppdatering recenserade Christer Widholm Edward & Skinners Qualitative Research in Sport Management, och i föreliggande uppdatering är inte mindre än fyra sport management-böcker recenserade. Att ämnet är hett just nu understryks ytterligare av det faktum att två av dessa fem böcker är läroböcker i metodkunskap för (blivande) forskare inom sport managementfältet, dels Edward & Skinner, som behandlar kvalitativ metod, dels Research Methods in Sport Management av Ming Li, Brenda Pitts och Jerome Quarterman (Fitness Information Technology) som här och nu recenseras av PG Fahlström. Li, Pitts & Quartemans bok är en omfattande genomgång av forskningsfrågorna runt sport management, här behandlas relativt ingående kvalitativ forskning och väldigt grundligt kvantitativ metod, en skillnad som för övrigt får en förklaring i Mikael Lindfelts recension, också i denna uppdatering. Intressant är det att notera att sport management-forskningen inte har eller behöver ha en egen metodologi; såväl Widholm som Fahlström påpekar att böckerna de recenserar kan användas på vilket slags idrottsforskning som helst, Widholm utsträcker till och med applicerbarheten till samhällsvetenskaplig forskning i allmänhet. Widholm berömde sin bok, och PG Fahlström gör sammaledes – Research Methods in Sport Management står sig väl i konkurrensens med andra, liknande böcker som finns tillgängliga.
|
Sport management-lärobok
 |
|
|
| Andy Gillentine har just brutit upp och lämnat University of Miami efter åtta år för en professorstjänst vid University of South Carolina, inom institutionen för Sport and Entertainment Management. Gillentine disputerade 1995 vid University of Southern Mississippi, där han samma år utnämndes till Outstanding Doctoral Student. |
|
|
|
|
I USA har man erbjudit kurser i sport management inom högre utbildning sedan mitten på 1960-talet. Det är inte så underligt, med tanke på att idrotten där redan från början och även i liten skala varit marknadsanpassad och till dels marknadsdriven. Underligt är det inte heller att man där tidigast av alla började utveckla läroböcker i ämnet, och närmast en självklarhet att dessa amerikanska läroböcker i sport management alltid präglas utomordentligt starkt av hur amerikansk idrott är organiserad. Självfallet finns det kunskaper att hämta från amerikansk idrott när det gäller ledning, administration och marknadsföring av idrott i allmänhet och av enskilda sporter, men som påpekats i snart sagt varje recension av amerikanska sport management-läroböcker på forumet, det går inte att använda i en nordisk utbildningssituation utan en mängd kompletteringar. Detsamma menar nu Joacim Larsson i sin recension av antologin Foundations of Sport Management: Second Edition som är sammanställd av Andy Gillentine och Brian Crow (Fitness Information Technology), mot bakgrund av sin mångåriga erfarenhet som sport management-lärare. Däremot rekommenderar han boken till lärare som inspiration i utvecklingsarbetet med undervisning i ämnet. På svensk botten finns veterligen just nu bara ”Perspektiv på sport management” (Broberg med flera, SISU Idrottsböcker) från 2004. Tjänstgörande redaktör ställer sig undrande inför bristen på initiativ och intresse bland svenska forskare och lärare i ämnet att producera ny kurslitteratur i sport management. Goda försäljningssiffror är rimligen att vänta...
|
Amerikansk idrottsjuridik
|
|
|
 |
|
| Linda A. Sharp är juris doktor och professor vid Dept. of Sport and Exercise Science, University of Northern Colorado. Hon framhåller vikten av att idrottens adinistratörer är kunniga i bland annat avtals- och skadeståndsrätt. |
|
|
|
|
Liksom snart sagt varje aspekt av det moderna livet är också idrotten i alla dess uttrycksformer genomsyrat och omgärdat av regler och regleringar, lagar och förordningar. Det är således inte att undra på att en växande del av internationell och svensk idrottsforskning ägnas rättens roll i idrottens värld. Idrottsjuridik har blivit en fråga inte bara för nationella och internationella idrottsoranisationer, utan varje liten förening och enskild idrottare konfronteras allt oftare med idrottsjuridiska frågeställningar som påverkar verksamheten i större eller mindre grad. USA var tidigt ute med att applicera olika rättsliga principer och instrument på idrotten, och från USA kommer också den idrottsjuridiska grundbok som Jyri Backman recenserar i denna uppdatering. Linda Sharp, Anita Moorman och Cathryn Claussen är författartrion bakom Sport Law: A Managerial Approach (Holcomb Hathaway), vars första upplaga recenserade här av Bo Carlsson för exakt fyra år sedan. Jyri Backman har läst den andra, reviderade utgåvan, och är mycket positiv till de impulser till fördjupning av idrottsjuridiken i allmänhet som det amerikanska rättssystemet erbjuder.
|
Motion för hälsa
|
|
|
 |
|
| Friskvårds-/tränings-/fitness-företaget Step In är ett många aktörer på den marknaden som har FaR-avtal med landstinget och en särskild FaR-ansvarig sjukgymnast. Bilden: Interiör från Step In Boden City. |
|
|
|
|
Fysisk aktivitet på recept (FaR) har varit med oss i ett antal år nu, i Sverige i vart fall en tioårsperiod. Ännu äldre är naturligtvis insikten att fysisk aktivitet i det moderna stillasittarsamhället är en nödvändighet, vilket sent omsider har givit upphov till en explosion av kommersiellt drivna och framgångsrika fitnessanläggningar. Det saknas dock, åtminstone på svensk botten, forskning om just fitnessflitens hälsobringande effekter. Desto mer vet man om fysisk aktivitet på recept – FaR är rar, dock även, förmodligen, i betydelsen sällsynt, än så länge. FaR-bibeln, FYSS – Fysisk aktivitet i Sjukdomsprevention och Sjukdomsbehandling, finns nu också i ett slags folkversion, precis som läkemdelsmotsvarigheten FASS. Den publiceras av Brombergs, heter Ordination motion: Vägen till bättre hälsa, och är sammanställd av Jon Karlsson, Agneta Ståhle och Eva Jansson. Vi bad Fredrik Offerlind om ett omdöme, och han är positiv till det mesta – utom den grafiska formen!
|
Fokus på fobollshuliganer
Idrottens, och främst fotbollens, supporterskaror kan lätt indelas i två typer: huliganer och resten. Huliganerna är tveklöst en liten andel av hela skaran, men tenderar genom sitt i alla hänseenden högljudda beteende att dominera, inte bara på arenorna, utan i hela arrangemanget kring en match, i medierna, och i diskussionen om supporterkulturer. Fotbollshuliganismens senaste samhällseffekt blev en nyhet i skrivande stund, i det att svensk polis fått laglig rätt att debitera kommersiellt drivna fotbollsklubbar för insatser mot huliganism i samband med matcher. Om detta kan man naturligtvis tycka vad man vill, men faktum kvarstår att huliganproblematiken är en kvarnsten runt den seriösa fotbolls- och supporterkulturens hals. Det forskas en hel del om de här frågorna, bland annat av Aage Radmann, som av det skälet ombads recensera Anastassia Tsoukalas bok Football Hooliganism in Europe: Security and Civil Liberties in the Balance (Palgrave Macmillan). Tsoukala är född i Aten, är i huvudsak utbildad i Frankrike och är för närvarande professor i kriminologi vid ett par franska universitet. Hennes forskning fokuserar europeiska säkerhetsfrågor, terrorism och immigration, bland annat, men också fotbollshuliganism, och hennes nya bok intar ett historiskt och europeiskt perspektiv på såväl huliganismen som forskningen om den. Vår recensent finner att Tsoukalas bok erbjuder nya och vidgade perspektiv på huliganfrågan, inte minst genom den europeiska, komparativa ansatsen.
|
Kvalitativ metod
|
|
|
 |
|
| James Skinner är professor vid Griffiths Business School och en synnerligen flitig författare av böcker, referentgranskade artiklar och andra texter. Skinner är dessutom ovanlig så till vida som han håller sin hemsida föredömligt uppdaterad. |
|
|
|
|
Sport management handlar om att få en idrottslig verksamhet – i princip en idrottsförening eller klubb men också till exempel ett tävlingsarrangemang – att fungera, såväl ekonomiskt och juridiskt som personellt. Det handlar alltså om att leda idrottslig verksamhet, och för detta finns det utbildning på högskolenivå i större delen av världen inklusive, självfallet, de nordiska länderna. Det finns numera också omfattande forskning om den aspekt av idrotten som innefattas i begreppet sport management, det finns nationella och internationella föreningar för akademiska forskare, det finns akademiska tidskrifter, och det genomförs internationella konferenser kring sport management. Det finns självfallet också läroböcker för sport management-studenter, och nu dessutom en lärobok för den som vill forska om sport management, nämligen Qualitative Research in Sport Management av Allan Edwards och James Skinner (Elsevier Butterworth-Heinemann). Vi gav boken till Christian Widholm, som leder sport management-utbildningen vid Södertörns högskola, och han har nästan bara goda ord att säga om boken; möjligen har den fått lite väl snäv titel, den kan nämligen fungera som metodlärobok för all idrottsforskning, och annan forskning dessutom.
|
Om anpassad fysisk aktivitet
|
|
|
 |
|
| Professor Lauren J. Lieberman är verksam vid The College of Brockhurst, SUNY, och forskar om anpassad fysisk aktivitet. Hon behärskar teckenspråk, och bland hennes intressen finns friluftsliv, basketball och tennis. |
|
|
|
|
Det är en grundläggande princip inom undervisningen i idrott och hälsa, åtminstone i de nordiska länderna, att den ska anpassas till varje elevs fysiska förutsättningar och behov. Denna princip utgör en garant för att funktionshindrade ska kunna inkluderas i den ordinarie undervisningen i idrott. Inom idrottslärarutbildningen finns således särskilda kurser där studenten får grundläggande teoretiska och praktiskpedagogiska kunskaper inom anpassad fysisk aktivitet (AFA) för barn och ungdomar i behov av särskilt stöd inom idrottsundervisningen. Behovet av undervisningsmaterial är stort, och i SNAFAs ( Svenskt Nätverk för Anpassad Fysisk Aktivitet) lästipslista finns en del titlar på svenska som berör området, dock endast en utvecklad lärobok på svenska i anpassad fysisk aktivitet, Eva Fors’ Passa mig. Detsamma gäller för övrigt forumets temasida om idrott och funktionshinder. I övrigt handlar det om i första hand amerikanska läroböcker, och till dem sällar sig nu Strategies for Inclusion: A Handbook for Physical Educators av Lauren J. Lieberman och Cathy Houston-Wilson (Human Kinetics), som här recenseras av Anne-Merete Kissow. Det är en habil verktygsbok för idrottslärare, men den fungerar inte som lärobok i de nordiska länderna. Den är därtill färglös och tråkig i layouten, vilket ju är lite förvånande med tanke på hur just det förlagets böcker normalt ser ut.
|
Ishockey identifierar kanadensare
|
|
|
 |
|
| En av bidragsgivarna i boken, Karen Skinazi från University of Alberta, skriver om hur en av ishockeylitteraturens verkliga föregångsmän i Kanada, Leslie McFarlane (1902–1977), aktivt arbetade för att utforma ishockeysporten till ett instrument för nationell mytbildning. |
|
|
|
|
Sport plus Kanada, vad kan det bli? Ishockey, så klart, skulle säkert många runt om i världen svara, kanske fler män än kvinnor, men kopplingen är för de flesta nära nog huggen i sten. Det var i Kanada modern hockey växte fram, under den senare halvan av 1800-talet; det fanns medeltida föregångare i Nederländerna, men spelet uppstod snarast som en isburen variant på brittiska klubbollspel, som fördes dit av europeiska emigranter. Och det var från Kanada sporten spreds över världen. Tveklöst har ishockey en hel del med den kanadensiska identiteten att göra, och det var mycket riktigt Kanadaforskare som stod bakom konferensen ”Canada’s Game? Critical Perspectives on Ice Hockey and Identity” 2005, varifrån bidrag hämtades till den av Andrew C. Holman editerade Canada’s Game: Hockey and Identity (McGill-Queen’s University Press). Vi bad Tobias Stark, vars avhandling Folkhemmet på is: Ishockey, modernisering och nationell identitet i Sverige 1920–1972 nyligen publicerades av forumets förlag, att recensera Canada’s Game. Och som det är med antologier av det här slaget så varierar kvalitet och relevans från bidrag till bidrag, men Stark framhåller boken som helhet som en god introduktion till hockeyforskningen i stort.
|
|
|
Zlatan i Danmark?
|
|
|
 |
|
| Zlatan Ibrahimovic, synbarligen avslappnad på någon strand någonstans, med familjen i närheten. Som fenomen har han nu vuxit ett nummer, i och med att hans nya bok hösten 2011 slagit alla tidigare försäljningsrekord i Sverige. |
|
|
|
|
Zlatan Ibrahimovic är om inte alla så i alla fall de flesta svenskar stolta över, han är en värdig representant för svensk fotboll, svensk idrott och det svenska samhället. Han är världens bäste svenske herrfotbollsspelare. Han är inte världens bäste herrfotbollsspelare, men han finns i toppskiktet i ett fint sällskap som består av spelare som liksom han är djärva, individualistiska bollgenier för vilka laget övertrumfar jaget bara i den meningen att det är laget som vinner när någon av dem gör flest mål i en match. Det dröjde länge innan Sverige fick fram en sådan spelare, och när det väl hände så blev det alltså en spelare med rötter på Balkan. Hade det behövt vara det? Kunde det ha varit en etnisk svensk? Diskussionen om varför danskarna inte lyckats frambringa en Zlatan ställer den frågan på sin spets. Är det Zlatan bollgeniet eller Zlatan invandraren man syftar på? Om detta har Martin Treumer Gregersen skrivit en bok, Hvorfor har vi ingen Zlatan i dansk fodbold? (Frydenlund). Vi bad vår specielle korrespondent i fotbollsvärlden Mickael Möller om en recension, och av allt att döma handlar det om att dansk fotboll är så hårt kontrollerad att det inte finns utrymme för jaget i laget.
|
Sugar Ray och kändiskulten
|
|
|
 |
|
| Kenneth Shropshire, med examina från Stanford och Columbia University Law School, är David W. Hauck Professor vid Wharton School, University of Pennsylvania, och initiativtagare och chef för Wharton Sports Business Initiative. |
|
|
|
|
Modernitets-utvecklingen under de senaste hundra åren präglas – naturligtvis – av en hel rad olika tendenser och trådar, där några därtill utgör en kritik av moderniteten självt. En tråd som ligger nära till hands för denne redaktör att uppmärksamma är den moderna tävlingsidrottens framväxt och alltmer dominerande ställning i samhället – som mediefenomen, underhållningsindustri, ja som religion(-ssubstitut), till och med, har det hävdats. En annan mycket tydlig utveckling är framväxten av kändisar och efterhand en likaså dominerande, ibland överväldigande, kändiskultur. Också på det området gör sig idrotten bemärkt, men också sektorer som till exempel politik, film, musik, radio-TV, och numera inte minst inom de nya sociala medierna, kan människor bli kändisar, ibland över en natt. En kändis från USA som på många sätt förändrade celebritetskulturen var boxaren Sugar Ray Robinson, som för något år sedan blev föremål för en biografi, Being Sugar Ray: The Life of Sugar Ray Robinson, America’s Greatest Boxer and First Celebrity Athlete av Kenneth Shropshire (Basic Civitas Books). Det sista epitetet i titeln som tilldelas boxningsvärldsmästaren Robinson ifrågasätts å det starkaste av vår recensent Peter Dahlén, vilket leder till att recensionen, som fylligt redovisar Robinsons i huvudsak framgångsrika liv och idrottsgärning, också bjuder på en spännande diskussion om frågeställningar runt kändisskapets definitionsproblematik.
|
Idrottare och militärer
|
|
|
 |
|
| Dr. Eliza Reidi är lektor i Imperiets historia vi Leicester University, och utbildad vid Selwyn College, Cambridge, och University of St Andrews. Boken som hon skrivit tillsammans med Tony Mason, professor vid De Montfort University, är hennes första sedan avhandlingen. |
|
|
|
|
Vad var det han sa, George Orwell? Något om att fotboll är krig, fast utan vapen, vill vi minnas. I bättre minne har vi gamle West Ham-centerhalvan och sedermera managern Big Mal Allisons omdöme om fotboll som krig: ”Professional football is no longer a game. It’s a war. And it brings out the same primitive instincts that go back thousands of years.” Och George och Malcolm är knappast de enda som gjort jämförelsen mellan the beuatiful game och krig (även om vissa ju kallar fotbollen för arbetarklassbalett). Men relationen kan se annorlunda ut, vilket framgår av en nyligen utkommen brittisk bok, författad av Tony Mason och Eliza Riedi och betitlad Sport and the Military: The British Armed Forces 1880-1960 (Cambridge University Press). Britterna är lite speciella, i det att de med alla medel värnar minnet av de krig som nationen utkämpat och där unga män fått sätta livet till. Den som bott en längre tid i landet och rest omkring lite vet berätta att britterna åtskilliga gånger under ett år celebrerar olika krigsrelaterade händelser, att var och varannan by och stad har minst ett resligt och centralt placerat minnesmärke över stupade i olika krig, och att det militära etablissemanget är mäktigt och står högt i kurs bland befolkningen. Det gör också fotboll, engelsk fotboll särskilt, och i synnerlig grad efter VM-segern 1966. Kopplingen idrott/fotboll och det militära är därför ett potentiellt potent forskningsområde, och av det skälet hamnade den aktuella boken i de rutinerade historikerhänderna på Jørn Hansen. I sin recension placerar han in boken i en idrottshistorisk kontext och går igenom författarnas forskarmödor, kapitel för kapitel. Här framkommer mycken ny och viktig information, men, förstår man också av recensionen, den gedigna framställningsformen kan utgöra en rejäl utmaning för läsaren.
|
Kvinnor som tränar
|
|
|
 |
|
| Pirkko Markula, som är professor i sociology vid University of Alberta, är också modern dansare. På bilden framför hon verket Outolinto, ett slags ”performane ethnography”. |
|
|
|
|
En annan recension i denna uppdatering stimulerade till mer allmänna reflektioner kring behovet av genus-, eller snarare kvinnoforskning inom idrotten såväl som i samhället i stort i syfte att ådagalägga, om och om igen och från olika utgångspunkter och perspektiv, de mekanismer som underordnar kvinnor och vidmakthåller patriarkala strukturer. sådana tankar aktualiseras ånyo av en fråga som Suzanne Lundvall ställer sig i sin recension av Eileen Kennedys och Pirkko Markulas antologi Women and Exercise: The Body, Health and Consumerism (Routledge), nämligen om det verkligen behövs en bok som särskilt fokuserar kvinnor och träning. Det tycker väl både recensenten och redaktören, och det har kommit ett antal böcker på senare tid som gör just det, tar upp kvinnans träning i de kommersiella fitnessanläggningar som dygnet runt erbjuder faciliteter för allehanda kroppsövningar. Kennedys och Markulas bok är således en i raden, men inte i någon mening en efterföljare; snarare representerar bokens 14 kapitel nya angreppssätt på frågan om kvinnors träning, och inte minst, faktiskt, när det gäller användningen av kvalitativ metod och analys i utforskningen av de bakomliggande sociokulturella förhållanden som betingar kvinnans position i samhället och på gymmet.
|
Kvinnoideal på bio
|
|
|
 |
|
| I sin verksaamhet som praktiserande psykolog har Emily Fox-Kales specialiserat sig på patienter med ätstörningar och froppsfixeringar av olika slag. |
|
|
|
|
Kvinnokroppen är ett aldrig sinande föremål för mäns och kvinnors uppmärksamhet. Tidigt i människans historia avbildades kvinnokroppen på olika sätt, ett bruk som fortsatt genom århundradena och på ett sätt som inte sällan verksamt bidragit till att vidmakthålla kvinnans underordning i samhället. I vår egen tid har representationen av kvinnokroppen tilltagit i takt med den tekniska utvecklingen av bildmedia, samtidigt som en utpräglad sexualisering har ägt rum. De idealbilder av kvinnan och kvinnokroppen som utvecklats, och vars spridning över världen eskalerat under det senaste halvseklet har i stor utsträckning internaliserats och blivit en norm för hur kvinnor ska se ut. Modet härvidlag varierar, men vissa drag är oberörda av tillfälliga preferenssvängningar bland de som skickar och de som tar emot signalerna. Ett sådant drag, det kanske mest genomgående av alla, handlar om vikt. Kvinnor ska vara slanka. Vi ser dagligen olika konsekvenser av den normen, det handlar om bantning, fitnessfanatism, skönhetsoperationer, och inte minst, ätstörningar. Filmer med ursprung i Hollywood och moderna amerikanska teveproduktioner har spelat en betydande, kanske avgörande roll för att förmedla detta speciella kvinnoideal, som under en tid gick under beteckningen pin-up girls, med filmstjärnan Betty Grable som var en av de första och största i genren. Om filmer, kvinnokroppskultur och feminism har Emily Fox-Kales, disputerad praktiserande psykolog, lärare i psykiatri (Harvard) samt film, psykologi och genus (Northwestern), skrivit en bok, Body Shots: Hollywood and the Culture of Eating Disorders (Excelsior Editions/Suny Press). Det kändes naturligt att skicka boken till Henning Eichberg, inte minst i ljuset av hans senaste bidrag till forumets recensionsarkiv, och mycket riktigt, hans insiktsfulla och kritiska läsning av Fox-Kales’ bok underbyggs inte minst med referenser till just de böcker som han därvid läst.
|
Enfallsmetoden introduceras
|
|
|
 |
|
| Jamie Barker är, får man förmoda, huvudförfattare, eftersom de fyra inte står i bokstavsordning, och en av dem är hans förre handledare. Han disputerade 2009 vid Staffordshire University, och där är han verksam också idag. |
|
|
|
|
Denne redaktör ägnade större delen av sin ungdoms forskargärning åt kvantitativa studier. Det ligger en stor trygghet i att ha tusentals fall, hundratals variabler och väl beprövade statistiska metoder att luta sig mot vid hypotesprövningar. Möjligen kunde man när alla statistiska bearbetningar var klara och generaliserbara resultat låg på bordet göra personliga intervjuer med ett mindre antal personer för att få lite kvalitativt kött på de kvantitativa benen. På den tiden noterade jag irriterat att kolleger genomförde studier med endast personliga intervjuer med ett mindre antal personer – kött men inga ben, ingen stadga, ingen generaliserbarhet. Det är mot denna bakgrund forumet har nöjet att presentera en recension, skriven av Magnus Lindwall, av en ny bok från Routledge, Single-Case Research Methods in Sport and Exercise Psychology författad av Jamie Barker, Paul McCarthy, Marc Jones och Aidan Moran. Man får helt enkelt tänka om ibland, det gäller denne redaktör och det gäller också recensenten – själv ”hardcore-statistiker och kvantbeivrare” – som konstaterar att författarna framgångsrikt argumenterar för forskning på enstaka fall inom åtminstone idrottspsykologisk forskning. Lindwall ser potentialen i denna metod, men ställer sig frågande om den kommer att kunna slå igenom i den ”tämligen konservativa akademiska idrottsvetenskapliga metod-världen på universitet och högskolor”.
|
Sports Development
|
|
|
 |
|
| Mick Green började sin idrottskarriär som fotbollsproffs i Exeter City AFC (1974–77). Efter olika jobb kom han 1992 till Thames Valley University där han tog en BA i Leisure Management 1996. Han disputerade vid Loughborough University 2003 på en avhandling om elitsportpolicy, och under de följande fem åren publicerade han sig flitigt inom sport policy och sports development. Han dog i februari 2009, och en Facebooksida till hans minne öppnades. |
|
|
|
|
Den av de nya inriktningar inom såväl idrottsforskning och den idrottsvetenskapliga teoriutvecklingen som den idrottsliga praktiken – och det finns en hel del nya inriktningar – som så att säga mest påtagligt slagit rot är det som på engelska betecknas sports development. En sökning på ”sports development” med Google ger 1,6 miljoner träffar; på första sidan, högst upp, finns sportdevelopment.info, en engelsk resurssajt för idrottsstudenter. Också på första sidan finns sportanddev.org, en internationell plattform med representanter för både idrottens organisationer och dess kommersiella aktörer i styrelsen, och globalsports-development.org, som bland annat sprider idrottsetik till världens ungdomar. Tjänstgörande review editor har ofta stött på litteratur som på olika sätt knyter an till sports development-temat, men har förgäves sökt en sammanhållen, kortfattad och ändå fullödig introduktion till området. Så en dag dök det upp en bok på redaktionens recensionsbokhylla som verkade lovande, en tegelsten med titeln Routledge Handbook of Sports Development. Barrie Houlihan och Mick Green stod som redaktörer, vilket kändes tryggt. Men – en bok på 648 sidor kan knappast beskrivas som kortfattad, om än sammanhållen och fullödig. Så iväg med boken för till en recensent – det blev Paul Sjöblom, nytillträdd forskarassistent i historia i Stockholm, och det var ett genidrag. Nu kan vi bjuda på den där introduktionen, i form av Sjöbloms intelligenta och vederhäftiga sammanfattning och värdering av ”handboken”. Recensenten rekommenderar läsning av boken. Vi rekommenderar läsning av recensionen!
|
Forskningsmetodik
|
|
|
 |
|
| Forskning om fysisk aktivitet innebär självklart en ganska stor del ren mätning av vad som händer med kroppen då man rör på sig. PÅ bilden en Actiheart, som består av en accelerometer och hjärtrytmmätare. |
|
|
|
|
I introduktionen till recensionen av femte upplagan av Research Methods in Physical Activity av Jerry R. Thomas, Jack K. Nelson & Stephen J. Silverman (Human Kinetics) i maj 2007 konstaterade recensionsredaktören att medan det fanns en rik flora av idrottsvetenskaplig litteratur i allmänhet, så var det sämre beställt med just metodböcker. Sedan dess har den nischen vidgats betydligt, vilket bevittnas av forumets temasida för teori och metod, och med på den vågen surfar nu Jerry Thomas, hans medförfattare och deras förlag genom publiceringen av en sjätte reviderad upplaga. Recensenten för fyra och ett halvt år sedan hette Jens Troelsen, och recensenten denna gång är samme Jens Troelsen. Han konstaterar inledningsvis att utgåvorna inte skiljer sig från varandra i någon genomgripande mening. Främst handlar det om en i och för sig nödvändig och lyckad kosmetisk uppgradering, det vill säga ny grafik och layout. Det har också tillkommit något kapitel, men vår recensent hade gärna sett ytterligare kompletteringar mot bakgrund av det senaste halvdecenniets metodutveckling inom och utanför idrottsvetenskaperna.
|
Fotboll i Kamerun
|
|
|
 |
|
| Bea Vidacs har sin Ph.D. i antropologi från City University of New York. Hon är för närvarande anställd som Senior Research Fellow vid Max-Planck-Institut für ethnologische Forschung i Halle och forskar om utvecklingen i en ungersk by under 30 år. |
|
|
|
|
Kameruns historia är en klassisk kolonialistisk berättelse. Det börjar i blygsam skala med att portugiser på 1470-talet upptäcker den kuststräcka i västra Afrika där floden Wouri löper ut, och notera rik förekomst av räkor. Portugiserna ger floden namnet Rio dos Camarões, räkfloden, och börjar bedriva handel med kustbefolkningen. Så kommer kristna missionärer, muslimska slavhandlare – och så småningom tyskarna; år 1884 gör Kejsardömet Tyskland koloniala anspråk på territoriet under namnet Kamerun, efter floden. När Tyskland förlorar första världskriget delas Kamerun i sann kolonial anda i en fransk och en engelsk del. Först 1960, efter årtionden av exploatering och stridigheter, blir franska Kamerun självständigt, för att året efter slås ihop med den engelska delen i en federation som i sin tur upphörde 1972. Kamerun är idag en formell demokrati som sedan nästan 30 år styrs av en den auktoritäre och korrumperade presidenten Paul Biya. –Fotboll spelar en central roll i Kamerun och beskrivs som närmast en religion. Det var där klubbfotboll först spelades i Afrika, och under 1970- och 80-talen dominerade Canon Yaoundé, bland annat genom att lagets spelare utgjorde större delen av landslaget, de otämjbara lejonen. Redan i VM 1982 överraskade laget med att i de tre första matcherna spela oavgjort, mot bland andra Italien. I VM 1990 besegrade man världsmästarna Argentina i mästerskapens öppningsmatch och nådde kvartsfinal där det blev förlust mot England. Fyra år senare inledde Bea Vidacs det forskningsarbete som skulle leda till publiceringen av Visions of a Better World: Football in the Cameroonian Social Imagination (LIT Verlag). Peter Alegi, historiker vid Michigan State University, East Lancing, med Afrika och afrikansk fotboll som specialitet recenserar Vidacs bok. Oaktat smärre brister rekommenderar han boken för den som önskar fördjupa sina kunskaper om fotboll och samhälle i Kamerun.
|
Jakten på medaljerna
|
|
|
 |
|
| Framgångsrik som Olympiatoppen var, så lyckades man under fyra OS efter Calgary bara frambringa tre kvinnliga guldmedaljörer, varav bildens Kari Traa var en. Under samma tid gick 39 guld till norska herrar. Kanske dags för en genusanalys av Olympiatoppen... |
|
|
|
|
De olympiska vinterspelen i Calgary 1988 är minnesvärda av flera skäl. Sverige kom på en hedersam femteplats i medaljtabellen, slagen av Finland med blott en medalj, ett silver. Tre av Finlands fyra guld vanns av backhopparen Matti Nykänen. Sovjetunionen och Östtyskland lade beslag på första- och andraplatsen. USA fick bara ihop sex medaljer och kom nia. Super-G gjorde olympisk debut. Norge kom på tolfte plats, men fem medaljer varav inget guld. Tolfte plats! Inget guld! När väl chocken ebbat ut satte norsk idrott igång med analyser och åtgärder, och snart såg Olympiatoppen dagens ljus – Norge hade fått sin egen elitidrottsorganisation, till dels modellerad efter den östtyska motsvarigheten. Och det hjälpte! I Albertville 1992 kom Norge efter nio guld trea i medaljtabellen, och på hemmaplan i Lillehammer 1994 tog landet flest medaljer men kom bara tvåa i guldligan med 10 guld. Tabelltvåa igen 1998 i Nagano, och till slut, 2002 i Salt Lake City, toppade Norge tabellen med 13 guld – dock med färre medaljer totalt än Tyskland och USA. En central aktör i den här utvecklingen var Bjørge Stensbøl, arbetande styrelseordförande i Olympiatoppen 1989-91 och toppidrettssjef 1991–2004. Stensbøl var en kontroversiell person inom norsk idrott under ett par decennier, och hans memoarer emotsågs med stor spänning. Dag Vidar Hanstad, med bägge fötterna fast förankrade i norsk idrott under minst lika lång tid, har läst Stensbøls minnesbok, Makten og æren: I toppidrettens kulisser, för idrottsforum.orgs räkning.
|
Idrott och mäns kroppar
|
|
|
 |
|
| Här en idrottare med maskulin kropp – tennisässet och förre världsettan Rafael Nadal gör reklam för Georgio Armanis kalsonger. |
|
|
|
|
Det är mycket med maskulinitet och idrott nu. Eric Andersons forskning kring sport, maskulinitet och homofobi har avsatt sig i en bok som recenseras på annan plats i denna uppdatering. Och så kom ju Ian Wellard ut med en bok i ämnet för ett par år sedan, Sport, Masculinities and the Body (Routledge). Wellard, som basar över Centre for Sport, Physical Education and Activity Research (SPEAR) vid Canterbury Christ Church University, tar kroppen som utgångspunkt för en analys av förhållandet mellan sport och maskulinitet. Vi bad den svenske maskulinitetsforskare och idrottsetnologen Jesper Fundberg, om en recension, och man kan lugnt säga att Wellards bok inte föll vår recensent i smaken. För lite idrottskropp! är väl en rimlig sammanfattning av recensionen...
|
1968
|
|
|
 |
|
| I kapitlet ”The Conservative Vision of the Amateur Ideal and its Paradoxical Whitening Power: The Story of Valerie Jerome in 1950s and 1960s Canadian Track and Field” berättar förre olympiern Valerie Jerome tillsammans med Stuart Paker sin historia. |
|
|
|
|
Helt nyligen presenterades en undersökning i svenska medier som visade att en stark majoritet av dryga tusentalet statistiskt utvalda svenskar på frågan om när, efter andra världskriget, det var bäst att bo i Sverige svarade 1960- och 70-talen. En mindre andel av de yngre tillfrågade svarade så, men också den andelen var tillräckligt stor för att sätta igång en medie- och bloggdebatt om varför de som inte ens var med kunde längta tillbaka till det som för många av oss äldre sannolikt är ”the best years of our lives”. Sedan dess har allt förändrats och mycket förbättrats; denne redaktör som 1970 drog ut aktivistiska flygblad ur en stencilapparat blir hellre nostalgisk över den första införskaffade Macintoshdatorn 1985. Men inte sedan 60-talets slut och en bit in på 70-talet har det funnits en sådan politisk kämpaglädje och framtidstro på samhällsutvecklingen. Det blev väl inte riktigt som vi hoppades, men vi får trösta oss med Facebook och iPhones. År 2008 var det 40 år sedan det dramatiska märkesåret, och det firades med en konferens i maj det året i Toronto, ’“To remember is to resist”: 40 Years of Sport and Social Change, 1968–2008’. Ett antal av konferenspapperen publicerades sedan i Sport in Society 2010, och numret blev till en bok 2011, Forty Years of Sport and Social Change, 1968–2008: “To Remember is to Resist” sammanställd av Russell Field och Bruce Kidd (Routledge). Mats Franzén har läst boken, som väl kanske inte helt övertygade; recensionen beskriver en mer än vanligt ojämn och spretig antologi som dessutom genom sitt upplägg faktiskt missar en del av den ”social change” som inte låter sig beskrivas av enstaka händselser.
|
Om konståkning
|
|
|
 |
|
| Mary Louise Adams är som Associate Professor knuten till dels School of Kinesiologi and Health Studies och Department of Sociology, vid Queen’s University, Kinston, Ontario. |
|
|
|
|
Konståkning som sport står lite i egen klass. Redan det faktum att det är en bedömningssport bidrar till detta, men det finns flera sådana sporter. Och den företer vissa likheter med artistisk och rytmisk gymnastik, i det att fysisk styrka och kontroll måste förenas med behagfullhet, grace och elegans. Och att män och kvinnor gör i stort sett likartade saker. Likafullt har konståkningen i betydligt större utsträckning än gymnastiken rykte om sig att vara en feminin sport, ja den är att betrakta som den mest feminina sporten, vilket på sina håll, speciellt i Nordamerika, avhåller unga män från att satsa på sporten för att inte riskera att framstå som effeminerad eller rentav betraktas som homosexuell. Men den här speciella genuskodningen är av sentida datum; konståkningens historia uppvisar en förskjutning från gentlemannasport under 1800-talet till att också kvinnor börjar åka mot slutet av seklet, och sportens idag närmast förgivettagna feminina prägel kunde noteras först på 1930-talet. Den här historien berättar Mary Louise Adams i boken Artistic Impressions: Figure Skating, Masculinity, and the Limits of Sport (University of Toronto Press). Anna Maria Hellborg, som skrivit en uppsats och en artikel för idrottsforum.org om konståkning ur ett genusperspektiv, har läst Adams’ bok med stort intresse. Hon beklagar dock det tunna teoretiska ramverket kring den centrala analysen av maskuliniteten och dess förhållande till både konståkningen och dess kvinnliga utövare.
|
Kritisk olympiaforskning
|
|
|
 |
|
| Kristine Toohey, professor vid Griffith University, Brisbane, medverkar i boken med ett kapitel i del 9, Safeguardning Olympism, om terrorism i anslutning till olympiska spel, skrivet tillsammans med Tracy Taylor. |
|
|
|
|
Olympiska spelen är ett av världens starkaste och mest positivt laddade varumärken. De återkommande spelen, världens största idrottsfest, borgar för det, men dessutom jobbar den olympiska organisationen och dess olika grenar under Internationella olympiska kommittén (IOC) oförtrutet för att ytterligare förstärka den positiva perceptionen av de olympiska spelen och dess bakomliggande ideologi, olympismen, med dess rötter i Coubertins upplysta internationalism och antikommersialism. Under långa tider har olympiaforskningen varit i huvudsak apologetisk till sin karaktär, men, som Jon Helge Lesjø noterar i sin recension av boken The Olympics: A Critical Reader (Routledge), de senaste 20–25 åren har sett framväxten, och tillväxten, av en fristående kritisk olympisk forskning. The Olympics är sammanställd av den bulgariskfödde idrottsforskaren Vassil Girginov, nu vid Brunel University, och är ett mäktigt verk på 450 sidor med 28 kapitel fördelade på tolv delar. Vår recensent konstaterar i sin uttömmande recension att det mycket riktigt är fråga om kritiskt granskande texter, självständiga i förhållande till den mäktiga olympiska sfären, och att antologiformen och urvalet fungerar väl. Däremot vänder han sig mot titeln, eftersom det främst är ideologin, inte spelen som står i fokus i bokens många bidrag. Ändock saknas svar på centrala frågor rörande ideologins roll i förvandlingen av spelen till den genomkommersialiserade, globala marknadsaktör som de är idag.
|
Udeskolen har avhandlats
|
|
|
 |
|
| Tingkærskolen i Odense är en av de danska skolor som tillämpar utomhuspedagogik. De fyra lägsta årsklasserna ska på det sättet lära sig att förstå det som omger dem, och därtill stimulersa till fysisk aktivitet. |
|
|
|
|
En ny trend inom skolpedagogiken är utomhusundervisning av olika slag. Denne redaktörs försteklassare till dotter tillbringar understundom lektionstid i utomhuset, till exempel matematiklektioner. Då används stenar och pinnar och annat utomhusmaterial för att illustrera enklare matematiska relationer, och det förefaller vara mycket uppskattat. Dock, denna typ av anekdotisk empiri kan knappast tas som intäkt för att formera en välgrundad uppfattning om utomhuspedagogikens för- och nackdelar, varför det finns anledning att glädjas åt att företeelsen är föremål för mer seriös utforskning – nu senast i en dansk doktorsavhandling. Det är Peter Bentsen, verksam vid Skov & Landskab, Københavns Universitet, som förra året framgångsrikt försvarade sin sammanläggningsavhandling Udeskole: Outdoor Teaching and Use of Green Space in Danish Schools (University of Copenhagen). Birgitta Fagrell har läst avhandlingen för forumets räkning, och hon är lite konfunderad. Bentsens fyra artiklar uppvisar en progression av författaren från idealist till kritisk forskare, samtidigt som avhandlingen som helhet är alltför deskriptiv för att den uttalat explorativa ansatsen ska ge upphov till innehållslig tyngd och djup.
|
Aktivt liv
|
|
|
 |
|
| Mary Wollstonecraft (1759–1797), brittisk filosof och författare och tidig förespråkare för kvinnors lika rättigheter. Hon betraktas som en av inspirationskällorna för såväl den första som den andra vågens feminism. Målning av John Opie (ca 1797, beskuren, National Portrait Gallery). |
|
|
|
|
”The school-room ought to be surrounded by a large piece of ground, in which the children might be usefully exercised, for at this age they should not be confined to any sedentary employment for more than an hour at a time. But these relaxations might all be rendered a part of elementary education, for many things improve and amuse the senses, when introduced as a kind of show, to the principles of which, dryly laid down, children would turn a deaf ear. For instance, botany, mechanics, and astronomy. Reading, writing, arithmetic, natural history, and some simple experiments in natural philosophy, might fill up the day; but these pursuits should never encroach on gymnastic plays in the open air.” Detta välkända, insiktsfulla resonemang kommer från Mary Wollstonecrafts A Vindication of the Rights of Women (1792); vi hittade citatet i norsk översättning på Norges idrettshøgskoles hemsida där resultatet av en femårig strategisk forskningssatsning, Det aktive liv, presenteras. Den tvärvetenskapliga satsningen varade mellan 2005 och 2010, och tilldelades förutom NOK 400.000 per år dessutom fyra doktorandtjänster. Huruvida doktoranderna kommit i mål vet vi inte, men en omfattande antologi föreligger, Aktive liv: Idrettspedagogiske perspektiver på kropp, bevegelse og dannelse, sammanställd av Kjetil Steinsholt och Kirsti Pedersen Gurholt (Tapir Akademisk Forlag). Vi gav boken till Ingegerd Ericsson, som själv månar om det aktiva livet och dessutom ägnar sin forskargärning åt att i Wollstonecrafts anda undersöka sambandet mellan lärande och fysisk aktivitet. Hennes grundliga genomgång av boken pekar på dess varierade innehåll, och förklarar varför vår recensent i slutändan var ganska nöjd.
|
Sport och lesbiska kvinnor
 |
|
|
| Pat Griffin är en centralgestalt inom den amerikanska gaysportrörelsen. Hon är en flitigt anlitad talare om gayidrott; hon har varit verksam som konsult i en rad projekt och utredningar; och hon leder för närvarande It Takes A Team! Education Campaign for LGBT Issues in Sport |
|
|
|
|
Kvinnor och idrott är ett återkommande ämne inom idrottsvetenskaplig litteratur, och följaktligen i forumets recensionsspalter. Oftast handlar det om den klassiska frågan, det vill säga diskrimineringen av kvinnor inom idrotten som har många ansikten – de flesta är patriarkatets fula nuna. Men det finns andra problemkomplex, som behandlas mera sällan, och ett handlar om kvinnlig homosexualitet inom idrotten, om heterosexism och homofobi. Det kommer numera upp lite oftare även utanför den snävare gaymiljön, men frågan är fortfarande ytterst känslig och för vissa av idrottens aktörer direkt besvärande. Och det finns begränsad litteratur i området, vilket är skälet till att forumredaktören utverkade ett recensionsexemplar av en 13 år gammal bok från Human Kinetics, Strong Women, Deep Closets: Lesbians and Homophobia in Sport av den amerikanska pedagogen och numera professor emerita Pat Griffin, Social Justice Education, University of Massachusetts @ Amherst. Griffins egen idrottskarriär innefattar flera år som aktiv collegeidrottare i basket och landhockey, och därefter som tränare i dessa sporter och i simning. Hon tog brons i triathlon i Gay Games IV och guld i slägga i Gay Games V 1998, samma år som boken kom ut. Julia Rönnbäck har läst Griffins bok, och uppskattar inte minst den personliga tonen och den rikhaltiga empirin, som mer än väl kompenserar för bristen på teoretiskt djup.
|
Elfsborgshistoria
|
|
|
 |
|
| David Elm, känd storebror från moderklubben Johansfors IF, gick från Kalmar FF till Fulham FC, men efter bara tio Premier League-matcher skrev han i januari 2011 ett femårskontrakt med Elfsborg. |
|
|
|
|
idrottsforum.orgs läsare har ställts inför ett antal jubileumsböcker genom åren, dock långt ifrån så många som inkommit till redaktionen från publicitetshungriga jubilarer. Skälet till bortfallet är att det som regel är svårt att hitta recensenter till sådana här böcker. Ett notabelt undantag är jubileumsböcker från fotbollsklubbar, som det är förhållandevis lätt att få recensenter till. Inte sällan går frågan först till fotbollshistorikern Torbjörn Andersson, just nu högaktuell med uppföljaren till avhandlingen Kung fotboll från 2002, ”Spela fotboll bondjävlar!” En studie av svensk klubbkultur och lokal identitet från 1950 till 2000-talets början, som utkom tidigare i år, och som kommer att recenseras på forumet framöver. Men när det gäller Mikael Hjerpes En kramgo knalle: ... eller konsten att bygga en klubb (Idrottsförlaget) var det faktiskt Andersson som bad att få boken för recension. Att klubbkultur är ämnet för hans senaste forskning blir uppenbart i den kunniga, kritiska och i stort uppskattande recensionen.
|
Idrottsetik – en läsebok
|
|
|
 |
|
| Mike McNamee, här på en bild från 1984, är idag professor i filosofi vid Swansea University, där han specialiserar sig på tillämpad etik inom forskning, medicin, idrott och idrottsmedicin. |
|
|
|
|
Idrottsetik är ett relativt nytt fält inom den idrottsfilosofiska forskningen, som snabbt har blivit en internationellt etablerad inriktning, med en egen vetenskaplig tidskrift, Sport, Ethics and Philosophy (redaktör Mike McNamee), en egen bokserie på Routledge-förlaget, Ethics and Sport Series (redaktör Mike McNamee), och en relativt ymnig bokutgivning, inte sällan av antologier (redaktör, inte sällan Mike McNamee), givet fältets begränsade omfattning i termer av aktiva forskare. Och nu har utvecklingen nått den punkt i ett forskningsfälts utveckling då det är dags att sammanställa och definiera kunskapsmassan, genom utgivning av en så kallad Reader, en lärobok med utdrag ur texter, inte sällan klassiska, inom ett avgränsat område. Utgivare är Routledge, bokens titel är The Ethics of Sports: A Reader, och redaktör är – Mike McNamee. Med 40 bidrag av olika författare fördelade på sju sektioner över 505 sidor förefaller det vara en ganska heltäckande volym; så vad tycker Ørnulf Seippel, som läst boken för forumets räkning? Lite för mycket av de goda, tycks han mena, även om såväl introduktionerna som urvalet får godkänt. Och nog borde forumets surfare ha glädje av att läsa kanske en tredjedel av bidragen – plus introduktionskapitlet.
|
Mora IK – 75 år
|
|
|
 |
|
| Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg värvades till Mora IK från Brynäs 1965, där han bidragit till SM-guldet 1964. Han räknas som en Sveriges bästa försvarsspelare, och tog hem två VM-silver och två VM-brons. Svedberg dog i en trafikolycka 1972, 28 år gammal. |
|
|
|
|
Att idrottsföreningar firar sig själva vid jämna födelsedagar är legio; till och med i dessa spalter har sådana titlar recenserats, om än ej varje gång en jubileumsbok dunsat ner genom redaktionens brevfack. Låt oss dock slå fast att detta bruk inte begränsar sig till idrottsfältet. Alla möjliga föreningar, organisationer, företag och myndigheter väljer att lägga tid, energi och pengar på att ta fram jubileumsböcker, för naturligtvis fyller jubileer en funktion. Begreppet sägs härstamma från det bibliska jubelåret som enligt tredje Moseboken skall firas var femtionde år, varvid det blåstes i speciella vädurshorn, benämnda jovel, varifrån orden jubel och jubileum härstammar. När det gäller moderna organisationers jubileer har hornstötarna inte sällan förvandlats till självförhärligande praktverk vars främsta syfte är att hålla den egna historien vid liv, hålla trupperna vid gott mod, och att skapa identifikation med den egna organisationen och dess uppburna värden. Mora IK, Sveriges äldsta specialklubb för ishockey, firade sin 60-årsdag på det viset, och 2010 var det dags för 75-årsjubileumsboken. Tobias Stark har läst Stellan Kvärres och Anders Norins Ingenting är omöjligt: Mora IK 75 år (Idrottsförlaget) och funnit en till synes konventionell jubileumsbok som dock håller betydligt mer än den lovar.
|
Mexiko-OS 40 år senare
|
|
|
 |
|
| Bokens redaktör, Keith Brewster, åkte runt i Latinamerika i 18 månader på 80-talet, och då föddes ett intresse för kontinenten som ledde till en avhandling om landsbygdens politiska historia i Mexico, vid University of Warwick. |
|
|
|
|
Idrott och politik. Relationen mellan dessa båda samhälleliga företeelser har varit föremål för diskussion och debatt genom åren, och det finns nog en del diehard idrottspurister som framhärdar i att de två inte hör ihop, att idrott till sitt innersta väsen är oförenligt med politik. Vi andra vet bättre. Med allra största sannolikhet finns det exempel på att idrotten användes i politiska syften före 1936; men det finns knappast något exempel, vare sig förr eller senare, som tydligare illustrerar just till vilken grad idrott och dess utövare kan bli nyttiga idioter i en politisk strategi, än nazisternas OS i Berlin 1936. Men idrotten och dess utövare kan också bli offer i politisk kamp, vilket visades nästa gång OS genomfördes på tysk mark, i München 1972, då palestinska politiska aktivister attackerade Israels OS-förläggning, vilket slutade i ett veritabelt, om än begränsat blodbad. Men redan fyra år tidigare, 1968, då spelen gick av stapeln i Mexiko, sattes idrottens förmenta immunitet mot politik på prov – och förlorade. Tio dagar innan spelen mördades uppemot 500 unga människor som demonstrerade för en fungerande demokrati, sannolikt i syfte att visa att regimen inte skulle acceptera att dess olympiska spel stördes av folkliga opinionsyttringar. Och mitt under spelen inträffade den kanske mest avbildade politiska protesten i idrottshistorien – Smiths och Carlos’ emblematiska knutna nävar på prispallen efter tvåhundrametersfinalen. För alla som liksom tjänstgörande redaktör upplevde 1968 i ”rätt” ålder måste det kännas som den naturligaste sak i världen att det 2008 arrangerades ett antal konferenser rumt om i världen på temat idrott och politik. En av dessa gav upphov till en antologi, Reflections on Mexico ’68, sammanställd av Keith Brewster (Wiley Blackwell). Jørn Hansen, som själv forskat och skrivit om idrott och politik, fann den intressant, men han har flera förslag som skulle gjort en bra bok betydligt bättre.
|
Tidig boxningsfilm
|
|
|
 |
|
|
Dan Streible började jobba vid New York University Cinema Studies 2006, efter nio år vid University of South Carolina. Han undervisar i filmhistoria, dokumentärfilm och curating. |
|
|
|
|
|
The noble art of self-defence – ja, så var den säkert en gång på världen, men boxningssporten har därefter åkt berg-och-dalbana genom historien när det gäller acceptans från etablissemanget. Markisen av Queensberry lånade sitt namn till den mest genomgripande regleringen av tävlingsboxning som genomförts, det var 1867, och dess grunddrag gäller än idag. Boxningsmatcher genomfördes under lång tid enbart av ekonomiska skäl, men när boxning inkluderades i de olympiska spelen 1908 blev amatörboxning en egen sport, och en kraft att räkna med i sportens utveckling, Så småningom, dock, blev amatörboxningen i princip blott en språngbräda till en karriär som professionell boxare. Det finns idag inte mindre är fyra proffsboxningsorganisationer som sanktionerar mästerskap och mästare, och de har alla någon gång varit i blåsväder för korruption, maffiakontakter och andra skumraskaffärer. Men boxning är inte bara känd som den internationella tävlingsidrottens enfant terrible. För idrotts- och filmhistoriker är boxningen känd för sin roll i mediets tidigaste utvecklingsfas – de flesta av de första filmerna som spelades in porträtterade boxningsmatcher. Det är med andra ord en minst sagt legitim forskningsuppgift Dan Streible, filmprofessor vid New York University, tagit på sig, och som resulterat i boken Fight Pictures: A History of Boxing and Early Cinema (University of California Press). Peter Dahlén, vars intresse för idrott, medier och historia är väl dokumenterat, inte minst i dessa spalter, har närläst Streibles bok, och i en recension som också är en effektivt sammanställd sammanfattning av boken visar han att den symbios mellan idrott och medier som torgförs som en sentida företeelse i själva verket har ett drygt sekel på nacken, och därtill var en förutsättning för såväl den moderna idrottens som massmedias explosionsartade utveckling under 1900-talet.
|
Extrema fritidslandskap
|
|
|
 |
|
| Laviolette studerar bland annat the Dangerous Sports Club of Oxford, som under sin tioåriga historia (ca 1978–88) bland annat introducerade bungy jumps. Första hoppet var från Clifton Suspension Bridge, Bristol, 1979. Bilden ovan dock senare, och från Nepal. |
|
|
|
|
Under de senaste åren har det skett ett ökat intresse inom samhällsvetenskapen för studier av extrema platser och beteenden. Farliga lekar och äventyrsturism har gått från att vara marginella, exotiska eller galna företeelser till att bli mer än bara acceptabla – de är nu föredömliga, till och med konventionella. Det finns en mängd nya äventyrspraktiker, allt fler människor utövar dem och de har integrerats i allt fler sammanhang. I boken Extreme Landscapes of Leisure: Not a Hap-Hazardous Sport (Ashgate) undersöker antropologen Patrick Laviolette högrisksporter och äventyrsturism med etnografiska metoder. Halvdan Haugsbakken har läst Extreme Landscapes of Leisure för idrottsforum.orgs räkning, och han pekar på författarens fruktbara sammansmältning av analysen av landskapets betydelse och studiet av nutidens riskfyllda fritidsaktiviteter.
|
Sport och genus – filosofiska perspektiv
|
|
|
 |
|
| Philosophical Perspectives on Gender in Sport and Physical Activity är dedicerad till Jane English, tidig feministisk idrottsforskare som dog i en klättringsolycka den 11/9 1978. |
|
|
|
|
Den bristande jämställdheten mellan kvinnor och män i vårt samhälle är påtaglig och väcker irritation, upprördhet, och ibland till och med kamplust. Det gäller på makroplanet, som till exempel att män i snitt fortfarande tjänar mycket mer pengar än kvinnor i snitt, och på mikroplanet, som till exempel att kvinnor tillbringar mer föräldraledig tid med barnet. Naturligtvis reproduceras dessa så kallade patriarkala strukturer också inom idrottens värld, där till exempel fördelningen av träningstid på banor eller planer uppvisar tydliga könsmönster. Och idrottsforskarvärlden har gjort kvinnans ställning inom idrotten till en prioriterad forskningsfråga, vilket bland annat avspeglas i forumets publiceringar. Det finns naturligtvis en rad olika sätt att närma sig genusfrågan inom idrotten, och sannolikt representerar den nyutkomna antologin Philosophical Perspectives on Gender in Sport and Physical Activity, sammanställd av Paul Davis och Charlene Weaving (Routledge), inte det mest radikala angreppssättet. Men, för att citera Tesco, every little helps. Kutte Jönsson ombads att recensera Davis’ och Weavings bok, och han konstaterar att det traditionella idrott–genus-tänkandet lätt låser fast idrottsvetenskapliga teoretiker i invanda tankegångar – så också de medverkande i den här boken.
|
Friluftsliv i Danmark
|
|
|
 |
|
| Kirsti Pedersen Gurholt är professor i friluftsliv och idrottspedagogik vid Norges idrettshøgskole, och debuterar som skribent på idrottsforum.org med sin recension av Søren Andkjærs avhandling. |
|
|
|
|
Friluftslivet håller på att förändras, därom råder ingen tvekan. I takt med en kvalitativ förändring, som innebär fler och mer organiserade aktiviteter, pågår en kvantitativ förändring, det vill säga en ökning av antalet utövare, om man så får säga. Rimligen är den stora utmaningen att göra friluftslivet, som tidigare associerats med hurtfrisk äppelkindad fältbiologism, intressant och lockande för nya generationer som växt upp med MTV, tevespel, internet – ett högre tempo, med andra ord, och allt inom bekvämt räckhåll från kök, badrum, kvartersvattenhålet på hörnan. Svaret på problemet är av allt att döma äventyrssporterna, som i huvudsak utövas som utomhusaktiviteter, inte sällan i oländig natur, visserligen med en smartphone i fickan men långt ifrån kvarterskrogen. Det kan nog bli en hel del gammaldags friluftsliv i sådana situationer, men med ett hipfaktormervärde som överskrider generationsmurarna. Om just ungdomar och deras förhållande till friluftslivet handlar Søren Andkjærs doktorsavhandling från 2008, som vi dessvärre först i år funnit en recensent till. Recensenten heter Kirsti Pedersen Gurholt, och avhandlingen, från Institut for Idræt og Biomekanik, Syddansk Universitet, heter Friluftsliv i Danmark: Unges deltagelse i organisert friluftsliv set i kulturelt perspektiv (opubl.). Vår recensent går grundligt till väga, man anar en van opponent vid tangentbordet, och hon framhäver avhandlingens poänger såväl som dess mer problematiska sidor.
|
Om danskars motionsvanor
|
|
|
 |
|
| Maja Pilgaard jobbar som analytiker på Idrættens Anakyseinstitut och är doktorand vid Syddansk Universitet. Hon är också elitutövare i volley- och beachvolleyboll; så sent som 2009 tog hon danskt mästerskapssilver med Fortuna Odense. |
|
|
|
|
Idrott och fysisk aktivitet är i moderna välfärdssamhällen någonting långt utöver den enskildes val av fritidssysselsättning eller idrottslig ambitionsnivå. Välfärden, detta välsignade tillstånd, håller på att gradvis underminera den fysiska hälsan hos stora delar av befolkningen genom att vi, välfärdens barn, helt har glömt vissa viktiga, ja, centrala, aspekter av vad det innebär att vara människa: sundhet, måtta och klokskap när det gäller balansen mellan vad och hur mycket vi stoppar i oss, det vill säga mängden energi vi tillför kroppen, och mängden energikrävande verksamhet i utsätter vår kropp för. Ifråga om övervikt och fetma är det detta okontroversiella samband som alla analyser och goda råd kokar ner till, och om vilket det råder nära nog total konsensus: den energi som går in måste också förbrukas. Det handlar om folkhälsa för folkets skull, men också om vårdkostnader, skattetryck, produktivitet och tillväxt. Av det skälet är det oerhört viktigt för statsmakterna att vi inte bara äter kaloririktigt utan också att vi motionerar och gör av med kalorierna. Därför satsar man omfattande resurser på att få oss att röra på benen – och på att undersöka om vi verkligen gör det! En sådan undersökning har Maja Pilgaard genomfört på, direkt eller indirekt, en bekymrad välfärdsstats uppdrag och bekostnad. Mikael Londos har läst Pilgaards rapport Sport og motion i danskernes hverdag (Idrættens Analyseinstitut). Han fann flera intressant resultat i den i och för sig onödigt omfångsrika rapporten, resultat som gav upphov till en rad intressanta reflektioner hos såväl författare som recensent.
|
Terrorhotet mot olympiska spelen
|
|
|
 |
|
| Den hittills enda terrorattacken mot OS var den i München 1972, då den palestinska terrorgruppen Svart september tog israeliska idrottsmän som gisslan och krävde att Israel skulle frige ett antal fångar. Elva israeler dog, de flesta till följd av ett misslyckat fritagningsförsök av tysk polis. |
|
|
|
|
Media rapporterar flitigt om det kommande kungliga bröllopet i England; den 29 april gifter sig Prince William of Wales med Miss Catherine Middleton. En betydande del av medias uppmärksamhet handlar om det gigantiska säkerhetspådrag som omgärdar evenemanget. Liknande planering äger rum inom LOCOG, organisations-kommittén för de olympiska spelen i London nästa år. Stora, internationella evenemang med ett globalt fokus är potentiella mål för terroristangrepp och liknande aktioner i syfte att väcka uppmärksamhet. Den internationella idrotten erbjuder ständigt sådana måltavlor, och den mest lockande anses nog ganska allmänt vara de olympiska spelen. Om säkerhetsproblematiken vid OS har tre brittiska kriminologer och terrorismforskare, Anthony Richards, Pete Fussey och Andrew Silke ställt samman en antologi, Terrorism and the Olympics: Major Event Security and Lessons for the Future (Routledge). För att få en sakkunnig granskning av boken bad vi en av Sveriges främsta terrorismforskare, Magnus Norell vid Totalförsvarets forskningsinstitut (och för närvarande gästforskare vid The Washington Institute for Near East Policy), om en recension. Norell konstaterar att bidragen i bokens första del är välskrivna och läsvärda för en bredare läsekrets, medan de resterande kapitlen blir tekniska och tjänar närmast som en manual för hur man utformar säkerhetsarbetet vid idrottsliga megaevent. Men han påpekar också att det faktiskt bara förekommit två OS-attentat med dödlig utgång, och att ett av dem utfördes av ”den ensamme galningen”.
|
Idrott och droger
 |
|
|
| Sanamacha Chanus är en indisk tyngdlyfterska i 53-kilosklassen. Hon kom fyra på OS i Aten 2004, men testade positivt för furosemide och diskvalificerades. Efter att också ha varit dopad under förberedelserna för Commonwealth Games 2010 står hon nu inför hot om livstidsavstängning. |
|
|
|
|
Dopning är fortsatt ett prioriterat problem inom idrotten, även om det generellt sett pratats mindre om det under det just passerade vinterhalvåret. Man får väl i och för sig anta att provtagningen är lika frekvent oavsett årstid och sport, vilket rimligen, att döma av frånvaron av fall på sportsidorna, betyder att vissa sporter är dopningsfria, som golf, handboll, hockey och innebandy, för att blott nämna några exempel. Dock. Det dröjde till juli 2008 innan golfsporten antog en antidopningspoliy, men redan året därpå fastnade den förste fisken i nätet. Doug Barron, 40, är knappast en namn på var mans tunga som framgångsrikt golfproffs, men han var mycket ledsen och bad alla medspelare på och arrangörer av touren om ursäkt. Det var inte hans mening att skaffa sig ett orättvist övertag genom att dopa sig (med vad är obekant). Han blev avstängd i ett år. Frågan är om han kommit med i den femte och senaste upplagan av Drugs in Sport, en antologi sammanställd (och till inte ringa del också skriven) av David R. Mottram, emeritusprofessor vid Liverpool John Moores University. Den nya utgåvan innehåller faktiskt dopningsfall, cases, vilket inte var fallet med första upplagan från 1988, som Ask Vest Christiansen fick i händerna 2001. Han noterade då just det, att läsningen nog hade piggats upp av lite dopningsanekdoter. I sin recension av den senaste upplagan uttrycker Christiansen sålunda sin tillfredsställelse med aniktslyftningen – och med boken i dess helhet, trots några flagranta missar – i en recension som dessutom erbjuder en kortfattad tematisk sammanställning av den internationella dopningslitteraturen.
|
Inte mycket nytt
|
|
|
 |
|
| Guy Masterman var vid tidpunkten för bokens utgivning enligt förlaget "Head of Sports Sciences, University of Northumbria, UK". Där är han inte kvar, och han verkar inte finnas på något annat engelskt universitet, inte ens Sheffield Hallam, som det antyds här och där på webben. |
|
|
|
|
En viktig aspekt av sport management handlar om att arrangera idrottstävlingar på olika nivåer, från klubbmästerskap och distriktsmästerskap över nationella mästerskap till stora internationella mästerskap – och den listan toppas naturligtvis av olympiska spel. Här behöver man ett professionellt handlag numera, och det är det som alla sport management-utbildningar handlar om. Det är inte helt lätt att ställa samman kurslitteratur till den typen av kurser, eftersom de flesta läroböcker tenderar att fokusera event på internationell nivå medan de i särklass flesta studenterna kommer att ha hand om sportevent på lägre nivåer. Och, konstaterar Gun Normark i sin recension av Guy Mastermans Strategic Sports Event Management: Olympic Edition (Elsevier Butterworth-Heinemann), olikheterna är fler än likheterna mellan lokal nivå och internationell nivå. Vår recensent beklagar således att boken inte blir riktigt relevant, men är också kritisk på en rad andra punkter, och trots att boken innehåller några intresseväckande delar rekommenderar hon originaltexter inom managementteori snarar än specialinriktade managementböcker.
|
Ekonomi för sport managers
|
|
|
 |
|
| Chad McEvoy är Associate Professor of Sport Management vid Illinois State University. Hans primära forskningsintresse handlar om vinstackumulering inom collegeidrotten. |
|
|
|
|
Det klagas mycket på bristande ekonomisk kompetens inom den svenska föreningsidrotten och särskilt i elitidrottsklubbarna. Som framgår av Hans Lundbergs recension av boken Sport Finance i denna uppdatering har man vid Linnéuniversitetet undersökt sju elitserieklubbar – fotboll och hockey – och funnit att endast en hade en sportchef med akademisk ekonomutbildning. Nu är ju svenska klubbar inga ekonomiska giganter; den medelstora tyska elitfotbollsklubben Schalke 04 har en årsomsättning som överstiger omsättningen hos samtliga allsvenska lag sammantaget. Det blir emellertid inte mindre viktigt för en mindre klubb att ha ordnade finanser, tvärtom. Och ordnade finanser i ett läge där kostnaderna tenderar att öka och intäkterna inte riktigt följer med, det kräver i sin tur kompetent ekonomisk ledning och planering. Vi har ytterligare en bok på det temat i den här uppdateringen, Financial Management in the Sport Industry av Matthew T. Brown, Daniel A. Rascher, Mark S. Nagel och Chad D. McEvoy (Holcomb Hathaway). Björn Anders Larsson har läst boken för forumets räkning, och hans kunniga och i grunden positiva recension utmynnar i en förhoppning att boken placeras på kurslistor på grundutbildningen i sport management, och att ekonomifrågorna får den uppmärksamhet som de kräver inom den moderna idrotten.
|
Hockey i österled
|
|
|
 |
|
| När den gamle ryske storspelaren och numera presidenten i CSKA Moskva Vjatjeslav Fetisov 51 år gammal gick på isen för en KHL-match i december 2009 var Jonas Fahlman ende utländke journalist på plats. |
|
|
|
|
Den eurasiska hockeyligan Kontinental Hockey League, KHL, bildades 2008 ur den ryska superligan, som i sin tur var en post-järnridåversion av den gamla sovjetiska mästarligan som grundades 1946. KHL är tänkt att ge nordamerikanska NHL en match om världsherraväldet för klubbhockey, och det kan man väl tro, tänka och tycka både det ena och det andra om. Med tanke på att KHL domineras stort av ryska lag, som bara får ha fem utländska spelare i truppen och bara fyra i samma match, lär det dröja innan de riktigt stora strömmarna av världsklasspelare drar österut, oaktat Gazproms alla miljoner. Ligan spelar för närvarande sin tredje säsong. De två första säsongerna stod AK Bars Kazan som vinnare och mottagare av Gagarin Cup, men man lyckades inte upprepa konststycket en tredje gång utan försvann i sluspelet efter förlust i kvartsfinalen mot Salavat UFA. Slutspelet pågår fortfarande. Solnas stolthet AIK hade för övrigt långt gångna planer på att lämna det svenska seriespelet för KHL, men stoppades av Svenska ishockeyförbundet. Våra kunskaper om KHL har helt nyligen kraftigt ökat i och med utgivningen av boken KHL – en hockeyresa i öst av ishockeyjournalisten Jonas Fahlman (Idrottsförlaget). Vi gav boken till Tobias Stark, som 2010 disputerade på den svenska ishockeyns historia från 1920 till 1972. Fahlmans bok är, menar vår recensent, en trevlig bekantskap och ett välkommet tillskott till floran av populära ishockeyböcker. Men han ser samtidigt fram emot en mer idrottsvetenskapligt inriktad behandling av ämnet.
|
Boxningens kulturhistoria
 |
|
|
| Kasia Boddy är litteraturvetare och Senior Lecturer vid University College London. Hennes avhandling behandlar amerikanska noveller under sent 1900-tal, och på bilden är hon i samspråk med Toni Morrison, som dessvärre hamnade utanför. |
|
|
|
|
Självförsvarets ädla konst har den kallats, boxningen; frågan är dock hur ofta boxning har använts i just självförsvar, och hur långt boxning som ädel konst skulle räcka i ett slagsmål mot en motståndare vars mål är att vinna till varje pris, utan hänsyn till heder, regler eller konstfärdighet. Boxningens historia, liksom många andra idrotters historia, har skrivits i många versioner och ur skilda perspektiv, från An Illustrated History Of Boxing (Fleischer et al), över On Boxing (Joyce Carol Oats), till When Boxing Was a Jewish Sport (Allen Bodner), och publicerats i varierande former från oansenliga pocketböcker till grandiosa coffee table-böcker, exempelvis Taschenförlagets Ali-bok, GOAT. Boxningens kulturhistoria, å andra sidan, är en helt annan sak än boxningens historia, vilket Kasia Boddy framhåller i sin mäktiga, vackert illustrerade Boxing: A Cultural History (Reaktion Books). Boxningen har alltid funnits, menar Boddy, och citerar Platon som jämför en Sokratisk debatt med en boxningsmatch. Och historien tar mycket riktigt sin början i antikens Grekland, och den avslutas som sig bör i USA, med Mike Tyson och hip hop, konceptkonstens handskfetischism och den eviga lockelsen från en svettluktande träningslokal. Vi skickade Boddys bok halvvägs runt klotet till Australien och Wendy Varney, och hennes inträngande och inkännande läsning har avsatt sig i en välskriven, intresseväckande och mycket positiv recension.
|
Down under
 |
|
|
| Australian Institute of Sport (AIS) är ett nationellt, statligt träningsinstitut med status som olympiskt träningscenter. AIS är en viktig förklaring till Australiens internationella framgångar på senare år. Endast i AIS’ shop kan man köpa dess egna produkter. |
|
|
|
|
Hur når en nation internationella framgångar i idrott? Det är en fråga som engagerar en rad människor, såväl inom nationella idrottsförbund av skilda slag som inom forskarvärlden. Och visst är det en riktig tiotusenkronorsfråga; den som finner det rätta svaret kan räkna med ära och berömmelse och rikedomar. Men är det så enkelt? Finns det en grundbult? Knappast, gissar denne redaktör, men nog kan man hitta ett helt gäng faktorer som med varierande grad av ändamålsenlighet kan utgöra ingredienser i framgångsreceptet. Ett tag talades det ymnigt om en global idrottslig kapprustning vilket exemplifierades med nationer som uppvisade statliga satsningar i mångmiljonklassen vars yttersta syfte var att frambringa segrar i internationella idrottstävlingar för att ge ära och berömmelse till den egna nationen och en känsla av nationell stolthet och identifikation åt befolkningen. En forskare på svensk botten som ägnat forskarmöda åt att utskilja framgångsfaktorer inom nationell idrott är idrottshistorikern Johnny Wijk, och eftersom han också forskar om idrott och nationell identitet framstod det som närmast en självklarhet att till honom skicka forumets recensionsexemplar av en ny bok av Tony Ward i serien ”Sport in the Global Society – Contemporary Perspectives”, Sport in Australian National Identity: Kicking Goals (Routledge). Boken har karaktären av en antologi med fristående kapitel – ett vittnesbörd om textens tidigare liv som temanummer av någon Routledge-tidskrifter. Mycket intressant läsning, tyckte vår recensent, som kanske ändå hade velat ha mer, speciellt om den framgångsrika nationella satsningen Australian Institute of Sport.
|
En vidare roll för idrotten
När Fred Coalters A Wider Social Role for Sport: Who’s Keeping the Score? (Routledge) första gången publicerades i november 2007 gick den oss totalt förbi. Kanske var det för att att denne redaktör hade möjligheten att lyssna på, och låta sig imponeras av, en keynote-föreläsning av Coalter häromåret som skärpte uppmärksamheten när en andra tryckning annonserades 2010, så att ett recensionsexemplar sent omsider beställdes. Fred Coalter är professor i Sports Policy vid University of Stirling, med en gedigen forskningsbakgrund i den brittiska fritidsindustrin, speciellt i idrottsrelaterade sammanhang. Hans forskargärning handlar både om idrottsutveckling och idrott för utveckling, hemma och i tredje världen – den förmodade sociala nyttan av idrott, effektiviteten och ändamålsenligheten hos olika organisationer för idrott och utveckling och deras program. I A Wider Role for Sport är det Storbritannien som är i fokus, och det Coalter är intresserad av är frågan om vad idrotten och dess organisationer kan tillföra samhället utöver det rent idrottsliga, och hur man mäter och värderar resultaten av idrottsliga interventioner i samhället. Mats Franzén har läst Coalters bok för forumets räkning, och han konstaterar att det är en angelägen text, inte minst i ljuset av att idrotten i de nordiska länderna faktiskt tilldelats en vidare roll än att ”bara” underhålla, och förmodas leverera andra resultat är de man läser om på sportsidorna.
|
Samtalsbok med Drillo & Eggen
|
|
|
 |
|
| Nils Arne Eggen (f. 1941)) har som fotbollstränare utvecklat ”godfot-teorin” (som han också skrivit en bok om), som innebär att man ”använder så många spelare som möjligt där de är som bäst”. Som spelare fick Eggen tre serieguld; mer framgångsrik var han som tränare, med 14 serieguld. |
|
|
|
|
Vad händer när två gamla fotbollstränare sätter sig ner för att prata om fotboll? Och samtalet spelas in och skrivs ut och publiceras i bokform? Tja, det kan nog bli lite hur som helst, beroende på omständigheterna, allt ifrån nostalgiska tillbakablickar på en lång framgångsrik karriär till initierade diskussioner som kan vara svåra för gemene man att tillgodogöra sig. En viktig omständighet som kan vara avgörande för utfallet är att det finns någon som styr samtalet och som senare gör ett vettigt urval inför publiceringen. Så tycks vara fallet när det gäller den samtalsbok som norska Aschehougs förlag gett ut, och som bygger på samtal mellan tränarlegendarerna Egil Olsen – Drillo – och Nils Arne Eggen vid flera tillfällen under VM-året 2010, under överinseende av Otto Ulseth, rutinerad sportjournalist som själv arbetat som fotbollstränare. Ulseth ansvarar också för redigeringsarbetet. Bägge huvudpersonerna torde vara väl kända i hela Skandinavien, Drillo som framgångsrik norsk landslagstränare och Eggen för sina 11 seriesegrar med Rosenborg. Arve Hjelseth har läst Det viktigste av alt uviktig, ”en bok i den lättare genren” som ändå erbjuder intressant och insikstfull läsning.
|
Kvinnlig inbrytning
|
|
|
 |
|
| Efter utbildning, disputation och arbete som antropolog vid California State University @ Bakersfield kände sig Jane Granskog missnöjd med sitt liv. Hon började träna som 38-åring 1984, deltog i sin första triathlon året efter, och 1996 hade hon genomfört 120 triathlontävlingar, varav 12 Ironman. |
|
|
|
|
En djupdykning i SUNY-förlagets backlist har ådagalagt tre angelägna titlar som inte tidigare kommit med i forumets recensionsverksamhet men som trots att de fått några år på nacken av tjänstgörande recensionsredaktör bedömts som angelägna att lyfta fram. I november 2010 recenserade Ingela Kolfjord Mike Messners Out of Play, (2007), och Pirkko Markulas antologi Feminist Sport Studies från 2005 recenseras av Helena Tolvhed på annan plats i denna uppdatering. Äldst av de tre var antologin Athletic Intruders: Ethnographic Research on Women, Culture, and Exercise från 2003, med Anne Bolin och Jane Granskog som redaktörer (State University of New York Press). Vi applåderar SUNY Press för en föredömlig lagerhållningsstrategi (möjlig tack vare print on demand-tekniken), och gläds åt att vi hittade totalt rätt i val av recensent, nämligen Åsa Bäckström, som just då var redo att läsa just denna bok. I en föredömligt välskriven, initierad och intresseväckande recension ser hon bortom de lite ålderstigna referenserna och diskuterar metod, empiri och, inte minst, feminismens historia.
|
Arenateknologi
|
|
|
 |
|
| Med den här recensionen debuterar Sven-Åke Wikers som skribent på idrottsforum.org. Wikers har ett förflutet som elitidrottare, och därtill senare VD för Malmö Redhawks. Idag driver han som VD ArenaProjekt i Sverige AB. |
|
|
|
|
Arenabyggen är en aspekt av idrott som kommit allt mer i fokus i samband med idrottens kommersialiserting och att gränsen mellan sport och underhållning gradvis suddas ut. Arenaproblematiken rymmer en rad intressanta frågeställningar, till exempel finansieringsaspekten – vad betyder det att det oftast är offentliga medel som bekostar arenabyggen samtidigt som de ofta tas i bruk för kommersiella ändamål; miljöaspekten – vad betyder det för den urbana miljön att arenor placeras i utkanterna av städer med åtföljande infrastrukturella utmaningar; idrottsaspekten – vad betyder det för idrotten att dess tävlingsarrangemang i allt högre grad jämställs med rockkonserter och cirkuskonster? En ytterligare arenaproblematik som engagerar de bägge ingenjörerna Peter Culley och John Pascoe handlar om teknik och teknologi i samband med arenabyggen. Sven-Åke Wikers har för vår räkning läst deras Sports Facilities and Technologies (Routledge). Vår recensent, som är är en av Europas ledande experter inom arenautveckling, beklagar att arenautveckling i boken reducerats til en teknikfråga, och efterlyser ett helhetsperspektiv på utmaningen att bygga den nya generationens arenor som ska locka nya besökargrupper och vara ekologiskt hållbara.
|
Ett starkt lag
|
|
|
 |
|
| Redaktörerna för boken är båda professorer i sociologi vid Bryn Mawr College (1885), klassisk kvinnohögskola med kväkarursprung, en av de s.k. Seven Sisters, som också omfattar bland andra Vassar (1861) och Wellesley (1875). Vassar accepterar numera både manliga och kvinnliga studenter. På bilden ses entrén till Bryn Mawr Rockefeller Hall. |
|
|
|
|
Som recensionsredaktör på forumet ställs man ständigt inför det uppenbara faktum att det finns stora brister när det gäller facklitteratur inom samhällsvetenskaplig idrottsforskning som är producerad i de nordiska länderna, om nordiska förhållanden, för nordiska idrottsstudenter och forskare. Den unika nordiska idrottsmodellen understryker behovet av en kraftfull forskningsinsats som publiceras internationellt. Om detta påminner Lars-Erik Alkvist ånyo i sin recension av en samling idrottssociologiska texter av i huvudsak amerikaner och britter. The Sport and Society Reader (Routledge) är sammanställd av David Karen och Robert E. Washington, båda sociologiprofessorer vid Bryn Mawr College i Pennsylvania. I deras reader samsas gräddan av den engelskspråkiga idrottssociologin med ett fyrtiotal bidrag. Vår recensent har hittat många godbitar i boken som han rekommenderar som introduktionsbok i idrottssociologi vid universitet och högskolor – åtminstone i väntan på en nordisk motsvarighet.
|
Äreräddningen av Don Imus
|
|
|
 |
|
| Han ser väl mer ut som en TV-personlighet än en radiodito, Don Imus, som förövrigt också, liksom Rutgers University’s basketballdamer, får dras med ”nappy-headed hos” en längre tid. Se här, till exempel. |
|
|
|
|
Don Imus-affären som skakade USA 2007 krusade nätt och jämnt vattenytan i den svenska ankdammen, som annars gärna stormar i samband med ras- och etnicitetsdiskussioner. Don Imus, 61, är en amerikansk radioprogramvärd och komiker med en pratshow, Imus in the Morning som sänds över hela USA. I sitt direktsända program den 4 april 2007 diskuterade Imus och hans producent i skämtsamma ordalag finalen i de amerikanska collegemästerskapen i basketball för damer mellan Tennessee- och Rutgers-universiteten, varvid Imus kommenterade Rutgerstjejerna med orden ”That's some nappy-headed hos”, ungefär krullhåriga horor. Reaktionerna på detta uteblev inte, rasmotsättningarna ligger fortfarande bara strax under den relativt lugna ytan i USA, och protesterna växte till en formlig storm. Till och med dåvarande presidentkandidaten Barack Obama kommenterade saken. Det fanns röster till Imus’ försvar också, som pekade på den skämtsamma kontexten. Resultatet blev emellertid att CBS lade ned programmet efter en dryg vecka av upprörda diskussioner och återtagna sponsorsåtaganden. Imus var dock tillbaka i etern redan i december 2007 med en ny version av Imus in the Morning. Det väckte viss uppmärksamhet när den svarte litteraturprofessorn Michael Awkward, specialist på afroamerikansk litteratur och kultur, publicerade en bok om fallet, Burying Don Imus: Anatomy of a Scapegoat (University of Minnesota Press), som försöker nyansera Imus’s uttalande och problematisera reaktionen på det från svarta intellektuella och politiker. Problematiserar gör också vår recensent, etnicitetsprofessorn David J. Leonard vid Washington State University, i sin grundliga och insiktsfulla läsning av Awkwards bok. Och förresten, basketballtjejerna från Tennessee University vann finalen, 59 mot 46, medan Rutgers-spelarna länge framöver får leva med beteckningen nappy-headed hos.
|
Kicking off the week!
|
|
|
 |
|
| Ett av ankarna i Kicking Off the Week, Howard Cosell, satte tonen och stilen i amerikansk sportradio redan under 1960- och 70-talen. Han var juris doktor och praktiserande advokat, men lämnade juridiken för sportradio. Han var en uttalad anhängare av såväl Muhammed Ali som 68-männen Carlos och Smith. På billden med Ali. |
|
|
|
|
Det talas ofta om hur oerhört betydelsefulla medierna är för sporten, och det är inte på något sätt missvisande. Istället för att 40–50.000 kan se en viktig fotbollsmatch på plats kan miljoner människor i hela världen få uppleva matchen tack vare att den sänds i TV. Och pengarna som TV-bolagen betalar för att få sända matcherna, tävlingarna, spelen, har möjliggjort den närmast ofattbara kommersialiseringen av vissa sporter på högsta nivå; det skojas om rika och bortskämda Premier League-stjärnor, men vi kan hålla oss för skratt. I alla händelser, det är viktigt att framhålla att det finns en ömsesidighet i förhållandet mellan sport och medier, och det är intressant att stöta på en direkt motsvarighet, det vill säga ett exempel på att sporten har bidragit till ett specifikt mediebolags kommersiella framgångar. Peter Dahlén har läst en bok om det under 35 år omåttligt populära amerikanska sportprogrammet Monday Night Football, som skickade TV-bolaget ABC från en tredjeplats efter CBS och NBC till toppen av tabellen. Kicking Off the Week: A History of Monday Night Football on ABC Television, 1970–2005 (McFarland) är skriven av Wesley Hyatt, mångsysslare på reklamfirman MMI Public Relations i Raleigh, NC. Synnerligen välskriven bok, menar vår recensent, som ger en spännande inblick i amerikansk TV-sporthistoria.
|
|
|
Coachningsetik
|
|
|
 |
|
| Som i alla sportforsknings-antologier som inte specifikt handlar om genus- eller kvinnorfrågor är flertalet författare i den här boken män. Ett av de få undantagen är Irena Martinková från Universita Karlova, Prag, som tillsammans med Jim Parry skriver om coachning och prestationshöjande medel. |
|
|
|
|
Forumet inrättade helt nyligen en temasida om coachning, och en snabb genomgång av de titlar som recenserats i ämnet visar dels på begreppsförvirringen som råder när det gäller vad en coach gör och förväntas göra i olika nationella idrottskulturer; dels är det tydligt att det i första hand är pedagoger och psykologer, och i viss mån fysiologer, som forskar kring och som problematiserar coachning. En artikel av Lars Tore Ronglan argumenterar för att sociologer borde intressera sig för fältet, och det är vi beredda att instämma i. Men hur står det till med de etiska spörsmålen runt coachning? Under våren avslöjade Patrik Sjöberg att han utnyttjats sexuellt av sin coach, som också var hans styvfar, och det visade sig att han inte var den ende som råkat ut för just den tränarens omsorger. Det finns svåra och känsliga frågeställningar i anslutning till det nära förhållandet mellan tränare och adept inom idrotten, och en del av dessa behandlas i The Ethics of Sports Coaching, en antologi sammanställd av Alun R. Hardman och Carwyn Jones och utgiven av Routledge. Kutte Jönsson har läst boken och han problematiserar såväl coachningens vetenskapliga anknytningar som etikens roll i coachningens praktik.
|
Fotboll på rasten
|
|
|
 |
|
| Jonasson skiljer mellan tre aktivitetsmönster inom rastfotboll, som han benämner, klungan, Soccer och jogo bonito. (Bilden är inte relaterad till studien eller uppsatsen.) |
|
|
|
|
Projektet ”Mångkontextuell barndom” genomfördes under perioden 2006–2011 och studerade de stora förändringar som skett vad gäller barnens villkor och barndomens innehåll. Syftet har varit att öka kunskapen och förståelsen för samtidens barndom och dess olika sociala rum, skolan, familjen, fritiden och idrotten, och deras roll och betydelse i denna. Ett av de många forskningsinslagen var en studie av rastfotboll på några skolor i Skåne, vilken resulterade i en av många skriftliga rapporter från projektet, som letts av Ingegerd Tallberg-Broman. Klungan och barndomens sociala rum: Socialt gränsarbete och figurationer i rastfotbollen av Kalle Jonasson (Malmö högskola) lades fram som en licentiatuppsats den 19 maj 2009. Rastfotboll är ett av många uttryck för spontanidrott, om än ett speciellt uttryck eftersom den utförs under skoltid och därmed är underordnad skoldagens indelning i lektionstid och avkopplande raster, vilket begränsar spontaniteten en del. Att det inte är den enda disciplineringen i sammanhanget framgår tydligt av Jonassons uppsats, som mer än väl motsvarar högt ställda krav på bred teoretisk kunskapsbas – så till den grad, faktiskt, att Julia Rönnbäck i sin recension av boken efterlyser en bättre balans mellan empiri och teori. Detta är emellertid bara en aspekt av uppsatsen, och av recensionen av den. Och Rönnbäcks välskrivna och upplysande recension täcker in om inte alla de andra aspekterna, så i alla händelser alla de viktigaste.
|
Boxning på film
|
|
|
 |
|
| En ganska speciell boxningsfilm, i det att den handlar om kvinnor som boxas, är Million Dollar Baby regisserad av Clint Eastwood och med Hilary Swank i huvudrollen. Den är sannolikt med i Grindons bok, men säkert vet vi inte. |
|
|
|
|
I en tredje boxningsboksrecension i denna uppdatering behandlas boxning på film, som är så vanligt förekommande att det faller in under beteckningen genre. Leger Grindon är professor i Film and Media Culture på institutionen med samma namn, vid Middlebury, a liberal arts college i Addison County, beläget i delstaten Vermonts vackra Champlain Valley. Grindon har tre böcker till sitt namn, Shadows on the Past: Studies in the Historical Fiction Film från 1994, och två från 2011, dels The Hollywood Romantic Comedy: Conventions, History, Controversies och dels den bok som är föremål för recension i denna uppdatering, Knockout: The Boxer and Boxing in American Cinema (University Press of Mississippi). Peter Dahlén har läst om boxning och film – vem är bättre lämpad? – och i en för honom relativt kortfattad recension redovisar han Grindons filmanalytiska utgångspunkter och rekommenderar avslutningsvis boken för sportfilmsintresserade – det handlar om ”essentiell läsning”.
|
GB spelar fotboll i OS på hemmaplan
Storbritanniens unika status inom den internationella fotbollen under FIFA, det internationella fotbollsförbundet, som har sina rötter i dess speciella roll vad gäller spelets uppkomst och internationella spridning, innebär att landet dels har en maktposition i det organ som beslutar om regelverkets utveckling, dels kan delta fyrfaldigt i alla FIFA- och UEFA-organiserade tävlingar genom att landets home nations, England, Skottland, Wales och Nordirland får ställa upp med var sitt lag. Nu brukar det ju inte mer än undantagsvis avsätta sig i medaljplaceringar på VM och EM; kanske är det rent av så att uppdelningen av landets fortbollskompetens i fyra lag hämmar dess framgångar; om detta kan man blott spekulera. Inom OS-fotbollen, däremot, har Storbritannien inte samma position, så att de gånger man deltagit har det skett med ett lag som representerat hela det förenade kungadömet. Elva gånger har man försökt, nio gånger har man kvalat in och det har blivit tre guld, åren 1900, 1908 (på hemmaplan) och 1912, i Stockholm. Sedan 1974 har Storbritannien inte deltagit i någon OS-turnering i fotboll. Men nu är det dags igen; man har anmält ett gemensamt lag till OS i London 2012. Detta är utgångspunkten för den engelske journalisten och författaren Steve Menarys nya bok, GB United: British Olympic Football and the End of the Amateur Dream (Pitch Publishing). Arve Hjelseth är imponerad över Menarys noggrannhet när det gäller den omfattande insamlingen av data och de övergripande analyserna. Dock, varnar han, tenderar de förra ibland att överskugga de senare. Men oaktat detta är slutomdömet från vår recensent att boken är både intressant och lärorik.
|
Idrottsrasism
|
|
|
 |
|
| Metta Anderssons bidrag i boken handlar bland annat om valet av tyngdlyftaren Ruth Kasirye som fanbärare för Norge vid OS i Peking. Det föll inte alla i smaken att Norge skulle representeras av en svart kvinnlig atlet, vilket kunde avläsas i tidningarnas kommentarsfält. |
|
|
|
|
Det är intressant hur man, när problem kommer på tal inom idrotten som också finns empiriskt belagda i samhället i övrigt, tenderar att söka spegelmetaforen, det vill säga att idrotten blott ska uppfattas som en spegelbild av samhället. För det är i ärlighetens namn inte särskilt rätt tänkt, av flera skäl. Spegelbilden är ju inte identisk med den eller det som speglar sig – bilden blir ju spegelvänd, vänster blir höger – och i den meningen är idrottens knappast att betrakta som en spegelbild av samhället. Dessutom implicerar spegelmetaforen att idrotten är slaviskt bunden till samhällets normer och beteenden – spegelbilden har ju inget eget liv, blinkar den som speglar sig blinkar spegelbilden (om än med fel öga, så att säga) och blinkar den inte händer inget i spegeln. Men idrotten kan inte på motsvarande sätt svära sig fri från ett eget ansvar för hur det ser ut, till exempel med rasism. Exemplet är inte slumpmässigt valt, utan avser att leda till Jonathan Longs och Karl Spracklens nyutkomna antologi Sport and Challenges to Racism (Palgrave Macmillan), som Christian Widholm har läst, och som just behandlar självständiga, rasismbekämpande initiativ inom idrotten. Bokens 16 kapitel har med två undantag skrivits av forskare från den engelskspråkiga världen, såsom det vanligen är; undantagen är en text från Holland samt en om norska förhållanden, författat av Mette Andersson. Oaktat den anglo-amerikanska övervikten avger vår recensent ett övervägande mycket positivt omdöme, även om han gärna skulle sett ett svenskt bidrag, gärna författat av Jesper Fundberg.
|
En himla massa idrotter
|
|
|
 |
|
| Detta är en jiantzi-boll. Jiantzi, som är en av 200 sporter i The Sports Book, är ett tvåtusen år gammalt kinesiskt spel , en folksport som är speciellt populär bland barn och ungdomar, främst flickor. Bollen sparkas eller knäas mellan två spelare. |
|
|
|
|
Det är mycket med idrott. Inte minst i den meningen att det finns en himla massa idrotter – många fler än man vanligen kommer i kontakt med i verkligheten eller ens via televisionen. Men även så kan man ibland stöta på oväntade inslag, till exempel kan man om turen är framme få se bowls på Eurosport, en brittisk precisionssport som påminner om boccia och boule och som företrädesvis lockar en äldre, ja mycket äldre, publik. (Årets världsmästerskap var för övrigt inte, som tidigare år, sponsrat av hälsoföräkringsbolaget BUPA utan av The co-operative funeralcare.) Vart vänder sig då om man vill veta lite om en sådan uddasport – och för den delen ett stort antal mera kända sporter – och internetuppkopplingen ligger nere? Möjligen var det denna krisartade situation som föresvävade redaktören Ray Stubbs, legendarisk brittisk fotbollskommentator, och bokförlaget DK Books när de fattade beslutet att ställa samman och publicera The Sports Book, som nu föreligger i en uppdaterad nyutgåva med undertiteln The sports, the rules, the tactics, the techniques och med ett citat från recensionen i tidskriften Men’s Fitness på omslaget: ”It’s the sports buff’s bible.” Så imponerad var nu inte forumets recensent Micke Londos, och möjligen tänkte sig inte Stubbs och förlaget att boken skulle läsas med den grad av förkunskaper och kritisk blick som vår recensent besitter. The Sports Book blir nog inte årets julklapp, trots dess bibliska dimensioner.
|
Att lära ut idrott
|
|
|
 |
|
| Jane Shimon är Associate Professor vid Boise State University i Idaho. Hon disputerade på en avhandling om vilka faktorer som bestämmer graden av fysisk aktivitet hos unga vuxna. |
|
|
|
|
I takt med att idrotten fått en vidgad roll i samhället, och all slags fysisk aktivitet uppmuntras för att förbättra folkhälsan, har uppmärksamhet i ökad utsträckning riktats mot skolidrotten, det som i redaktörens ungdom hette gymnastik (och som det blev en sport att undvika) och som numera har fått beteckningen ”skolämnet idrott och hälsa”. På likartat sätt som övriga skolan ska stimulera till livslångt lärande förväntas undervisningen i idrott och hälsa stimulera, ja locka till livslång fysisk aktivitet. Det är ett tungt ansvar som läggs på landets idrottslärare och vidare tillbaka till idrottslärarutbildningen och idrottslärarutbildarna. Och mycket riktigt går diskussionernas vågor höga i branschen, didaktik är modeordet för säsongen när det gäller idrottslärarvärvet. Bra då med bra undervisningslitteratur i ämnet, och ett exempel på det verkar Jane Shimons bok Introduction to Teaching Physical Education: Principles and Strategies (Human Kinetics) vara. Det är Jane Meckbach som läst och recenserat Shimons bok, som hon gärna skulle se som kurslitteratur i den svenska idrottslärarutbildningen.
|
Idrottsfilosofi
|
|
|
 |
|
| Kutte Jönsson tar Ara Abrahamian-skandalen i Beijing– som också gett namn åt boken – till utgångspunkt för ett resonemang om vad fair play egentligen är, och vem som avgör vad slags play som är fair. |
|
|
|
|
Idrottsfilosofen Kutte Jönsson, verksam på forumets hemmaplan och regelbunden skribent i dess spalter, men också känd från OS-studions TV-soffa 2008, funderar med rätta mycket på vad idrotten är och vad den står för, vilken roll den spelar i samhället och i folks liv – och hur samhället och folks liv påverkar idrottens inre logiker och yttre framträdelseformer. Förutom talrika tidnings- och tidskriftsartiklar har detta resulterat i ett par böcker, dels Idrottsfilosofiska introduktioner: Nio kapitel om idrott och sport, moral och etik, kultur och kritik, kön och genus, politik och ideologi, kropp och teknologi, utgiven av idrottsforum.org 2007, dels Matchen som aldrig ägde rum: och ytterligare åtta kapitel om idrott, etik och politik, utgiven av ICA Bokförlag 2010. Vi bad journalisten och fotbollssupportern (MFF, LdB FC, Tottenham Hotspur FC) Ulf Svenning om en recension av Jönssons nyaste bok. Man har aldrig tråkigt i Kutte Jönssons sällskap om man är intresserad av vad idrotten gör med oss och med samhället, menar vår recensent, som dock gärna sett en något uppstramad text och dessutom att ”motståndsfickorna” fått något större utrymme.
|
Anpassad idrottsundervisning
|
|
|
 |
|
| Professor Ludwig Guttmann har fått epitetet "rullstolssportens fader", men skulle lika gärna kunna kunna kallas ”idrottsterapins fader”. Han föddes 1899 i dåvarande tyska Tost, nu Toszek i Polen, och dog i sviterna av en hjärtattack i England 1980. |
|
|
|
|
I takt med att idrotten tilldelas allt större ansvar för att lösa allt fler mänskliga och samhälleliga problem och dilemman måste idrottens utbildare, funktionärer och administratörer utveckla förståelse för de nya krav som ställs på nya tillvägagångssätt – processer och metoder, strategier och tekniker. Exempelvis har idrotten sedan länge och med stor framgång bidragit till att förändra tillvaron för många människor med funktionshinder till det bättre. Det var Ludwig Guttmann som började använda idrott som terapeutisk metod i vården av ryggmärgsskadade soldater i Stoke Mandeville i andra världskrigets slutskede, och sedan dess har banden mellan idrott och funktionshinder av många olika slag bara stärkts. En del av denna utveckling har varit att anpassa skolundervisningen i idrott så att den blir tillgänglig också för funktionshindrade, och numera ingår detta som ett moment i idrottslärarutbildningen i de flesta länder. När nu dessutom funktionshindrades rättigheter till lika tillgång lagstadgats blir det än mer angeläget att sådana kunskaper sprids. Och just detta är syftet med läroboken Adapted Physical Education and Sport, sammanställd av Joseph Winnick (Human Kinetics) som nu föreligger i en femte upplaga. Øyvind Førland Standal läste boken utifrån frågan om den skulle passa in på kurslistor i skandinaviska idrottslärarutbildningar, och hans avvisande av den tanken bygger långt ifrån enbart på bokens inriktning på amerikansk handikapplagstiftning. Vår recensent har nämligen allvarliga invändningar mot såväl språkbruk som bakomliggande tankegångar.
|
Om att förvalta idrottens finanser
|
|
|
 |
|
| Robert Wilson är lektor i idrottsekonomisk förvaltning vid Sheffield Hallam University, och specialist på finansiell rapportering, ekonomistyrning och ekonomiskt beslutsfattande i sportbranschen. |
|
|
|
|
Kommersialiseringen av sport har av naturliga skäl utvecklats längre i Nordamerika än i Europa. Kommersiella aspekter har varit en drivkraft för idrottens utveckling, och den sortens folkrörelseanknytning som präglar inte bara nordisk utan också övrig europeisk idrott saknas till stor del. Det är därför naturligt att också kunskapsutvecklingen när det gäller sportanpassad företagsekonomi ligger långt framme i främst USA, vilket också märks på bokutgivningen i området. Det är således glädjande att den första boken på europeisk botten kommit ut som erbjuder en uttömmande introduktion till ekonomisk förvaltning och redovisning och som utformats särskilt för ekonomiansvariga inom idrotten. Det är Routledge som publicerar Robert Wilsons Managing Sport Finance, och recensionsuppdraget gick till Björn Anders Larsson. Vår recensent välkomnar boken som ett viktigt bidrag till kunskapsområdet.
|
Sport och migration
|
|
|
 |
|
| Holly Thorpe disputerade 2007 vid University of Waikato, Nya Zeeland. Hon medverkar i boken om sport och migration med artikeln '"Have board will travel": Global physical youth cultures and transnational mobility'. Vi lär få anledning att återkomma till Dr. Thorpe. |
|
|
|
|
Ett av de mera påtagliga uttrycken för tidsandan i början av det tjugoförsta århundradet är den eskalerande globaliseringen, det vill säga det gradvisa upphävandet av nationella gränshinder till fromma för kapitalets fria utbredning och med följden att nationella ekonomier utvecklar ömsesidiga beroenden. Globaliseringen omfattar förutom ekonomin också politiken och kulturen, och vi dristar oss att i detta sistnämnda socialt konstruerade komplex av livsmönster också inkludera sport. Den moderna idrotten är på många sätt ett alldeles utmärkt exempel på globalisering; efter att i ett sekel ha haft internationalisering som ett grundläggande kännetecken har idrott och sport alltmer kommit att kännetecknas av den djupare, gränsöverskridande integration som är globaliseringens viktigaste karaktäristika. Globaliseringen av idrotten förutsatte att vissa andra processer redan var igång, till exempel kommersialiseringen och professionaliseringen, och ett av de viktigaste konkreta uttrycken för idrottens globalisering är den fria rörligheten för idrottare. Det är viktigt att framhålla att nationell tillhörighet fortfarande är centralt i idrottsliga tävlingssammanhang, men fotbollen är ett utmärkt exempel på en motverkande kraft, det vill säga att klubbfotbollen med nationalitetsblandade lag tenderar att stjäla uppmärksamhet på landslagsfotbollens bekostnad. Det är också inom fotbollen som migrationen av idrottare är mest påtaglig och har rönt mest uppmärksamhet, även om en nuytkommen bok i ämnet, antologin Sport and Migration: Borders, Boundaries and Crossings av Joseph Maguire och Mark Falcous (Routledge) också behandlar andra sporter. Isabella Grujoska har läst boken för vår räkning och anför både positiv och negativ kritik i sin recension.
|
Friluftsliv
Friluftsliv uppvisar ett uppsving som för många säkert är oväntat men som nog till stor del är i samklang med den skandinaviska tidsandan. Visserligen är det ett i huvudsak urbant fenomen, de senaste årens fokus på fysisk aktivitet, konditionsträning och fitness, aktiviteter som dessutom ofta äger rum inomhus i speciella kommersiellt drivna träningshallar – där är luften inte fri! – men trenden tar sig också uttryck i löpning eller joggning i urbana parkområden eller i lagom tuktad natur i anslutning till städer. Man kan tänka att steget inte skulle vara långt till verkliga naturupplevelser, och, som sagt, det finns ett uppsving. Det nymornade intresset för autentiska naturupplevelser kan säkert också bottna i en civilisationskritisk trend i det tidiga tredje millenniet, vars beståndsdelar spretar på ett sätt som gör det omöjligt att närmare skärskåda företeelsen i detta sammanhang. Istället konstaterar vi att forskningen varit kvick att fånga upp friluftsintresset, vilket inte minst märks i recensionsfloran på den här webbplatsen, som denna gång utvidgas med en recension av Friluftsliv: Natur, samfund og pædagogik av Peter Bentsen, Søren Andkjær och Niels Ejbye-Ernst (Munksgaard Danmark). Erik Backman, som disputerat i ämnet, har läst och recenserar, och han bjuder redaktörerna på många tips till förbättringar inför nästa upplaga av boken.
|
Sport i Israel
|
|
|
 |
|
| Alina Bernstein medverkar i boken med ett kapitel om mediebevakningen när Israel försökte kvala in till UEFAs EURO2000. Hon disputerade vid University of Leicester 1997 på avhandlingen British and Israeli Coverage of the 1992 Barcelona Olympics: A Comparative Analysis. |
|
|
|
|
Vi har vid några tillfällen haft anledning att reflektera kring det engelska bokförlaget Routledge och dess utgivningspolitik. Routledge är sannolikt världens främsta idrottsvetenskapliga förlag, med en rikhaltig utgivning av böcker och tidskrifter som behandlar snart sagt alla tänkbara aspekter av sport. Det vi från och till har irriterat oss på, och luftat i dessa spalter, är hur förlaget strategisk använder tidskrifts- respektive bokförlaget för att dubbelpublicera texter till synes i syfte att maximera intäkterna. Att man ibland väljer att publicera som antologi något enstaka tidskriftsnummer är inget att förvånas över. På senare tid har det dock blivit uppenbart att det inte alltid handlar om att det är särskilt bra material som förtjänar större spridning. Men en annan tendens som vi ser alltfler exempel på är att man publicerar böcker, monografier, först i tidskriftsformatet, där varje kapitel blir en ”artikel”, och ett år senare eller så i bokformat. Och med tanke på det som någon hävdade nyligen, att publiceringen av vetenskapliga tidskrifter är ett geschäft som inte står Rupert Murdochs publiceringsverksamhet långt efter i brist på moral, så kan man fundera lite mera på detta. Dock inte här, för här ska vi introducera en recension av en Routledgebok som en gång var ett temanummer av Routledgetidskriften Israeli Affairs. Hans Bolling har läst Sport, Politics and Society in the Land of Israel: Past and Present som sammanställts av Yair Galily och Amir Ben-Porat, ett exempel på tidskriftsnummer som inte riktigt förtjänade att marknadsföras också som bok.
|
Rum och rörelse
|
|
|
 |
|
| Lise Specht Petersen medverkar i boken Bevægende rammer med en text om lekens fysiska miljö. Petersen är doktorand vid Institut for Idræt og Biomekanik, SDU, med inriktning på lek, idrott och rörelse. |
|
|
|
|
Fysisk aktivitet i hälsobringande syfte har nog aldrig varit så framträdande, och i så varierade former som det är i dessa dagar. Det är hajpat och politiskt korrekt. Det kan ordineras av läkare på recept. För många är det till och med en fråga livsstil – alltför många postings på denne redaktörs Facebook-sida handlar om hur långt, hur fort och hur ofta det löps, cyklas, etc etc. Förhoppningsvis går trenden hand i hand med skörlevnad i andra änden, annars riskerar vi en tsunami av hälsofascism! Å andra sidan är det uppenbarligen en i grunden positiv utveckling, när avarterna skalats bort, och det är naturligtvis också positivt att folk ges möjlighet att motionera på det sätt som passar var och en bäst. Stadens gator kantas i ökad utsträckning av kommersiella gym, men också offentliga inrättningar växer fram. Det är ramarna, menar Karin Book i den här recensionen, som bestämmer i vilken utsträckning fysisk aktivitet äger rum. Hon recenserar den danska antologin Bevægende rammer: Omgivelsernes betydning for fysisk aktivitet og sundhed som ställts samman av Jens Troelsen (Syddansk Universitetsforlag), och hon går grundligt till väga genom att behandla och värdera varje bidrag i boken. Perspektivet i boken är snävt danskt, vilket vår recensent beklagar, och ganska översiktligt, vilket gör boken lämplig som kurslitteratur på grundnivåer.
|
Sportekonomi
|
|
|
 |
|
| Stefan Szymanskis bidrag på den förste europeiska konferensen i idrottsekonomi i Paris, september 2009, och nu inkluderat i boken, bär titeln ”Sport financing and governing in Europe”. |
|
|
|
|
Den del av idrottsforskningen som inryms under begreppet sport economics är faktiskt inte, som man kan förledas att tro, uteslutande sysselsatt med lönsamhets- och andra aspekter på idrott, till exempel den internationella klubbfotbollens spelarköp och vinstutveckling, eller frågor om return on investment när det gäller sponsring, eller ens cost benefit-analyser av större och mindre idrottsevenemang. Ta en ledande ”idrottsekonom” som Stefan Szymanski, som i Why England Lose (med Simon Kuper) tillämpar ekonometrisk teori och kvantitativ metod för att visa på bristen av ekonomisk rationalitet inom engelsk fotboll. Eller boken Myths and Facts Abut Football, som recenserades av Rasmus Storm under rubriken ”Sportonomics”. Det handlar i de fallen verkligen om ”tillämpad” idrottsekonomisk forskning, och ännu ett exempel på detta recenseras nu av Harry Arne Solberg, nämligen Wladimir Andreffs editerade volym Contemporary Issues in Sport Economics: Participation and Professional Team Sports (Edward Elgar), där några av bidragen bekräftar bilden av en mångfacetterad idrottsekonomisk forskning. Inte oväntat är Stefan Szymanski med i boken, med ett bidrag om de ekonomiska kristiderna för såväl elitklubbar som gräsrotsföreningar inom den europeiska idrottsmodellen. Här finns också artiklar om sambanden mellan att konsumera mediesport och att själv ägna sig åt fysisk aktivitet, och effekterna av den så kallade luxury tax som drabbar amerikanska MLB-klubbar vars samlade spelarlöner överskrider en given maxgräns – bland mycket annat. Om man inte tenderar att reta sig på kvantitativa metodredogörelser är boken, menar vår recensent begriplig och nyttig för alla idrottsvetenskapliga intresserade.
|
Sport i Kanada
|
|
|
 |
|
| Det blev ighet curling-guld för Kanada i Vancouver. I finalen på spelens femtonde dag mötte Kanada Sverige i finalen, och efter en synnerligen rafflande match avgick Lag Anette Norberg med segern, och tog därmed som första lag någonsin ett andra OS-guld i grenen. |
|
|
|
|
Kanada är världens till ytan näststörsta land (Ryssland är nästan dubbelt så stort), och med knappt 34 miljoner invånare är det dessutom ett av världen mest glesbefolkade länder; varje invånare har i snitt 300.000 kvadratmeter till sitt förfogande, motsvarande 42 fotbollsplaner. Nu är det kanske inte i första hand fotboll man tänker på när man tänker på sport i Kanada, utan ishockey (och då blir det motsvarande 189 rinkar av NHL-storlek), och om man kan skaka av sig den tanken är det kanske Ben Johnson som dyker upp, 100-metersvinnaren från Seoul 1988 som visade sig vara dopad. Å andra sidan, vinter-OS i Vancouver 2010 visade upp ett utvecklat och diversifierat idrottsland med internationell världsklass i flera grenar, tillräckligt för att vinna medaljligan med 14 guld, sju silver och fem brons. När det gäller idrottsforskning, och inte minst, faktiskt, olympiaforskning, ligger Kanada långt framme. Kanske spelen 2010 satte fart på intresset att skaffa sig en idrottsinriktad utbildning på landets universitet, och i sådana fall är chanserna stora att en av grundböckerna i kurslitteraturen är Taking Sport Seriously: Social Issues in Canadian Sport, en omfångsrik och heltäckande antologi sammanställd av Peter Donnelly (Thompson Educational Publishing). Anders Östnäs, med sitt breda samhällsvetenskapliga idrottsperspektiv, var ett naturlig, val som recensent, och hans läsning, synpunkter och reflektioner presenteras i en sedvanligt läsvärd recension.
|
Gymnastikhistoria
 |
|
|
| Den tyska formen av gymnastik, Turnen, räknar som sina grundare Johann Friedrich GutsMuhts (1759 - 1839) och Friedrich Ludwig Jahn (1778 - 1852). |
|
|
|
|
Gymnastik, som historiskt haft ett oerhört starkt inflytande på utvecklingen av idrott och fysisk aktivitet i västvärlden, har under det senaste halvseklet eller så kommit alltmer i skymundan, i skuggan av den globalt framgångsrika tävlingsidrotten. I våra skolor dominerade traditionell gymnastik idrottslektionerna ännu långt in på 60-talet, då ämnet för övrigt fortfarande hette gymnastik, men har nu fått ge vika för det som ryms i ämnesbeteckningen Idrott och hälsa. Det finns förvisso fortfarande gymnastikföreningar som det finns fotbollsföreningr – om än avsevärt färre – och det finns ett slags gymnastikens motsvarighet till Olympiska spel, det quadrennala uppvisningsevenemanget Gymnaestradan. På ett annat område befinner sig gymnastiken också i ett slags strykklass, och det gäller forskningen. Det konstaterar redaktören Gertrud Pfister i artikelsamlingen Gymnastics, A Transatlantic Movement: From Europe to America (Routledge, tidigare utgiven som ett nummer av tidskriften International Journal of the History of Sports 2009). Vi bad Pia Lundquist Wanneberg, en av författarna till en nyligen publicerad artikel om just Gymnaestradan i Scandinavian Sport Studies Forum, att läsa och recensera boken. Vår recensent välkomnar detta bidrag till gymnastikforskningen, samtidigt som hon konstaterar att den tyska gymnastiken, Turnen, fått en kanske alltför stor roll i den här historieskrivningen.
|
Organisatonslära
|
|
|
 |
|
| Den amerikanske pyskologen Abraham Maslow, vars kända behovshierarki figurerar i Rörelser i rörelse, föddes i Brooklyn 1908 av första generationens judiska invandrare från Ryssland, och dog av en hjärtinfarkt 1970. Han hade året innan antagits som resident fellow vid Laughlin Institute i Kalifornien. |
|
|
|
|
Idrottsrörelsen, den samlade föreningsidrotten, är som organisation enastående i det också i övrigt helt genomorganiserade Sverige. Det är väl bara staten som har fler medlemmar – så kallade medborgare – än landets 27.000 idrottsföreningar, som enligt uppgift organiserar närmare fem miljoner idrottsaktiva människor. Det är inte för mycket sagt att det ställer stora krav på kunskap om hur människor, organisationer och människor i organisationer fungerar. Det finns dessbättre en utvecklad, vetenskapligt grundad kunskap om de här frågorna. Sociologer, statsvetare, psykologer och andra vetenskapspersoner har utvecklat teorier om organisationers funktionssätt, om organisatoriska dysfunktioner, om människor i gruppdynamiska samspel. En del av dessa kunskaper har samlats i en bok avsedd för de svenska idrottsorganisationerna med den fyndiga titeln Rörelser i rörelse, och undertiteln En bok om föreningars, förbunds och organisationers utveckling (SISU Idrottsböcker). Författare är Andreas Hagström, Lars Hogedal, Kent Lindahl och Peter Olsen. Vi bad Cecilia Stenling, som forskar om just organiseringen av den svenska idrottssektorn, om en recension. Hon placerar in boken i den uppsjö av organisationslitteratur som går under benämningen management porn, och konstaterar att den, i likhet med andra böcker i genren, presenterar ett antal organisationsteorier, med tonvikten på lättfattliga och lätt tillämpbara psykologiska teorier, och att det sker i huvudsak helt okritiskt. Och boken räcker ett gott stycke för att förklara den organisatoriska verkligheten ute i idrottsklubbar och -föreningar.
|
Idrottsutövning jämförd
|
|
|
 |
|
| Ett av de länder som profileras i boken med avseende på idrottsdeltagande är Indien. I ett avseende är idrottsdeltagandet där välkänt, stort och framgångsrikt, nämligen när det gäller damernas landhockey, där Indien är en av världens absolut bästa nationer. |
|
|
|
|
Folk idrottar olika mycket. Yngre mer än äldre. Pojkar mer än flickor. Och det finns fler skillnader, till exempel mellan svenskar och invandrar, storstadsbor och landsbygdens folk, rika och fattiga. Och det finns regionala skillnader inom ett land, som kanske följer något känt mönster, eller inte. Och det finns skillnader mellan länder. Nationella skillnader när det gäller idrottsdeltagande är ett intressant problem. Vad ligger bakom att invånarna i landet A är betydligt mera aktiva inom idrott än i landet B? Man kan självfallet tänka sig en rad faktorer som inverkar – ekonomisk utvecklingsnivå, välfärdssystem, kulturella traditioner, nationell idrottspolicy. Just det sistnämnda är föremål för studium i antologin Participation in Sport: International Policy Perspectives, sammanställd av Matthew Nicholson, Russell Hoye och Barrie Houlihan, och utgiven av Routledge. Studien omfattar 17 länder från fem kontinenter, med några av världens ledande idrottsforskare vid tangentborden. Vi bad Hallgeir Gammelsæter, som själv bedrivit forskning i dessa vatten, om en recension. Boken får goda rekommendationer, inte minst framhåller vår recensent värdet av komparativa länderundersökningar. Dock beklagar han den närmast totala frånvaron av transnationella organisationer, och argumenterar väl varför de måste ingå i ett sådant här sammanhang.
|
Varför älskar folk idrott?
|
|
|
 |
|
| Jan Ove Tangen saknar – med rätta – referenser i boken till Johan Huizinga (1872–1945), den holländske historikern vars banbrytande verk Homo Ludens ligger till grund för modern forskning om lekesn och idrottens funktion för människan. |
|
|
|
|
Fenomenet idrott väcker förundran hos alla som är beredda att se bortom tävlingars idrottsliga och finansiella resultat. Vad är det hos idrott, sport, som väcker nyfikenhet och närmast universell fascination och engagerar såväl aktiva utövare på olika nivåer som sportens passiva anhängare och belackare? Om detta forskas det, och med rätta. Många har rådbråkat språklogiken för att arbeta fram en empiriskt grundad och filosofiskt hållbar definition av begreppet och fenomenet idrott. Somliga lyckas bättre än andra, men de definitioner som är intuitivt drivna och praktiskt operationaliserbara tenderar att likna varandra oavsett om de arbetats fram av akademiska forskare eller inom ramen för idrottens interna logik och praktik. Ett typiskt exempel är detta: ”... we define ‘sport’ as an institutionalized, structured competitive activity beyond the realm of play that involves physical exertion and/or the use of relatively complex athletic skills”. Inte så revolutionerande, eller hur? Exemplet är hämtat från boken Sports: Why People Love Them! av de två amerikanska sociologerna Tim Delaney och Tim Madigan (University Press of America). Jan Ove Tangen, som tidigare recenserat en idrottssociologisk lärobok av Delaney och Madigan i dessa spalter har läst också den här boken, och i en lika grundlig som kritisk genomgång ådagalägger Tangen bokens alla svagheter. Han tvingas avslutningsvis uppmana läsarna att börja fundera över frågan om varför folk älskar sport, för något svar på den frågan finns inte i boken.
|
Tjejer och hockey
|
|
|
 |
|
| Kajsa Gilenstam är numera universitetslektor vid Umeå universitet, men har tidigare bland annat varit sjukgymnast åt Umeå IK guldåren 2000 och 2001. Hon spelar själv hockey i Trixa Hockey. |
|
|
|
|
Förhållandet mellan de två huvudstråken inom vetenskap och forskning, det naturvetenskapliga och det humanistisk-samhällsvetenskapliga, enkelt uttryckt, har under lång tid varit föremål för analyser, diskussioner och debatt, såväl på högsta akademiska nivå som i en rad andra, inte fullt lika anspråksfulla sammanhang, internationellt och i nationella fora. Vi har vid ett flertal tillfällen haft anledning att fördjupa oss i dessa frågeställningar, vars mest akuta uttryck är positivismstriden inom tysk sociologi från 1960-talet och framåt. En konsekvens av de olika akademiska kulturernas oförmåga att vaska fram det för den ene användbara hos den andre har lett till att få verkligt gränsöverskridande forskningssamarbeten kommit till stånd. Intressant nog är det första exemplet inom idrottsforskningen en avhandling, skriven av en person. Kajsa Gilenstam lade fram sig avhandling Gender and Physiology in Ice Hockey: A multidimensional study i januari 2010, och i den förenar hon fysiologisk undersökning och analys med ett samhällsvetenskapligt genusperspektiv. Vi kan inte helt undfly känslan att denna dubbla infallsvinkel underlättats av Gilenstams yrkeserfarenhet som praktiserande sjukgymnast. Boken har väckt berättigad uppmärksamhet, och vi bad Torsten Buhre om en recension. Buhre, som själv är lärare och forskare inom fysiologiämnet, tar tacksamt till sig Gilenstams genusperspektiv och rekommenderar boken till valda delar av det svenska idrottsrörelseetablissemanget.
|
Longitudinellt om fysisk aktivitet
|
|
|
 |
|
| Charlotte Østergaard debuterar som recensent med sin anmälan av Lars-Magnus Engströms bok. Charlotte är doktorand vid Institut for Idræt i København, med Else Trangbæk som handledare. |
|
|
|
|
Den så kallade Lissabon-strategin inom EU framhåller vikten av livslångt lärande, med innebörden att befolkningen i ett land ska regelbundet genomgå fortbildning. Det är, heter det, ”absolut nödvändigt för att främja konkurrenskraften i en kunskapsbaserad ekonomi”. Sålunda har Bryssel i Programmet för livslångt lärande samlat alla EUs utbildningsprogram på alla nivåer, Erasmus och vad de heter, med syftet ”att ge medborgarna verktyg för självförverkligande, social integration och deltagande i det kunskapsbaserade samhället”. Allt detta är ju gott och väl; men om samma befolkning samtidigt fortsätter att utveckla de olika ohälsoproblem som välfärden drar med sig – övervikt och fetma, hjärt-lung-sjukdomar, etc. – hur mycket klokare har man då blivit? Man saknar helt enkelt en motsvarande strategi och ett program för livslång fysisk aktivitet! Vi dristar oss till att anta att det inte dröjer alltför länge innan en sådan strategi kommer, och vi kan bara hoppas att man i utvecklingen av den konsulterar Lars-Magnus Engström, som ägnat sin forskargärning åt att hitta de nycklar som ger lösningen på hur man åstadkommer livslång aktivitetslust. I nyutkomna boken Smak för motion: Fysisk aktivitet som livsstil och social markör (Stockholms universitets förlag) redovisas sista skedet longitudinell studie av ett antal individer som var 15 år 1968 och idag alltså snart 60 år. Vi bad Charlotte Østergaard läsa och recensera ”Manges” bok, och hennes recension redovisar studiens utgångspunkter, teori och metod, samt resultaten som vår recensent menar borde stämma till politisk eftertanke.
|
Sportens terminologi
|
|
|
 |
|
| Catenaccio, italienska för låskolv, finns med i Rooms bok. Det är en extremt försvarsinriktat spelsystem inom fotbollen som främst förknippas med Milan, men som bygger på österrikaren Karl Rappans verrou, också låskolv men på franska, som illustreras ovan. |
|
|
|
|
Inför publiceringen av en recension av den enda av hans femtiotal böcker som ryms inom forumets intressesfär, nås vi av beskedet att Adrian Room, välkänd ortnamns- och namngivningsforskare, avlidit. Nicknames of Places, Corporate Eponymy: A Biographical Dictionary of the Persons Behind the Names, African Placenames och Dictionary of Pseudonyms är några av de böcker som glatt en generation toponymister och onomastiker. Det är lätt att föreställa sig att persondatorns allmänna tillgängliggörande, och därefter framväxten av World Wide Web, innebar dramatiska förändringar i arbetssättet för denne forskare. Och, som sagt, Adrian Room närmade sig också sportens värld genom publiceringen av Dictionary of Sports and Games Terminology (McFarland). Liksom för livet i stort är det inom sport, och inom enskilda sporter var för sig, viktigt att tillgodogöra sig dess vokabulärer för att förstå vad det handlar om – inte minst idag, när vi konsumerar idrott förmedlad via teve och dess kommentatorer som naturligtvis förklarar och kommenterar händelseförloppet med de termer som varje sport innehåller. Vi bad Ulf Svenning om en recension av vad som kom att bli Adrian Rooms sista bok. Vår recensent konstaterar att boken, med sina närmare 8000 termer, är bläddervänlig och kan fungera som en introduktion till djupare studier av sporter och deras begreppsvärld.
|
Dåligt om varumärken
|
|
|
 |
|
| Manchester United är det mest värdefulla varumärket inom fotboll enligt Forbes, mer än dubbelt så värdefullt som FIFA World Cup och nästan 14 gånger så värdefullt som David Beckham. |
|
|
|
|
En betydande aspekt av idrottens kommersialisering handlar om att skapa varumärken, på engelska brands efter bruket att brännmärka boskap med ägarens symbol för att skilja dem från andras djur (från fornnorska brandr). Ett varumärke kan vara ett namn, en logotyp eller en graf som symboliserar verksamheten, och som används för att marknadsföra produkten och företaget bakom varumärket. Ett av världens mest inarbetade och högst värderade varumärken är Coca-Cola (på årets lista från Millward Brown, som toppas av Apple, på sjätte plats), och än så länge har inte de mest kända sportvarumärkena kommit i närheten av Coca-Cola; Tiger Woods, ManU och Olympiska sommarspelen får ursäkta. Möjligen kan NIKE aspirera på en topplacering. Å andra sidan har Coca-Cola gärna och ofta närmat sig, och sponsrat, alla de stora sportvarumärkena som officiell läskleverantör. Bo Carlsson hoppades kunna lära sig mer om branding, varumärkesskapande, och hur dessa storkapitalets ”tags” fungerar genom att läsa Sue Bridgewaters Football Brands (Palgrave Macmillan). Han blev emellertid grymt besviken, liksom Magnus Forslund blev vid läsningen av den samtidigt utgivna Bridgewater-boken Football Management. Som Carlsson skriver, dessa recensioner bidrar inte till att stärka Sue Bridgewaters varumärke.
|
OS-kvinnor i medierna
|
|
|
 |
|
| Toni Bruce är en av redaktörerna bakom antologin om OS-kvnnor i medierna. Bruce hamnade efter masters- och doktorandstudier vid U Illinois, och lärarjobb i USA och Australien, 2001 på University of Waikato i Nya Zealand, där hon är verksam som seniorlektor vid lärarutbildningens institution för Sport and Leisure Studies. |
|
|
|
|
Det är någonting förrädiskt attraktivt och lockande med kvantitativ metod, kvantitativa data och analys. Det verkar så entydigt, så definitivt, så oförvitligt. Trist då att just kvantitativ forskning ofta pekas ut som positivistisk, som ett ovälkommet inslag av inlånad, förment objektiv scientism i social- och humanvetenskaperna. Men missförstå mig rätt; att räkna förekomster av den ena eller andra sociala företeelsen är ett oundgängligt inslag i samhällsvetenskaplig forskning; det viktiga är hur vi handskas med metoden, och med resultaten. Statistiken, denna rena vetenskap, en gång den enda sortens statsvetenskap (!), kan bli en tvångströja som låser in forskaren i färdiga, matematiskt oantastliga förklaringsmodeller, och som ger upphov till resultat som inte kan ifrågasättas, hur kontraintuitiva de än kan framstå. Dessbättre tycks dessa dysfunktionella låsningar inte vidhäfta de kvantitativa analyserna i en nyutkommen antologi och sport, genus och medier, Sportswomen at the Olympics: A Global Content Analysis of Newspaper Coverage, sammanställd av Toni Bruce, Jorid Hovden & Pirkko Markula (Sense Publishers). I boken redovisas kvantitativa studier av andelen text om och bilder av kvinnliga atleter i dagspress i samband med OS i Aten 2004, från inte mindre än arton länder. Den svenska studien är för övrigt genomförd av forummedarbetaren Helena Tolvhed. Vi bad Christian Widholm om en recension, och efter grundlig läsning och analys av innehållet kan vår recensent konstatera att en intressant och klok bok kunnat bli än mer intressant och klok om man vidgat perspektivet och tagit in fler referenser i den teoretiska överbyggnaden och den övergripande analysen.
|
Fotbollsimperiet
|
|
|
 |
|
| Lilan Thurame och Zinedine Zidane (bilden), två av fransk fotbolls främsta nationalhjältar, spelar en viktig roll i Dubois’ bok. Deras koloniala ursprung och deras familjers historia, är utgångspunkter för bokens berättelse om fotbollen som imperiebyggare. |
|
|
|
|
Fotbollen kom till Frankrike på samma sätt som den kom till så många andra länder – engelsmän tog dit den. Redan 1863 startade engelska gentlemen en fotbollsklubb som spelade matcher i Bois de Bologne, till parisarnas förvåning. Modernt organiserad fotboll började spelas 1872 i Le Havre på initiativ av engelska sjömän. År 1903 formerades det första landslaget och Frankrike gick året efter med i FIFA, men det fanns inget nationellt förbund förrän Fédération Française de Football (FFF) grundades 1919, och först på 1930-talet iscensattes inhemskt ligaspel. Fotbollen spelades länge i skuggan av nationalsporterna cykling och rugby, och först på 1990-talet, med bland annat Olympique de Marseilles europacupseger 1993 och VM-guldet 1998 vann fotbollen mark. Trots den lite trevande starten kom fotbollen att spela en betydande roll för de franska kolonialmaktsambitionerna, precis som olika lagsporter, kanske särskilt cricket, gjort i den engelska kolonialhistorien. Men, sporten är som den är, och fotbollen gick från att vara ett sätt att skapa lydnad och lojalitet till att bli ett medel för frigörelse. Om detta skriver Laurent Dubois, historieprofessor vid Duke University, Durham NC, i boken Soccer Empire: The World Cup and the Future of France (University of California Press). I sin recension vidgar Christer Ericsson perspektivet till sport och samhälle i allmänhet och sporten som ett nästan universellt kolonisationsverktyg, för att skapa en bakgrund till Dubois’ intressanta, men knappast invändningsfria, bok.
|
Sportböcker från Europarådet
|
|
|
 |
|
| Europarådet är en mellanstatlig europeisk samarbetsorganisation som bildades 1949. Organisationen arbetar i huvudsak med att främja demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsutveckling. (Källa Wikipedia) |
|
|
|
|
I maj 2007 inrättades Enlarged Partial Agreement on Sport (EPAS) inom Europarådet, med målet att stimulera ett paneuropeiskt idrottssamarbete och möta de utmaningar som den europeiska idrotten står inför. EPAS erbjuder en plattform för mellanstatligt samarbete på idrottens område som också ska inkludera idrottens organisationer och NGOs. Grundläggande för EPAS’ arbete är Europarådets idrottskodexar, som European Sports Charter, Code of Sports Ethics, European Convention on Spectator Violence och Anti-Doping Convention. I linje med detta arbete har man nyligen publicerat tre skrifter, Autonomy of Sport in Europe av Jean-Loup Chappelet, Sport Facing the Test of Cultural Diversity sammanställd av William Gasparini & Aurélie Cometti, och Sport and Discrimination in Europe sammanställd av William Gasparini & Clotilde Talleu (Council of Europe Publishing), som man hade vänligheten att skicka recensionsexemplar av till idrottsforum.org. Vi bad Anders Östnäs om en recension, och efter en genomgång av innehållet i de tre böckerna konstaterar vår recensent att det rör sig om intressanta skrifter som på ett förtjänstfullt sätt visar på idrottens viktiga samhällsroll.
|
Ny metodbok för idrottsforskare
|
|
|
 |
|
| Förlaget Learning Matters är en ny bekantskap för forumet. Förlaget grundande 1999 och har på kort tid vuxit till ett av Englands ledande oberoende akademiska förlag. Det ligger i Exeter i grevskapet Devon. |
|
|
|
|
Även grundutbildningen på universitet och högskolor innehåller en dimension av forskarutbildning och forskning. Studenterna lär sig inte bara hur sakernas tillstånd till synes är, utan också hur man själv kan undersöka och tolka det. En större uppsats avslutar som regel grund- och masterutbildningar och i dessa är förmågan att hantera teoretiska och metodologiska verktyg avgörande för såväl forskningsresultaten i uppsatsen som betyget som utdelqas. Metodologi inom idrottsforskningen har blivit föremål för ökad boklig behandling på senare tid, i takt med att antalet idrottsutbildningar, liksom kraven på den färdigutbildade studentens kompetens, ökat. En del böcker har redan recenserats på forumet och finns samlade här, och i denna uppdateringen kan vi publicera ytterligare två, varav en av lite ovanligare slag. Bill Sund har läst Mark Smiths Research Methods in Sport (Learning Matters), en bok som faktiskt greppar över hela det idrottsvetenskapliga fältet, från medicin och fysiologi till samhällsvetenskap och humaniora. Många skakar säkert på huvudet över en sådan ansats, men Mark Smith har till stor del lyckats, menar vår recensent, inte minst genom ett gott pedagogiskt handlag. Dock, om man är mer humanistiskt inriktad mot tolkning och förståelse vill man nog helst slippa den positivistiska naturvetenskapliga metodologin.
|
Physical literacy
|
|
|
 |
|
| Margaret Whitehead är utbildad idrottslärare, och har i huvudsak jobbat med att utbilda idrottslärare. Efter disputation och pensionering arbetar hon nu som idrottslärarkonsult. Besök gärna hennes Physical Literacy-hemsida. |
|
|
|
|
Insiktsfulla iakttagare har konstaterat att ju mer litterat, läs- och skrivkunnigt, ett samhälle blir, desto mindre fysisk kunskap och utlevelse finner man i samhället; eller med engelska hjälpord, literacy leder till physical illiteracy. Kanske är det detta förhållande, och det potentiella kausalsamband som ryms däri, som lett till utvecklingen av just begreppet physical literacy. Begreppet lanserades av Margaret Whitehead, pensionerad lärare och forskare från De Montfort University sedan tio år, och har spridits inom internationella idrottsforskningskretsar under det senaste decenniet. Det har, som Karin Redelius konstaterar i sin klokt resonerande recension av Whiteheads bok Physical Literacy: Throughout the Lifecourse (Routledge), knutits stora förhoppningar till begreppet, att det skulle kunna samla en rad andra, mindre täckande begrepp som fysisk kompetens, och bli ett användbart analytiskt och teoretiskt redskap. Så har det väl inte blivit, det har varit svårt att hitta en definition som gör begreppet användbart. Kanske är det snarare ett i filosofisk mening eftersträvansvärt tillstånd, individuellt och kollektivt. I alla händelser, används gör det, till exempel menar en fysiolog att fotbollsspelare måste lära sig physical literacy utöver sina fysiska fobollrelaterade kompetenser, i syfte att undvika skador på plan. Och Nordirlands idrottsorganisation Sport Northern Ireland har publicerat en 25-sidig rapport, Improving Physical Literacy, där man bland annat menar att det är ”apparent, therefore, that PL [Physical Literacy], as an underpinning concept for LTAD [Long-Term Athlete Development], requires structured, agreed and measurable arrangements for its delivery and outcomes.” Instrumentellt, så det förslår!
|
Om rullstolssport
|
|
|
 |
|
| Vicky Goosey-Tolfrey är en framgångsrik idrottsforskare i England, där hon också arbetar aktivt med paralympiska idrottsförbund. Hennes avhandling från 1999 hette Pushing economy and wheelchair propulsion technique of wheelchair racers. |
|
|
|
|
Rullstolsidrottens rötter finns i Stoke Mandeville, England, där den tyske läkaren Luwig Guttmann byggde upp ett sjukhus för behandling av ryggradsskadade soldater under andra världskriget. Som ett led i rehabiliteringen initierade doktor Guttmann rullstolstävlingar som senare utvecklades till Stoke Mandeville Games i samband med OS i London 1948, och 1960 till Paralympics i Rom, då andra än krigsveteraner tilläts att tävla, dock fortfarande endast i rullstolsgrenar. Nutida sommar- och vinterparalympics innehåller en mängd olika grenar utöver rullstolsidrotterna. Utvecklingen inom rullstolsidrotten har varit remarkabel, med nya sporter, som inte enbart är anpassade traditionella idrottsgrenar, och ett ständigt växande antal utövare. Bakom tillväxten av rullstolsidrotten finns två huvudsakliga förklaringar, dels teknisk och materialutveckling när det gäller stolarna, och dels en emancipatorisk utveckling när det gäller funktionsnedsattas faktiska position i samhället och deras självbild. Här är det långt att färdas ännu, och man kan nog förvänta sig ytterligare tillväxt av rullstolsidrotten. I takt med att sporten utvecklas så utvecklas teori och teknik kring utövandet och tävlandet, och som vanligt tar detta sig bland annat bokliga uttryck. Förra året kom en ny, och som det skulle visa sig, riktigt bra bok i ämnet, antologin Wheelchair Sport: A Complete Guide for Athletes, Coaches, and Teachers sammanställd av Vicky Goosey-Tolfrey (Human Kinetics). Vi bad Oskar Krantz om ett omdöme, och i sin fylliga och kompetenta recension redovisar han bokens huvuddrag och konstaterar att den utgör en synnerligen högkvalitativ resurs för alla som på något sätt är involverad i eller intresserad av rullstolsidrott.
|
Systemperspektiv på idrottens organisationer
 |
|
|
| Earle F. Ziegler, vars Award Packianathan Chelladurai var förste mottagare av, är en legend i nordamerikansk idrottsforskning. Hans Award delas ut av North American Society for Sport Management, och 2011 års mottagare är David Shilbury, Deakin University, Austarlien. |
|
|
|
|
En av den internationella sport management-forskningens mest framträdande och produktive akademiker och läroboksförfattare, den ursprungligen indiske, numera nordamerikanske forskaren Packianathan Chelladurai, har utkommit med tredje upplagan av sin klassiska sport management-lärobok Managing Organizations for Sport and Physical Activity: A Systems Perspective (Holcomb Hathaway). Chelladurai har skrivit fem böcker och över 70 artiklar inom Sport Management-området, han har varit redaktör för Journal of Sport Management, han är en av grundarna av såväl den amerikanska (NASSM) som den europeiska föreningen (EASM) för sport management-forskning, och han var den förste mottagaren av Earle F. Zeigler Award, som utdelas av just NASSM, North American Society for Sport Management. År 2009 förärades han dessutom Sport Management Scholar Lifetime Achievement Award av Southern Sport Management Association. Han är internationell sport management-forskning personifierad. Det var således med berättigad nyfikenhet som Hans Lundberg gav sig i kast med den nya utgåvan, med uppgiften att skriva en recension till idrottsforum.org. Hur står sig Chelladurais systemperspektiv på idrottsorganisationers förvaltningsarbete idag? Och hur har hans teorier utvecklats sedan den första utgåvan för tio år sedan? Ja, vår recensent går grundligare till väga än så: Vad menas med ”a systems perspective”? Lundbergs läsning visar att systemperspektivet egentligen bara står för en uppdaterad variant av klassisk organisationsteori, och att boken i själva verket är sinnebilden för den stagnation inom forskning och teoriutveckling på sport management-området som kännetecknat de senaste tio åren.
|
Idrottens epistemologi
 |
|
|
| Detta (själv?)porträtt av Graham McFee finns på hans egen hemsida. McFee är professor i filosofi vid The Chelsea School, University of Brighton, där hans forsknings- och handledarspecialiteter anges vara dansfilosofi, idrottsfilosofi och idrottens epistemologi. |
|
|
|
|
Är idrottsvetenskapen som forsknings- och kunskapsfält på jakt efter sin själ, sitt raison d’être? Det är förvisso en ung disciplin vars beståndsdelar utgörs, lite ad hoc-mässigt, av de discipliner som råkar ingå i den tvärvetenskapliga mix som fått eller tagit sig uppgiften att utbilda idrottsvetare. Det hela kompliceras dessutom av att begreppet vetenskap används friare utanför det angloamerikanska språkområdet, medan det på engelska starkt konnoterar naturvetenskapligt baserade discipliner – ”sports science” är medicin, fysiologi, psykologi, medan samhällsvetenskapliga och humanistiska idrottsstudier betecknas jus så, som ”sport studies”. ”Sportwissenschaft” och ”sciences de sport” innefattar liksom de skandinaviska motsvarigheterna såväl naturvetenskap som samhällsvetenskap och humaniora. Av det här skälet måste idrottsforum.org kvalificera beteckningen idrottsvetenskaplig med ”samhällsvetenskaplig och humanistisk”. En nymodig språklig vinkling på det här får vi med den engelska filosofiprofessorn Graham McFees anspråksfulla och ambitiösa projekt att utveckla en sportens kunskapsteori, som nu resulterat i Routledge-volymen Ethics, Knowledge and Truth in Sports Research: An Epistemology of Sport. McFee väljer alltså beteckningen ”sports research”, vilket väl får anses vara klokt när han bland annat sysslar just med att klargöra gränsdragningen mellan å enda sidan humanistisk och samhällsvetenskaplig, och å den andra naturvetenskapligt och statistiskt baserad, idrottsforskning. Det är kanske inte helt självklart att detta också handlar om att skilja kvalitativt inriktad forskning från kvantitativt, det vill säga ett slags ”Positivsmusstreit revisited”, men detta är uppenbarligen en viktig del av McFees mission och argumentation. Mer om allt detta kan man läsa i Mikael Lindfelts upplysande och intresseväckande recension av McFees bok, och naturligtvis i själva boken. Men börja med Mika.
|
Nya perspektiv på sport manangement
 |
|
|
| Med sin recension av The New Sport Management Reader debuterar Cecilia Stenling som skribent på idrottsforum.org. Cecilia är doktorand i pedagogik vid Umeå universitet, och forskar om den svenska idrottsrörelsens organisering. |
|
|
|
|
Visst är det en fin angloamerikansk akademisk lärobokstradition, det här med readers, översiktliga sammanställningar av texter i ett ämne, ofta av olika författare från skilda tidsperioder, med syftet att sammanfatta forskningsläget i ett visst kunskapsområde och därigenom – i bästa fall – också peka ut framtida utvecklingsspår. Forumet har under åren recenserat readers om idrott och kön, idrottsutbildning, idrott och samhälle, idrottsturism, idrottsforskning och amerikansk kvinnoidrott, och på tur står två readers om idrottsetik respektive kritisk olympiadforskning. Och inte bara traditionen är bra, det kan bli riktigt bra böcker också, vilket vissa av recensionerna vittnar om. Det kan å andra sidan bli mindre bra, på det finns det också exempel; i den här uppdateringen har vi nöjet att publicera en riktigt gedigen recension av en reader som är bra i vissa delar och mindre bra i andra. John Nauright och Steven Pope har ställt samman The New Sport Management Reader (Fitness Information Technology) som en väckarklocka för sport management-studenter och praktiker, för att påtala behovet av ett mer kritiskt och reflexivt angreppssätt till ämnet och verksamheten, och för att få till stånd en diskussion om kunskapsområdet och dess forskningsfrågor. idrottsforum.org hade turen att få Cecilia Stenling som recensent för denna såväl sidmässigt som innehållsligt omfattande volym. Hennes kritiska och kunniga läsning pekar tydligt ut boken styrkor och svagheter, och borde kunna tjäna som vägledning för revideringar inför framtida nyutgåvor.
|
Historien om Gay Games
 |
|
|
| Caroline Symons är Senior Lecturer vid School of Sport and Exercise Science, Victoria University. På bilden mottar hon 2010 års pris för Most Outstanding Contribution to GLBTIQ Sport, från ALSO Foundation – dock inte för The Gay Games, utan som huvudförfattare av rapporten Come Out and Play. |
|
|
|
|
En god vän som fick se Caroline Symons’ bok The Gay Games: A History (Routledge) på redaktionen uttryckte sin skepsis inför det faktum att olika grupper skapar sina egna olympiadliknande arrangemang – ”De kan väl vara med i de vanliga olympiska spelen? Varför ska de ha sina egna spel?” Frågan är möjligen berättigad, men väldigt lätt att besvara om man betänker vad det är för en grupp det handlar om. Homosexuella och transpersoner hade vid 1980-talets ingång på många håll (om än inte överallt) i USA just sluppit lyda under lagar som kriminaliserade deras sexuella läggning, men gruppens position i samhället var prekär, och i den homosexuella frigörelsens hemort, San Francisco, var det många som funderade på olika strategier att väcka uppmärksamhet och medvetenhet kring HBT-frågorna. Stadens berömda Pride Parade hade då under ett decennium framgångsrikt hävdat HBT-personers rätt att öppet visa sin sexuella läggning; nu skulle nya initiativ tas. Sedan de första gayspelen 1982 har ytterligare sju arrangemang genomförts, och grundaren Tom Waddells – som kom sexa i tiokampen i sommarspelen 1968 – tankar bakom initiativet till spelen, att låta bögar och lesbiska utöva elitsport utan att behöva smyga med sina sexuella preferenser, samt att stärka gayfolkets identitet och självuppfattning och att visa resten av världen att de finns och att de är många, har i största möjliga utsträckning realiserats. Björn Sandahl har läst Symons historik över Gay Games för vår räkning, och han konstaterar att den trots vissa brister utgör ett viktigt bidrag till den idrottshistoriska forskningen.
|
Den hälsosamma skolan
|
|
|
 |
|
| I den fysiska utformningen av Hadsund Skole på Jyllands nordostsida ligger tyngdpunkten på att eleverna garanteras kroppslig, rumslig och uttrycksmässig rörelsefrihet – det finns med andra ord förutsättningar för personligt engagemang och handling. |
|
|
|
|
Forskningsprojektet Arkitektur, Pedagogik og Sundhed (APOS) pågick mellan 2004 och 2009, och var ett samarbete mellan Forskningsprogram for Miljø- og Sundhedspædagogik vid Danmarks Pædagogiske Universitet (DPU), och Center for Idræt og Arkitektur vid Kunstakademiets Arkitektskole. Syftet var att sammanföra nya kunskaper om samspelet mellan pedagogiska processer och planering och byggande, med avseende på främjandet av hälsa och kompetensutveckling hos barn och unga. Som ett delresultat från projektet publicerades 2010 antologin AproPOS – Arkitektur, pædagogik og sundhed, sammanställd av René Kural, Bjarne Bruun Jensen och Inge Mette Kirkeby (Kunstakademiets Arkitektskoles Forlag). I elva artiklar diskuterar forskare från skilda discipliner en rad olika aspekter av samspelet mellan pedagogik, arkitektur och hälsa. Else Trangbæk har läst boken för forumets räkning, och i en grundlig och insiktsfull recension sätter hon in projektet och antologin i ett socialt sammanhang där krav på världens bästa skola och på förbättrad hälsa och hälsokunskaper bland barn och ungdom står högt på agendan. Den vackert illustrerade volymen bör, menar vår recensent, läsas av alla som verkar inom skolan och skolpolitiken.
|
Feministiska sportforskare
|
|
|
 |
|
| Feminist Sport Sudies är en minnesbok till Arja Laitinen, framstående finsk feministisk idrottsociolog verksam vid universitet i Jyväskylä. Laitinen dog i bröstcancer 1999, 50 år gammal. |
|
|
|
|
Ytterligare en lite äldre, men väl så viktig, volym ut serien Sport, Culture and Social Relations från State University of New York Press är antologin Feminist Sport Studies: Sharing Experiences of Joy and Pain, sammanställd av Pirkko Markula. I boken samsas utöver redaktörens inledning elva bidrag av kvinnor från skilda discipliner – idrottshistoria, litteraturvetenskap, psykologi och sociologi – som alla tillhör den första generationen feministiska idrottsforskare: Susan J. Bandy, Celia Brackenridge, Joan L. Duda, Kari Fasting, M. Ann Hall, Ulla Kosonen, Sabine Kroner, Carole A. Oglesby, Gertrud Pfister, Nancy Theberge, and Shona M. Thompson. Genom att återge sina personliga erfarenheter av forskning sammanflätar de sina professionella och personliga jag i berättelser som framhäver deras kamp, strider som formade jaget och byggde feministisk kunskap om idrott. Vi satte boken i händerna på Helena Tolvhed, blott en vecka efter att hon lämnat in sin recension av en annan Markula-antologi. Med sedvanlig teoretisk och språklig skärpa, och inte så lite sympati, redovisar vår recensent denna pärla inom feministisk idrottsforskning och sätter in boken i sin egen, den andra generationens feministiska idrottsforskares, samtid.
|
Idrott, kön och sex
|
|
|
 |
|
| "I can't understand why men make all this fuss about Everest — it's only a mountain", har Junko Tabei sagt. Tabei var den första kvinnan som besteg Mount Everest, 1975. 75 kvinnor har gjort det, jämfört med drygt 1400 män. |
|
|
|
|
Hur genus och idrott på olika sätt samspelar och spelas ut är sedan ett par decennier ett väl utforskat område, vilket inte minst märks på forumets temasida. Att sexualitet ibland inbegrips i samspelet är inte att undra på, givet kvinnosynen i samhället i stort och på idrottens område. Förvånande är det kanske snarare att förhållandet mellan sex och sport, med eller utan kvinnoförnedrande förtecken, så sällan blivit föremål för (publicerad) forskning. När det nu föreligger en volym som tar upp frågor kring kön, sport och sexualitet handlar det, lämpligt nog, om språkets makt att förmedla föreställningar – och vanföreställningar – kring detta halvt förbjudna ämne. Kön och språk är ju av största betydelse när det gäller erfarenhets- och meningskonstruktion i samband med idrottskonsumtion. Antologin Sexual Sports Rhetoric: Global and Universal Contexts (Peter Lang) består av ett tjugotal texter framlagda vid en konferens om media och sport 1999, och sammanställda av kommunikationsprofessorn (emerita) Linda K. Fuller från Worcester State College. Här behandlas, inte oväntat, beachvolleykvinnornas påtvingade minimala matchkläder, men också hur kvinnor och män samtalar om ishockey på chatsidor (av Anders Svensson), hur kvinnliga Wimbledondeltagare porträtteras i brittiska medier, och hur männen dominerar rutten upp till Mount Everests topp. Vi bad Gerd von der Lippe om en recension, och hon tycker nog att boken i sin helhet är läsvärd, och mer än så i många delar. Det hon saknar mest är en utredning av begreppet retorik, och det kan ju instämma i, när det nu till och med ingår i bokens titel.
|
Om svensk friluftshistoria
|
|
|
 |
|
| Vår recensent tycker att kapitlet om fälrbiologerna andas ”det var bättre förr”. På bilden tar sig några fälrbiolopger en promenad på en översvämmad strandäng längs med Dalälven, i samband med Riksårsmötet 2007. |
|
|
|
|
I samband med att idrott och sport kommit att ta allt större utrymme på olika plan i samhällslivet så har friluftsliv, med dess tydliga samhörighet till många av idrottslivets kärnvärden, också fått förnyad aktualitet. Forumet har varit lite sen att uppmärksamma denna förändring, även om det inte är det enda skälet till att vi först nu recenserar en av nyckelböckerna i området (det handlat också om att friluftsforskarna i Norden står varandra ganska nära). Men som är det är med selektiv perception, när vi väl hade noterat en eller två nya böcker om friluftsliv så hittade vi bara fler och fler, avhandlingar och antologier. Snart kommer en ny temasida om friluftsliv i forumets mer om-sektion. Boken som nu blivit föremål för kritisk granskning är Klas Sandells och Sverker Sörlins antologi Friluftshistoria: Från «härdande friluftslif» till ekoturism och miljöpedagogik (Carlssons) i dess andra upplaga från 2008 – den första kom 2000. Den recenseras av en relativt nybakad doktor i friluftsliv, Erik Backman, vars avhandling recenseras i dessa spalter under våren. Som sagt, detta är en grundsten i den svenska friluftsforskningen, men vår recensent dristar sig att föra fram flera förslag till förbättringar inför kommande nya utgåvor.
|
Luhmann och dopningen
|
|
|
 |
|
| Niklas Luhmann (1927–1998), vars teoribygge figurerar ofta och tungt i Ulrik Wagners avhandling, var tysk bryggarson som blev amerikansk krigsfånge och Talcott Parsons student innan han utvecklade sin berömda systemteori. |
|
|
|
|
Dopningsproblematiken fortsätter att intressera nordiska idrottsforskare, framför allt i Norge och Danmark. Tidigare var det Aarhus Universitet och dess Institut for Idræt, med forskare som Verner Møller och Ask Vest Christiansen som dominerade dansk dopningsforskning, men nu har systerinstitutionen med samma namn vid Københavns Universitet sin egen forskning på området, inom ramen för forskninggruppen ”Doping in Sport – an Issue of Gender and Society” under ledning av Gertrud Pfister. Gruppen stod bakom konferensen ”Body enhancements and (il)legal drugs in sport and exercise – human and social perspectives” som genomfördes i København i november 2010, och en doktorsavhandling har också lagts fram inom dopningsområdet, Ulrik Wagners The Struggle for Clean Sports: Anti-doping strategies from 1960 to 2009 (Institut for Idræt). Vi gav avhandlingen, som undersöker anti-dopningsarbetet på en organisationsnivå med hjälp av Niklas Luhmanns systemteori, till David Hoff på Linnéuniversitet i Kalmar. Vår recensent konstaterar att avhandlingen förvisso bidrar med ny kunskap, inte minst genom sitt originella forskningsperspektiv, men att man bör resa frågor rörande undersökningens metodologi.
|
|
|
