 |
Idrottslärans didaktik
|
|
|
 |
|
| Axel Oxenstierna (1583–1654) var tidigt ute när det gäller didaktik, berättar Staffan Selander i NE. Den tjekiske pedagogen Comenius beskriver i sina memoarer hur rikskanslern 1642 förhörde honom om didaktiken under två dagar i Stockholm, i syfte att påskynda alfabetiseringen av den svenska allmogen. Förhöret resulterade i att Comenius anmodades att skriva läromedel att användas i svenska skolor. |
|
|
|
|
Betydelsen av idrott i skolan – idrott eller gymnastik, olika former av fysisk aktivitet – är allmänt känd och accepterad, på grundval av oräkneliga studier som visar på de positiva följderna av fysisk aktivitet för det allmänna välbefinnandet och för skolarbetet i allmänhet. Dessa insikter har dessvärre inte fått genomslag fullt ut i tilldelningen av resurser för idrottsämnet i skolan, ett problem som bland annat uppmärksammats av Europaparlamentet men också av nationella aktions- och opinions- och påtryckningsgrupper. Vi hoppas på bättring i detta hänseende, även om den nuvarande ekonomiska krisen knappast leder till ytterligare satsningar på den typen av långsiktiga investeringar i fysisk och psykisk hälsa. Under tiden har vi möjlighet att jobba vidare med ämnet som sådant. Idrott och hälsa, som det heter i Sverige, är ständigt under utveckling, dels genom nya eller omformulerade läroplaner, dels genom den ganska omfattande praktiska och forskning som bedrivs på området. Ett nytt bidrag till kunskapsutvecklingen i området är boken Idrottsdidaktiska utmaningar, en antologi sammanställd av Håkan Larsson och Jane Meckbach (Liber), som här recenseras av Charlotte Svendler Nielsen.
|
Student och elitidrottare
|
|
|
 |
|
| Shari-Ann James är filosofie doktor och legitimerad psykolog. Hon arbetar på University of Central Florida där hon bland annat är rådgivare åt studentidrottare. |
|
|
|
|
I USA är idrottslig briljans en fribiljett till akademisk utbildning. College athletics är en betydande del av amerikansk idrott, och en viktig rekryteringsbas för professionell elitidrott såväl inom de klassiska amerikanska lagsporterna som för individuella sporter, till exempel friidrott. Debatten kring collegesporten handlar dels om de ekonomiska villkoren, dels om studievillkoren, och till dels också de akademiska kraven. Colleges och universitet hävdar självfallet att inga studenter antas på enbart idrottsliga meriter, men detta är starkt ifrågasatt. Collegesportutövarna får ingen ekonomisk ersättning, trots att de generar kapital; pengarna går istället till lärosätet. Å andra sidan får atleterna ofta stipendier som täcker kostnaderna för både undervisning och livsuppehälle – det kan handla om motsvarande en miljon kronor. De har dessutom företräde till de kurser de önskar läsa. Men den idrottsliga satsningen kräver så mycket tid att utbildningen ofta blir lidande. Att det med ett sådant system blir intressant att diskutera idrottspsykologisk rådgivning till atletstudenterna är inte att undra på; inte heller att det kommer ut böcker i ämnet. Counseling College Student-Athletes: Issues and Interventions är en antologi från Fitness Information Technology sammanställd av Edward F. Etzel, A. P. Ferrante och James W. Pinkney, och den recenseras här av Sverker Bengtsson.
|
Fansen är viktiga
|
|
|
 |
|
| Tottenham-fans i strid med spansk polis i april 2007. Sevilla vann med 2–1. Sju Spursfans skadades och sex arresterades. En helt vanlig dag för brittiska fotbollsfans. |
|
|
|
|
Två starka tendenser inom fotbollsportens utveckling är dels den tilltagande internationaliseringen och globaliseringen, dels supporterkulturens växande betydelse för klubbar, spelare och spelet självt; även supporterkulturen befinner sig dessutom i en globaliserings-process. Dessa två tendenser göds naturligtvis av de kommersialiserings- och professionaliseringsprocesser som pågår parallellt, och det allt starkare mediala intresset för the beautiful game förstärker de olika utvecklingstendenserna ytterligare. Sålunda kunde David Beckham bli Japans mest populäre fotbollsspelare och Manchester United de japanska fotbollsfansens favoritklubb. Just den aspekten av fotbollens globalisering berörs av någon anledning inte i antologin Football Fans Around the World: From Supporters to Fanatics (Routledge), sammanställd av Sean Brown. Men i boken finns 16 kapitel som från olika hörn av världen diskuterar en rad andra aspekter på fotbollens supporterkulturer. I en av en antologi exemplarisk recension konstaterar Arve Hjelseth att han sannolikt är en av få som någonsin kommer att läsa boken från pärm till pärm, och därmed är han också en av få som kan konstatera att boken största problem är avsaknaden av ett internt sammanhang, vilket faller tillbaka på dess redaktör. De enskilda bidragen varierar som väntat i kvalitet och originalitet, men ger var för sig nyttiga bidrag till kunskapsutvecklingen när det gäller fotbollens supporterkulturer.
|
Kina, sport och politik
|
|
|
 |
|
| Guoqi Xu intervjuades av China Sports Today den 8 augusti med anledning av boken. Han är bland annat kritisk till de starka kopplinarna mellan sport och politik som han ser i Kina, men som inte finns i USA. |
|
|
|
|
Iidrottforum.org upplevde med spelen i Beijing tidigare i år sitt andra sommar-OS. När Athenspelen gick av stapeln var forumet blott ett år gammalt, och inte riktigt vuxen en större satsning. Annat var det denna gång: stor sommarspecial, med fem artiklar och dussinet recensioner och en rad andra texter som på olika sätt kopplade till olympiska spel, Kina, diktaturer och andra aspekter av sommarens stora sportsliga begivenhet. Världens bokförlag hade också satsat på OS det här året, och redaktionen beställde in ett stort antal böcker. Alla kom dock inte fram till oss i tid, eftersom vi lade ut specialuppdateringen ett par månader innan OS började. En av eftersläntrarna är Olympic Dreams: China and Sports, 1895–2008 av Guoqi Xu (Harvard University Press). Vi skickade boken till Daniel Arvidsson för en recension, och han konstaterar att historieskrivningen är bokens styrka, inte minst som författaren haft tillgång till tidigare oanvänt källmaterial. Men ju närmare boken kommer dagsläget och de (då) kommande spelen i Beijing, desto mindre intressant blir det för en forskare, ty desto mer spekulationer blir det. Och det är ändå inte det värsta med den här boken, menar vår recensent.
|
Unken ungdomssyn
Övervikt och fetma står högt upp på agendan över problem bland barn och ungdom som kan lösas med idrott, motion och annan fysisk aktivitet. På detta tema har vi ett flertal recensioner i föreliggande uppdatering. Men väl- och fellevnadssjukdomar är inte enda skälet för att stimulera ett ökat fysiskt engagemang från barn och ungdomar. Tvärtom finns det flera goda skäl; de mår bättre i största allmänhet, de lyckas bättre i skolan och i sammanhang där social kompetens erfordras, och, inte minst, de håller sig borta från gator och torg och det busliv som väntar på att locka dem i fördärvet. En skrift som behandlar dessa frågor genom att redovisa och ta upp till diskussion ett antal ungdomsutvecklingsprogram med idrottsliga förtecken i USA är Sports-Based Youth Development i skriftserien ”New Directions in Youth Development” som publiceras av Wileyförlaget Jossey-Bass. Daniel F. Perkins och Suzanne Le Menestrel har redigerat denna utgåva i serien, och vi bad vår specielle ungdomskorrespondent Kristin Fransson om en recension. Och det har vi fått, en grundligt kritisk betraktelse över den 123-sidiga volymen som visar sig rymma en mängd tvivelaktiga moraliska föreställningar som närmast för tankarna till den amerikanska moralpaniken på femtiotalet över vad som då kallades juvenile delinquents. Läs Franssons recension och begrunda hur idrotten också kan användas!
|
Bannister, 3.59,4
|
|
|
 |
|
| Målgång i det berömda loppet över en engelsk mile i Empire Games 1954. Roger Bannister i trygg ledning över John Landy. |
|
|
|
|
Idrottens historia är i inte ringa grad – många skulle kanske säga i alltför hög grad – historier om idrottshjältar. Tittar man på utgivningen av idrottsligt relevant litteratur så handlar merparten om enskilda utövare eller lag. På forumet håller vi som regel dessa böcker utanför recensionssidorna. Ibland kan det dock vara befogat att behandla hel- eller halvbiografiska titlar, och när det gäller den nyutgivna boken om Roger Bannister och drömmilen, The Four-Minute Mile: Historical and Cultural Interpretations of a Sporting Barrier under redaktion av John Bale och P. David Howe (Routledge), så är det på papperet ingen tvekan. Roger Bannister sprang 1954, som förste man, en engelsk mile, 5280 fot eller 1.609,344 meter, på under fyra minuter, 3.59,4, och blev en engelsk hjälte när det som bäst behövdes. I boken behandlas detta ur en rad olika infallsvinklar av idrottsforskare från ett flertal olika discipliner. (John Bale har för övrigt ägnat också en egen bok åt Bannister, Roger Bannister and the Four-Minute Mile: Sports Myth and Sports History (Routledge), och har också ett kapitel om honom i Dilwyn Porters och Stephen Waggs antologi Amateurism in British Sport: It Matters Not Who Won Or Lost?.) Mats Greiff har läst den nya Bannister-boken för forumets räkning, och han beklagar att det inte fanns en mer uttalad redaktionell ambition med boken, för då hade betydligt intressantare frågor kommit upp på bordet. Nu blir boken om än inte ointressant så bara en i raden av hyllningsböcker till en nationell idrottshjälte.
|
Om komparativ forskning
|
|
|
 |
|
| Professor Ian Henry är som en av tolv professorer vid School of Sport and Exercise Sciences, Loughborough Unversity, en centralfigur inom idrottsforskningen såväl vid sitt universitet som nationellt och internationellt. |
|
|
|
|
En central beståndsdel i människans kunskapsutveckling, på ett individuellt plan, inte minst, men också som kollektiv, är jämförelsen. Ett ting, en handling, en tanke blir fullt ut begriplig när den jämförs med andra ting, handlingar, tankar, och de synbara likheterna eller skillnaderna begrundas. Denna kunskapsteoretiska insikt har kommit att överföras till främst samhällsvetenskaplig forskning, inom vilken den komparativa forskningsmetoden blev populär efter andra världskriget och användes för att jämföra förhållanden i olika länder. Komparativ forskning blev allmänt anammad och brukad från och med 1980-talet, i takt med den tilltagande internationaliseringen. På svensk botten minns vi Walter Korpi och hans välfärdsforskning som byggde på statistiska analyser av kvantitativa data från ett stort antal OECD-länder. På senare tid har dock den komparativ forskningsansatsen hamnat i vanrykte, delvis som en följd av globaliseringen och ifrågasättandet av nationalstaten som analysenhet, delvis till följd av en växande insikt om svårigheterna att jämföra mellan vitt skilda kulturer. Också inom idrottsforskningen har den komparativa forskningsmetoden lagts i träda. I en ny bok argumenterar Ian Henry och juniora och seniora kollegor från Loughborough för den komparativa forskningens fördelar inom idrottsforskningen. Hallgeir Gammelsæter har läst Henry med fleras Transnational and Comparative Research in Sport: Globalisation, Governance and Sport Policy (Routledge), och i sin recension sammanfattar han de bärande tankegångarna i denna viktiga bok, för övrigt en som ”idrottsforskare bör läsa”.
|
Kvinnor och fotboll i Europa
|
|
|
 |
|
| Karen Espelund (f. 1961) är en av Europas mäktigaste kvinnor inom fotbollen.Själv framgångsrik spelare på 1980-talet är hon idag generalsekreterare i Norges fotballforbund och ordförande UEFA Women's Football Committee. |
|
|
|
|
Kvinnor ska inte spela fotboll! Detta sades rent ut redan på 1920-talet – i Sverige och förmodligen runt om i världen – och det gäller fortfarande... eller vi ska kanske snarare uttrycka det så, att det finns många som tycker att det borde gälla fortfarande. Karlar, nämligen, fotbollsintresserade karlar. Damfotbollen har stött på motstånd hela vägen från 1920-talet in i våra dagar, och i alla delar av världen. Än idag är bara knappt två procent av de registrerade fotbollsspelarna i Spanien kvinnor; i Sverige är motsvarande andel 22 procent. I denna fråga vilar ett stort ansvar inte blott på herrfotbollens organisationer och på sponsorer och politiker, utan idrottsforskningen måste också dra sitt strå till stacken. Ett sådant strå, vars värde består i att synliggöra och informera, är den vetenskapliga konferens om kvinnofotboll som genomfördes i England i samband med fotbolls-EM 2005, och de böcker som nu publiceras med papers från den konferensen. Women, Football and Europe: Histories, Equity and Experiences (Meyer & Meyer Sport) är sammanställd av Jonathan Magee, Jayne Caudwell, Katie Liston och Sheila Scraton, och den recenseras här av Jonny Hjelm, som inledningsvis konstaterar att titelns Europa i bidragen har reducerats till Storbritannien, Spanien, Norge och Frankrike. Läsvärt och informativt är det emellertid, och Hjelm efterlyser avslutningsvis böcker om kvinnofotboll i andra europeiska länder. Och det ser ut som om hans önskan uppfylls – i december utkommer volym två av Women, Football and Europe.
|
Samtidigt, i Norge...
|
|
|
 |
|
| Cathrine Sandnes, f. 1972, är redaktör för Samtiden sedan 2005, då hon lämnade jobbet som kulturredaktör på Dagbladet, där hon varit verksam i elva år. |
|
|
|
|
Idrott är, bland mycket annat, också kultur. Och definitivt inte bara populärkultur; sporten sammanförs i allt fler sammanhang med underhållning ( entertainment), men i ökande utsträckning tar idrotten också plats i mer påtagligt finkulturella salonger. Ett sådant exempel är nummer 4, 2007, av den norska kulturtidskriften Samtiden, som har ett halvt tema (sex av tolv artiklar) med sporttexter. Medverkar gör två idrottsaktiva, Kjetil André Aamodt och Arild Stavrum, medan resten är idrottsforskare: Mette Andersson, Arve Hjelseth, Gerd von der Lippe, samt Kari Steen-Johnsen och Dag Vidar Hanstad. Vi gav Samtiden-numret till Bo Carlsson, som efter idogt läsande och funderande nu låter publicera sin recension på det forum han en gång grundade. Och han har blandade reaktioner på det han har läst. Somt är bra, annat mindre bra. Och något är riktigt bra. Carlsson konstaterar avslutningsvis att texterna inte i första hand är skrivna och publicerade för en professor i idrottsvetenskap. Men det var å andra sida bland annat just därför han valdes ut som recensent.
|
Fotbollslivet sett inifrån
|
|
|
 |
|
| Arild Stavrum, avbildad av Tone Georgsen. Stavrums roman har blivit en stor kritikerframgång i Norge, och i Helsingborgs Dagblad skrev Magnus Sjöholm ”...en genuint underhållande och avslöjande roman”. |
|
|
|
|
Det är ovanligt, om än inte unikt, att internationella elitidrottare ger sig på att skriva böcker (utöver halvt eller helt spökskrivna självbiografier), och särskilt ovanligt är det att de författar och får utgivet skönlitterära verk. Men norske anfallaren från Molde, Helsingborg och Aberdeen, Arild Stavrum, har efter karriärslut, vid sidan om tränar- och tevejobben, skrivit romanen 31 år på gress (Oktober), om Joachim och hans 31 år som fotbollsspelare. Ørnulf Seippel menar att det blivit en läsvärd och stilsäker roman, som dessutom fått ett i huvudsak positivt mottagande av norska litteraturkritiker. Men inte minst, hävdar Seippel, är detta en bok av stort intresse för idrottsforskare i allmänhet och fotbollsforskare i synnerhet, och det just på grund av att det är så ovanligt att få inblickar i fotbollslivet och dess olika skeden från människor som själva upplevt det livet. Boken, som ju rör sig i gränslandet mellan fiktion och biografi, erbjuder ett fruktbart case för studium av hur det är när leken aldrig avlöses av allvar, när leken blir allvar...
|
Fotbollshistoria
|
|
|
 |
|
| Hanna Ljungberg, UIK, här på Fotbollsgalan 2006, är Sveriges kanske mest framgångsrika fotbollsspelare, med bland annat sju SM-guld. Nu ryktas det att hon ska lägga av efter 13 år i landslaget. |
|
|
|
|
Den svenska kvinnofotbollens vagga, liksom dess nuvarande tyngdpunkt, ligger i Umeå. Här spelades den första serien för kvinnofotboll åren 1950–51, då man två gånger utsåg Umemästarinnorna. När kvinnofotbollen började växa fram på allvar i Sverige vid mitten av sextiotalet, fanns fem damfotbollslag och en lokal serie i Umeå. Det tog lite tid för staden att få ett lag med i damallsvenskan, som startade 1988; först 1996 kom Umeå IK in bara för att åka ut direkt. 1998 kom man med igen, och slutade som sexa. 1999 var UIK tvåa och år 2000 vann laget allsvenskan för första gången. I år vinner man för sjunde gången, för fjärde gången i rad (och i år finns dessutom ännu ett Umelag med i serien). Denna exempellösa framgångssaga berättas i en ny bok, Färdväg mot stjärnorna: Umeå IK:s damfotbollslag 1985–2005 (h:ström), av Susanne Granberg, UIKs marknadschef, som sett historien inifrån, så att säga, och dessutom bidragit till den. Vi gav hennes bok till Torbjörn Andersson, som läst den med stort intresse och, om än inte odelat, nöje – det kan ibland bli lite mycket detaljer, lite för internt. Å andra sidan, menar vår recensent, höjer den sig skyhögt över standardnivån för böcker om [manliga] fotbollsklubbar.
|
Huliganhistorier
|
|
|
 |
|
| Danny Brown, i C–Crew-kretsar känd som Black Danny, Aston Villa-fan sedan 11 års ålder. Nu i 50-årsåldern, var han med och grundade C–Crew i slutet av 1970-talet. |
|
|
|
|
Den professionella fotbollens ständige, och ständigt oönskade, följeslagare, ”den engelska sjukan”, fotbollshuliganismen, har alltsedan 1950-talet varit föremål för tidningsskriverier, lagstiftning och myndighetsåtgärder, och, relevant i de här spalterna, forskning utifrån en rad olika discipliner. Men det är inte en ny forskningsrapport om fotbollshuliganism och supportervåld som Halvdan Haugsbakken recenserar i den här uppdateringen, utan en berättelse om huliganism och våld, skriven av huliganerna och våldsverkarna själva. Danny Brown och Paul Brittle var och är hängivna anhängare av Birminghamlaget Aston Villa, och grundare av firman C-Crew vars verksamhetsidé var att i fotbollens namn leva ut det missriktade engelska manliga arbetarklassidealets grundsatser, att supa, slåss och förstöra. Nu är Brown och Brittle äldre, möjligen klokare, och i alla händelser i stånd att sätta på pränt sina erfarenheter från C Crew-tiden, och resultatet, Villains: The Inside Story of Aston Villa’s Hooligan Gangs (Milo Books) har blivit en bok som man antingen tycker om eller inte gillar. Vi låter våra läsare själva ta ställning till var vår recensent hamnar i denna dikotomi.
|
Elitatleter om dopning
|
|
|
 |
|
| Det blev en del dopningsfall i Beijing. Nordkoreanen Kim Jong-su tog silver på 50 meter och brons på 10 meter lutftpistol testade positivt för dopning och fråntogs bägge medaljerna. |
|
|
|
|
Vi har i dessa spalter tidigare framfört tanken att dopningen är en förmedlande länk mellan två sidor i en universellt mänsklig motsättning, den mellan ambition och lättja, mellan citius, altius, fortius och TV-soffan. I ljuset av det resonemanget, och med tanke på idrottens prestations- och vinnarlogik, kan man med fog hävda att det som är märkligt inte är att elitidrottare dopar sig, utan att så många låter bli. Just ett sådant resonemang är utgångspunkten för en dansk intervjustudie som syftar till att klarlägga inställningen till dopning bland elitidrottare. Studien avrapporteras i Mål, medicin og moral: Om eliteatleters opfattelse af sport, doping og fairplay (Syddansk universitetsforlag) av Ask Vest Christiansen och Verner Möller från Institut for Idræt i Århus. Vi skickade boken till David Hoff för en recension. Hoff framhåller värdet av studien och påtalar den nyansrikedom och komplexitet som kännetecknar intervjucitaten i boken, och menar att tolkningen och analysen av dem skulle ha vunnit på att underbyggas av teorier som var på ett motsvarande sätt nyanserade och komplexa. Han konstaterar avslutningsvis att boken är ett viktigt bidrag till dopningsdiskussionen.
|
Didaktik för idrottslärare
|
|
|
 |
|
| Chantal Amade Escot är professor i pedagogik vid Paul Sabatier-universitetet i Toulous, och en ledande internationell didaktikforskare med inriktning i huvudsak på idrottspedagogik. Jane Meckbach saknar henne i den recenserade boken. |
|
|
|
|
”En grundbok i didaktik för idrottsstuderande och deras lärare är med all sannolikhet nödvändig för att ämnet idrott ska ha universitetsstatus och kvarhålla legitimitet inom skolans ramar i såväl Danmark som övriga länder.” Detta lakoniska konstaterande svarar Jane Meckbach för en recension av just en sådan bok. Och på kort tid har två idrottsdidaktiska grundböcker i form av antologier sett dagens ljus, en i Sverige och en i Danmark. Den svenska, Idrottsdidaktiska utmaningar (Liber) sammanställd av Håkan Larsson och Jane Meckbach, kommer vi snart att recensera här på forumet, och här skriver alltså nu Meckbach om den danska, Idrætsundervisning: En grundbog i idrætsdidaktik (Museum Tusculanum) sammanställd av Helle Rønholt och Birger Peitersen. Det är fråga om en reviderad nyutgåva av första upplagan från 2000. Meckbach konstaterar att boken – som med fördel kan läsas från pärm till pärm – är en välskriven grundbok som trots svag anknytning till nyare idrottsdidaktisk forskning bör kunna införas som kurslitteratur i alla de skandinaviska länderna.
|
Ny Nacka-biografi
|
|
|
 |
|
| Karl Lennart Skoglund – varför fick han smeknamnet ”Nacka”? Det finns flera teorier. En är att hans pappa ”Jocke” Skoglund under en period jobbade som trädgårdsmästare i Nacka. En annan att han brukade följa med brodern Georg ”Jojje” till Nacka, där denne tränade och spelade fotboll. |
|
|
|
|
En av Sveriges bästa fotbollspelare genom tiderna – och ett av de mest tagiska människoödena – är föremål för en nyutkommen biografi. Lennart ”Nacka” Skoglund (1929–1975) slog igenom 1950, då han uttogs till fotbolls-VM i Brasilien där Sverige blev bronsmedaljörer. Han var också med i silverlaget i VM i Sverige 1958. Han flyttade tidigt till Italien och blev professionell; han spelade där med Inter (1950–59), Sampdoria och Palermo, och blev ligamästare två gånger. Tillbaka i Sverige 1964 blev han så småningom gravt alkoholiserad, vilket ledde till hans för tidiga död. I en ny bok, Nacka och drömmen om det goda livet (Norstedts) gör nu Gunnar Persson rent hus med den onyanserade hjältebilden av Nacka; till exempel nämner varken NE.se eller svenska Wikipedia med ett ord varför han dog blott 45 år gammal. Hans Bolling har läst Perssons Nacka-biografi, och han framhåller författarens ambition att teckna en samtidsbild som bakgrund till Nackas liv och karriär. Ibland blir detta dock besvärligt eftersom objektet för studien ibland försvinner ur fokus på grund av att Persson ställvis saknar information, främst om barn- och ungdomsåren.
|
Året var 1958
|
|
|
 |
|
| Svensk målvakt under fotbolls-VM 1958 var Karl ”Rio-Kalle” Svensson, som alltså kunde lägga ett silver till bronset från VM 1950 i Brasilien. Det blev också OS-guld 1948 och OS-brons 1952; detta är han ensam om i svensk fotbollshistoria. |
|
|
|
|
För många svenska fyrtiotalistgrabbar blev fotbolls-VM i Sverige 1958 den händelse som för alltid lyfte fotbollen från bakgårdslek till blodigt allvar, Inte minst semifinalmatchen mellan Sverige och Västtyskland hade starka inslag av både blod och allvar. Sverige vann som bekant den matchen, med 3–1. Nacka Skoglund,Kurre Hamrin var svenska målgörare. Bägge lagen skulle komma att förlora sina nästföljande matcher – stort dessutom; Brasilien slog Sverige i finalen med 5–2 och Frankrike besegrade västtyskarna i bronsmatchen med lika övertygande 6–3. Det var en tid att minnas. Och för den som vill minnas den tiden lite bättre, eller kanske för första gången stifta närmare bekantskap med den, rekommenderar Frank Östergren Arne Norlins fantastiska 1958: När folkhemmet fick fotbolls-VM (Roos & Tegnér). I boken samsas berättelsen om fotbollsåret 1958 med rikligt med bilder och lagom mycket fakta, och man kommer verkligen Sverige för femtio år sedan in på livet – ”det är så skickligt vävt att tiden går att känna på”, menar vår recensent.
|
Idrott och aggressivitet
|
|
|
 |
|
| Gordon W. Russell är numera professor emeritus vid sitt gamla universitet i Lethbridge, Alberta. I hans omfattande publikationslista finns texter om såväl våld, till exempel Violence in Intimate Relationships (1988) som sport, till exempel The Social Psychology of Sport (1993). |
|
|
|
|
I en idrottsvärld stadd i omvälvande förändring har vissa frågor och problem utkristalliserats och utgör nu tillsammans den moderna idrottsforskningens kärna. Till dem hör hela dopningsproblematiken; kommersialiseringen och därmed sammanhängande utveckling mot ökad professionalisering och medialisering; den professionella idrottens juridifiering, där rättssamhället tenderar att allt oftare intervenera inom idrottens domäner; samt det ständigt ökande och synnerligen svårhanterliga supportervåldet. Den kanadensiske psykologiprofessorn Gordon W. Russells senaste bok, Aggression in the Sports World: A Social Psychological Perspective (Oxford University Press), tangerar några av dessa områden, och landar rakt i mitten av andra. Hans bok behandlar aggression och våld såväl på som utanför plan, så att säga, och erbjuder en närmast uttömmande genomgång av litteraturen på området. Vi gav boken till Lise Joern, som själv forskar om supporterfanatism och har publicerat i området. Vår recensent konstaterar att Russells bok, enstaka invändningar till trots, tack vare den omfattande och ingående genomgången av skolbildningar och förklaringsmodeller på området är en ovärderlig referensbok, för regelbundna konsultationer.
|
SDT och idrott
|
|
|
 |
|
| Trots att Deci och Ryan arbetat på samma teori tillsammans i trettio år och har ett oräkneligt antal böcker och artiklar, skrivna tillsammans, i sina CVn, så finns det ingen bild av herrarna tillsammans att tillgå. Förrän nu. |
|
|
|
|
SDT betyder olika saker för olika människor; för psykologer betyder det Self-Determination Theory, en teori om mänsklig motivation och personlighet som utvecklades för trettio år sedan av professorerna Edward L. Deci och Richard M. Ryan vid University of Rochester. Teorin går i korthet ut på att skapa förståelse för i vilken utsträckning människor reflekterar över sina handlingar och med hur stor grad av frivillighet de utför handlingarna. Teorin har visat sig särskilt fruktbar att tillämpa i vissa områden, till exempel utbildning, hälsovård, föräldraskap och – idrott och motion. Det senaste tillskottet till litteraturen om SDT i detta senare sammanhang svarar Martin S. Hagger och Nikos L. D. Chatzisarantis för, som redaktörer för Intrinsic Motivation and Self-Determination in Exercise and Sport (Human Kinetics). Sanna M. Nordin har läst Haggers och Chatzisarantis’ bok, och hon konstaterar inledningsvis att den är mycket teoretisk och detaljerad. Den är dock, och tveklöst, väl värd att sätta sig in i, och hon rekommenderar den till och med som bredvidläsningslitteratur på masterskurser i idrottspsykologi. Nordins kunniga och intresseväckande recension är i sig en värdefull introduktion till SDT, åtminstone för denne i ämnet obevandrade redaktör.
|
Idrott och integration i Norge
|
|
|
 |
|
| Flertalet färgade idrottsutövare i Anderssons undersökning sade sig känna någon dom utsatts för rasistisk diskriminering, men själva hade de inte varit offer. –Få idrottsutövare vill prata politik på plan, konstaterar författaren. |
|
|
|
|
Alla samhällen har i alla tider ställts inför problemet att inom existerande strukturer assimilera utifrån kommande människor. Historiskt har detta resulterat i såväl fruktansvärda konflikter som fruktbar sammansmältning. Idag är världen en öppen plats – man talar om globalisering – och den ökade rörligheten har skapat integrationsproblem över hela klotet. Dagens samhällsingenjörer söker med ljus och lykta efter metoder för framgångsrik integration, och idrotten har utsetts till den verklige vinnaren, kanske främst till följd av föreställningen om idrottens förbrödrande effekt i mellanfolkliga relationer. Men hur står det till med den saken? På forumets sida för idrott, etnicitet och integration finns ett flertal texter som behandlar och problematiserar idrottens integrationspotential. På den sidan hamnar nu också en länk till Anders Östnäs’ recension av Mette Anderssons Flerfarget idrett: Nasjonalitet, migrasjon og minoritet (Fagbokforlaget) som studerar frågan på norsk botten mot bakgrund av undersökningen av tre elitidrotter, friidrott, basketball och fotboll. Synnerligen givande läsning, konstaterar vår recensent i en kunnig recension av en viktig bok.
|
Supporterkroppen
|
|
|
 |
|
| Att ha tatuerat klubbens insignier på ryggen smäller högre än att ha dem sydda eller tryckta på ett plagg; det är smärtan som värderas, menar Johnsen i sin bok. |
|
|
|
|
Supporterforskningen har tagit rejäl fart under 2000-talet. Främst är det naturligtvis fotbollssupportrar som studeras, och fortfarande med en dragning åt de aggressiva uttrycken för supporterskapet, men det finns tydliga tendenser till mer nyanserade ansatser, inte minst i nordisk forskning. På idrottsforum.org har Lise Joerns, Arve Hjelseths och Anders Svenssons studier av skilda aspekter av supporterskap recenserats, och Halvdan Haugsbakken har i artiklar studerat supporterkulturer i Spanien och Malta ur ett antropologiskt perspektiv. Ett ny och fruktbar analytisk utgångspunkt har Elisabeth Skoglund Johnsen valt i sin studie av Oslolaget Vålerengas supportrar, Klanen: Den kollektive kroppen (Akilles), nämligen kroppen som redskap och medium för supportrarnas aktiviteter. Boken, som är en måttligt redigerad mastersuppsats i socialantropologi från Universitetet i Oslo, gav vi till Arve Hjelseth. Hans recension är som väntat synnerligen initierad och tar sig närmast formen av en opposition – också i det hänseendet att han framhäver studiens positiva sidor såväl som levererar konstruktiv kritik för de misstag han menar författaren gör. Hans slutomdöme får i alla händelser tolkas som ”med beröm godkänt”.
|
Idrott och mångfald
|
|
|
 |
|
| George B. Cunningham är Ass. Professor vid Dept. of Health and Kinesiology, Texas A&M University, och därtill Director för universitetets Laboratory for Diversity In Sport. |
|
|
|
|
Det statiska, homogena västerländska samhället har under de senaste 30–40 åren upplevt en gradvis uppluckring och nedbrytning som ställt traditionella föreställningar på huvudet och inneburit stora utmaningar för makthavare på olika plan. Idag har vi ett föränderligt, heterogent samhälle som präglas av mångfald och ökande acceptans för den oändliga variationsvidden när det gäller mänskliga karakteristiska, beteenden och preferenser. Mångfald förknippas ofta med etnicitet; den nya rörligheten inom och mellan länder har lett till en hälsosam, men knappast oproblematisk etnisk mångfald, som ställer krav på anpassning på såväl mikro-, meso- som makroplan i samhället. Idrotten och dess organisationer står på intet sätt utanför denna utveckling, och är ju ofta blott en spegling av det vidare samhällets sätt att handskas med situationen, snarare än att vara en förebild. Om mångfaldsproblematiken inom idrotten har George Cunningham skrivit en lärobok, Diversity in Sport Organizations (Holcomb Hathaway), som här recenseras av David Cardell. Boken är pedagogiskt upplagd och lättläst, konstaterar vår recensent, och kan tjäna som en introduktion till området; den uppvisar dock påtagliga begränsningar när det gäller kritisk granskning och teoretisk förankring.
|
The hip hoop
|
|
|
 |
|
|
Lite fantasilöst kanske, detta att placera August Rodins Tänkaren (1880) på omslaget; visserligen med en basketboll bredvid, men ändå... |
|
|
|
|
|
Av de fyra amerikanska nationalsporterna, amerikansk fotboll, baseball, basketball och ishockey, har två blivit föremål för behandlingen i bokserien Philosophy of Popular Culture från University Press of Kentucky, nämligen amerikansk fotboll och basketball. (Sammanlagt finns det nio titlar i serien.) I boken Basketball and Philosophy: Thinking Outside the Paint samsas tjugotalet bidrag, sammanställda av Jerry L. Walls och Gregory Bassham och författade av ett ”dream team” av 26 ledande filosofer av facket, i huvudsak amerikaner, som också är ”diehard hoops fans”. Vi gav – självfallet – boken till forumets husfilosof, Kutte Jönsson, för recension. Och överraskades av en berättelse om kvällsbasket på skolgårdar runt Möllevången i Malmö, mellan rökpauserna, och om ett brutet finger! Men också själva recensionen är intressant, om än boken inte fullt ut lever upp till de förväntningar som skapas i förlagsreklamen. Kärleksförklaringarna till sporten duggar tätt, men Jönsson frågar sig om inte basketball är som vackrast när den spelas frivilligt och demokratiskt på spontanidrottens arenor.
|
Första London-OS
|
|
|
 |
|
| Den mest uppmärksammade händelsden under OS 1908 var att Dorando Pietri (bilden) var först in på stadion av alla maratonlöparna, var helt snurrig och hjälptes över mållinjen av funktionärer, varpå han diskades men sedan fick en pokal av drottningen som tröst! |
|
|
|
|
När de olympiska sommarspelen 2012 går av stapeln är det första gången en värdstad – nämligen London – arrangerar spelen för tredje gången; endast tre städer, Aten, Paris och Los Angeles, har haft spelen två gånger. London var värdstad 1908 och 1948, och i upptakten till, och kölvattnet efter, spelen 2012 lär vi översvämmas av böcker om dessa tre olympiader. Redan nu, dock, förmärks en viss aktivitet i den riktningen; ett tecken på det är The 1908 Olympics: The First London Games av Keith Baker (SportsBooks), som möjligen också kan ses som en hundraårsmarkering inför Beijingspelen 2008. Sheffieldbaserade Keith Baker är journalist och amatörhistoriker, och enligt vår recensent Frank Östergren uppvisar boken dessvärre en del tecken på amatörstatusen – faktafel, diskutabel disposition, bristande engagemang. Men efter en första, svagare halva, plockar Baker upp tempot i personporträtten, och i det avslutande, konkluderande avsnittet blir det riktigt bra. Och det är ju ingen helt ovanlig progression i ett författarskap.
|
Klassisk
OS-journalistik
|
|
|
 |
|
| Bang var en kvinna med stor integritet. Till exempel sade hon upp sig från Dagens Nuheter för att tidningen krävde svenska atomvapen. Hon födde ett barn utom äktenskapet och bildade därefterfamilj med den skånska adelsdamen Loyse Sjöcrona. |
|
|
|
|
Barbro Alving (1909–1987), känd som signaturerna ”Bang” och ”Käringen mot strömmen”, är en av förra seklets främsta svenska journalister. Hon skrev i dagstidningar (Stockholms Dagblad, Dagens Nyheter), veckotidningar (Idun, Vecko-Journalen), hon gjorde radio och recenserade deckare och film. Hon var aktiv pacifist och fick sitta en månad i fängelse för vägran att medverka i civilförsvaret. Hennes journalistiska bana tog henne till några av 1900-talets mest dramatiska skeenden, spanska inbördeskriget, finska vinterkriget, Norge 1940, Ungern 1956. Hon skickades dessutom av Dagens Nyheter till Berlin 1936, inte som sportjournalist eller politisk reporter utan som allmänreporter, för att med sin personliga stil, karaktäriserad av humanism och humor, rapportera från den tyska vardagen under de pågående olympiska spelen. Lagom till ett annat OS i en annan diktatur har Rolf Yrlid ställt samman, och i en efterskrift kommenterat, hennes Berlin-reportage i Dagbok från Berlinolympiaden 1936 (Atlantis). Bangentusiasten Emma Tornborg har läst boken och som vanligt njutit av Alvings avspända, humoristiska och samtidigt insiktsfulla och allvarliga journalistik. Och just med tanke på sommarens spel är det, menar Tornborg, angelägen läsning; ”Vi kan bara drömma om att det kommer att finnas en lika skarp penna på plats i Beijing i sommar som det gjorde i Berlin 1936”.
|
Olympiska spelens globalisering
|
|
|
 |
|
| Judo fick sin olympiska status lagom till de första spelen i Japan, som arrangerades av Tokio 1964, och blev ett viktigt första steg i internationeliseringen av spelen. |
|
|
|
|
Den olympiska historien är ett vidsträckt forskningsområde där åtskilligt återstår att frilägga. Inte minst gäller detta utvecklingen av den olympiska tanken och rörelsen från att ha varit ett strikt europeiskt projekt till att gradvis inkludera allt fler världsdelar och länder. Några steg i den riktningen togs med ett temanummer av den brittiska tidskriften International Journal of the History of Sport (IJHS) 2006, ett nummer som inleds med en presentation av IOCs Olympic Study Centre i Lausanne och de forskningsbidrag som delas ut där. Temanumrets prolog har rubriken ”The Story of the Homecoming: IOC weds IJHS”, och troligtvis har artiklarna tillkommit med stöd från IOCs forskningscenter. Inte oväntat har tidskriftsnumret, minus artiklarna om IOC, nu omvandlats till en bok som liksom tidskriften publiceras av Routledge, i förlagets serie Sport in the Global Society. Olympism: The Global Vision: From Nationalism to Internationalism, liksom temanumret redigerad av Boria Majumdar och Sandra Collins, kommer ju ut lagom till årets olympiska spel, som på sätt och viss markerar ännu ett steg i globaliseringen av spelen i och med att nya stormakten Kina genom Beijing för första gången står som arrangörer. I sin kunniga recension påpekar Björn Sandahl att man kan känna sig lite lurad på nyhetsvärdet, men han konstaterar ändå att de enskilda artiklarna, om inte antologin som sådan, ger värdefulla bidrag till olympiaforskningen.
|
Olympiskt medium
|
|
|
 |
|
| Dick Ebersol, som leder NBC Universals avdelning för Sports & Olympics, intervjuas i Billings’ bok, vilket påpekas ofta och får legitimera underrubriken. |
|
|
|
|
Medias roll i och för modern idrott kan inte överdrivas. När det gäller de olympiska spelen är detta kanske än mer uppenbart, eftersom det skulle krävas övermänsklig simultankapacitet att som åskådare på plats följa alla tävlingsmomenten. Som nämns på annan plats så följdes sommarspelen i Sydney 2000 av närmare fyra miljarder tevetittare världen över; utan att förringa andra medier är teve överlägset när det gäller att mediera all slags idrott, och inte minst olympiska spel. I USA är det NBC som det senaste decenniet haft sändningsrättigheterna för OS (utom 1998). Andrew C. Billings, meriterad sportmedieforskare vid Clemson University, Clemson, SC, ville undersöka bolagets sändningsstrategier i förhållande till vad som verkligen sänts och hur det uppfattats av tittarna. Billings forskning avrapporteras i Olympic Media: Inside the Biggest Show on Television (Routledge) som är en viktig bok, menar vår recensent, sportmedieprofessorn Knut Helland, om än inte invändningsfri.
|
Internationell utblick
|
|
|
 |
|
| Den här bilden möter den som söker en Master of Science-examen i Sport Management från Drexel University Online. Dock, Drexel University ”offline” är ett hedervärt gammalt universitet i Philadelphia, PA. |
|
|
|
|
Det är av största vikt i alla forsknings-inriktningar och forskningsmiljöer att sörja för återväxten; ett helt forskningsområde kan regrediera i samband med exempelvis stora pensionsavgångar om inte åtgärder vidtas i god tid. Och det finns en rad åtgärder att sätta in, aktiv värvning, till exempel, och att arbeta för att yngre forskare stannar inom området. Ett intressant grepp demonstreras i Milena M. Parents och Trevor Slacks antologi International Perspectives on the Management of Sport (Elsevier Butterworth-Heinemann). Bokens dryga dussinet kapitel är vart och ett skrivet av två författare, en etablerad forskare och en nydisputerad. Till exempel medverkar från Norge rutinerade sport management-forskaren Berit Skirstad tillsammans med relativt nydisputerade Eivind Skille med en text om olika teoretiska perspektiv för att förstå deltagande i idrott. PG Fahlström har läst Parents och Slacks nya bok, och kan konstatera att författarna kommer från olika delar av världen och att boken därför verkligen kan sägas förmedla internationella perspektiv på sport management. Lite spretig är den, menar vår recensent, som de flesta antologier, men synnerligen användbar, till och med som kurslitteratur.
|
Avlandets vedermödor
|
|
|
 |
|
| Frågan är: finns den perfekta hösten? Det finns väl kanske ganska många perfekta hästar. New Foreststoet Dixie på bilden, D-ponny född 1976, sägs till exempel vara den perfekta lägerhästen, som snällt gör det hon ska. |
|
|
|
|
Sverige är idag Europas hästtätaste land. Det finns närmare 300.000 hästar och cirka 55.000 hästhållare; Svenska Ridsportförbundet har 200.000 medlemmar i 980 klubbar av vilka cirka 500 driver ridskolor. En halv miljon svenskar rider regelbundet för motion, rekreation och tävling. De flesta hästsporter finns representerade i Sverige, om än inte alla. Därutöver finns en livaktig trav- och galoppverksamhet. Det är med andra ord inte att undra på att också uppfödning av hästar blivit en omfattande och viktig verksamhet, med närmare 3.000 stuterier och andra uppfödare organiserade i regionala föreningar beroende på ras, som i sin tur samlas under nationella paraplyorganisationer, som i sin tur samlas i Svenska Hästavelsförbundet eller Svenska Ponnyavelsförbundet. Och vad det handlar om formuleras träffande i titeln på boken Jakten på den perfekta hästen: En bok om avel och uppfödare, skriven av Lisa Hoff och Eva Gudmundsson, och Susanna (Perfectbook), som här recenseras av Susanna Hedenborg. Boken ger en god introduktion till villkoren för hästuppfödare här i landet, etiskt, ekonomiskt och arbetsmässigt.
|
Hockeykingen
Strömmen har i huvudsak gått från Öst till Väst. På 1960-, 70- och 80-talen var sovjetiska och öststatsidrottares avhopp till väst ständigt i nyheterna; avhoppen förorsakade perioder av iskyla i det kalla kriget och blev ibland underlag för västproducerade spelfilmer. Efter islossningen 1989 blev avhoppen istället emigration, eller bara gästarbetarperioder. Framför allt lämnade många ishockeyspelare det nya Ryssland (och andra öststater) för en lönsam karriär i den nordamerikanska hockeycirkusen NHL, där de varit sportsligt och ekonomiskt framgångsrika. Först under 2000-talet har migrantströmmen vänt; den ryska superligan i hockey har med konkurrenskraftiga löner lockat tillbaka ryska spelare, och under NHL-lockouten spelade till och med en del kanadensiska i ryska lag. Helt unik är dock förre kanadensiske landslagscoachen Dave King, som accepterade ett bud att coacha ryska superligalaget Metallurg Magnitogorsk under säsongen 2005–06. King, som därefter gästspelade som coach i Sverige (Malmö Redhawks 2006–07) publicerade 2007 sina minnen från tiden i Ryssland, King of Russia: A Year in the Russian Super League (med Eric Duhatschek; McClelland & Stewart). Tobias Stark har läst Kings bok med blandade känslor. Som hockeyintresserad skulle han velat få veta mer om spelare och spelet; som historiker imponeras han av Kings kringsyn och insiktsfulla iakttagelser. Men när får vi läsa ”King of Sweden”?
|
Amatörhistoria
|
|
|
 |
|
| Roger Bannister, f. 1929, dagen efter sitt berömda milelopp under fyra minuter, och 50 år senare. |
|
|
|
Vi talar idag gärna om den pågående professionaliseringen av idrotten, och det kan vara värt att betänka att proffsidrotten inte uppkommit under senaste 10-15 åren, och samtidigt att övergången från amatörideal till professionalism inom idrotten var ett segdraget paradigmskifte. En ny engelsk idrottshistorisk antologi, Amateurism in British Sport: It Matters Not Who Won Or Lost? (Routledge), sammanställd av Dilwyn Porter och Stephen Wagg, de Montfort respektive Leeds Met, bidrar till förståelsen för varför amatörismen hade ett så starkt fotfäste inom idrotten. I tio kortare essäer behandlas olika aspekter av amatörism i Storbritannien, och den underfundiga undertiteln antyder ett kritiskt perspektiv gentemot den höga svansföring som kännetecknade amatöridealets förespråkare. Christer Ericsson har med intresse läst Amateurism in British Sport, och i sin recension lyfter han fram de bidrag som har relevans i en svensk kontext, av Richard Holt, Martin Polley och James Riordan, samt John Bales kapitel om Roger Bannister, medeldistansaren som lyckades tjäna stora pengar på sin idrott mitt under brinnande amatöridealism, dels genom att skriva en bok om sitt lopp under fyra minuter på drömmilen (1954), dels som sportkommentator åt BBC. Bannister blev för övrigt sedermera framstående neurolog och rektor för Pembroke College, Oxford.
|
En boxningsomare berättar
|
|
|
 |
|
| Arthur Mercante håller Joe Louis (1914–1981) som det störste tungviktsboxaren. Filmen om hans karriär, med Cley Wallace i rollen som Louis, hade premiär 1953, och fick ett ljumt mottagande. Louis medverkade i tjugotalet filmer och TV-serier där han spelade sig själv. |
|
|
|
|
En hel del idrottsvetenskaplig kunskap finns att hämta i biografier över dem som spelade en viktig roll något idrottsligt skede eller skeende, och kanske främst idrottshistorisk kunskap. Mycket är otillförlitligt, trivialt eller rentav skräp, men i bästa fall kan en biografi eller självbiografi erbjuda både intressant och spännande läsning och nya insikter. Birger Hedén fick en sådan upplevelse när han genom forumets försorg fick möjlighet att läsa boken Inside the Ropes av den amerikanske boxningsdomarlegendaren Arthur Mercante tillsammans med boxningsjournalisten Phil Guarnieri (McBooks Press). Mercante dömde långt över 100 titelmatcher (hans första var för övrigt returmötet mellan Ingemar Johansson och Floyd Patterson) mellan 1960 och 2001. Mercantes minnen, kryddade med fakta och mer eller mindre trovärdiga anekdoter gav hos vår recensent bland annat upphov till en spännande reflektion över idrottsdomarens roll och speciella förutsättningar i olika idrotter.
|
Mager rapport om viktigt projekt
|
|
|
|
 |
|
| Gearge Williams (1821–1905) grundade Young Men’s Christian Association i London 1844, den 6 juni, faktiskt. Svenska KFUM bildades1884. |
|
|
|
|
|
Alla goda krafter måste bidra till att tillvarata ungdomars intressen i ett samhälle som blir allt hårdare för de svaga och utsatta, och allt mer lättmanövrerat och vinstgivande för de resursstarka. Idrotten tillmäts i det hänseendet speciell betydelse, men även andra frivilligverksamheter anses fylla viktiga funktioner. KFUM har som väntat tagit sitt ansvar, i och med igångsättandet av KIOSK-projektet, där KIOSK står för KFUM Idrott och social kompetens. Projektet har fått del av Riksidrottsförbundets handslagspengar, och varit igång sedan 2004. KIOSK-konceptet har utvecklats, man kan få KIOSK-utbildning, och därpå KIOSK-certifieras. Nu finns också en liten rapport, KIOSK: Idéer och praktik (KFUK-KFUM) som sammanställts av Lars Antin och Tommy Karlsson. Katarina Schenker har läst KIOSK-boken, som hon dock fann alltför mager på handfast information för att en oinvigd läsare ska få förståelse för verksamheten – men vår recensent applåderar tankarna bakom projektet.
|
Bra om sport och media
En inte obetydlig del av en sport managers arbetsbörda handlar om att ”manage” media – utveckla lanseringsstrategier, skriva pressreleaser och medieguider, matcha tillgången på medietekniska resurser vid ett event mot antalet förväntade och faktiskt anlända mediefolk, med mycket mera. Detta område inom sport management får ofta en styvmoderlig behandling i allmänna sport management-läroböcker, och Matthew Nicholson fyller därigenom en djupt känd lakun med sin nya bok Sport and the Media: Managing the Nexus (Elsevier Butterworth-Heinemann). Vi bad Knut Helland titta på Nicholsons bok, och i sin initierade recension lyfter han fram såväl starka sidor – till exempel det pedagogiska upplägget och det globala perspektivet – som svaga – allvarligast kanske att författaren inte beaktar sportens populärkulturella värde – men finner att de positiva kvaliteterna vida överväger.
|
Alla dess spelare...
|
|
|
 |
|
| Per ”Pära” Kaufeldt (1902–1956), AIK:s genom tiderna främst målskytt, med 122 mål på 170 matcher mellan 1924 och 1934. Han har kallats ”fotbollens Napoleon”. |
|
|
|
|
En forskargärning av sällan skådat slag i dessa sammanhang ligger bakom Boken om 500 AIK:are: AIK:s alla allsvenska fotbollsspelare 1924–2007 (AIK Fotboll). Här presenteras om inte 500 så i alla fall 488 AIK:are, det vill säga alla som någon gång mellan den 3 augusti 1924 och den 28 oktober 2007 spelade för AIK i en allsvensk match (sammanlagt 1.827 matcher). Det är Anders Johrén som författat Boken om 500 AIK:are, och det är också i huvudsak sin egen forskning han förlitar sig på. Johrén är hushistoriker hos AIK, förutom uppdrag som tränare, styrelseledamot, med mera, med mera. Själva boken är ett praktverk, vackert bunden och trevligt layoutad. Spelarna presenteras i bokstavsordning, och varje spelare ges en sida, med foto, fakta och en minibiografi. Redan på andra plats kommer Oscar Albrechtsson (1910–1984, vänsterback, en match), som stoltserade med det fantastiska personnumret 10 11 12–1314. För att få en så trovärdig recension som möjligt av Johréns bok gav vi uppdraget till Hans Bolling. Endast en annan riktigt AIK-hängiven historiker kan göra en sådan här bok rättvisa!
|
Kritisk analys av Olympiatoppen
|
|
|
 |
|
| Inför OS i Salt Lake City hade Olympiatoppen avtal med underklädes-företaget Triumph, som man dock bröt när det blev känt att dess produkter (om än inte just de som levererats till det norska OS-teamet) producerats i militärdiktaturens Burma. |
|
|
|
|
Praktiskt alla länder har idag centralstyrda – och ofta statsfinansierade – satsningar på elitidrott, med syftet att få fram idrottsmän och idrottskvinnor som kan konkurrera på den allt hårdare världsmarknaden – och främst om det marknadssegment som kallas Olympiska spelen. Man har ibland använt uttrycket ” idrottslig kapprustning” för att beskriva det aktuella läget. Norge är i det här hänseendet inget undantag. Efter ett antal år i kräftposition blev inrättandet av Olympiatoppen 1989 den injektion som den norska elitidrotten så väl behövde. Olympiatoppen drivs av Norges Idrettsforbund og Olympiske Komite (NIF), och beskrivs allmänt som synnerligen framgångsrik, mätt i vunna medaljer (96 i de senaste fyra vinterspelen). Nu har Olympiatoppen blivit föremål för en sociologisk närgranskning av Pål Augestad och Nils Asle Bergsgard, Toppidrettens formel: Olympiatoppen som alkymist (Novus). Vi skickade boken till ordföranden i Sveriges Olympiska Kommitté, Stefan Lindeberg. Lindebergs inifrånperspektiv, som ledare för Sveriges elitidrottssatsning och väl bekant med Norges, bryter på ett spännande och fruktbart sätt med det akademiska utifrånperspektiv som Augestad och Bergsgard anlägger.
|
Idrottens globalisering
|
|
|
 |
|
| Är det månntro också ett uttryck för globalisering att den kinesiska nyhetsbyrån Xinhua den 10 oktober 2006 presenterade en lista över de tio vackaste kvinnliga idrottarna i Kina? Högst upp på listan var i vilket fall simhopperskan Guo Jingjing. |
|
|
|
|
Den som tillbringat ett antal decennier inom akademins murar, och haft möjlighet att förflytta sig lite mellan disciplinerna, har nog lärt sig den specifika logik som gäller där, närmast som en överlevnadsstrategi. Vi har i andra sammanhang berört behovet av att kolonisera och akademisera nya delar av livsvärlden; ett annat fenomen är överexploateringen av forskningstrender; idrottsforskningen, liksom andra forskningsdiscipliner, hängs upp på tillfälliga, ofta medievänliga och/eller politikerälskade och/eller anslagsattraktiva inriktningar och suger ut all nytta – all slags nytta – som finns däri. Globalisering, ett närmast universellt akademiskt buzzword, har blivit stort också inom idrottsforskningen. Det finns redan en omfattande textmassa i form av artiklar och böcker kring idrottens globalisering. Richard Giulianottis och Roland Robertsons antologi Globalization and Sport (Blackwell) befinner sig av Bo Carlssons recension att döma i globaliseringstrendens svans. Trots ett vällovligt syfte, i och för sig utmärkta bidragsgivare och ett på papperet bra ämne så blir det en i huvudsak ointressant volym. Nio bidrag på etthundratrettio sidor; det kan enligt vår recensent bara bli ytligt.
|
Skidsportens historia
|
|
|
 |
|
| Redan på 1930-talet tog hängivna skidåkare morgontåget från Truro och Halifax till Wentworth, idag en av Nova Scotias främsta och mest fashionabla skidorter, och efter en hel dag i backarna och medhavd lunch bar det hem igen på kvällen. |
|
|
|
|
Fotbollen, konstaterar Leif Yttergren med en suck, är idrottsforskarnas favoritsport – och att döma av forumets olika texter är detta en odiskutabel sanning; ca 20 procent av alla texter – artiklar, recension och features – behandlar fotboll. Ingen annan enskild sport eller inriktning överhuvudtaget kommer upp i sådana siffror. Och definitivt inte skidsport, som tills för inte så länge sedan var svensk nationalsport. Men då var å andra sidan idrottsforskningen inte särskilt utbredd, och dessa faktorer sammantagna innbär att det finns väldigt lite studier av skidsport i Sverige, men också internationellt. John B. Allen fyllde med andra ord en djupt känd lakun i och med publicerandet av hans opus magnum, The Culture and Sport of Skiing: From Antiquity to World War II (University of Massachusetts Press). Över 400 sidor och sjutton kapitel beskriver Allen skidåkningens utveckling från den tidigaste historien fram till Nansens Grönlandsfärd, över skidandet som fritidsnöje, till den internationella tävlingssport som skidsporten hade utvecklats till redan före andra världskriget. Vår recensent är om inte extatisk så i alla fall mycket uppskattande, och trots vissa randanmärkningar proklamerar han Allens bok ”ett måste för alla skidforskare!”.
|
Om dansk klubbfotboll
|
|
|
 |
|
| Många icke-danskar tänker nog främst på FC København när det gäller dansk klubbfotboll, men det finns också till exempel Brøndby IF, vars inofficiella online fanzine heter Alle hader os. |
|
|
|
|
Vi som ständigt sysslar med idrott – låt vara ur ett forskningsperspektiv, som ”pappersidrottare” – tenderar att tycka att alla andra är, och bör vara, minst lika intresserade av ämnet som vi, att det allmänna idrottsintresset stegras dag för dag. Detta tunnelseende är idrottsforskare naturligtvis inte ensamma om, och inte heller om glädjen över att få bekräftelse på sin villfarelse. Och för tjänstgörande redaktör är de senaste årens utgivning av så kallade coffee table books om sport (”presentböcker” täcker dåligt innebörden i det engelska uttrycket) en sådan bekräftelse. Dessa utgåvor är ett uttryck för sportens höjda status, och bidrar till att höja den ytterligare. Exempel är det tyska förlaget Taschens Ali-bok och engelska förlaget Glorias Pelé-bok. Ännu intressantare är att idrottsforskning nu kan bli föremål för den här publikationsformen, låt vara i första hand idrottshistoria, ja, egentligen fotbollshistoria. Inom kort recenserar vi Boken om 500 AIK:are, och här och nu publiceras Arve Hjelseths recension av Fodbold, fair play og forretning: Dansk klubfodbolds historie av Allan Grønkjær och David Holt Olsen, i en påkostad, rikt illustrerad och vackert bunden utgåva från Turbine Forlaget. I sin sedvanligt kunniga och kritiska recension låter sig inte Hjelseth bländas av formen; han går oförväget i närkamp med en del tvivelaktiga historiska fakta och analyser, men understryker samtidigt bokens många kvaliteter.
|
Fritid på engelska
Inom idrottshistoriska kretsar i Storbritannien förs för närvarande en diskussion om förhållandet mellan sport studies och leisure studies. En grundläggande tankegång är att idrott i vidaste mening, omfattande bredd- och elitidrott, skolidrott, motion och annan fysisk aktivitet, spontanidrott, idrottsintresse, mediesport, etc, ska ses som en av många saker man kan ägna sin fritid åt. Av det skälet, menar vissa, bör idrottsforskning och idrottsvetenskap inkluderas i fritidsforskningen och fritidsvetenskapen. Att en sådan diskussion uppkommer i England – snarare än i till exempel Sverige – hänger naturligtvis samman med att man där har en mer utbredd och etablerad tradition av fritidsforskning. En av de främsta – och flitigaste – nutida forskarna och teoretikerna på fritidsområdet i Storbritannien är Ken Roberts, (odisputerad) professor vid School och Sociology and Social Policy, Liverpool University. Hans senaste bok, Leisure in Contemporary Sociey (CABI) recenseras kunnigt av Karin Book, som själv är lärare och forskare i fritidsvetenskap. Vår recensent uppskattar Roberts’ kritiska hållning, men tvingas konstatera att bokens markant brittiska inriktning gör den mindre lämpligt som grundbok i en skandinavisk kontext.
|
Funktionshinder och fysisk aktivitet
Det danska Handicapidrættens Videnscenter är en statligt finansierad självständig organisation, det som i Storbritannien kallas quango, kvasi-NGO. Videnscentrets huvuduppgift är att samla in och sprida kunskaper om handikappidrott och handikappades arbetsmarknad, i syfte att förbättra kvaliteten på arbetet med handikappade bland professionella inom rehabiliteringsfältet. Centret arbetar bland annat med kurser och konferenser och har därtill Nordens största specialbibliotek för handikappidrott. En underliggande grundtanke i centrets verksamhet är att alla människor har starka sidor, och att idrotten kan vara en hjälp till självhjälp för funktionshindrade. Handicapidrættens Videnscenter står bakom utgivningen av Kroppen som deltager: Idræt og bevægelse i rehabiliteringen, en antologi sammanställd av Anne-Merete Kissow & Bo Therkildsen. I tjugotalet bidrag framhålls på olika sätt värdet av fysisk aktivitet, till exempel i form av idrott, som ett centralt inslag i rehabiliteringen av funktionshindrade. Anders Östnäs har läst boken för forumets räkning, och han konstaterar att boken fyller en kännbar lakun eftersom texter av den här typen är sällsynta inom det skandinaviska språkområdet.
|
Sport och SHRM
|
|
|
 |
|
| SHRM står också för Society for Human Resource Management, en organisation som har till syfte att stödja HRM och dess yrkesutövare. Sällskapet, som har 225.000 medlemmar ”över hela världen”, leds av Susan Meisinger. |
|
|
|
|
Inte sällan anmärker våra recensenter på problemet att så många böcker, och framför allt gäller detta läroböcker, är skrivna för en engelskspråkig, och i huvudsak amerikansk, läsekrets och därtill oftast av amerikaner. Att detta är fallet beror naturligtvis främst på USAs kvantitativa dominans när det gäller idrott, idrottslärarutbildning och idrottsforskning, samt, inte minst, publicering av idrottsvetenskaplig litteratur. Den här problematiken kommer upp igen i Hallgeir Gammelsæters recension av Managing People in Sport Organizations: A Strategic Human Resource Management Perspective av Tracy Taylor, Alison Doherty & Peter McGraw (Butterworth–Heinemann). Inom sport management-området är den amerikansk–australiska dominansen ännu mer uttalad, och vår recensent frågar sig vad det betyder i en nordisk kontext att teori och empiri på detta område inte bygger på den typ av idrottsorganisationer som är specifika för de skandinaviska länderna. Detta är dock bara ett av problemen som Gammelsæter pekar på i den här boken; när det gäller strategic human resource management (SHRM) tycks det inte finnas ens någon tydligt utgångspunkt i idrottens organisationer i USA och Australien, utan generell organisationsteori appliceras på sportens område.
|
Dansens historia
|
|
|
 |
|
| Isadora Duncan (1878-1927), legensomspunnen dansare, en av den moderna dansens pionjärer. Mest känd är hon för att hon dansade barfota och inte sällan lättklädd. Hon dog när hennes sjal fastande i hjulet på den sportbil hon färdades i, och hon bröt nacken. |
|
|
|
|
Dans är ett av de tidigaste och viktigaste uttrycken för människans behov av fysisk rörelse och kommunikation, belagd i alla kända kulturer; dess historia inleds sannolikt med människosläktets framväxt. Dansantropologin, som var ganska livaktig på 1970- och 80-talen, hämmades redan då av klassiska definitionsproblem och –strider; forskare recenserade varandras böcker i nästan aggressivt kritiska tonfall, och forskningen har sedan dess gått på sparlåga. Här och där ges emellertid fortfarande universitetskurser i dansens antropologi. Den kända och dokumenterade danshistorien är självfallet betydligt kortare, och det är den danshistorien som skrivs av Gayle Kassing i hennes senaste bok, History of Dance: An Interactive Arts Approach (Human Kinetics). I sin recension redovisar Helle Winther bokens struktur och innehållsnivå, och hon konstaterar att det deskriptiva upplägget med bland annat ett stort antal personporträtt gör att den fungerar väl som en danshistorisk encyklopedi, men att avsaknaden av analys begränsar dess värde.
|
Om idrott och integration
|
|
|
 |
|
| Idrott och integration: Ung muslimsk flicka spelar basket i Eastleigh, en stadsdel i Nairobi känt som Little Mogadishu på grund av den höga andelen somalier. Foto: Dan Marschka. |
|
|
|
|
Integrationen av invandrar- och minoritetsungdomar i majoritetsbefolkningens sociala och kulturella strukturer, normer och aktiviteter är ett gigantiskt problem, särskilt kännbart – och brännbart – i de hårt strukturerade västerländska industrisamhällena, som attraherar invandring från en rad länder som skiljer sig avsevärt i väsentliga sociokulturella avseenden. –Ja men, det kan väl idrotten ta hand om!? Jodå, mycket riktigt har den organiserade idrottsrörelsen fått en del av ansvaret för integrationspolitikens praktiska genomförande lagt på sig. Särskilt tydligt är kanske detta i Norge och Sverige, och Norge, menar Jesper Fundberg i sin recension av Åse Strandbus avhandling Idrett, kjønn, kropp og kultur: Minoritetsjenters møte med norsk idrett (Nova) är ledande i Europa när det gäller forskning om etnisk integration genom idrott. Strandbus sammanläggningsavhandling bygger på fem tidigare publicerade studier på norsk botten som på olika sätt berör integrationsproblematiken ut ett idrottsligt perspektiv, och som fått en kappa med teori och metod. Hennes bok, menar Fundberg, ger trots vissa brister ett viktigt bidrag till forskningen på området.
|
|
|
Gäng, funktionshinder och basketball
|
|
|
 |
|
| Den första basketmatchen för rullstolsburna ägde rum i USA 1946, mellan funktionshindrade amerikanska krigsveteraner. På bilden ses Japans Erika Yoshida skjuta i VM-semifinalen 2007 mellan Japan och Frankrike. |
|
|
|
|
Det är en lika tragisk som välbekant historia. Välartad svart grabb i förortsområde i Chicago glider in i kriminella gäng, blir en dag skjuten i ryggen med livslångt funktionshinder och tillvaro som rullstolsburen som följd. Ridå. Ofta slutar pjäsen där, men när det gäller unge Melvin Juette så kommer det en andra akt, en tredje akt, och ett nytt liv. Melvin blir genom en del tur och tillfälligheter, men inte minst med rejäla portioner klokskap och vilja, så småningom elitrullstols-basketspelare (Paralympics-silver 1996), och universitetsutbildad socionom. Historien om Melvin berättas av honom själv i Wheelchair Warrior: Gangs, Disability and Basketball (Temple University Press). Berättelsen introduceras, och i ett slutkapitel analyseras, av sociologiprofessorn Ronald J. Berger. Kim Wickman har läst Wheelchair Warriors, och i sin debutrecension för forumet konstaterar hon att berättelsen om Melvin Juette är gripande läsning, och att Bergers akademiska inramning lyfter Melvins levnadsöde till ett socialvetenskapligt lärostycke. Men var tog genusperspektivet vägen?
|
Sverige–Norge: 11–3
|
|
|
 |
|
| Sveriges första landslag. Fr v Thor Eriksson, Gustaf Bergström, Karl Gustafsson, Nils Andersson, Ove Erickson, Thodde Malm, Erik Börjesson, Kalle Ansén, Sven Olsson, Erik Bergström, Hans Lindman. |
|
|
|
|
|
|
I år är det 100 år sedan Sveriges herrfotbollslandslag spelade sin första landskamp. Den 12 juli det året mötte svenskarna Norges landslag i match på Balders Hage i Göteborg. Det blev aldrig riktigt spännande, 5–2 i halvtid blev 11–3 vid full tid – till di svenske. Vi kan väl inte riktigt leva på det resultatet längre, men det var onekligen en smakstart för svensk landslagsfotboll, som ju därefter upplevt både höjdpunkter och bottennapp under de här 100 åren. Sverige ligger i skrivande stund på 29:de plats i FIFAs världsranking för herrlandslag; Norge ligger för övrigt på plats 54. Och hyllas den som hyllas bör: Jesper Högström följer landslagets öden och äventyr under dess första sekel i Blågult: Fotbollslandslaget genom 100 år (Offside), som Annika Eliasson läst och njutit av – inte minst för Högströms vackra språk.
|
Samhälle och cyklism
|
|
|
 |
|
| Societetsdamer på cykleutflykt i Hyde Park, London. Ur Vanity Fair, London 1896. |
|
|
|
|
I takt med att folkhälsan av statsmakten befordrats till högprioriterat problemområde har uppmärksamheten på hälsobefrämjande åtgärder i vardagen ökat. Livsstilsfrågorna haglar: Du äter väl rätt? Du dricker väl måttligt? Du röker väl inte? Det handlar med andra ord i inte ringa grad om vad vi stoppar i oss, och den sociala ingenjörskonsten, som kom lite i bakvattnet efter nyliberalismens frammarsch från 1980-talet, vädrar morgonluft – recepten för ett gott liv haglar, de också. Samtidigt ägnas stor uppmärksamhet åt vad vi gör med energin vi stoppar i oss. Fysisk aktivitet är idag ett honnörsord, och förutom målinriktade aktiviteter på gym och annorstädes så uppmanas vi att röra oss mer i vardagen. Gå mera, och inte minst – cykla mera. Cyklism har, till skillnad från bilism, rönt blygsamt intresse från transportforskningen, men nu börjar det dyka upp cyklinglitteratur som tar problematiken på allvar. Cycling and Society, redigerad av Dave Horton, Paul Rosen och Peter Cox (Ashgate) är en sådan bok, som på engelsk botten diskuterar cyklingens historia, dess ställning idag, och dess framtida potential i ett mångvetenskapligt sammanhang. Peter Schantz recenserar, problematiserande och intresseväckande. Tjänstgörande redaktör, som vid flera tillfällen försökt cykla i England, inser att hindren för cykling där är av en helt annan dignitet är i flera andra västeuropeiska länder.
|
Praktisk PR-handbok
|
|
|
 |
|
| Joe Favorito är till vardags ansvarig för Communications på IFL, International Fight League, en Mixed Martial Arts-liga verksam i USA 2006–08. Stor osäkerhet råder om det nuvarande läget för IFL. |
|
|
|
|
Som tidigare framgått i en redaktionell kommentar på löpet så var forumets tjänstgörande redaktör närvarande vid den presskonferens där Kent Widding Persson, damfotbollens i Malmö frälsare, annonserade sitt projekt World Village™ of Women Sports. En miljard svenska kronor ska satsas på att bygga ett gigantiskt center i Malmö för kvinnosport, kanske främst fotboll, med idrott och vetenskap i högsätet. Det hela ska stå klart om fyra år. Det är denne redaktörs uppfattning att Joseph Favorito, om han hade varit närvarande, hade nickat förnöjt och instämmande. För i hans nya bok Sports Publicity: A Practical Approach (Elsevier Butterworth-Heinemann) erbjuds läsaren bland annat receptet för en framgångsrik presskonferens. Och i det aktuella fallet hade man i månader lyckats hålla hela grejen totalt hemlig, och dagen innan, med hjälp av en pressrelease, hetsades lokala medier upp till den milda grad att nyheten täckte två helsidor på morgonen före presskonferensen; och slutligen i bjöd man högtidliga lokaler på rökt och gravad lax med tillbehör, spänstig reklamfilm, och kändisar på podiet. Proffsigt! Marit Nybelius har läst Favoritos bok, och som framgår av hennes recension är presskonferenskapitlet bara ett exempel på författarens framgångsrika hands on-strategi för att lära ut vikten av skicklig idrottskommunikation för att uppnå maximal medial effekt för sitt PR-objekt.
|
Om barn, fetma och motion
|
|
|
 |
|
| Får vi presentera Jim McIngvale, I Houston, Texas, känd som Mattress Mack, innehavare av möbeljätten Gallery Furniture. Nyligen donerade McIngvale $400.000 till Center for Childhood Obesity and Adolescent & Sports Medicine Clinics vid Texas Children’s Hospital. 36,3% av alla barn i Houston är överviktiga. |
|
|
|
|
Just i dessa tider är kampen, nationellt och internationellt, mot övervikt och fetma, och särskilt hos barn och ungdomar, högprioriterat för forskningssatsningar och andra åtgärder i syfte att stoppa vad som beskrivs som en närmast epidemisk utveckling. Det finns en rad olika infallsvinklar till problemet med övervikt och fetma; i föreliggande uppdatering recenseras inte mindre än fyra titlar som på olika sätt berör problematiken. Nyckelfrågor i sammanhanget handlar naturligtvis främst om vad vi äter och dricker, och hur vi förbrukar den energi som tillförs kroppen i form av mat och dryck. Som man möjligen kunde vänta sig är det i första hand den senare aspekten som berörs i de böcker som recenseras på idrottsforum.org. Det kan handla om cykling som fysisk aktivitet, om mannen och kriget mot fetman, om interventioner mot barn- och vuxenfetma, och, i det hör fallet, barn- och ungdomsfetma och motion. Vi bad Örjan Ekblom vid GIH att läsa och recensera Children, Obesity and Exercise: Prevention, Treatment and Management of Childhood and Adolescent Obesity, en antologi sammanställd av Andrew P. Hills, Neil A. King och Nuala M. Byrne (Routledge). Han är nöjd med den breda ansatsen, men klagar på för gamla referenser.
|
Om idrott och religion
|
|
|
 |
|
| Deb Lovely, australisk guldmedaljör i tynglyftning vid Commonweath Games i Melbourne 2006, kom ut som kristen i somras (2008) när hon tillsammans med ett antal kristna idrottskolleger sponsrade en idrotts-DVD från australiska Bible Society. |
|
|
|
|
Det finns de som menar att intresset för idrott i många moderna sekulariserade västerländska samhällen övertagit religionens roll när det gäller att ge ett annars innehållslöst liv syfte och mening. Särskilt antas detta gälla fotboll, och förvisso finns anekdotiska bevis i mängder som stöd för tanken att intresset för laget i många fall överflyglar alla andra aspekter av tillvaron. Kanske är det för att mota just denne Olle i grind som det på senare tid vuxit fram ett intresse för att studera sambandet idrott och religion. Nystartade Centre for the Study of Sport & Spirituality vid York St John University i York, England, är blott étt exempel på den här nya inriktningen – som i sin tur är blott ett av många exempel på hur religionen och religiösa institutioner arbetar för att uppnå förnyad relevans i det 21. århundradet. Dessvärre tycks initiativet till en akademisk tidskrift ha runnit ut i sanden; ett Call for Papers till International Journal of Religion and Sport från maj 2007 har ännu inte manifesterats i en utgivning. Men utgiven är historikern William J. Bakers senaste bok, Playing with God: Religion and Modern Sport (Harvard University Press), där han spårar förhållandet mellan dessa storheter från Puritanernas förkastelsedom över den syndiga sporten på 1600-talet, till den näst intill deifikation som de mest framstående atleterna i vår egen tid råkar ut för. Dagmar Dahl recenserar Bakers bok, och konstaterar bland annat att religionen i det här fallet är kristendomen, och att det i första hand handlar om den amerikanska historien.
|
Minnesvärt
|
|
|
 |
|
| ”Football eh, bloody hell!” Alex Fergusons suck av lättnad efter att Ole Gunnar Solskjær skjutit in segermålet för Manchester United mot Bayern München i Champions League-finalen 1999, med bara sekunder kvar av matchen. |
|
|
|
|
Det sägs att fler engelskspråkiga böcker numera börjar med ”101” än med ”100”: möjligen är detta sant också när det gäller ”1001” i förhållande till ”1000”. I alla händelser så blev det 1001 Football Moments när Sam Pilger, Leo Moynihan, Louis Massarella, Robert Lodge, Mike Hooley, Bronagh Woods och Rob Wightman spikade titeln på sin bok, och i svensk översättning blev det 1001 fotbollsminnen (Albert Bonniers Förlag). Detta är en kavalkad i bild och ord över fotbollshistorien med just 1001 nedslag över 623 sidor. Frank Östergren, som själv har en del fotbollsminnen, har skrivit en mycket uppskattande recension av boken – som för övrigt rönte stor uppskattning i Storbritannien när den kom ut på engelska 2007 och blev årets julklapp i sin genre. Här samsas information om när den första utombrittiska landskampen spelades, med Sveriges OS-match mot Spanien 1920, ”Guds [Maradonas] hand”, och första avbytet i engelsk klubbfotboll (1965), med mycket mera läsgodis. Kanske årets bokliga julklapp till svenska fotbollsälskare?
|
Mått och värdering
Man skulle kunna hävda att idrott handlar om två saker: fysisk aktivitet, och mått på fysisk aktivitet. Vad man än gör, från att gå till jobbet, eller ut på lunch, eller en skogspromenad på helgen, aerobics eller spinning, till aktiv tävlingsidrott på olika nivåer – det ska alltid operationaliseras i mätbara storheter, och för den sakens skull finns det stegräknare, färdmätare, tidur; man mäter syresättning av blodet, och andra förändringar i kroppen; personbästa, klubbrekord, distriktsrekord, nationsrekord, kontinentrekord, världsrekord. Inte undra på att idrottsvetenskap i vissa av dess tillämpningar blir en fråga om kvantifiering och analys av kvantitativa data. Detta måste en idrottsforkare behärska, och det får man lära sig på idrottsutbildningar. Och det finns särskilda läroböcker för ändamålet. Torsten Buhre har läst en sådan lärobok, Measurement and Evaluation in Physical Activity Applications: Exercise Science, Physical Education, Coaching, Athletic Training, Health (Holcomb Hathaway), skriven av hans egen professor från doktorandtiden i USA, Philip A. Bishop vid University of Alabama. Som väntat när en siffer- och statistiknörd får en siffer- och statistikbok i handen så blev det kärlek vid första ögonkastet – men Torsten är inte helt nöjd ändå. Det är lite väl amerikanska val av exempel, till exempel. Men han hade gärna erbjudit sina studenter några föreläsningar med Phil Bishop.
|
Idrottsteori – i Danmark
|
|
|
 |
|
| Birger Peitersen, som medverkar i boken med ett kapitel om fotbollens huliganer och roliganer, är en välkänd fotbollsexpert och idrottspedagog i Danmark. |
|
|
|
|
Visst är det uppiggande med en bok om humanistisk och samhällsvetenskaplig idrottsteori för gymnasiet – det betyder ju rimligen att man på gymnasienivå studerar och diskuterar idrott, att idrott inte bara är något man utför. På så sätt säkras framtida generationsväxlingar i idrottsforskarkadern. I Danmark. För det är en dansk bok, för danska gymnasier, gymnasielärare och gymnasister. Det är inte bekant om liknande undervisning försiggår i svenska gymnasier. Boken i det här fallet är skriven av ett gäng idrottsforskarveteraner: Hans Bonde, Laila Ottesen, Gertrud Pfister och Birger Peitersen, samt därtill journalistveteranen Steen Ankerdal. Boken heter Humanistisk og samfundsvidenskabelig idrætsteori (Frydendal), och den recenseras här av Mats Franzén. Vår recensent konstaterar inledningsvis att det är problematiskt för en svensk forskare och lärare på universitetsnivå att i alla stycken kunna bedöma en dansk lärobok på gymnasienivå, framför allt dess värde som just lärobok. Men en grundlig recension blir det ändå av texterna i boken.
|
OS i Tokyo 1940
|
|
|
 |
|
| Tokyo fick spelen igen 1964, och då symboliserade de Japans återinträde i den internationella gemenskapen. Tokyos olympiska stadíon ritades av Kenzo Tange. |
|
|
|
|
I idrottsforum.orgs stora sommarspecial den 6 juni 2008 publicerades ett stort antal artiklar och recensioner om en rad olika aspekter på olympiska spel; dock saknades en aspekt – planerade olympiska spel som aldrig genomfördes. Berlin drabbades som första värdstad av detta 1916, då kriget lade hinder i vägen. Andra gången det hände var 1940, och det var Tokyo som utsetts att arrangera spelen. En ny bok behandlar de uteblivna spelen i Tokyo, förhistorien såväl som turerna i samband med beslutet att avstå från arrangemanget. Det är The 1940 Tokyo Games: The Missing Olympics: Japan, the Asian Olympics and the Olympic Movement (Routledge) av Sandra Collins, och vi bad Björn Sandahl om en recension. Han kan konstatera att bokens svagheter, en konventionell kronologisk uppläggning och ett alltför ensidigt japanskt perspektiv på de historiska skeendena, trots allt uppvägs av att det är första gången denna historia berättas. Men det är knappast den sista gången.
|
Galopphistoria
|
|
|
 |
|
| unggalopp.nu berättar om Maria Sandh som efter en tid i Irland nu kommit hem till Sverige för en lärlingskarriär hos Tommy Gustafsson: ”[O]m man vill rida löp är det ingen idé att försöka som tjej i England eller Irland. Man har inte en chans. Det är en killsport där...” |
|
|
|
|
Hästsport och hästar som fritidssyssla har länge fört en undanskymd tillvaro inom den akademiska forskningen; i det ena fallet på grund av att hästsport anses primärt existera för spelandet (trav och galopp) eller som ett överklassnöje (ridsport), och i det andra fallet sannolikt för att det i första hand handlar om flickors och unga kvinnors fritid. idrottsforum.org har på olika sätt sökt korrigera detta förhållande genom att publicera och recensera akademiska texter om hästsport, och helt nyligen genom att dessutom publicera en bok som behandlar en del av hästsporten, nämligen galoppsporten. I Arbete på stallbacken: Nittonhundratalets svenska galoppsport ur genus- och generationsperspektiv (idrottsforum.org) redovisar ekonomhistorikern och idrottsforskaren Susanna Hedenborg ett antal undersökningar av olika aspekter på galoppsporten och dess historia. Vi bad Eva Ramel, medicinare som själv en gång var en av flickorna på stallbacken, om en recension.
|
Hockeyhistoria
|
|
|
 |
|
| IIHF grundades således 1908, men då hette det LIHG, Ligue International de Hockey sur Glace, och det hela hände i Paris. Fyra länder var med från början, Belgien, Frankrike, Storbritannien och Schweiz. Louis Magnus från Frankrike (bilden) var föreningens förste president. |
|
|
|
|
International Ice Hockey Federation, IIHF, grundades den 15 maj 1908, och firar således, i likhet med många nationella och internationella idrottsförbund och -föreningar i början av det tjugoförsta århundradet, hundraårsjubileum – och i likhet med alla dessa andra förbund och föreningar har man valt att celebrera med en bok om förbundet och den sport det basar över (här får man införa kvalificeringen att NHL, världens viktigaste hockeyliga, står i stort sett helt utanför IIHFs kontroll). Boken World of Hockey: Celebrating a Century of the IIHF (Fenn Publishing) är sammanställd av Szymon Szemberg och Andrew Podnieks, och liknar till det yttre en så kallad coffee table book, men innehåller enligt vår recensent Tobias Stark inte bara vackra bilder och meningslösa fraser, även om den seriöse hockeyforskaren letar förgäves efter fördjupad kunskap om sporten och dess samhälleliga kontext.
|
En rejäl satsning
|
|
|
 |
|
|
Den senaste doktorsgraden som utvanns ur det norska programmet gick till Anna-Lene Bakken Ulseth för avhandlingen Mellom tradisjon og nydannelse. Analyser av fysisk aktivitet blant voksne i Norge, som lade fram den 7 februari i år. |
|
|
|
|
|
En av de mest omfattande satsningarna på idrottsforskning i Norden är det tioåriga norska idrottsforsknings-programmet ”Idrett, samfunn og frivillig organisering”, som löpte från 1998 till 2007, till en totalkostnad av 80,9 miljoner norska kronor från Kultur- och kirkedepartementet (överskottspengar från Norsk Tipping A/S). Totalt har 41 projekt bedrivits under programparaplyet och sysselsatt en stor del av den norska idrottsforskarkadern. Femton doktorander, varav fem kvinnor, har avlönats av programmet, som också har finansierat fyra postdoc-tjänster (varav två kvinnor). I skrivande stund har elva doktorander framgångsrikt försvarat sina avhandlingar, fyra av dem kvinnor. Ur programforskningen har kommit 82 vetenskapliga artiklar, 55 antologibidrag, åtta böcker och 52 rapporter. Detta kallar vi valuta för pengarna! En slutrapport föreligger nu, Idrettens dilemmaer: Rapport fra forskningsprogrammet «Idrett, samfunn og frivillig organisering» (Akilles) sammanställd av Andreas Hompland. Vi bad Thomas Persson om en recension av boken som borde vara ”en självklar del i varje nordisk grundkurs i idrottsvetenskap”.
|
Sund om svensk fotboll
|
|
|
 |
|
| Bokslut räkenskapsåret 2007 för Hammarby Fotboll AB, som till 49% ägs av Anschutz Entertainment Group. Och det gick väl sådär, resultaträkningen visar på en förlust för själva fotbolssverksamheten på 3,3 miljoner kronor. |
|
|
|
|
Av alla idrotter tar fotbollen störst plats. Den är förvisso störst, mätt i aktiva utövare och publik, i ekonomisk omsättning, i medial uppmärksamhet. Också inom idrottsforskningen är den störst. Ingen annan sport är så utforskad och omskriven av idrottsforskare från alla tänkbara discipliner. På idrottsforum.org är den följaktligen också i särklass störst, mätt i antalet skrivna artiklar, recenserade böcker och andra texter. Fotbollens organisationer, FIFA och UEFA, är de mäktigaste av alla sportorganisationer, de sätter sig upp mot EU och intervenerar i enskilda länders inre fotbollsangelägenheter (i dessa dagar till exempel Polen). FIFA och UEFA driver professionaliseringen och kommersialiseringen av sin sport, och det finns mycket att göra för fotbollsforskningen idag och framgent. På svensk botten har Bill Sund gjort fotbollens arbetsmarknad till sitt forskningsområde, och sin senaste bok, Fotbollsindustrin (Nomen Förlag) går han vidare och tar in hela marknadsperspektivet. Enligt vår recensent Rasmus Storm gör Sund en glimrande och nyanserad, om än inte i alla stycken invändningsfri, analys av läget för svensk fotboll i ett internationellt ljus.
|
Idrott och islam
|
|
|
 |
|
| Sania Mirza är en av världens mest kända muslimska idrottskvinnor. Hennes professionella tenniskarriär inleddes 2001, och som bäst har hon varit rankad 31 i världen. Rättrogna muslimer avskyr henne, främst för kläderna, men på altmuslim.com är hon ”a Muslim role model”. |
|
|
|
|
En internationell elitidrottstävling ställer stora krav på de medverkande atleterna. De ingår i ett kollektiv där de måste underkasta sig villkor som dikteras av bland annat tävlingens omfattning och var den äger rum, av kommersiella krafters krav och medias behov, samt av tävlandets inneboende logik. Det är uppenbart att det i detta finns en dimension av likriktning som går på tvärs mot en annan generell tendens inom idrotten, utvecklingen mot en ökad mångfald. Konflikten illustreras väl i boken Muslim Women and Sports in the Malay World: The Crossroads of Modernity and Faith av Wirdati Mohammad Radzi (Silkworm Books), som avrapporterar en studie av muslimska elitidrottare från Sydostasien. Marit Nybelius har läst boken för forumets räkning, och i sin grundliga genomgång av studiens bakgrund och resultat pekar hon på bokens styrkor och svagheter. Medan viss postkolonial aggression präglar bakgrundsteckningen och vissa slutsatser är svagt underbyggda, så finns här en detaljerad och trovärdig problembeskrivning och ett för västerlänningar radikalt omvänt perspektiv på elitidrottarens vardag. För visst är det svårt att genomföra bön fem gånger per dag under hektiska tävlingsdagar, och för kvinnor att tävla i traditionell muslimsk klädedräkt!
|
Beroende av träning
|
|
|
 |
|
| I USA går träningsberoende-syndromet under ett flertal olika beteckningar: excessive exercise, exercise dependence, exercise addiction, obligatory exercise, compulsive athleticism, and exercise abuse. |
|
|
|
|
När boken damp ner på redaktionen lyftes ett och annat ögonbryn, för visst kan all slags konsumtion utvecklas till överkonsumtion, som sedan i sin tur utvecklas till ett beroende – men fysisk träning?! Ja, absolut. Ytligt sett kan det kanske uppfattas som en ganska harmlös, ja till och med positiv form av beroende. Men nya rön inom den idrottspsykologiska och fysiologiska forskningen har visat att beroendet kan ge besvärande och ibland bestående skador, såväl fysiskt, psykiskt som socialt. Nu har den första boken i ämnet som sagt passerat forumets redaktion på väg ut till en recensent. Boken heter, passande nog, Exercise Dependence (Routledge), och är skriven av John H. Kerr, Koenraad J. Lindner och Michelle Blaydon, idrottspsykologer som alla är eller har varit verksamma i Japan och Kina. Recensenten ifråga är Karin Josefsson, Högskolan i Halmstad. I sin recension konstaterar hon efter en genomgång av innehållet att träningsberoende i mångt och mycket liknar andra former av beroende, men ändå kräver särskild behandling, och att bokens förslag till intervention möjliggör praktisk tillämpning av de redovisade forskningsresultaten.
|
ADHD och motorisk utveckling
|
|
 |
|
|
Zappel-Philipp ur Struwwelpeter (1845) av Heinrich Hoffmann. |
|
|
|
|
|
|
Bunkefloprojektet startade hösten 1999 som ett samverkansprojekt mellan skola, idrottsförening och forskning, och är idag ett välkänt välfärdsprojekt som har synts i medier över hela landet. Projektet drogs igång på Ängslättskolan i Bunkeflostrand. Den lokala idrottsföreningen hjälpte till att göra det möjligt att ge barnen i åk 1 och 2 en timmes fysisk aktivitet om dagen – varje dag. Alla nya barn som börjar i första klass har fysisk aktivitet som ett dagligt, obligatoriskt ämne. Idag har alltså alla barn upp till fjärde klass gympa varje dag. Projektet har varit föremål för utvärdering av forskare från flera discipliner, och bland annat har fyra forskare disputerat på avhandlingar med material från Bulkefloprojektet. Den första, Ingegerd Ericsson, recenserar här den senaste avhandlingen, Bio-social aspects of Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD): Neurophysiology, maturity, motor function and how symptoms relate to family interaction (Lund University, Faculty of Medicine) av Peik Gustafsson.
|
Psykologi för idrottslärare
|
|
|
 |
|
| Jarmo Liukkonen är professor i idrottspedagogik och leder institutionen för idrottsvetenskap vid universitetet i Jyväskylä. Fakulteten för idrott och hälsa inryms i L-byggnaden som avbildas ovan. |
|
|
|
|
Idrottslärare har det inte lätt. Å ena sidan förväntas de att i elever på grundskole- och gymnasienivå inympa en känsla av ansvar för den egna fysiska hälsan och att påverka denna genom att aktivt liv. Å andra sidan dras antalet lektionstimmar för idrotts- och hälsoundervisning ner – och inte bara i Sverige, eller övriga Norden, utan i hela Europa. Och det i en sådan utsträckning att det nu finns en aktiv motståndsrörelse mot denna utveckling – som om det inte var svårt nog ändå att nå läroplanens mål om fysisk aktivitet. Det handlar till inte ringa del om motivation, och det är en av flera aspekter på problematiken som tas upp i Psychology for Physical Educators: Student in Focus (Human Kinetics), en antologi sammanställd av Jarmo Liukkonen och kolleger, som nu föreligger i en andra upplaga. I bokens 14 kapitel medverkar 29 europeiska idrottspsykologer och experter på fysisk bildning. Erwin Apitzsch har läst boken, och i hans recension saknas den annars närmast ofrånkomliga kommentaren rörande böcker från det här förlaget, att det är ett snävt amerikanskt perspektiv. Och recensenten, som långt ifrån är okritisk, har ändå redan infört boken som del av kurslitteraturen inom Lärarlyftet.
|
Idrottens många sidor
|
|
|
 |
|
| Eitzen nämner filmningar som exempel på sportens dåliga sidor. Här har Halmstads Dusan Djuric landat på magen i Kalmars straffområde. Domaren gav Djuric en andra varning för filmning och han utvisedes direkt. |
|
|
|
|
Det är en slittålig klassiker vi har att göra med, när vi tar oss an den tredje, uppdaterade och utvidgade upplagan av D. Stanley Eitzens bok Fair and Foul: Beyond the Myths and Paradoxes of Sport (Rowman & Littlefield). Stanley själv är dessutom själv något av en klassiker; efter en lång, aktiv och publikationsrik karriär som sociologiprofessor är han numera emeritus vid sitt gamla universitet, Colorado State University, Fort Collins. I Fair and Foul strävar Eitzen efter att skapa förståelse för sportens innersta väsen genom att närmare undersöka tio paradoxer inom sportens värld. Vi gav uppdraget att recensera detta idrottssociologiska verk till en annan idrottssociolog, Bill Sund, som vill framhålla metoden: det är ett fruktbart sätt att analysera fenomenet sport, detta att se och juxtaposera dess olika sidor för att demonstrera motsägelser och ibland motsättningar. Å andra sidan kan systematiken i analysen ibland uppfattas som tröttsam. Men på det stora hela taget är boken väl förtjänt av sin klassikerstatus.
|
Skönlitterär idrottskritik
Professor John Bale är en udda fågel i den internationella idrottsvetenskapliga holken. Han föddes i Cardiff, och utbildades vid University of London, varifrån han har en filosofie kandidatexamen i ekonomi och en Master of Philosophy, MPhil, en masterexamen av högsta rang, kanske motsvarande en svensk licentiatexamen. Att bli professor utan att vara disputerad är inte helt unikt, men mycket ovanligt. Han är professor vid Keele University, i Sports Geography, men han är på ständiga utflykter till olika universitet världen över som gästprofessor eller gästforskare, och han har undervisat i de flesta västeuropeiska länder och i Australien, USA och Kanada; han är bland annat sedan en längre knuten till Institut for Idræt vid Aarhus Universitet. Han är därtill en synnerligen produktiv forskare och författare, såväl av monografier som antologier och vetenskapliga artiklar, oftast kring temat idrottens rum och platser. Hans senaste monografi, Anti-Sport Sentiments in Literature: Batting for the Opposition (Routledge) avviker väl kanske lite från det temat. Här studerar han sex böcker med idrottsmotiv, och idrottskritiska motiv, av lika många skönlitterära författare från mitten av 1800-talet och framåt, böcker som inte är ”idrottslitteratur”. Anders Ohlsson, litteraturprofessor i Lund med stort intresse för och kunskap om sport, recenserar kunnigt och i huvudsak berömmande.
|
Att kommunicera idrott
En betydande del av sport management handlar om att kommunicera idrott på olika sätt. Den absolut största delen av den idrott som når ut till folk idag är kommunicerad, förmedlad, medierad. Således finns det utbildningar i idrottskommunikation, och läroböcker i ämnet. En ny sådan lärobok är Strategic Sport Communication av Paul M. Pedersen, Kimberly S. Miloch och Pamela C. Laucella (Human Kinetics). Vi skickade boken till Marit Nybelius för en recension. Vår recensent är något så ovanligt som en lärare i idrottskommunikation (vid Högskolan Dalarna) som själv är aktiv idrottskommunikatör (Eurosport). Hennes övergripande bedömning av boken, efter en ingående kritisk analys, är att den säkert kan fungera som kurslitteratur på kurser i idrott och medier på grundnivå. Men förutom recensionen av boken får vi på köpet en problematisering av utbudet av kurser i sport management och idrottskommunikation vid svenska universitet och högskolor (som säkert är relevant också i andra nordiska länder). Nybelius argumenterar framgångsrikt för en ämneskonferens i dessa kunskapsområden. Någon som vill ta upp den stafettpinnen?
|
Radiosport och maskulinitet
|
|
|
 |
|
|
Sportradioprataren Jim Rome står i centrum för David Nylunds kulturanalytiska analys i Beer, Babes, and Balls. The Jim Rome Show kallas också The Jungle och sänds varje vardag på 185 radiostationer över hela USA. |
|
|
|
|
|
Det amerikanska radiolandskapet är verkligen annorlunda jämfört med de nordiska ländernas; ingen nationell public service-radio, men i dess ställe ett myller av lokala radiostationer och fristående producenter av radioprogram. Såväl utbudet som lyssnandet ser av naturliga skäl också väldigt annorlunda ut; men, allting har ”the qualities of its defects” och vice versa. Och ett märkbart och spännande inslag i det amerikanska radioutbudet som vi har mindre av i de nordiska länderna är talk radio, där programledaren pratar i telefon med lyssnarna. Vad vi helt saknar här är sport talk radio, där programledaren pratar i telefon med lyssnarna om sport. Detta fenomen är riktigt stort i USA, och till den änden finns nu två böcker, Sports-Talk Radio in America: Its Context and Culture redigerad av John Mark Dempsey (The Haworth Press), och Beer, Babes, and Balls: Masculinity and Sports Talk Radio av David Nylund (State University of New York Press), som från lite olika perspektiv behandlar sportpratradio. Peter Dahlén har för forumets räkning läst bägge böckerna, den förra mer deskripiv, den senare mer analytisk, och fascineras av programformen. Varför har sportpratradion inte nått fram till de nordiska huvudstäderna? Och skulle den speciella karaktären av testosteronstinn maskulinitet dämpas i en nordisk kontext?
|
Olympiska städer
|
|
|
 |
|
| Bokstäverna ovan är en del av ett ordpussel på sammalagt 16x16 bokstäver, ur vilket man ska kunna få fram namnet på 33 OS-städer. Följ reglerna och se om du klarar det. De bokstäver som blir över ger dig namnet på de moderna olympiska spelen grundare! |
|
|
|
|
Kärnan i de olympiska spelen är fortfarande, precis som i Pierre de Coubertins föreställningsvärld under arbetet med att starta upp de antika spelen på nytt under 1800-talets sista decennier, tävlingar i idrott. Men under de 112 år som gått sedan de första spelen i modern tid, och i arbetet med de sammantaget 25 sommarspel som hittills genomförts, har det skett en gradvis förskjutning mot en allt vidare tolkning av spelens raison d’être. Visserligen är idrotten fortfarande det i den officiella retoriken mest framträdande syftet med spelen, men i ökande utsträckning får den aspekten legitimera andra, mer understuckna mål och dolda agendor, till exempel politiska och ideologiska baktankar eller snöd ekonomiska vinning, men också framtankar som handlar om att utnyttja spelen för att skapa stadsförnyelse till förmån för invånarna eller för att skapa regional eller nationell sammanhållning och stolthet. En viktig aspekt av de olympiska spelen är att de är förlagda till städer snarare än till nationer, och det är just spelens värdstäder är föremål för diskussion och analys i Olympic Cities: City Agendas, Planning, and the World’s Games, 1896–2012 (Routledge), en antologi sammanställd av John R. Gold och Margaret M. Gold. Kulturgeografen Karin Book har läst boken för forumets räkning, och i sin initierade recension redovisar hon dess huvudlinjer, i huvudsak i positiva ordalag men inte utan kritisk distans.
|
OS som evenemang
|
|
|
 |
|
| Två herrar som applåderar varandras organisatoriska kompetens, som sammantaget åstadkommit OS i Beijing 2008; den kinesiske premlärministern Wen Jiabao och IOC-presidenten Jacques Rogge. |
|
|
|
|
De olympiska spelen är det största idrottsliga evenemanget i världen. De äger rum vartannat år; dock ska sommarspelen, de riktigt stora spelen – 11.100 atleter 2004 mot en knapp fjärdedel för vinterspelen 2006 – iscensättas bara vart fjärde år. Under de dryga två veckor som sommarspelen pågår ska idrottare i 26 sporter (2012) och ett otal olika grenar, deltävlingar, matcher och/eller heat arbeta sig fram till en slutgiltig topposition – eller bli utslagna på vägen. I Sydney 2000 fanns på plats uppskattningsvis 16.000 journalister och andra mediafolk. OS sågs av nästan fyra miljarder tevetittare. Budget för spelen 2012 i London är (under)skattad till motsvarande120 miljarder svenska kronor. Och, som alla vet som brukar följa spelen – det fungerar! Det finns med andra ord en organisatorisk kompetens i spel här som saknar motstycke i något annat sammanhang. Det borde vara intressant att studera! Eller hur? Varför inte rikta frågan till Hallgeir Gammelsæter, som tillbringat ett par stressiga majveckor med Elena Theodorakis nya bok Olympic Event Organization (Elsevier Butterworth-Heinemann). Hallgeirs svar är som väntat att det borde vara mycket intressant, men att Theodoraki, som till vardags undervisar och forskar om sport management vid Loughborough University, dessvärre inte lyckas förmedla detta till läsarna av hennes bok. Torr prosa, långa citeringar och teoriunderskott är några av de hinder hon ställer upp för vår recensent och andra läsare av hennes bok.
|
Böcker som kontextualiserar
|
|
|
 |
|
| Susan Brownell disputerade 1990 vid University of California@Santa Barbara. Sedan 1994 är hon verksamh vid University of Missouri@St.Louis, numera som full professor. Under innevarande läsår är hon dock tjänstledig för att på ett Fulbright Scholarship forska vid Beijings universitet i projektet ”The 2008 Beijing Olympic Games: ‘One World, One Dream’?”. |
|
|
|
|
Diskussionen om olympiska spelen i Beijing böljar, om inte fram och tillbaka i lika mån, så i alla fall med viss variation i ståndpunkterna. Detta är sant också för de böcker som påpassligt publiceras inför årets sommarspel, och som i mängd recenseras i forumets spalter. De kritiska rösterna överväger, men det saknas inte ansatser nyansera bilden, eller rent av förespråkandet av en mer förstående attityd i förhållande till Kina och till placeringen av spelen i Beijing. Marina Svensson, forskare och Kinaexpert vid Lunds universitet, har läst två böcker som från olika håll ger fördjupad och nyanserad kunskap bortom paroller och slagord. I antologin Owning the Olympics: Narratives of the New China (University of Michigan Press), sammanställd av Monroe E. Price och Daniel Dayan, bidrar tjugotalet författare till att kontextualisera Beijingspelen i förhållande till den olympiska rörelsen, idrott och samhälle i dagens Kina, och medielandskapet som omger olympiska spel i kinesisk tappning. Antropologen Susan Brownells Beijing’s Games: What the Olympics Mean to China (Rowman & Littlefield) har en mer uttalat prokinesisk utgångspunkt. Här har sporten i sig en mer framträdande roll i och med att kinesisk idrottshistoria är ett betydande inslag i boken. Svenssons initierade läsning och insiktsfulla analys av de båda böckerna ger en värdefull vägledning vid val av förolympisk läsfest sommaren 2008.
|
Olympisk turism
|
|
|
 |
|
| Man räknar med att 2,5M turister besöker Beijing under OS-veckorna, och många av dem kommer att få stifta bekantskap med stadens taxiservice, vilket av allt att döma kan vara en upprörande upplevelse. Här bjuds olympiska turister på några tips. |
|
|
|
|
Olympiska spel är på många sätt genomgripande arrangemang, för staden som arrangerar, och landet, givetvis – men genom blotta omfattningen av arrangemanget, det stora medieintresset, de kommersiella aspekterna, publikintresset, så påverkar ett OS i någon mening alla människor och alla nationella ekonomier. En ytterligare aspekt är de globala folkförflyttningar som ett OS-arrangemang ger upphov till och som går under beteckningen sportturism. Detta relativt nya forskningsområde har växt fram i kölvattnet efter den tilltagande kommersialiseringen av idrotten, där city marketing är en viktig del. OS-städer gör ju reklam för mer än spelen, hela staden kommer i fokus, och fler än arenapubliken under själva arrangemanget är potentiella turister. Lyckade spel och framgångsrik marknadsföring kan göra staden till en turistmagnet i åratal. Den just nu ledande sportturismforskaren heter Mike Weed och är knuten till universitetet i Canterbury. Hans nya bok om sportturism behandlar passande nog detta år Olympic Tourism (Butterworth-Heinemann), och vi gav den till en av Sveriges ledande turismforskare, Mia Larson. Hon konstaterar att Weed skrivit en god introduktionsbok i området olympisk turism och sportturism, som dock uppehåller sig väl mycket kring kategoriseringar och modeller, på bekostnad av djuplodande analyser och kritiska perspektiv.
|
Ungdomskultur och idrott
|
|
|
 |
|
| En av artiklarna i Youth Culture and Sport analyserar TV-programmet Hardcore Candy, en extremsportshow på kanalen Extreme Sports, med och för kvinnor. Programmet leds av Amanda MacKay (bilden) och sänds också i de nordiska länderna. |
|
|
|
|
Idrottens betydelse som socialisationsmiljö betonas i alla möjliga sammanhang. Ibland hävdas att idrotten och idrottsrörelsen har ett explicit ansvar att ta hand om och fostra barn till goda samhällsmedborgare; andra gånger kan det handla om att ge idrotten och idrottsrörelsen skulden för att sådan fostran ibland misslyckas. Hela resonemanget präglas av betydande brister, särskilt om man tar hänsyn till de generationskonflikter som nästan lagbundet uppstår mellan den yngre generationen i förhållande till ett samhälle präglat av äldre generationers värderingar. Den som söker empiriska exempel på, och teoretiska analyser av, svårigheterna att förena ungdomens behov av att skapa ett eget utrymme inom idrott och samhället i övrigt med samhällets socialiseringsiver och behov av att exploatera nya generationer i ideologiska och ekonomiska syften, kan med fördel läsa antologin Youth Culture and Sport: Identity, Power, and Politics (Routledge), sammanställd av Michael D. Giardina & Michele K. Donnelly. Det har Kristin Fransson gjort, och i sin recension går hon i närkamp med vart och ett av de tio bidragen och visar hur de tillsammans bidrar till en vidgad förståelse av hur ungdomars kulturella behov kan tillfredsställas genom sporten, men inte i första hand den etablerade vuxengenerationens sporter och idrottsvärld.
|
Bonds, baseball och BALCO
|
|
|
 |
|
| Victor Conte, BALCOs grundare och president. Företaget uppfann och sålde steroiden tetrahydrogestrinon (THG). Conte dömdes så småningom till fyra månaders fängelse och fyra i husarrest. |
|
|
|
|
Det slog ner som en bomb i USA när det 2003 avslöjades att spelare i nationalsporten baseball var inblandade i BALCO-härvan, så kallad efter namnet på den steroidfabrik på västkusten, Bay Area Laboratory Co-operative, som försåg några av USAs främsta atleter med en typ av anabola steroider som inte kunde upptäckas i dopningskontroller. Bland BALCOs kunder fanns friidrottarna Tim Montgomery, C.J. Hunter och Marion Jones, flera hockeyspelare i Oakland Raiders, samt ett antal MLB-spelare. Steroider var sedan länge förbjudna i Major League Baseball, och baseball-älskande amerikaner hade sannolikt inte en tanke på att dopning kunde förekomma. Men bland andra Jason Grimsley, Gary Sheffield, och, värst av allt, superhjälten Barry Bonds, var inblandade i steroidskandalen – Bonds som under sina år i San Francisco Giants krossade ett flertal MLB-rekord. Barry Bonds åtalades 2007 för sin roll i BALCO-affären; samma år avslöjades han med amfetamin i kroppen, förbjudet sedan 2006; och 2007 blev han också all-time home run leader, och förpassade Hank Aaron till andra plats. Om baseball och steroider i synnerhet, och idrott och droger i allmänhet, skriver Will Carroll i The Juice: The Real Story of Baseball’s Drug Problem (Ivan R. Dee). I sin kunniga och kritiska recension av boken konstaterar Ask Vest Christiansen att Carrolls ambition att slå hål på myter om dopning kommer på skam, när författaren själv traderar flera av de mest långlivade i sin bok; men också att där finns några intervjukapitel som är mycket upplysande.
|
Björklund minns
|
|
|
 |
|
| Sven Jerring (1895–1979), Sveriges förste radioreporter, och därmed också sportreporter, Bland annat hans reportage från Berlin-OS är berömda, inte minst för hans desperata klagan då Japan slog Sverige i fotboll, 3–2. |
|
|
|
|
Svensk idrottshistoria är i inte ringa utsträckning också svensk radiosporthistoria. Sven Jerring, Lennart Hyland, Lars-Gunnar Björklund, Tommy Engstrand, Arne Hegerfors, Ingvar Oldsberg... alla geniala radioreportrar, med en förmåga att i målande ordalag fånga och förmedla sekundsnabba skeenden med stor ackuratess, och med en kompetens som överskred genregränserna inom journalistiken. Med dagens breda medieutbud – och ändlösa idrottsutbud – kan man knappast förmoda att radions sportjournalister får samma genomslag som tidigare. Och för den generation som stampade i otålig väntan på att tv-sändningarna skulle komma igång vid mitten av femtiotalet så representerar de här gubbarna ens uppväxt, otaliga minnen, sönderbitna naglar, bittra besvikelser – men också sagolika glädjeupplevelser. En av ”gubbarna” har nyligen levererat sin självbiografi till den bokläsande allmänheten, och vi gav Minnesluckor: Livsstycken och klacksparkar (Kulturhistoriska Bokförlaget) av Lars-Gunnar Björklund till Peter Dahlén, den svenska radiosportens egen historiker. Dahlén drar sig till minnes sitt enda möte med Björklund, en ganska speciell kontakt, faktiskt – bildbevis bifogas – och uttrycker också sin uppskattning över boken, ”en rundmålning av ett ännu homogent Sverige” som han rekommenderar inte minst till yngre idrottsforskare.
|
ETA
|
|
|
 |
|
| Kent State University dras fortfarande med de hemska minnena från den 4 maj 1970 då en fredlig protest mot USAs invasion av Kambodja slutade med att Nationalgardet sköt fyra studenter till döds och sårade nio andra. |
|
|
|
|
I början av 1990-talet publicerade Allen Burton och Walter Davis två artiklar om nya vägar att inkludera fysiskt handikappade barn i rörelse och fysisk aktivitet, i teori och praktik. De kallade sin modell ecological task analysis (ETA). 1997, ett och halvt decennium senare, publicerade Human Kinetics antologin Ecological Task Analysis and Movement, sammanställd av Walter E. Davis och Geoffrey D. Broadhead, bägge forskare vid School of Exercise, Leisure and Sport, Kent State University i Ohio. Boken är ett försök att bygga vidare på Burtons och Davis’ idéer, med tanken att presentera en modell för motorikinlärning som ska ersätta traditionella former av auktoritär undervisning med en friare, elevorienterad teknik, inriktad på empowerment. Redaktörerna talar om ett nytt paradigm, men vår recensent, Ingegerd Ericsson, är kallsinnig till den beteckningen. Hon pekar istället på att stora delar av det som i boken kallas ETA finns inkorporerade i andra rörelsepedagogiska tekniker och i den svenska idrottslärarpraktiken – och oftast utan att de kallas ETA.
|
Viktigt nytänkande
|
|
|
 |
|
| Ian Wellard leder Centre for Physical Education Research vid Canterbury Christ Church University. Wellard är FD i sociologi, och sitter i exekutivkommittén för Leisure Studies Association. |
|
|
|
|
Genus är kraftfull kategori inom socialvetenskaplig forskning och samhällsanalys. Redan innan 1960- och -70-talens kvinnofrigörelse och feminism, och den åtföljande insikten om könsvariabelns avgörande inverkan i samhället, var kön tillsammans med ålder, socialgrupp (utbildning, inkomst) och etnicitet (ras) sociologins mest centrala oberoende variabler. Idag tas betydelsen av såväl det biologiska som det socialt konstruerade könet för given, och kanske finns det rent av ett visst mått av överkompensation. Åtminstone var det en av utgångspunkterna när Ian Wellard bestämde sig för att samla ett antal texter på temat Rethinking Gender and Youth Sport (Routledge). Genus, menar han och de övriga författarna i boken, får inte studeras isolerat utan måste relateras till andra kategorier och fenomen som är relevanta i ett idrottsperspektiv. Vi gav Wellards bok till Karin Redelius, som i recensionen uttrycker sin uppskattning över såväl ambitionen som boken, även om hennes kloka och kritiska läsart kan påvisa att alla bidrag inte riktigt når ända fram. Men gärna mer rethinking, konkluderar vår recensent.
|
Ekonomisk analys av lagsport
|
|
|
 |
|
| Universiteit Antwerpens citycampus är vackert beläget i en välskött parkmiljö. |
|
|
|
|
Stefan Késenne, ekonomiprofessor vid Universiteit Antwerpen är en av världens främsta ekonomiska analytiker på idrottsområdet, med en diger publikationslista sedan avhandlingen 1978 vid universitetet i Leuven, Time Allocation and Leisure: An Econometric Study. Han har publicerat ett femtiotal referentgranskade artiklar; hans och Claude Jeanrenauds antologi The Economics of Sport and Media har tidigare recenserats i dessa spalter; och nu är han aktuell med en monografi, The Economic Theory of Professional Team Sports: An Analytical Treatment (Edward Elgar). I sin kunniga och berömmande recension konstaterar Kjetil Haugen att det knappast är en bok för nybörjare på området – den ligger på Mastersnivå, och då för studenter som redan introducerats i mikroekonomins och idrottsekonomins underbara värld.
|
Äventyrets filosofi
|
|
|
 |
|
| Inte oväntat finns det en del subsubkulturella fenomen inom den här subkulturen, till exempel den årliga kalendern ”Women of Climbing” där ledande klättrare visar upp sina konster (bilden). Ett annat exempel är filmen ”Bitches with Stitches” med kvinnliga snowboarders. Det är inte fullt så manligt, det här, som kan förledas tro av McNamees bok. (Filmen börjar med två minuter reklam.) |
|
|
|
|
Visst kan man som åldrad redaktör, fast förankrad i trygghetens och bekvämlighetens länsstol, förundras över den vilda framfarten hos dagens idrottsgeneration, i form av skateboarding, snowboarding, hanggliding, mountain biking, mountaneering, wingsuit flying och andra livsfarliga, men rimligen också lustfyllda, aktiviteter. Hur ska man förstå detta? Tja, det har gjorts flera förklaringsförsök, vilket diskuteras i en artikel av idrottsfilosofen Gunnar Breivik i dessa spalter. Breivik medverkar dessutom i ett nytt försök till att skapa en djupare förståelse för lockelsen i de riskfyllda aktiviteterna. Det är hans brittiske filosofikollega, den flitige antologisten Mike McNamee, som sammanställt ett antal bidrag i Philosophy, Risk and Adventure Sports (Routledge), av, förutom Breivik, bland andra Paul Beedie, Sigmund Loland, Alan Dougherty och Verner Møller. Vi gav detta första försök till en exklusivt filosofisk behandling av äventyrssport till Åke Nilsén, som själv forskar i området. Vår recensent uppskattar boken, såväl för introduktionen till sporterna som för de filosofiska perspektiven, men höjer samtidigt ett varningens finger för det genomgående risktemat; Nilsén argumenterar väl för en problematisering av riskbegreppet och han ifrågasätter en oreflekterad koppling mellan risktagande och riskfyllda sporter, särskilt ur ett inifrånperspektiv.
|
Idrottens sociala ledarskap
|
|
|
 |
|
| Ersta Sköndal Högskola bildades 1 januari 1998 genom sammanslagning och integrering av högskoleutbildningar, forsknings-verksamheter och vidareutbild-ningsprogram vid Ersta diakonisällskap och Stiftelsen Stora Sköndal, och har cirka 1000 studenter. |
|
|
|
|
Det svenska Riksidrottsförbundet (RF) beräknar att den svenska idrottsrörelsen bärs upp av minst 600.000 idrottsledare, de flesta ideellt engagerade, som årligen lägger 140.000.000 timmar på idrotten. Framför allt är det naturligtvis barn- och ungdomsidrotten som är beroende av de ideella krafterna. Dessa fakta ligger bakom uppdraget från RF till två forskare vid Ersta & Sköndal Högskola att studera och analysera det sociala ledarskapet. Johan von Essens och Martin Börjessons rapport, Det sociala ledarskapet (Riksidrottsförbundet, FoU-rapport 2007:3), recenseras av H. Thomas R. Persson, som konstaterar att författarna på ett intressant sätt närmat sig diskussionen om spänningen mellan idrottsliga och sociala målsättningar inom barn- och ungdomsidrotten. Han beklagar den bristfälliga empirin som innebär att resultaten inte är generaliserbara, men finner flera intressanta spår, främst diskussionen om idrottsledare som både är föräldrar och tränare.
|
Mera sport marketing
|
|
|
 |
|
| Stålmannen på väg ut från telefonkiosken? Nej, det är legendariske sport marketing-gurun och skate team manager från Oakley, CA , Dylan Radloff, på väg ut ur bajamajan vid Skatepark of Tampa, FL. |
|
|
|
|
Många tänker nog lite slentrianmässigt att det finns idrottsvetenskap – sociologi, historia, filosofi, pedagogik, etc. – och så finns idrottens kommersialisering. Men ekonomi är förvisso också en vetenskap, och särskilt företagsekonomi, om än inte den ”hårda” vetenskap många ekonomer gärna ser den som, och inom den ekonomiska vetenskapen finns en rad underavdelningar av vital betydelse för en förståelse av den fria marknadens funktionssätt. En sådan subdisciplin är marketing, läran om att framgångsrikt föra ut produkter på marknaden för försäljning. Och, just det, nu kommer en recension av en bok om sport marketing, därtill den tredje som fallit i Björn Anders Larssons händer under den senaste tolvmånadersperioden. Efter Mullin, Hardy & Sutton och Fullerton är det nu dags för tredje utgåvan av Brenda Pitts’ och David Stotlars Fundamentals of Sport Marketing (Fitness Information Technology). Både Pitts och Stotlar är väl ingångna i ämnet (Pitts brukar editera Sport Marketing Association’s konferensböcker) och deras bok är driven, om än för en klassisk marketing-ekonom mest en senkommen applicering av kända marketing-kunskaper på sport.
|
Intressant men splittrad antologi
|
|
|
 |
|
| Alkohol och droger spelade en avgörande roll för Chris Mainwarings liv och död. När ”Mainy” dog i höstas, 41 år gammal, hittade obducenten spår av kokain, ecstasy, cannabis, Accutane, anti-depressiva medel och alkohol. |
|
|
|
|
Paul Dimeo, vars A History of Drug Use in Sport 1876–1976: Beyond Good and Evil recenserades i dessa spalter för ett par veckor sedan, är nu aktuell som redaktör för antologin Drugs, Alcohol and Sport (Routledge), där ett antal välkända engelskspråkiga och danska idrottsforskare behandlar alkoholkonsumtion och dopning inom idrotten, alkohol eller droger, historiskt eller idag, teoretiskt eller empiriskt. Här finns texter av bland andra Pam Dixon och Neal Garnham, Wray Vamplew såklart (kollega med Dimeo vid University of Stirling och flitig skribent om idrott och alkohol, Rob Beamish och Ian Ritchie (vars senaste egna bok recenseras i denna uppdatering), och Ask Vest Christiansen. Vi skickade boken till David Hoff, som därmed fått läsa ett antal intressanta, i vissa fall mycket intressanta artiklar – men knappast en sammanhållen bok. Problemet är inte blott att boken spretar, som antologier plägar, utan framför allt att det saknas en tydlig röd tråd trots den explicita tematiken, vilket gör att artiklarna ligger där bredvid varandra utan att knyta an till varandra och utan att redaktören knyter ihop säcken.
|
Problematiskt om sport management
|
|
|
 |
|
| Sharianne Walker förestår sport management-avdelningen vid Western New England College, och fick 2007 motta det prestigefyllda ”Teaching Excellence Award”, eftersom hon är ”a dedicated, caring, and extremely talented educator”. |
|
|
|
|
Vad är det som gör en lärobok riktigt bra? Ett gott grepp om det ämne som behandlas är en självklarhet, liksom en genomtänkt pedagogisk uppläggning. En kritiskt ifrågasättande hållning till ämnet och till det egna stoffet är önskvärt, liksom god forskningsanknytning. Dessa kriterier kan sägas utgöra det raster genom vilket Josef Fahlén betraktat ännu en ny lärobok på sport management-området, Managing Sport Organizations: Responsibility for Performance av Daniel Covell, Sharianne Walker, Julie Siciliano och Peter Hess (Elsevier Butterworth-Heinemann). Det är här fråga om en traditionell amerikansk lärobok, med vissa styrkor utöver det vanliga men ännu fler svagheter, dessvärre. Fahlén pekar på bristen på koppling till idrottsforskningen – populärvetenskapliga data om idrott istället för djupare insikter om idrottsvärlden – och kanske förklaras detta av att författarna själva inte är representerade i de i och för sig generösa litteraturlistorna. Och kanske förklarar författarnas bristande forskningserfarenheter såväl att forskningsreferenserna sällan är nyare än 1970-talet – det var kanske då de själva fick sin utbildning – som avsaknaden av problematiseringar av den moderna idrottens management.
|
Idrottskritik från vänster
|
|
|
 |
|
| Ian C. Ritchie har sin Bachelor and Master från University of Western Ontario, känt idrottsforsknings-universitet, och sin PhD från Bowling Green State University, Ohio. Han är nu verksam som sociolog vid Dept. of Physical Education and Kinesiology, Brock University. |
|
|
|
|
Den idrottskritiska traditionen inom idrottsforskningen är inte särskilt stark och inte påfallande högljudd. Inte ens sedan ett informellt nätverk av marxistiska idrottsforskare bildats 2004–2005 med såväl svenska som danska och norska medlemmar, märktes någon vidare aktivitet. Nätverket har ingen hemsida och tycks vara inaktivt sedan man medverkade med en session vid nordamerikanska idrottssociologernas konferens 2006. Flera av dess ursprungliga medlemmar är däremot mycket aktiva, inte minst i dessa spalter, till exempel Ian Mcdonald, Henning Eichberg, Tomas Peterson, Tobias Stark och Gerd von der Lippe. En annan medlem, Rob Beamish, sociologiprofessor vid Queens University, Kingston, ON, har tillsammans med Ian Ritchie från Brock University, St. Catharines, ON – också han sociologiprofessor, skrivit boken Fastest, Highest, Strongest: A Critique of High-Performance Sport (Routledge), där de presenterar en analys av modern elitidrott som fick vår recensent Lars-Erik Alkvist att jubla: Äntligen någon som tar idrottens inre logik till utgångspunkt för en initierad analys av dopning inom elitidrotten.
|
Dimeo om dopning
Det första dödsfallet inom idrotten på grund av dopning anses allmänt ha inträffat 1886, då den walesiske cyklisten Arthur Linton dog av en överdos. En svensk bloggare, Fredrik, hävdar dock att Linton dog 1896, av dopning, medan historikern Simon Craig menar att han dog 1896, men av tyfus, utan koppling till dopning.
Dopning, som ju har en framskjuten plats i samtida idrottspolitisk och idrottsvetenskaplig diskussion och debatt, är inte i sig ett modernt fenomen, en missuppfattning man ofta stöter på och som sannolikt förklaras av det faktum, som Björn Sandahl lyfter fram i den här recensionen, att idrottshistoriker inte i större utsträckning beforskat dopningen historia. Sandahl, som själv nyligen inledde ett forskningsprojekt om dopningens svenska historia, gladde sig således när han fick sig tillsänt A History of Drug Use in Sport 1876–1976: Beyond Good and Evil (Routledge) av Paul Dimeo, lärare och forskare vid Department of Sport Studies, University of Stirling. Dimeo tar sig an dopningen utifrån delvis nya utgångspunkter i det att han försöker komma ifrån demoniseringen av dopningsmedelsproducenterna och -brukarna och glorifieringen av antodopningsförespråkarna. Han når också en bit längre än man tidigare gjort när det gäller att förstå dopningens plats i idrotten – trots att, vilket vår recensent djupt beklagar, Dimeos historieskrivning slutar 1976, som ju allmänt anses vara den moderna – professionella, kommersiella, medieanpassade – idrottens födelseår.
|
Manlig lagidrott i Wales
|
|
|
 |
|
| På Wales’ hemsida, walesworldnation. com, har man inte riktigt förtroende för att besökarna ska veta var Wales ligger, och bjuder därför på första sidan på denna karta; kanske är det en service främst till amerikaner. |
|
|
|
|
Martin Johnes, ung walesisk idrottshistoriker och tidigare ordförande i British Society of Sports History, BSSH, höll som avgående ordförande 2007 ett anförande på sällskapets tjugofemte årskonferens där han analyserade krisen inom brittisk idrottshistorisk forskning. Ett av flera problem, menade Johnes, var att idrottshistorikerna inte lyckades levandegöra sitt material i skrift och göra det relevant för en vidare läsekrets. Sanningshalten i denna utsaga blir föremål för prövning av Hans Bolling i recensionen av Martin Johnes’ A History of Sport in Wales (University of Wales Press); stämmer påståendet in på hans eget skrivande? Ja, svarar Bolling, boken är en traditionell idrottshistorik – i bästa brittiska mening! Författarens kronologiska framställning följer walesisk idrott under två sekel, från 1800 till 2000. Vår recensent fann efter avslutad läsning att hans kunskapsnivå rörande Wales och walesisk idrott höjts i betydande grad. Men han förslår en ny titel på boken:
A History of Men’s Popular Sports in Wales!
|
Brädkingen
|
|
|
 |
|
| Tony Hawks förläggare Judith Regan på ReganBooks inom Rupert Murchoch-ägda Harper Collins. Efter en enastående förläggarkarriär sparkades hon 2006 av Murdoch efter att ha försökt publicera ett manus av O.J. Simpson med titeln If I Did It, och ReganBooks lades ned. |
|
|
|
|
I samband med att idrottsforskningen i ökande utsträckning fokuserar sportens stjärnor har ett intresse växt fram för vad som händer med elitidrottare efter det att sportkarriären är över. Det är uppenbart att övergången från kändis till föredetting är plågsamt och svårhanterbart för många. Men internationell sport erbjuder också många exempel på framgångsrika civila karriärer. Tony Hawk är ett bra exempel. Hawk var världsstjärna inom skateboard på 1980- och 90-talen, och trots dess subkulturella karaktär var hans stjärnstatus enastående där sådant räknades. Hawk drog sig tillbaka 1999 som sann legendar, och två år senare kom hans självbiografi, Hawk: Occupation Skateboarder (HarperCollins, skriven med Sean Mortimer). I Åsa Bäckströms kunniga och intresseväckande recension följer vi Tony Hawk från tiden som tanig och mobbad skolgrabb, över tiden som skateboardkung, till efterkarriären som dataspelsutvecklare – bland annat – och under tiden tvåbarnsfar med två olika fruar och gift en tredje gång. Underhållande och lärorikt, tycker vår recensent, som också följer upp historien efter det att boken publicerades. Och visst är det lite speciellt, det där amerikanska, den klassiska framgångssagan med lyckligt slut.
|
Dansk fitnessindustri
|
|
|
 |
|
| Dorotka Baburin ansvarar för World Class Instruktörs-utbildningar och ingår i Team Adidas. Hon har en bakgrund som gymnast och dansare. På bilden medverkar hon på Fitness Revolution Convention i Bukarest 2006. |
|
|
|
|
De senaste årtiondena, i accelererande tempo, har ett aktivitetsalternativ till traditionell idrott växt fram – den kallas fitness-rörelsen, och är ett internationellt storstads- och medelklassfenomen som numera håller på att spränga den klassmässiga insnävningen. Bakom fitnessutbudet står en omfattande och välorganiserad kommersiellt driven tjänsteindustri. Fitness som fenomen har på senare tid väckt forskarnas intresse, och forumet kommer under våren att recensera tre studier om fitness. Den första, som presenteras i två reparata volymer, recenseras här av Anne-Lene Bakken Ulseth. Det är danska Idrættens Analyseinstitut (IDAN) som står bakom Kasper Lund Kirkegaards omfattande undersökning av den danska fitnessindustrin, ”Sved for millioner”, publicerad i två rapporter, Overblik over den danske fitness-sektor: En undersøgelse of danske fitnesscentre, som redovisar en enkätundersökning av danska fitnesscentra, och Fra muskelmasse til massebevægelse: Indblik i den kommercielle fitness-sektors historie, som enligt vår recesent är en synnerligen grundlig och givande historik och kultursociologisk analys av dansk fitnesskultur.
|
Lysande lärobok
|
|
|
 |
|
| Dan Gould bor i Okemos, Michigan, med sin hustru Deb. Han är stolt fader till två söner, Kevin och Brian. På fritiden simmar han gärna eller utövar andra fitnessaktiviteter, och tillbríngar tid med sin familj. |
|
|
|
|
Weinberg & Gould är för många studenter av idrottspsykologi ett bekant radarpar. Bob Weinberg är idrottslärarprofessor vid Miami University i Oxford, Ohio, och Dan Gould är professor i kinesiologi vid Michigan State University. Båda har röstats fram som en av de tio ledande idrottspsykologerna i USA, och tillsammans har de författat en av de ledande läroböckerna i idrottens psykologi, Foundations of Sport and Exercise Psychology (Human Kinetics), som under våren 2007 utkom i den fjärde reviderade utgåvan sedan 1995. Boken recenseras här av Erwin Apitzsch, som menar att detta är den absolut bästa introduktionsboken till idrottspsykologin. Apitzsch avslöjar att redan den första utgåvan antogs som kurslitteratur vid hans egen institution 1996, och på den vägen är det. Den får som regel lysande ”recensioner” av studenterna i kursutvärderingarna. Dock: Helt perfekt är boken inte, inte ens i det nu föreliggande fjärde försöket. Det enda som vår recensent saknar är något om karriärövergångar, men vissa resonemang kunde han vara förutan. Därutöver är boken en vinnare!
|
|
|
Inte poänglös – men rörig
|
|
|
 |
|
| Jean Williams är Senior Research Fellow vid De Montfort University och har skrivit mycket om kvinnor och fotboll, bland annat A Game for Rough Girls som recenserades på forumet av Ingela Kolfjord. |
|
|
|
|
Kvinnofotbollen upplever nog något av en högkonjunktur i dessa tider – om uttrycket tillåts. Sådant märks till exempel i bokutgivning, där Meyer & Meyer Sport för närvarande i två volymer publicerar papers från en konferens som hölls i England 2005 i samband med Europamästerskapet. Berg publicerar en ny bok av Jean Williams, A Beautiful Game: International Perspectives on Women’s Football. Och Kent Widding Persson, hudvårdsmiljonären som tog det ansvar för Malmös elitfotbollskvinnor som gubbarna i Malmö FF stötte från sig, har lanserat World Village of Women Sport, en gigantisk satsning på kvinnors sport som nog, i sanningens namn, till stor del kommer att handla om fotboll. Kvinnornas UEFA-cup väcker större och större intresse, kvinnofotbollen tar alltmer för sig på sportsidorna och i TV-sändningar. Vi talar här om en långsam process, som fortfarande har långt kvar, men som nu har blivit självgående. Snöbollen är i rullning. Hans Bolling, som intresserar sig mycket för ”fotboll”, fick Jean Williams bok om kvinnors fotboll. Och i det lotteri som det är att få en bok från forumet var detta en uppenbar nitlott – boken, som i och för sig inte saknar poänger, är behäftad med en rad avgörande svagheter. Och försedd med FIFA-loggan på omslaget...
|
Att driva ett gym
|
|
|
 |
|
| Ett måste på det moderna gymmet: Titan T1 Ultimate Strength System Package # 1 – nu endast 9.000 dollar, och för pengarna får man möjlighet till över 100 olika träningsrutiner. |
|
|
|
|
I takt med den tilltagande spridningen av insikten om kroppsrörelsers positiva effekter har en rad olika fenomen i det västerländska samhället kunnat iakttas. Till exempel kan man numera av en läkare får recept – inte på läkemedel, nödvändigtvis, utan på fysisk aktivitet. Vidare kommer det allt starkare krav på mer tid för fysiska aktiviteter i skolan. Och i särskilt upplysta samhällen förekommer olika statligt finansierade satsningar på att dra in allt fler medborgare i fysiska aktiviteter, på det att det må gå dem väl och de må leva länge och besvärsfritt i sitt land. Tre exempel – spaningen är klar. Men här på forumet har vi på olika sätt berört ännu en konsekvens av det som ibland kallats hälsohysterin: gymmet, eller fitnessetablissemanget. Nyligen publicerade vi en lång recension av Jennifer Smith Maguires Fit for Consumption: Sociology and the Business of Fitness; vi har recenserat Kasper Lund Kirkegaards ingående studium av den danska fitnessindustrin, ”Sved for millioner”. Och här kommer så Kasper Lund Kirkegaard själv med en recension av Health Fitness Management: A Comprehensive Resource for Managing and Operating Programs and Facilitites (Human Kinetics), redigerad av Mike Bates. Vår recensent konstaterar raskt att boken har synnerligen begränsad vetenskaplig relevans; det är en handbok om hur man driver fitnessetablissemang. Och som sådan duger den säkert.
|
Läsvärt om svårlöst fråga
|
|
|
 |
|
| Under den här vinjettbilden och rubriken ”Physical Activity Interventions in Children and Youth” presenteras 13 studier över interventioner för att uppnå ökad fysisk aktivitet bland grupper av barn och unga. Och på vilken hemsida finns detta? Jo på hersheys.com, webbplats för en av USAa största godistillverkare. Författaren heter Russell Pate. Är det månne detta som är CSR? |
|
|
|
|
Fysisk aktivitet tycks inte falla sig naturligt ens för barn och ungdom, åtminstone inte för alla. Och när det inte faller sig naturligt, då blir det istället onaturligt för den enskilde unge, och på aggregerad nivå kan detta utvecklas till dels ett hälsoproblem för hela samhället, dels ett gigantiskt pedagogiskt problem för dem vars uppgift det är att få just alla barn att aktivera sig fysiskt. I snart sagt hela världen är barn- och ungdomsfetma ett växande problem, och ett svårtacklat problem eftersom det för sin lösning kräver vida mer kontroll över barnet – vad avser intag av mat och dryck samt fysisk aktivitetsnivå – än vad det är rimligt att någon myndighet har eller bör ha – inklusive skolan. Och när makrolösningar inte är möjliga får man arbeta på mikroplanet, med insatser i form av lokala interventioner. Suzanne Lundvall har för forumets räkning läst en bok som på ett handgripligt sätt diskuterar den typen av interventioner, Physical Activity Interventions in Children and Adolescents av Dianne S. Ward, Ruth P. Saunders och Russell R. Pate (Human Kinetics). Och det är inte ofta böcker från just det förlaget, vars utgivning präglas av läroböcker med stark inriktning på amerikanska förhållanden, får ett så entusiastiskt mottagande som den här titeln får av vår recensent.
|
Nyckelstudier i idrottspsykologi
|
|
|
 |
|
| David Lavallee tog sin mastersexamen i psykologi vid Harvard, och disputerade i sport and exercise psychology vid University of Western Australia. Nu är han professor i idrottsvetenskap vid Aberystwyth University i Wales, brittiska kronprinsen Charles’ alma mater. |
|
|
|
|
Det är naturligtvis så att kunskapsutveckling, lika lite som samhällsutvecklingen, är en långsam, stadig, malande process utan smygvägar, snirklar, snedsteg och språng. Tvärtom så talar allt för att det är ett lysande ögonblick av briljans mellan perioder av forskningsmässig stiltje som leder till perioder av framsteg, med många skutt i mindre skala. Sådan briljans belönas inte sällan, och långt ifrån bara av Nobelstiftelsen. Möjligen finns det priser också inom idrottspsykologin som bara inte kommit till redaktionens kännedom; men det finns förvisso samma slags språng, samma vetenskapliga genombrott som inom exempelvis fysik, kemi och medicin. Och kanske framstod det för Erwin Apitzsch som ett slags genombrott när det gäller kunskapsspridning, detta att i en volym presentera de viktigaste idrottspsykologiska studierna i ämnets drygt hundraåriga historia. Bakom boken, Key Studies in Sport and Exercise Psychology (McGraw Hill Higher Education), står tre kända idrottspsykologiska forskare, David Lavallee från Aberystwyth University, Jean Williams från University of Arizona, och Marc Jones från Staffordshire University. De har valt ut 23 nyckelstudier inom idrottspsykologin – dock i huvudsak från den engelskspråkiga världen, och främst USA. Detta undrar vår recensent över, och han medger dessutom att hans entusiasm svalnade under läsningens gång. Han förklarar varför i sin recension.
|
Ungdomars idrottande
|
|
|
 |
|
| Bengt Larsson disputerade den 11 april i år. Hans handledare var Lars-Magnus ”Mange” Engström. Larsson är nu verksam som studierektor vid Avdelningen för idrott, fritid och lärande, Institutionen för utbildnings-vetenskap med inriktning mot tekniska, estetiska och praktiska kunskapstraditioner (UTEP), Stockholms universitet. |
|
|
|
|
Vi behöver veta mer om ungdomars idrottande. Vem idrottar? Varför? Och kanske ännu viktigare: Varför inte? Vad hoppas de få ut av idrotten? Varför hoppar vissa av idrottslivet? Frågorna är många, och svaren, som alltid, strax utom räckhåll. Forskning är att lägga pussel – varje forskningsinsats ger upphov till en liten bit, och förhoppningsvis kan forskarna klura ut var i helheten den passar in. Och så blir bilden efterhand mer och mer tydlig, och så småningom kanske komplett – men då har så lång tid förflutit, att de första bitarna som lades inte längre korrekt representerar den verklighet de avsågs beskriva. Bengt Larsson är en av alla dessa forskningens grovarbetare – inte sällan uppträder de som doktorander – och han har uppenbarligen med sitt avhandlingsprojekt grävt fram viktiga pusselbitar när det gäller, i det här fallet, sextonåringars idrottsbeteende. Anders Östnäs har läst Larssons avhandling Ungdomarna och idrotten: Tonåringars idrottande i fyra skilda miljöer, utgiven av Pedagogiska institutionen i Stockholm. Vår recensent lyfter särskilt fram en av Larssons slutsatser, den att ungdomars idrottsvanor måste förstås utifrån de lokala förutsättningarna, bland annat traditioner, levnadsvillkor och lokaler.
|
Fotbollens egen Lennart
|
|
|
 |
|
| Michel Platini (f. 1955) är vid sidan om Zidane Zinedine Frankrikes mest framgångsrike fotbiollsspelare. Som UEFA-president sedan januari 2007 har han varit aktiv i frågan om EUs roll i europeisk idrott. |
|
|
|
|
Lennart Johansson (f. 1929), Sveriges egen Mr. Football, var ordförande i UEFA, Union of European Football Associations, mellan åren 1990 och 2007. Dessförinnan var han ordförande i Svenska Fotbollförbundet (1985–1990) och i AIK (1967–1980). Johansson gjorde ett försök att bli president för FIFA efter Brasiliens João Havelange, som innehade posten 1974–98, men det misslyckades. Efter en bitter kamp gick presidentposten till schweizaren Sepp Blatter. Johansson sökte också förlängning av ordförandeskapet i UEFA, men föll mot Michel Platini, legendarisk fransk mittfältare och skyttekung på 80-talet. Numera jobbar Lennart Johansson med att internationalisera bandyspelet. Och han har fått tid att skriva sina memoarer – eller, ja, tid att hjälpa till att skriva dem. Medförfattaren heter Ken Olofsson och är ansedd reporter på SVT-sporten ( Sportbladets Lars Nylin ville fridlysa honom för några år sedan). Hans Bolling bad att få recensera Johanssons och Olofssons I fotbollens tjänst (Albert Bonniers Förlag). Boken levde dock inte upp till de högt ställda förväntningar som förlagsreklamen skapat. Det blev för lite fotboll och för mycket av Johanssons sociala liv under UEFA-tiden för vår idrottshistoriskt intresserade recensent.
|
För unga idrottare
|
|
|
 |
|
| I Augustssons bok medverkar förutom Stefan Holm också Lotta Schelin (bilden), Carolina Klüft, Anna Lindberg och Jörgen Jönsson. |
|
|
|
|
”Det man inte har i huvet får man ha i benen.” Det talesättet, som ursprungligen avser att man får springa tillbaka och hämta sådant man glömt någonstans, har i många år och sammanhang kommit att istället beteckna idrottande som ett uttryck för intellektuellt underpresterande. Idag vet vi bättre när det gäller den här överförda betydelsen. Det hjälper inte en elitidrottare att ha det i benen om ”det” inte också finns i huvudet (jmf ”vinnarskalle”). Och med den insikten har intresset för psykologi inom idrotten vuxit stadigt under de senaste årtiondena för att idag utgöra ett ofrånkomligt inslag i idrottandets vardag, och inte bara i det internationella toppskiktet av elitatleter. I takt med en allt tidigare specialisering så har ungdomsidrotten större och hårdare krav på sig att kunna handskas med sitt sportande också på ett mentalt plan. God hjälp till detta finns numera att få i bokform, genom Christian Augustssons Mental träning för unga idrottare (Rabén & Sjögren). Augustsson, som disputerade häromåret vid Karlstads universitet med avhandlingen Unga idrottares upplevelser av föräldrapress, har jobbat som bland andra Stefan Holms mentala coach, och Holm är också en av de fem elitidrottare som medverkar i boken. Johan Fallby, som själv har bred erfarenhet av mental coachning på hög nivå, ger en kraftfull tumme upp för Christian Augustssons nya bok.
|
Idrott och hälsa
|
|
|
 |
|
| Flickan som står på en hand på en typisk engelsk village green välkomnar besökarna på FIAs Media Centre. FIA står för Fitness Industry Association, en sammaslutning av företag i fitnessbranschen i Storbritannien. FIA, vars hemsida är mycket ”health conscious”, har ett mantra: ”more people, more active, more often”. Ja, och ”more profit” blir det väl då... |
|
|
|
|
Det är inte bara övervikt och fetma som föranleder satsningar på fysisk aktivitet. Ett fysiskt aktivt liv är den enskilt bästa preventiva insatsen mot ohälsa i allmänhet. Tjänstgörande redaktör, som i ett tidigare liv forskade om arbetsrelaterad ohälsa av det slag som leder till för samhället kostbara sjukskrivningar och i värsta fall till att den enskilde för all framtid måste lämna arbetslivet, kunde vid läsning av sjukjournaler och utredningar från offentliga myndigheter rörande ersättningskrav för sjukdomar och skador uppkomna som en följd av arbetet ibland suckande konstatera att om arbetslivet erbjöd friskvård i form av regelbunden fysisk aktivitet, så skulle många fall av diffusa axel-, nack- och ryggbesvär aldrig uppkomma och ge upphov till subjektivt lidande och samhälleliga kostnader. Det har gått ett drygt kvartssekel sedan dess, och det är förvisso glädjande att åtminstone den teoretiska kunskapen nu finns om värdet av ett fysiskt aktivt liv, och att tillämpningar som till exempel företeelsen ”fysisk aktivitet på recept” faktiskt kan visas vara ett verksamt botemedel mot vissa typer av besvär, såväl i rörelseapparaten som i det centrala nervsystemet. Flera aspekter av sambandet mellan fysisk aktivitet och hälsa avhandlas i antologin Sport and Physical Activity: The Role of Health Promotion, sammanställd av Jacqueline Merchant, Barbara L. Griffin och Anne Charnock (Palgrave Macmillan), som primärt är en lärobok för idrottslärarstudenter. I sin recension av boken konstaterar Jørn Hansen att det dessvärre i ganska stor utsträckning handlar om gammal skåpmat som inte lyfts vare sig analytiskt eller som praktik. Löftet att boken ska vara ”student friendly” infrias med andra ord med råge.
|
Kriget mot fetman
|
|
|
 |
|
| Lee F. Monaghan fick sin grundexamen från University of Salford, och disputerade i sociologi vid University of Cardiff. Han arbetar för tillfället som universitetslektor vid University of Limerick, Irland. |
|
|
|
|
Utvecklingen i samhället mot en allt mer utbredd övervikt och fetma bland befolkningen i praktiskt taget hela världen – i kvantitativa termer skulle det kanske uttryckas som en generell höjning av det genomsnittliga BMI-värdet – beskrivs i flera sammanhang, och inte minst i forskningsrapporter, som en global epidemi. I andra sammanhang, också det i forskningsrapporter, talas det istället om fetmahysteri och fettfobier. En exponent för den senare hållningen är den irländske sociologen och mansforskaren Lee F. Monaghan, som i sin senaste bok, Men and the War on Obesity: A Sociological Study (Routledge), siktar mot att skapa balans i synen på övervikt och fetma och följderna för de drabbade i form av samhällets hårda dom. Han väljer – med stor framgång, enligt vår recensent Inge Kryger Pedersen – att låta de feta männen själva komma till tals i form av kvalitativa intervjuer. Han visar dessutom att han är ordentlig påläst och att hans forskningsresultat är grundade i empirisk forskning. I en tid när både vetenskaplig forskning och mindre välgrundat tyckande behandlar relationen mellan fetma och fysisk aktivitet, är det en intressant uppgift Monaghan förmedlar, nämligen att fysiskt aktiva män med ett BMI kring 35 är friskare och lever längre än normalviktiga män som inte är fysiskt aktiva. Food for thought.
|
Fotbollsbilder
|
|
|
 |
|
| Detta frimärke är hämtat från Eilertsens bok. Det kom ut i samband med att Dansk Boldspil Union, DBU, fyllde 100 år 1989. På den tiden kostade det 3,20 danska kronor att skicka ett brev. |
|
|
|
|
Vi har i andra sammanhang i dessa spalter diskuterat kopplingen mellan idrott och kultur, däribland också så kallad ”finkultur”. När det gäller fotboll är den kulturella kopplingen tydlig och välkänd, och dessutom mycket varierad. I ett historiskt och globalt sammanhang har fotbollen kopplingar till överklass- såväl som arbetarklasskultur, och ett av de kulturella uttrycken är bildkonsten. Den danske författaren och konsthistorikern Mogens Eilertsen (f. 1926) har valt ut ett sextiotal bilder till sin Fodboldsbilleder: Fodboldspillet set med billedkunstnerens øje (Frydenlund), grafik och oljor, skulpturer och illustrationer, som avbildas och kort kommenteras. Torbjörn Andersson gläds åt utgivningen och bilderna, men undrar lite över motivet bakom boken och tanken bakom urvalet. Recensionen illustreras med några bilder ut boken.
|
100 sportfilmer
|
|
|
 |
|
| Robert Rossens The Hustler från 1961 och med Paul Newman i huvudrollen har genomsnittsbetyget 8.1 av 10 från drygt 19.000 röstande, och ligger därmed på 181:e plats. |
|
|
|
|
Sportfilmen är en del av den moderna sportens historia, konstaterar Peter Dahlén i sin recension av boken Sports Cinema – 100 Movies: The Best of Hollywood’s Athletic Heroes, Losers, Myths, and Misfits av Randy Williams (Limelight Edition). Och Dahlén själv är ett levande bevis på den tesen. I sin nyligen utkomna bok Sport och medier ägnar han ett helt kapitel åt ”Sport på film”, och alla som följer hans serie sportfilmspresentationer på idrottsforum.org har sett hur sport på film är en spegling av sport i verkligheten – på många olika sätt. Och boken då? Jo, det är uppenbarligen en guldgruva för sportfilmsälskaren, en uppslagsrik och historiskt bildande bok som kan rekommenderas. Peter Dahlén avslutar sin recension med att föreslå det som ett projekt att se alla 100 filmerna som William har med i sin bok.
|
|
Kärlekshistoria?
Ján Figel’ tillsammans med medlemsstaternas idrottsminstrar och NOC-presidenter – och några till – samlade i Slovenien i mars 2008. Men var är resten av idrottsvärlden?
En stor och växande inriktning inom europeisk idrottsforskning, främst men inte enbart förknippad med statsvetare och jurister, handlar om den europeiska unionens hållning till idrotten. En yttre manifestation av detta intresse är föreningen, hemsidan och epostlistan Sport & EU. Idrott är ännu inte ett politikområde inom EU eftersom det senaste fördraget inte gick igenom till följd av det irländska folkets avvisande hållning i en folkomröstning. Men om eller när det går igenom, så banar Lissabonfördraget ”väg för en verklig europeisk dimension inom idrotten. EU kan nu stödja, samordna och komplettera medlemsländernas insatser genom att främja rättvisa och öppna idrottstävlingar och samarbete mellan idrottsorganisationer. EU kommer också att skydda idrottsutövarnas fysiska och moraliska integritet, särskilt när det gäller de yngsta”, heter det på en av EUs webbsidor; EU vill krama idrotten, men är det ömsesidigt? – Hade fördraget accepterats av alla EUs medlemsstater hade relevansen av resonemangen i boken The Regulation of Sport in the European Union (Edward Elgar) kanske varit begränsade. Som det nu är, är antologin, sammanställd av Barbara Bogusz, Adam Cygan och Erika Szyszczak, bitvis klart intressant och tankeväckande, menar vår recensent Bo Carlsson.
|
En psykologisk historia
|
|
|
 |
|
| Anne-Marie Elbe har tillsammans med Johan Wikman skrivit ett av antologins intressantaste kapitel, om talangutveckling i DDR. Elbe är idrottspsykolog på IFI i København. |
|
|
|
|
En av de viktigaste och mest riskfyllda aspekterna av tävlingsidrotten, och som egentligen utgör gränssnittet mellan föreningsfostran och tävlingsfostran, är talangutvecklingen. Hur avgör man vem som har talanger att utveckla? Och när ska man göra det valet? Det kan kosta både individen och idrotten dyrt när sådana avgöranden görs vid fel tillfälle, eller när avgörandet är illa underbyggt och tvingar den unge idrottaren in i den ena, talanglösa, eller den andra, talangfulla, fållan. Det finns böcker och vetenskaplig kunskapsutveckling om effektiv talangutveckling – vilket ju naturligtvis minskar, men knappast eliminerar, risken för felaktiga val med psykiska eller fysiska skador som följd – och en ny sådan bok är antologin Inspiration til talentudvikling: Et psykologisk perspektiv (Syddansk Universitetsforlag) som har sammanställts av Kristoffer Henriksen. Vi bad idrottspsykologen Joakim Ingrell om en recension (för övrigt hans första i dessa spalter), och han konstaterar att det är en bok som trots vissa brister och svagheter lever upp till namnet – den inspirerar!
|
Gud gillar fotboll!
|
|
|
 |
|
| En annan populär aspekt på förhållandet fotboll–religion är att fotbollen är (som) en religion. Här en t-shirtkommentar; Edgeley Park är Manchesterlaget Stockport County’s hemmaarena. |
|
|
|
|
Det våras för religionerna! – det är väl knappast för mycket sagt. Och det är inte bara fundamentalisterna i de olika religionerna som visar framfötterna (och inte sällan mer därtill, dessvärre) utan också vardagsreligiositeten är på frammarsch; ett vittnesbörd om detta framkom helt nyligen i form av de kristna socialdemokraternas ”Manifest för den kristna vänstern”, där man proklamerar den postsekulära eran, ”där religionen återkommit till det offentliga livet och där frågor om tro och politik har en central plats i samhällsdebatten”. Kanske är Petter Karlssons nya bok, Guds hand: Om röda djävlar och glidtacklande helgon (utgiven på Verbum Cordia, Svenska Kyrkans förlag) lite ett uttryck för samma ”postsekulära” yra; dock kunde vi redan i april 2004 publicera en recension av boken Fotboll och religion av Magnus Engstrand. Alltnog, Petter Karlsson har uppenbart skrivit en synnerligen läsvärd bok. Vår recensent Frank Östergren har några kritiska synpunkter i sin inkännande recension, men inget som förtar helhetsintrycket av en riktigt bra fotbollsbok av en genuin fotbollsälskare.
|
Våld i Amerika
|
|
|
 |
|
| Ja, det har ju inte med supportervåld i USA att göra, inte det minsta. Men vi kunde inte undanhålla våra läsare denna bild av en äkta fotbollssupporter, och kanske en blivande huligan. FEYENOORD VOORGOED! |
|
|
|
|
Vilken idrott har de mest hängivna supportrarna? Fotboll, så klart. Och det är också bland fotbollens supportrar som de flesta supporterbråk uppkommer, det är fotbollens bråkande supportrar som kallas huliganer. Man hör ibland också talas om enstaka bråk mellan hockeysupportrar till olika lag, men mellan olika lags handbollssupportrar? Basketball? Volleyboll? Speedway? Och visst verkar det vara ett europeiskt problem, att döma av medierapporteringen? (Det vill säga, om vi inte räknar in centralamerikanska lokalderbyn på landslagsnivå, alltså.) Men titeln på en ny bok, Sports Fan Violence in America, talar ett annat språk. Författaren, Jerry M. Lewis, är professor emeritus i sociologi vid Kent State Univeristy i Ohio, och är vida mer känd för sin forskning och författarskap om händelserna på campus den 4 maj 1970, då fyra studenter sköts ihjäl av nationalgardet i samband med en demonstration mot Vietnamkriget. Lewis var ögonvittne till händelsen. I sin nya bok avslöjar han att supportervåld inte alls är ovanligt i USA, men som Torbjörn Andersson utifrån sin egen omfattande forskning om svenskt och europeiskt supportervåld kan konstatera, så är skillnaderna mellan idrottsrelaterat våld i USA och i Europa i de flesta avseenden mer påfallande än likheterna. Vår recensent välkomnar dock perspektivskiftet som Lewis’ bok erbjuder, inte minst som man kan skönja en utveckling i Europa mot mera amerikanska våldsformer, till exempel ett utökat våld mot poliser.
|
Idrottslärans psykologi
|
|
|
 |
|
| Som traditionen bjuder for Bonnie Blankenship runt på olika universitet under sin utbildning. Hon fick sin BA från Northwestern College, Iowa, sin MS från University of North Carolina @ Greensboro, och sin PhD från University of South Carolina @ Columbia. |
|
|
|
|
Många med tjänstgörande redaktör har säkert upplevt ”gymnastik”-lektioner med en avdankad – eller för den delen plågsamt vital – arméofficer i lärarrollen. Även en erfaren iakttagare skulle ha haft svårt att ur den tidens lektioner extrahera någon mer sofistikerad psykologisk metod än kadaverdisciplinens brutala diktat. Bättre då nu, med idrottspsykologiska forskare världen över som bland annat ägnar sig åt att lära ut grunderna i psykologi till idrottslärare. En bok med sådana kunskaper, Psychology for Physical Educators, med 29 europeiska författare, recenserades i positiva ordalag i föregående uppdatering. Ett något annat upplägg erbjuds i The Psychology of Teaching Physical Education: From Theory to Practice (Holcomb Hathaway) av en amerikansk författare, Bonnie Blankenship. Enligt vår recensent Magnus Lindwall är boken föredömligt upplagd, såväl i psykologiskt som pedagogiskt hänseende, och bör kunna vara till stor glädje för de idrottslärare som vill förstå lite med om den psykologi som dagligen utspelar sig i deras klassrum.
|
Idrott och ras i USA
|
|
|
 |
|
| Wilma Rudolph tog världen med storm när hon i OS i Rom 1960 blev den första amerikanskan att vinna tre guld i ett och samma OS. Eftersom hon var svart kom hon snart att personifiera svarta amerikaners dröm: att som atleter springa ut ur ghettot, bort från diskriminering och förtryck. |
|
|
|
|
Det talas vitt och brett – och inte minst i dessa spalter – om idrottens potential när det gäller integrationen av etniska och andra minoriteter i samhället, och inte minst genom att idrotten själv visar vägen genom att acceptera mångfalden av kulturer och traditioner och införliva människor med skilda bakgrunder i den stora idrottsliga familjen. Låt vara att det som talas och skrivs inte sällan ifrågasätter detta postulat, och oftast på goda grunder. En på många sätt intressant ny bok leder tankarna till idrottens integrations-problematik, nämligen Earl Smiths Race, Sport and the American Dream (Carolina Academic Press). Smith är sociolog och applicerar sociologisk teori på frågan om svartas och svarta atleters roll i den amerikanska idrottsvärlden. Tolv procent av USA befolkning är afrikan-amerikaner; deras andel inom idrotten är betydligt högre: i NBA 80% och NFL 70% – men på de ledande posterna i den amerikanska ”idrottsrörelsen”, det vill säga som administratörer, ledare eller ägare, utgör de svarta en försvinnande liten andel. Jesper Fundberg har läst Earl Smiths bok för forumets räkning, och han lyfter fram den här statistiken som ett illustrativt snapshot av situationen för svarta i amerikansk idrott. Earl Smith hänvisar till kulturell, social och strukturell marginalisering för att förklara den snedvridna representativiteten. Och vår recensent tänker dessutom en hel del på Sverige och svenska förhållanden under läsningen...
|
Amerikansk rekreation
|
|
|
 |
|
| En grupp studenter från Park and Recreation Management-programmet vid Northerna Arizona University i Flagstaff, AZ – som för övrigt ligger längs klassiska Route 66. |
|
|
|
|
Fritidsvetenskap är förvisso en problematisk beteckning; begreppet vetenskap implicerar ju de metoder med vilka man samlar verifierbar kunskap om den yttre verkligheten. På samma sätt är begreppet idrottsvetenskap problematiskt. I Storbritannien är det enklare, och mer korrekt; där talat man om leisure studies, för det handlar ju i grunden om ett forskningsområde snarare än om en vetenskap. (Detsamma gäller för övrigt idrott; studiet av idrott inom samhällsvetenskap och humaniora betecknas där sport studies, medan sport science är reserverat för idrottsstudier på naturvetenskaplig grund, inom medicin, fysiologi och till dels också psykologi.) I USA har studiet av fritiden fokuserat aspekten rekreation, och beteckningen park and recreation förekommer i utbildningssystemet. Dock tycks leisure vinna terräng, vilket illustreras av titeln på den bok som Mikael Annersten här recenserar, Introduction to Recreation and Leisure (Human Kinetics). Det handlar i detta fallet om en introduktion till det amerikanska fritidsfältet, inriktad på det varierade utbudet av rekreativa fritidsaktiviteter och -upplevelser, och på karriärmöjligheterna för studenter i området. Vår recensent förutspår mycket begränsat intresse för denna titel i Europa.
|
Kärlek vid snookerbordet
|
|
|
 |
|
| Margaret Ann Shriver var så missnöjd med sitt dopnamn att hon redan som 15-åring ändrade förnamnet till Lionel. Sedan dess har hon gjort en lysande karriär som skönlitterär fölrfattare. |
|
|
|
|
Skönlitterära texter med idrottstema är inte särskilt vanliga, i alla fall utanför den amerikanska kontexten, där det dessutom alltför ofta är baseball som är det underliggande sportsliga temat. Men exempel från Sverige och Europa saknas inte; tänk på Per Olov Enquists Sekonden, Alan Sillitoes The Loneliness of the Long-Distance Runner, och, varför inte?, Tom Malmquists Sudden Death. En i svensk översättning nyutgiven roman av den amerikanska Londonbaserade författaren Lionel Shriver – som vann det prestigefyllda Orangepriset i England för romanen We need to talk about Kevin (2003) – har dock ett sporttema, nämligen snooker. I Dagen efter (Ordfront; originalets titel The Post-Birthday World) står snookerspelaren Ramsey Acton i centrum, tillsammans med kvinnan som lämnar sin man för honom – eller inte? Med ett litterärt grepp som för tankarna till filmen Sliding Doors (1998) skildrar Shriver ett pasionerat triangeldrama inom ramen för snookerspelets naturliga miljöer. Forumets snookerspecialist Annika Eliasson recenserar, och hittar en spännande koppling till idrottsvetenskapen...
|
Fritidens antropologi
|
|
|
 |
|
| Thorstein Veblen (1857–1929), målad av Edwin B. Child 1934 (något beskuren). Veblen, norsk-amerikansk sociolog och ekonom, är mest känd för sin The Theory of the Leisure Class, där han myntade begreppet conspicuous leisure, som han definierade som den tid människor förspiller för att få högre status, till exempel när en ’gentleman’ studerar filosofi till ingen nytta. |
|
|
|
|
Vad är fritid? Vi har i andra sammanhang konstaterat att begreppet fritidsvetenskap är problematiskt; begreppet fritid är i sig självt inte helt enkelt det heller. Fritidsforskningen har i dominerande utsträckning sysselsatt sig med studier av aktiva val av tydliga fritidssysslor, som turism, med tydliga och riktade former av fritid. Men i verkligheten dominerar ett annat slags fritid, nämligen den speciella fritid i små doser som man lyckas mejsla ut mellan arbetets och de familjesociala kraven, tid som oftast ägnas olika kroppsligt orienterade sysslor, sådana som man gärna förknippar med idrott. Och det är just denna senare typ av fritidssysslor som är föremål för behandling i en nyutkommen, antropologiskt dominerad antologi, The Discipline of Leisure: Embodying Cultures of ‘Recreation’ (Berghahn Books), sammanställd av Simon Coleman, antropologiprofessor vid Sussex University och Tamara Kohn, lektor i antropologi vid University of Melbourne. I sin recension konstaterar Halvdan Haugsbakken att det specifika fokus som läggs i boken på kroppen och förkroppsligandet, och på idrott och fritid som arenor för meningsproduktion och identitetsskapande, gör boken till ett viktigt bidrag som vidgar kunskapen om den moderna människans fritid, ett bidrag till den antropologiska teoriutvecklingen generellt.
|
Vad är queer i idrotten?
|
|
|
 |
|
| Uppträdande under den avslutande ceremonin vid de sjunde Gay Games på Wrigley Field, Chicago, den 22 juli 2006. |
|
|
|
|
Det engelska ordet queer, troligen från tyskans quer som betyder sned, skev, diagonal, har använts sedan tidigt 1500-tal i betydelsen udda, ovanlig, konstig. Under slutet av 1800-talet kom ordet att användas om homosexualitet, och under större delen av 1900-talet har det i huvudsak varit en nedsättande beteckning på homosexuella män. På 1980-talet övertogs begreppet av de homosexuella själva, och det fick vid spridning som en positiv identitetsmarkör. I början av 1990-talet blev queer studies som universitetsämne allt oftare förekommande på amerikanska colleges, med Michel Foucault som tidig inspiratör och Judith Butler som en av de ledande teoretikerna. Idag står queer som en antonym till heteronormativitet; man kan med andra ord vara homosexuell utan att vara queer, men också queer och heterosexuell. I detta begreppsliga tumult försöker forskare från olika discipliner att utforska såväl den mångfacetterade företeelsen som det alltför-omfattande begreppet queer. Ett sådant försök av relevans för idrottsforum.org är antologin Sport, Sexualities and Queer/Theory (Routledge), sammanställd av Jayne Caudwell. Vi skickade boken till Terry Goldie, kanadensisk litteraturvetare och ledande nordamerikansk queerforskare, för närvarande aktuell med boken queersexlife: Autobiographical Notes on Sexuality, Gender & Identity (Arsenal Pulp Press). Goldie har invändningar mot bristen på empirisk tydlighet i enskilda bidrag, och ställer sig frågande inför resonemangen om queering; men Jayne Caudwells egna bidrag väcker enbart entusiasm och beundran.
|
Rullstolsåkare i avhandling
|
|
|
 |
|
|
Madlene Nordlund, som pryder omslaget på Wickmans avhandling, är en av Sveriges främsta elitrullstolsåkare. Hon är doktorand i sociologi i Umeå sedan 2003. Hon studerar effekterna av aktiva arbetsmarknads-åtgärder på humankapitalet. |
|
|
|
|
|
Den 11 april 2008 försvarade Kim Wickman framgångsrikt sin doktorsavhandling i pedagogik vid Umeå universitet. Opponent var professor Jorid Hovden från NTNU i Trondheim. Wickman har handletts av Eva Olofsson. Avhandlingen betitlas Bending Mainstream Definitions of Sport, Gender and Ability: Representations of Wheelchair Racers, och handlar om hur kön och duglighet konstrueras inom rullstolsåkning. Studien bygger på intervjuer med elitrullstolsåkare och en granskning av nyhetsmedias rapportering från Paralympics, och hon visar att de aktiva definierar sig själva som rullstolsåkare, inte som handikappidrottare eller friidrottare, och de gör därmed motstånd mot kollektiva föreställningar om duglighet och idrott. Samtidigt visar studien att press och media misslyckas med att framställa rullstolsåkare som kompetenta och självständiga idrottande kvinnor och män. Vi bad Oskar Krantz recensera boken. Vår recensent är själv doktorand med disputationen runt hörnet, och han är inte oberörd av de våndor som brukar göra sig påminda i det skedet. Krantz är inte heller opåverkad av Wickmans avhandling, som han uppfattar som både utmärkt och angelägen, och som därtill blivit en inspiration för hans egen forskning.
|
Boxning och rediga karlar
|
|
|
 |
|
|
Kathryn Woodward har de senaste 10 åren ägnat en väsentlig del av sin forskargärning åt identiteter, hur de formas, och särskilt könsidentiteter, och främst inom idrotter som boxning och fotboll. |
|
|
|
|
|
Boxning är en av de ursprungliga olympiska sporterna, vid sidan av till exempel brottning och pankration. Det är lätt att frammana bilden av unga vackra – och nakna – män som i ädel tävlan pucklar på varandra – med grace, får man anta, och det är intressant att kontrastera den visionen mot bilden av modern boxning, som ju oftast hämtas från den amerikanska proffsboxningen snarare än från de moderna olympiska spelens betydligt mer återhållna amatörboxning. Den moderna boxningskulturen domineras av män och präglas av en manlighetskult som tillsammans med ras- och klassmässiga aspekter gör sporten till ett tacksamt objekt för kultursociologiska analyser. Kath Woodward, sociologilektor vid Open University, vill i sin nya bok Boxing, Masculinity and Identity: The ‘I’ of the Tiger (Routledge) undersöka den sociala konstruktionen av maskulinitet och identitet i en boxningskontext. Wendy Varney har läst Woodwards bok, och i sin insiktsfulla och välskrivna recension lyfter hon fram dess styrkor och svagheter mot bakgrund av en oförlöst personlig relation till ett gammalt boxaröde.
|
Diktaturens kreatur
|
|
|
 |
|
| Katalanen Joan Antoni Samaranch i Torelló, Marquès de Samaranch, är mest känd för fyra saker, har det sagts: Hans fascistiska karriär (idrottsminister till Generalissimo Franco 1967), hans långa presidentskap i IOC (1980–2001), kommersialiseringen av de olympiska spelen, samt den korruption av rörelsen som följde. |
|
|
|
|
Redan beslutet att placera 2008 års olympiska spel i Beijing, Kina, väckte reaktioner på sina håll, och man ifrågasatte om värdlandet svarade mot de på papperet högt ställda krav på efterlevnad av de mänskliga rättigheterna och andra etiska ideal som formuleras i den olympiska rörelsens principdeklaration. När sedan Kinas roll i Darfur och Burma blev känd och Tibetfrågan aktualiserades – ovanpå det redan kända inhemska förtrycket av politiskt och religiöst oliktänkande, av arbetare, av landsbygdsbefolkningen – ja, då exploderade protesterna, och idrottens potentater togs synbarligen på sängen av styrkan i opinionsstormarna världen över. Några seriösa krav på bojkott har inte framkommit, men protesterna mot Beijing-OS har avsatt en ansenlig mängd litteratur som på olika sätt tar upp situationen i Kina i förhållande till de kommande spelen. I Sverige är det främst Sverker Lindströms Det stora sveket: Den olympiska rörelsen i diktaturens tjänst (Atlas) som rört om i ankdammen. Lars-Erik Alkvist blev rejält upprörd av att läsa Lindströms beskrivning av hur det internationella sportvarukapitalet och den olympiska kommittén samverkar med den kinesiska diktaturen för att ro spelen i land.
|
OS-historien ur svensk synvinkel
|
|
|
 |
|
| Gert Fredriksson (1919–2006) är Sveriges främste olympier någonsin med sex guld, ett silver och ett brons; två guld 1948, ett 1952, två 1956 och ett 1960. Dessutom sju VM-guld, två silver och två brons, från åren 1948–58. Plus oräkneliga NM- och SM-guld. |
|
|
|
|
Alla legitima protester till trots – OS är en idrottsfest utan motsvarighet även när spelen äger rum i en livskraftig diktatur, och tävlingarna kommer att skickas ut, och beskådas och engagera, över hela världen. Men även om varje olympiad är sig själv nog, ja varje deltävling i varje gren till och med, så förhöjs upplevelsen väsentligt om man som åskådare kan ha en historisk överblick, som kan skänka perspektiv på och en fördjupad förståelse av det som händer här och nu. Det är väl ingen särskilt djärv gissning att anta att det i alla länder denna vår har utkommit minst en bok med ambitionen att utgöra just den där historiska bakgrunden, till spelen i dess helhet och till det som händer i varje tävling ner till en enskild atlets resultat. I Sverige är den boken OS: Historia och statistik (Norstedts) av två giganter på området, förre sportchefen på Svenska Dagbladet Sune Sylvén och Sveriges ledande olympiahistoriker, Ove Karlsson. De har fått ungefär hälften av bokens 400 sidor var, Sylvén för att skriva historia och Karlsson för att presentera statistik. Vår recensent Frank Östergren, som själv har lite koll på idrott och sånt, är djupt och vältaligt imponerad, och han rekommenderar varmt denna OS-handbok som sällskap i tevesoffan under ett par händelserika augustiveckor 2008.
|
Spelen ur samhällsperspektiv
|
|
|
 |
|
| Kristine Toohey är numera professor och prefekt vid Department of Tourism, Leisure, Hotel and Sport Management vid Griffith University, Gold Coast Campus, Queensland. |
|
|
|
|
Det som en gång var Commonwealth Agricultural Bureaux ombildades 1986 till CAB International, en icke vinstdrivande organisation under FN-fördrag, där medlemmarna i huvudsak är samma länder som utgör det brittiska samväldet men dit alla länder är välkomna. CABIs syfte är att erbjuda informations-, vetenskapliga och angränsande tjänster inom agrikultur och besläktade vetenskaper i en världsomspännande verksamhet. Som ett led i publiceringsverksamheten, avdelningen Leisure and Recreation, gav man år 1999 ut boken The Olympic Games: A Social Science Perspective av Kristine Toohey och A.J. Veal, två australiska idrottsforskare. 2007 kom boken ut i en andra, reviderad utgåva, och vi bad Jørn Hansen om en recension. Han konstaterar raskt att titelns samhällsvetenskapliga perspektiv inte betyder teoritung framställning, utan samhällsrelevanta aspekter på de olympiska spelen, till exempel OS och politik, OS och massmedier, kvinnor och OS. Det är inga omvälvande nyheter som frambringas, men det har blivit en användbar handbok och introduktion till de olympiska spelen, vars främsta brist är det ensidigt anglosaxiska källmaterialet.
|
Sport och revolution
|
|
|
 |
|
| Grant Jarvie är professor och deputy principal vid Dept. of Sport Studies, University of Stirling, Skottland. |
|
|
|
|
Ett väl utvecklat och argumenterat resonemang och ett tungt inlägg – så skulle man kunna beskriva ett av de allra senaste bidragen till diskussionen om de olympiska spelen i Beijing och utvecklingen av mänskliga rättigheter i Kina. Bakom argumenten, och boken Sport, Revolution and the Beijing Olympics (Berg Publishers) står Grant Jarvie, Dong-Jhy Hwang och Mel Brennan, och deras syfte är att skapa en relevant bakgrund till förståelsen av den kinesiska utvecklingen. De utgår från Kinas historia för att konfrontera en rad föreställningar om Kina och kinesisk idrott, och benar upp förhållandet mellan idrott, imperialism och revolution. Vi skickade boken till Daniel Arvidsson, som inte fick lång tid på sig för en recension. Detta förhållande märks dock inte i recensionen, som avslöjar en grundlig och eftertänksam läsning av en viktig bok som erbjuder ett behövligt korrektiv till den allmänna – och den akademiska – debatten om Beijing-spelen. Vår recensent medger, trots den positiva läsupplevelsen, en genomtänkt skepsis till författarnas postkoloniala relativisering av den västerländska förståelsen av begreppet mänskliga rättigheter.
|
Fotboll och psykoanalys
|
|
|
 |
|
| I decembernumret av amerikanska Harper’s Magazine årgång 1957 publicerades en artikel av John Fischer med titeln ”Freud on Football”. Artikeln finns tillgänglig på Internet för Harper’s prenumeranter. |
|
|
|
|
Idrottspsykologi är ett stort kunskapsfält med utvecklade utbildningstraditioner och avancerad forskning. Idrottspsykologi är också en omfattande praktik med tillämpad forskning och kunskapsutveckling av avsevärd betydelse för såväl enskilda idrottare som hela lag. Idrottspsykologin sysselsätter och försörjer en flertusenhövdad skara av professionella rådgivare världen runt. Men den speciella riktning inom psykologin som kallas psykoanalys är nästan helt fråvarande på sportens område. ”Psychoanalysis and sport” och ”sport psychoanalysis” gav tillsammans 27 träffar på Google (på egen hand generar psychoanalysis 4,5 miljoner och sport 1,2 miljarder träffar). ”The Couch” är väl inte heller en bra plats för en atlet i karriären. Lite sensationellt var det därför när boken Football Delirium av Chris Oakley (Karnac Books) dök upp på redaktionen. Oakley är verksam som psykoanalytiker i London och är dessutom fotbollsfanatiker. Och, konstaterar Johan Fallby, nog är boken något av en analys av författaren själv, även om det i första hand är fotbollen som fenomen som dissekeras i denna lite märkliga bok – som förvisso kräver minst ett stort intresse för psykologi för att vara riktigt läsbar. Och, vågar man kanske gissa, ett stort intresse för fotboll för att vara riktigt läsvärd...
|
Om baseball och cricket
Säkert har många, till och med de av oss som bara har en flyktig bekantskap med den amerikanska nationalsporten baseball och dess engelska motsvarighet, cricket (i det senare fallet är det väl numera fråga om nationalsport mest i symbolisk mening), noterat slående likheter mellan sporterna. Och mycket riktigt råder det konsensus bland historiker av facket att baseball utvecklats ur bland annat cricket, men också rounders och andra förmoderna boll-och-slagträ-lekar och -sporter. Men varför blev det baseball, snarare än cricket, som blev den stora sporten i USA, till skillnad från i alla andra forna brittiska kolonier? Den frågan söker historikern George B. Kirsch svar på i sin nya bok Baseball and Cricket: The Creation of American Team Sports, 1838–72 (University of Illinois Press). Kirsch, som är professor i historia vid Manhattan College, Riverdale, NY, presenterar en insiktsfull analys av konkurrensen mellan de två spelen och av sportifieringsprocessen som baseball genomgick under den studerade perioden, och han levererar trovärdiga förklaringar till utvecklingen. Men vår recensent Mats Greiff höjer ett varningens finger på grund av ett för en historiker ganska besvärande metodproblem, nämligen bristande variation på, och kritik av, källmaterialet.
|
Aktivitet mot fetma
|
|
|
 |
|
| Det har länge funnits en tendens att medikalisera fetmaproblemet och bland annat fokusera kostintaget på bekostnad av aktivitetsaspekten – som i den här obesity-bibeln från 2002. |
|
|
|
|
Dålig kosthållning + fysisk inaktivitet = övervikt. Den här ekvationen, där alla storheter är väl kända, tar stort utrymme i det samtida offentliga samtalet och i socialpolitisk strategiutveckling, och är dessutom utgångspunkt för forskning inom en rad discipliner – folkhälsovetenskap, rörelsepedagogik, näringsvetenskap, idrottsvetenskap, sociologi, et cetera. Av de två onda ting som skapar övervikt och fetma tycks det vara den fysiska aktiviteten, eller bristen härpå, som läggs mest krut på, och det av naturliga skäl; det är med dagens ekonomiska system svårt att påverka utbudet och marknadsföringen av mat och dryck på den fria marknaden. Istället är det skolan och idrotten som anses vara de aktörer som kan göra skillnad, som genom att befrämja fysisk aktivitet kan åstadkomma minskad övervikt och förbättrad hälsa trots fortsatt dålig kosthållning. Detta är också utgångspunkten, om än outtalad, för Staffan Hultgrens nya bok Fysisk aktivitet, folkhälsa, beteendeförändringar: En beteendevetenskaplig betraktelse (Kunskapsföretaget i Uppsala). Anders Östnäs har läst en bok som på ett bra sätt bidrar till att motverka det andra ledet i den fetmaekvationen. Hultgren stimulerar motivationen hos idrottslärare, idrottstränare och andra aktörer på aktivitetsscenen, och ger dessutom viktiga råd om hur dessa i sin tur kan motivera barn och ungdom att ändra beteenden och vända inaktivitet till rörelseglädje.
|
Pallplats för Waern
|
|
|
 |
|
| Gunder Hägg (1918–2004) satte femton individuella världsrekort på olika medeldistanser åren 1941–1945. I samband med en bejublad turné i USA 1943 fick han smeknamnet Gunder the Wonder, och han utsågs samma år till världens främsta idrottsman av AP, Associated Press. |
|
|
|
|
Det finns olika sorters idrottsforskning. Dels finns det olika forskningsdiscipliner – historia, sociologi, filosofi, psykologi, med flera. Dels kan forskningen indelas efter hur den bedrivs, och man kan tala om akademisk respektive icke-akademisk forskning. Inte minst inom den historiska forskningstraditionen är icke-akademisk, eller så kallad amatörforskning vanlig. Att det kan skära sig mellan de två ”forskningsmiljöerna” finns det många exempel på, men det är inte helt ovanligt med viss korsbefruktning. I den här recensionen möts gown och town, som man säger i England, när idrottshistorikern och doktoranden på ämnet idrottshjältar John Hellström konfronteras med boken Friidrottens främsta män (TextoGraf) av Jonas Hedman, journalist, typograf, amatörforskare. I boken utser Hedman med hjälp av ett egenhändigt hopsnickrat urvals- och rankingsystem Sveriges främsta friidrottare – manliga friidrottare – and the overall winner is… Dan Waern! Och vår recensent tar sig för pannan. Visserligen var Waern en stor löpartalang, men att han skulle springa förbi både Christian Olsson och Stefan Holm, och till och med självaste Gunder Hägg, i grenen Bäst i Sverige Någonsin, ja, det får Hellström att ifrågasätta själva grunden för Hedmans rankingsystem. Och då var han redan skeptisk till att författaren helt valt bort kvinnorna.
|
Hälsa på danska
|
|
|
 |
|
| Maurice Merleau-Ponty (1908–1961) fransk fenomenologisk filosof som är en stark inspirationskälla för den kroppsorienterade delen av dansk idrottsforskning. |
|
|
|
|
Hälsa har blivit ett allt viktigare begrepp i det moderna samhället, i takt med att framväxten av övervikt och fetma och ökad frekvens av mera väldefinierade hälsoproblem i välfärdens kölvatten som hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, et cetera, kostar samhället ofantliga summor, i form av vårdkostnader och kostnader för produktionsbortfall och inkomstersättning. Till detta kommer det avsevärda mänskliga lidande som övervikt och ohälsa medför. Det har från början stått klart att ett av problemen är ett ökat stillasittande, och att en del av lösningen är ökad rörlighet. I Sverige har skolans kroppsövningsämne fått beteckningen ”Idrott och hälsa”, och idrottspedagoger har kommit att intressera sig för hälsobegreppet. Men problemet är internationellt, och rörelsepedagoger i många länder arbetar med frågan. I Danmark medverkar ett antal idrottsforskare från København och Odense i antologin Sundhed i bevægelse: Udfordringer til et begreb (Frydenlund), sammanställd av Thomas Gjelstrup Bredahl och Charlotte Svendler-Nielsen. Håkan Larsson har läst boken, ställvis två-tre gånger för att riktigt kunna ta till sig de inte helt enkla tankegångarna som präglas ganska mycket av det kroppsfenomenologiska perspektivet – vilket ju också framgick av forumets temauppdatering Tæt på kroppen: Dansk idrætsforskning i fokus 2007. Men det är väl värt besväret, menar vår recensent, som mitt i uppskattningen också har invändningar på en del punkter.
|
Kön, kropp och kroppsuppfattning
|
|
|
 |
|
| Den amerikanske kroppsbyggaren och personlige tränaren Jack Haber fångades i sin egen önskan att se allt större muskler på sig själv och blev diagnosticerad med muskeldysmorfi, eller bigorexi. Se en video om honom (håll ut under reklamen). |
|
|
|
|
Könsskillnaderna i samhället är många och välkända, och mönstren går igen i stort sett alla sammanhang, alla subsystem – så också inom idrotten, som vi vid ett flertal tillfället har kunnat demonstrera. Inte sällan har man försökt förklara politiska, ekonomiska och sociala skillnader mellan män och kvinnor med de biologiska skillnaderna, och även om en viss nyansering av tidiga ståndpunkter inom genusvetenskapen har skett, så har biologismen dessbättre inte fått någon större inverkan på analysen av det som med rätta kallas kvinnoförtryck. En intressant skillnad – och likhet – mellan könen finns när det gäller synen på kroppen. Länge har det perversa kroppsidealet för kvinnor som manifesteras i modevärldens supermodeller, och som i flera fall lett till ätstörningar och självsvält bland kvinnor, dominerat forskningen kring kroppsuppfattning. På senare tid har dock problematiken kring mäns motsatta drift, att till varje pris skaffa sig en allt större, allt muskulösare kropp, uppmärksammats av vetenskapen. Ett uttryck för denna vidgning av kunskapsfältet är antologin The Muscular Ideal: Psychological, Social, and Medical Perspectives (American Psychological Association), sammanställd av J. Kevin Thompson och Guy Cafri. Magnus Lindwall ser boken som ett viktigt bidrag för att nå en mer komplett förståelse av problematiken kring människans kroppsuppfattning.
|
Att förstå idrottskultur
|
|
|
 |
|
| Tony Schirato är Associate Professor vid School of English, Film, Theatre & Media Studies, Victoria University of Wellington. Han disputerade vid University of Sydney. |
|
|
|
|
Ett inte ovanligt grepp inom förlagsvärlden, och inte minst när det gäller kunskapslitteratur, är att skapa serier där varje bok tar en inledande titt på ett ämne. Exemplen är många, och det mest kända är kanske ”For Dummies”-serien; ett annat, strålande, exempel är Oxford University Press’ ”Very Short Introductions”-serie. Men här ska vi ägna oss åt serien ”Understanding Contemporary Cultures”, och mera specifikt åt ett av Tony Schiratos bidrag till den, Understanding Sports Culture (Sage Publications), som här recenseras av Göran Eriksson. Det är, konstaterar vår recensent, inte helt lätt att skriva den här typen av böcker, och Schiratos bok är, om inte en provkatalog på fallgroparna, så i alla fall behäftad med en del av de problem som kan uppstå. Det som Eriksson främst pekar på är bristfälliga kunskaper om själva ämnet, sport; Schirato har skrivit några böcker tidigare i serien, bland annat om Bourdieu och om globalisering, och det är ju klart att ingen besitter den expertkompetens på flera skilda områden som krävs för den här typen av böcker.
|
Att träna tävlingsrullstol
|
|
|
 |
|
| Tim Johansson, en av boken författare, har en diger meritlista som elitrullstolsåkare: silver i paralympics 1996,2000, 2004, guld i VM 1994, 1998, 2002. |
|
|
|
|
Handikappidrottens elitnivå skiljer sig inte märkbart från andra idrotter på motsvarande nivå när det gäller behovet av utvecklade träningsmetoder – teoretiskt grundade och empiriskt testade. Däremot så är sådana metodböcker påtagligt mera blygsamt förekommande inom handikappidrotten än inom andra idrotter. Desto mer positivt att nu en gren inom handikappidrotten, och en av de tyngre grenarna dessutom, fått en egen träningslära – Träningslära för rullstolsåkning av Kennet Fröjd, Håkan Andersson, Johnny Nilsson och Tim Johansson (Svenskt Utvecklingscenter för Handikappidrott). Vi gav boken till Oskar Krantz, själv rullstolsanvändare och dessutom doktorand vid Institutionen för Hälsa, vård och samhälle vid Lunds universitet med avhandlingsprojektet ”The Social Construction of Technical Aids: Inclusion, Exclusion and Stigmatisation”. Krantz inleder sin kunniga och lärorika recension med en välbehövlig introduktion till begreppsapparaten inom rullstolskörning och en koncentrerad historik över rullstolens tekniska utveckling sedan den första stolen som finns dokumenterad, från 1680-talet. Efter en initierad genomgång av bokens olika delar välkomnar han den som en av de viktigaste böckerna i ämnet på senare tid.
|
Fotboll och nationalidentitet
|
|
|
 |
|
| I en semifinal i fotbolls-VM 1982 besegrade Tyskland Frankrike efter straffläggning. Men matchen är mest känd för tyske målvakten Schumachers lömska attack mot Battiston, som fick bäras ut medvetslös. Schumacher fick inget straff, men efter VM var han i en omröstning i Frankrike den mest hatade mannen i världen – strax före Hitler. |
|
|
|
|
Att idrotten är av central betydelse för skapande och uppslutning kring en nationell identitet är en tämligen okontroversiell utsaga; möjligen kan man nyansera det med konstaterandet att idrotten kanske ibland bara anammar och vidareutvecklar en existerande nationell identitet. Hur än dessa två företeelser samspelar så är de tveklöst beroende av varandra, och det satsas numera stora resurser på att skapa internationellt framgångsrika idrottare i många länder. En idrott har mer än andra under det senaste halvseklet växt fram som särskilt betydelsefull när det gäller nationell identitet och prestige, nämligen fotboll. Och även om the beautiful game ger upphov till kraftigare och långsiktigare känslosvall på klubbnivå än nationellt, så är den av betydelse på nationsnivån och väl värd att beforskas. Liz Crolley och David Hand har gjort detta i en stor studie som avrapporteras i Football and European Identity: Historical Narratives Through the Press (Routledge) där de visar hur några olika nationella identiteter kommer till uttryck i seriös europeisk dagspressrapportering om fotboll under 100 år. Matti Goksøyr har läst Crolleys och Hands nya bok på detta tema, och fick del ”aha”-upplevelser mellan alla välbekanta nationella stereotypier. Man vart tog den komparativa analysen vägen?
|
Filosofi och fair play
|
|
|
 |
|
| 1988: Vinnie Jones, då i Wimbledon FC, tar ett skamgrepp på Paul Gascoigne, numera under psykvård (dock inte på grund av detta). Sedan 2003 är Wimbledon borta, laget heter numera Milton Keynes Dons Football Club. Och Vinnie? Han är numera filmskådespelare och bor i Los Angeles. |
|
|
|
|
Kutte Jönsson, som nyligen kom ut med boken Idrottsfilosofiska introduktioner, hävdar i olika sammanhang att idrottslig praktik innefattar en rad centrala frågeställningar av filosofisk karaktär: Är idrott moraliskt försvarbart? Kan idrotten vara rättvis och jämlik? Kan den vara jämställd? Är idrott och sport nyttigt för samhället? Dessa frågor behandlas inom den idrottsfilosofiska forskningen sedan åtskilliga årtionden; en annan central fråga, kanske mer sentida, gäller de etiska aspekterna på idrottsutövning, en fråga som på senare tid genererat en lång rad böcker och artiklar. Ett av de senaste bidragen är Randolph Feezells Sport, Play and Ethical Reflection (University of Illinois Press). Det handlar om hur man inom idrottens värld ska förhålla sig till varandra; vad betyder det att handla etiskt i ett idrottsligt sammanhang? Svaret är, sammanfattningsvis, fairness, fair play. På ett lugnt resonerande sätt, helt i vår recensents smak, diskuterar Feezell olika idrottsetiska problem med stor eftertanke och nyansrikedom.
|
Idrottspolitik i ett jämförande perspektiv
|
|
|
 |
|
| Gösta Esping-Anderson karvade ut en trygg nisch åt sig i vetenskapssamhället genom sin numera välkända typologi över välfärdssystem; typologin är en av de oberoende variabler som idrottspolitiken i olika länder testas mot i boken. |
|
|
|
|
Statlig idrottspolitik är ett forskningsfält på stark frammarsch. (När detta skrivs kommer ett löddrigt email som meddelar att Routledge avser att starta en International Journal of Sport Policy.) Det finns flera förklaringar till det; en är de kraftfulla statliga satsningar på idrottselitutveckling som en lång rad länder numera gör, i syfte att vinna nationell prestige genom framgångar i viktiga internationella mästerskap och i olympiska spel; ett annat är Europeiska unionens initiativ när det gäller att utveckla en egen, nationsövergripande idrottspolitik som i stor utsträckning ändå måste harmoniera med både medlemsländernas inhemska idrottspolitik och de internationella idrottsorganisationernas önskemål. I Norge har idrotten länge varit ett eget politikområde med en välutvecklad forskning, och när den första större studien av idrottspolitik med en internationellt komparativ inriktning nu avrapporteras, så är fyra av de fem författarna norrmän. Sport Policy: A Comparative Analysis of Stability and Change (Elsevier Butterworth-Heinemann) är skriven av Nils Asle Bergsgard, Barrie Houlihan, Per Mangset, Svein Ingve Nødland och Hilmar Rommetvedt, och studerar idrottspolitik i Norge, Tyskland, Storbritannien och Kanada. Mats Franzén har läst boken för vår räkning, och hans recension formar sig till en insiktsfullt kritisk och överskådlig introduktion till ett på det hela taget viktigt och nyttigt verk.
|
Ny idrottsvetenskap
|
|
|
 |
|
| Sophia Jowett har Bachelor of Science från Athen, Master of Science från Loughborough, ) Postgraduate certificate in education från Wolverhampton, och sin doktorsexamen från Exeter University. Hon är numera verksam vid School of Sport and Exercise Sciende, Loughborough University i Leicester. |
|
|
|
|
En av idrottsvetenskapens mest fundamentala och okontroversiella forskningsresultat är att idrotten blivit allt viktigare för allt fler, i takt med professionaliseringen, kommersialiseringen och medieanpassningen; idrott är inte längre bara idrott, i ett globalt perspektiv ingår idrott och sport i en gigantisk underhållningsindustri. Idrott marknadsförs och marknadsför. Idrott omsätter ofattbara summar varje år och sysselsätter hundratusentals människor. Mera sällan hör man idrottsforskare konstatera att en av vinnarna på denna utveckling är idrottsforskningen självt; numera ett synnerligen lukrativt forskningsområde drar idrottsforskningen till sig stora pengar och många nya forskare – och många nya discipliner. Jesper Thiborg har stött på en sådan ny ”idrottsvetenskap”, i form av boken Social Psychology in Sport (Human Kinetics), redigerad av Sophia Jowett & David Lavallee. I sin recension diskuterar Thiborg just behovet av att bryta ny mark och kolonisera nya forskningsområden som en akademisk överlevnadsstrategi. Men han diskuterar också boken, som han finner vara betydligt bättre än redaktörernas intentioner med den.
|
Fotbollsliv
|
|
|
 |
|
| George S Raynor (1907–1985) anses vara en av de mest framgångsrika fotbollstränarna någonsin. Bland annat ledde han svenska landslaget till OS-guld 1948 och OS-brons 1952, samt VM-brons 1950 och VM-silver 1958. |
|
|
|
|
Raden av svenska fotbollshjältar är lång; varje generation har sina, och större evenemang, som olympiska spel och världsmästerskap, ger, när di svenske är framgångsrika, upphov till hjältedyrkan. Och visst behöver vi hjältar, inom idrottens såväl som utanför den; inom den har fotbollen en särställning. OS-guldlaget 1948, VM-silverlaget 1958, VM-bronslaget 1994, VM-silverlaget 2003 – de fick alla mer än sin beskärda kvart i strålkastarskenet, och enstaka spelare – kanske främst målgörare och målvakter – har fått en mer seglivad hjältestatus. Också mellan de där riktigt stora succéerna kommer det fram spelare som genom individuella prestationer hyllas som hjältar – nationellt eller lokalt. Två sådana fotbollshjältar har blivit föremål för biografier på senare tid, Kurre Hamrin – som i och för sig var målgörare i VM-silverlaget 1958 – och Bosse Larsson, Malmö FF-legendar med bland annat 70 landskamper mellan 1964 och 1978. Torbjörn Andersson har läst Bosse Larsson: En skånsk samuraj av Jonny Ambrius och Kurre Hamrin: Udda finter – många mål av Hans Bolling (bägge böckerna från Sportförlaget), där den förra knappast håller måttet och den andra är ett gediget idrottshistoriskt hantverk, men där båda går lite på tomgång eftersom hjältarna på plan lever ganska vanliga och lite småtråkiga liv utanför fotbollen.
|
Forskning och etik
|
|
|
 |
|
| Rättvisans gudinna med den berömda vågen; ett vanligt dilemma inom forskningsetiken är just avvägningen mellan ertiska krav och humanistiskt grundade behov av ny forskning. Bilden avsåg ursprungligen stamcellsforskning i USA. |
|
|
|
|
Forskningsetiska överväganden bör ackompanjera varje forskningsplan och forskningsinsats; om detta råder väl inga tveksamheter idag. Att så verkligen är fallet är desto mer tveksamt. Mer eller mindre grova etiska övertramp kommer fram med jämna mellanrum inom alla forskningsdiscipliner, på olika nivåer, i alla länder. Och forskningsetiska frågeställningar hamnar då och då högst upp på det offentliga samtalets agenda. Vilka etiska regler ska man följa? Vilka eftergifter kan betydelsen av forskningsresultaten motivera? Detta är några av frågor som behandlas i en nyutkommen bok som diskuterar etik inom idrottsforskning. Research Ethics in Exercise, Health and Sports Sciences (Routledge) är skriven av professorerna Mike McNamee (filosofi), Steve Olivier (idrottsvetenskap) och Paul Wainwright (vårdvetenskap), och diskuterar, brett och lite spretigt enligt vår recensent Kenneth Aggerholm, olika forskningsetiska positioner. Aggerholm rör sig vant i de moralfilosofiska grundvalarna för författarnas forskningsetiska resonemang, och hans detaljerade och kritiska genomgång, kapitel för kapitel, bildar en fruktbar Einführung till både problematiken och boken.
|
Viktig men dyr tegelsten
|
|
|
 |
|
| Wladimir Andreff är professor i sport marketing vid ansedda Sorbonne-universitetet i Paris, rådgivare till franske idrottsministern, och en av ca 100 Team Players inom nätverket Sport and Development. |
|
|
|
|
Hur ofta säger man inte ”tegelsten” om en bok som en ren överdrift? När det gäller antologin Handbook on the Economics of Sport sammanställd av Wladimir Andreff och Stefan Szymanski (Edward Elgar) är det snarare ett understatement; å andra sidan menar man det i allra högsta grad i positiv mening. Denna mini-encyklopedi, som vår recensent Harry Arne Solberg betecknar boken, rymmer på sina 830 sidor 86 artiklar av 65 olika författare, i huvudsak från Europa, dessutom från USA och Australien. Texterna behandlar och analyserar de ekonomiska förhållande rörande en rad idrotter, mest fotboll, faktiskt, och andra temata, t ex sport och utveckling, dopning, och visar genom sin blotta existens att den viktigaste utvecklingen inom internationell sport idag är den ökade kommersialiseringen. Det finns därmed ett betydande behov av ekonomisk kunskap, ett behov som boken uppenbarligen fyller. Inte minst tydligt blir det när en insider på området som Solberg sett sin skepsis mot just den här typen av bokprojekt falna i takt med att läsningen fortskridit. Det är en viktig och nyttig bok, denna, och dessutom i huvudsak fri från matematisk ekonomi. Däremot kräver den god ekonomi hos sina köpare.
|
Idrottspsykologer down under
|
|
|
 |
|
|
Idrottspsykologernas kongress ägde rum i Sydney Convention & Exhibition Centre, som är beläget i Darling Harbour, en hamn som efter nedgång och fall byggdes om till turistfälla på 80-talet. |
|
|
|
|
|
En av deltagarna vid Internationella idrottspsykologi-sällskapets (ISSP) kongress 2005, som hölls i Sydney, var Sanna Nordin, och vi publicerade hennes konferensrapport i uppdatering #47 den 2 november 2005. En annan svensk idrottspsykolog på plats var Magnus Lindwall, och slumpen har gjort att hans senaste recensionsuppdrag bestått i att läsa och anmäla en bok som presenterar tio av bidragen på kongressen, varav åtta keynote-presentationer och två bidrag av mottagarna av ”early career”-priset. Boken heter Sport and Exercise Psychology: International Perspectives (Fitness Information Technology), och den är sammanställd av Tony Morris, Peter Terry och Sandy Gordon. Som vanligt i sådana här sammanhang spretar bidragen åt alla håll, vilket dock denna gång sägs vara ett medvetet val av redaktörerna för att spegla bredden inom internationell idrottsvetenskaplig forskning; vår recensent menar dock att det sannolikt leder till att boken blir föremål för selektiv läsning. Själv tilltalas Magnus Lindwall av formen: keynote-texter hamnar någonstans mitt emellan sakkunniggranskade artiklar och lärobokstexter.
|
|
|
