Spola kröken

Det finns ett tydligt samband mellan att som idrottare få sponsring från alkoholindustrin och en högre alkoholkonsumtion. Detta enligt en australiensisk studie som publicerats i tidskriften Alcohol and Alcoholism.

Folk, unga som gamla, som sysslar med idrott, aktivt eller administrativt, konsumerar understundom, och ibland oftare, alkohol. (Att det också gäller konsumenter av idrott behöver knappast sägas.) Detta är ingen hemlighet, och upplevs sannolikt inte ens som opassande eller skamligt av de som gör det, och det händer överallt där det finns idrott och där alkohol finns tillgänglig. Men kopplingen kan variera. I Storbritannien har de stora ölbryggerierna och försäljningsställen för öl varit stora och viktiga sponsorer av olika sorters idrott alltsedan organiserad tävlingsidrott, och inte minst fotboll, först framträdde. Banden mellan idrott och alkohol är därmed i någon mening institutionaliserade, och betydligt starkare än i Sverige, där idrotts- och nykterhetsrörelserna växte fram parallellt och med likartad syn på alkoholens skadeverkningar. Hur kopplingen mellan idrott och alkohol i Sverige sett ut de senaste sjuttio åren har undersökts av historikern Lennart Johansson, och han presenterar sina rön i boken Vilka vill spola kröken? En studie av idrott och alkohol från mellankrigstid till millennieskifte (eget förlag). Vi bad en annan auktoritet på området, kirurgprofessorn och dopingkomissionären Åke Andrén-Sandberg, om en recension, och fick en kunnig och insiktsfull genomgång och värdering av boken, som vår recensent beskriver som ”en djupgående (men inte lättläst) akademisk analys”.

Läs recensionen!

Skidåkningens vagga

Fridtjof Nansen var en hängiven skidåkare, men hade inget till övers för tävlingsidrott, och står därmed vid sidan av den sortens skidsport som dominerar Norge numera.

Det är populärt i dessa tider av globalisering, ja, det upplevs säkert dessutom som viktigt, att på olika sätt värna den egna nationella särarten och det egna kulturarvet. Vi har sett det i Danmark, där det främlingsfientliga partiet haft ett stort inflytande på politiken vilket bland annat tagit sig formen av att man arbetar fram olika nationella kanon (från latinet, med betydelsen måttstock, regel), till och med inom idrotten (Eliteidrættens kanon, 2007); vi ser det i Sverige i form av Sverigedemokraterna, som hyllar kulturarvet och gärna går i folkdräkt när det passar; vi ser det i Sannfinländarnas framgångar i Finland och deras krav på invandringsstopp för att värna diverse nationella värden. Men ser vi det i Norge? Ja, Norge har ju sitt Fremskrittsparti med främlingsfientliga tankegångar, som de för övrigt i långa stycken delar med massmördaren Breivik. Det norska kulturarvet värnas bland annat av stiftelsen Norsk Kulturarv, och av bokförlaget Font (som naturligtvis inte har något med högerpopulistisk politik att göra), vars engelskspråkiga serie Norwegian Heritage behandlar urnorska fenomen som fjordar och berg, Ibsen och Nansen, folksagor och – just det, skidåkning. Erkki Vettenniemi har läst Thor Gotaas lilla och vackert bundna volym Norway – the Cradle of Skiing, och han uppskattar det han läst; dock saknar han från denne uppburne kulturhistoriker en tydligare markering av att norsk skidåkning inte är en utan två kulturer, som kan exemplifieras med Nansen och Dæhlie.

Läs recensionen!

Nyckelteman i ungdomsidrotten

Ken Green är professor i tillämpad idrottssociologi och prefekt vid Centre for Research in Sport and Society vid University of Chester, och därtill, vilket märks i boken, professor II vid Norges idrettshøgskole.

Det är tveklöst så att ungdomsidrotten och skolidrotten, det vill säga idrott som utförs inom skolans ram, är problematisk; det är inget man bara kan överlämna till idrottsrörelsen respektive skolans idrottslärare att ta hand om. Bara i föreliggande uppdatering recenseras tre ungdomsidrottsböcker, dels en om coachning av barn och ungdom, dels en om sociala supportsystem för ungdomar i fysisk aktivitet, samt dels Ken Greens nya bok Key Themes in Youth Sport (Routledge). Skälen till att så mycket forskaruppmärksamhet ägnas just ungdomars idrottsdeltagande är många och synnerligen godtagbara, särskilt om man accepterar att idrott a priori betraktas som ett gott i sig och därmed något som barn och ungdomar ska dras in i; barn och ungdomar är å andra sidan, till följd av sin åldersbetingade sårbarhet, a posteriori i behov av extra omsorg – och stöd av forskning. Vi gav Ken Greens bok till Åsa Bäckström, som konstaterar att det här rör sig om något som närmast får betraktas som en uppslagsbok, med 45 nyckelteman från ability and talent till youth’s new condition. Man kan i sådana här sammanhang alltid diskutera urval, och det gör vår recensent, kritiskt och sansat, och hon kommer slutgiltigt fram till att Greens sociologiskt konstruerade teman är användbara, inte minst för att boken också pekar ut en fortsatt färdriktning i kunskapsprocessen genom dess definitioner, statistik, referenser och tankegångar.

Läs recensionen!

Cykelfilosofi

Albert Einstein (1879–1955) är väl mest känd för sin relativitetsteori och för Nobelpriset i fysik 1921. Men att han också var filosofiskt sinnad framgår av det här citatet: “Life is like riding a bicycle. To keep your balance you must keep moving.”

Det underbara med filosofisk analys är att den kan appliceras på allt; inget mänskligt, världsligt eller utomvärldsligt är fackfilosofen främmande. Historiskt har filosofer sysselsatt sig med grundläggande och livsavgörande frågor, och gör det i stor utsträckning fortfarande. Möjligen är det svårigheterna att få finansiering för teoretisk forskning vars nyttogörande inte sällan undflyr även en insiktsfull icke-filosof, som lett till en, ska vi kalla det popularisering av filosoferandet, eller kanske tillgängliggörande av filosofiskt tänkande. Det har i alla händelser pågått under ett par årtionden, och även filosofer som inte själva i någon större utsträckning deltar i populärfilosoferandet tycks vara övervägande positiva till utvecklingen, och det är lätt att förstå varför. I dessa fördumningens tider svarar även populariserad filosofi för intellektuell förtätning och fördjupning. Det finns idag ett antal populärfilosofiska bokserier på den engelskspråkiga marknaden som dissekerar allt ifrån vin och porr till cannabis och jul med filosofiska verktyg (och Ockhams rakkniv är inte alltid ett av dem). Wiley Blackwell skickade tre sådana antologier till idrottsforum.org; boken om jakt recenserades i november 2011, och i denna uppdatering recenseras böckerna om klättring och cykling. Den senare, Cycling: A Philosophical Tour De Force är sammanställd av Jesús Ilundáin-Agurruza och Michael W. Austin. Vi bad cyklings- och dopningsexperten Ask Vest Christiansen i Århus läsa den, och hans kritiska blick finner och lyfter fram de starkaste bidragen.

Läs recensionen!

Klättring

En av de skrivande klättrande filosoferna är William Ramsey, professor vid University of Notre Dame. Han är mannen på bilden, fotograferad av Kolin Powick.

Vi har på annat ställe i den här uppdateringen uppmärksammat de senaste årens tendens till att fackfilosofer filosoferar om allt möjligt, smått och stort, i populära kontexter som radio och teve, på kaféer och i terapirum, och i bokform. Vi kom därvid in på Wiley Blackwells bokserie Philosophy for everyone, som vid sidan av böcker om bland annat porr och cannabis också rymmer några sportböcker. Åke Nilsén, sociolog med intresse för filosofi och extremsporter, fick en av dessa böcker, Climbing: Because It’s There som har sammanställts av Stephen E. Schmid. Redaktören är Assistant Professor i filosofi vid University of Wisconsin-Rock County, och i sin antologi har han samlat ett gäng fackfilosofer, bland andra Kevin Krein, University of Alaska, Paul Charlton, Georgetown University, Marcus Agnafors, Linkoping University, och Debora Halbert, University of Hawaii.  Det har blivit 17 kapitel, av vilka vår recensent valt att särskilt lyfta fram “High Aspirations: Climbing and Self-Cultivation” av Brian Treanor, Loyola Marymount University, som på många sätt är representativ för hela antologin, i så måtto att den präglas av stor insikt, men också av en brist på utsikt. Insikten följer av filosofisk skolning och egna klättringserfarenheter, medan utsiktsbristen beror på frånvaron av referenser till forskning om klättring.

Läs recensionen!

Stöd för fysisk aktivitet

Det är önskvärt och viktigt att få ett bra förhållande till sin kropp och hälsa redan som ung, och fysisk aktivitet i skilda former är en genväg som förtjänar allt stöd från omgivningen. Mer idrott i skolan!

Det har visats att vuxnas motionsvanor påverkas av erfarenheter av idrott och fysisk aktivitet i unga år. Riktigt hur det här sambandet ser ut råder det inte konsensus om, men ingen tycks ifrågasätta sambandet i sig, och därför råder konsensus om att det är viktigt att barn och ungdomar deltar i fysisk aktivitet. Det finns ju mera näraliggande skäl också, som fetmaepidemin bland ungdomar som tillbringar sin tid framför datorn, drickandes läsk. Man skulle tänka sig att man på olika sätt borde stödja ungdomar som engagerar sig i olika former av aktivitet, men det råder motstridiga uppgifter när det gäller betydelsen av socialt stöd. Detta är bakgrunden till Sofia Bunkes avhandling i psykologi, Social Support for Physical Activity Among Adolescents (Lund University, Department of Psychology). Tre empiriska studier ingår i avhandlingen och samtliga problematiserar kring betydelsen av det sociala stödet för fysisk aktivitet bland ungdomar under gymnasietiden. Avhandlingen, som här recenseras av Kirsten Kaya Roessler, psykologiprofessor vid Syddansk Universitet, finner att olika former av socialt stöd är nödvändigt men inte tillräckligt för att hjälpa ungdomar att upprätthålla en rimlig aktivitetsnivå, att det är viktigt att stödet är långsiktigt, men att stöd också kan ha negativa effekter.

Läs recensionen!

Om att coacha barn

John Lyle, adjungerad professor vid School of Human Movement Studies, University of Queensland, har skrivit öppningskapitlet i den recenserade volymen: ”What is a coach and what is coaching?”

Barn och idrott är ett känsligt kapitel, på många sätt. Kritiska diskussioner på temat brukar inbegripa skilda problematiker, såsom sexövergrepp, överträning, toppning, utslagning, hetsande föräldrar, skador, och så vidare. En oerhört central position i detta sammanhang, liksom i dess motsats, det vill säga när det gäller alla positiva följder av att barn idrottar, är coachen. Denne är, eller bör vara, ständigt närvarande – om inte fysiskt alla gånger så åtminstone i form av en känslig och framgångsrik socialisering av barnen till idrottens värld. Självklart ställer coachning av barn större, och framför allt helt andra krav än vuxencoachning, på den som har den uppgiften. Det finns en hel del litteratur på olika nivåer om ämnet barn och coachning, och PG Fahlström har i dessa spalter recenserat en del av dem. Han fick också möjlighet att recensera Ian Staffords antologi i detta ämne, Coaching Children in Sport (Routledge), som han utnämner till en av de bästa böcker om idrttscoachning han läst, alla kategorier. Stafford har samlat ett trettiotal av de ledande forskarna på området, och bokens 19 kapitel täcker in de flesta aspekter av ämnet barn, idrott och coachning, men, menar vår recensent, den har i högsta grad en generell relevans och är nyttig läsning för alla coacher och coachutbildare.

Läs recensionen!

Dans och kognitionsforskning

Kognitiv vetenskap är en av flera inspirationskällor för den radikala engelska danstruppen Wayne McGregor | Random Dance, som uppträdde i Chicago i mars 2010. Foto Dan Merlo.

Kognitionsforskningen studerar vetenskapligt hur information representeras och bearbetas i naturliga system, i synnerhet den mänskliga hjärnan, och hur modeller därav kan göras i datorer och andra artificiella system. Inom neurokognition, som är en del av kognitionsforskningen, studeras hjärnans byggnad och nervvävnadens beståndsdelar och cellers och nervcellers biologi och kemi – man undersöker neurala processer på mikronivå (inom och mellan enstaka nervceller) och hur högre kognitiva processer uppstår och samverkar. Dans har alltid varit en viktig aspekt av all mänsklig kultur, och studiet av människan i rörelse och handling har blivit ett ämne av allt större betydelse under det senaste decenniet, vilket fört dans i fokus för kognitionsvetenskapen. I antologin The Neurocognition of Dance: Mind, Movement and Motor Skills, sammanställd av Bettina Bläsing, Martin Puttke och Thomas Schack (Psychology Press), som här recenseras av Lis Engel, diskuterar kognitionsvetare, psykologer, neurologer, koreografer och balettlärare de många sambanden mellan kroppshållning och kroppsrörelser som de begreppsliggörs i dansen. Först presenterar forskarna idéer som ger olika perspektiv på mänsklig rörelse. Yrkeskunniga praktiker från dansens värld rapporterar hur deras kreativa och pedagogiska arbete förhåller sig kognition och lärande. Slutligen visar forskare med personliga kopplingar till dans hur neurokognitiva metodera används för att studera olika aspekter med anknytning till dans.

Läs recensionen!

Skejtare och maskulinitet

Nu vet vi inte att de unga vita manliga skejtarna i Ann Arbor använder de modeller av rullbräden som avbildas ovan, men om så är fallet kan man förstå att de kan ha problem med sin maskulinitet.

Det är inte helt problemfritt att vara en amerikansk ung man i dessa tider. Kvinnorna dominerar allt fler utbildningar och håller på att vända upp och ned på den tidigare mansdominerade arbetsmarknaden, på alla nivåer utom på de mest ledande befattningarna inom näringsliv och offentlig sektor. Detta märks redan idag i arbetslöshetens könsfördelning, och utvecklingen oroar forskare och politiker. Detta är én bakgrundsfaktor att beakta vid läsningen av boken Skate Life: Re-Imagining White Masculinity av Emily Chivers Yochim (University of Michigan Press). Yochim, som beskrivs som en ung lovande forskare, är Assistant Professor vid Allegheny College i Meadville, PA, och hennes bok har vunnit Bonnie Ritter Book Award in Feminist/Women Studies in Communication. Skate Life undersöker hur en grupp unga manliga skejtare i Ann Arbor, Michigan, använder olika skejtkulturmedia i sitt identitetssökande. I botten ligger en omfattande etnografisk undersökning och analys av skejtarna, vilket relateras till en kritisk studie av hur skejtkulturen porträtteras i vanliga media och i subkulturens egna mediala uttryck. David Cardell har läst Yochims bok för vår räkning, och hans grundliga och eftertänksamma läsning har producerat en intresseväckande recension som lyfter fram studiens odiskutabla förtjänster men inte backar för svagheterna, till exempel när det gäller metoden. Boken är dock väl värd att läsa, och den har hos recensenten lockat fram tidiga minnen av en kortlivad skejtarkarriär som gör också recensionen väl värd att läsa.

Läs recensionen!